torsdag, januari 31, 2008

En Morris-bok

Den här boken var en kioskvältare när den var ny. (Original 1967, första svenska upplaga 1968, denna pocketupplaga 1969.) Den blev genast det stora samtalsämnet numero uno (Varning för nakna rumpor före kl. 10 på kvällen): Desmond Morris har sedan dess gett ut en hel flod av böcker om kroppsspråk, könsskillnader, kattliv m.m. Det är inte utan att jag misstänker en viss kommersiell hunger.

Han jämförde oss med aporna och drog bl.a. slutsatsen att vi blev "nakna" och alltså tappade håret när vi blev jagande apor. Håret var mest i vägen och drog åt sig en massa smuts och parasiter och andra otrevligheter när man inte längre var nomad utan snarare bofast jägare (s. 36). Vidare var det så, att håret på ryggen (hos män, får vi förmoda) modifierades så, att det skulle bringa minsta möjliga motstånd när vi simmade (s. 37).

"(...) bland alla apor är den nakna apan den främsta opportunisten. (...) Vi slutar aldrig att undersöka. Vi är aldrig nöjda, tror aldrig att vi vet tillräckligt mycket för att klara oss. Varje fråga vi får besvarad leder till en ny fråga. Detta har blivit vår arts främsta medel att överleva." (s. 108)

"Om en art vill överleva har den helt enkelt inte råd att gå omkring och ta kål på sina egna." (s. 132) Men några rader längre ned kan vi läsa: "Detta är 'djungelns lag' vad beträffar oenighet rörande revirhävdande och hierarkiska frågor. De arter som inte lytt denna lag har för länge sedan försvunnit från jordens yta." (s. 132f) Ursäkta, men hur kan det då komma sig att vi människor fortfarande finns kvar på jordens yta?


Det finns andra egendomliga påståenden i den här boken. Morris verkade ha en viss fixering vid sex. Han ansåg t.ex. att det intresse för ridning som flickor har just vid puberteten måste ha en sexuell betydelse. "(...) hästen är ett kraftigt, muskulöst och dominant djur (...) Objektivt betraktad består ridningen av en lång serie rytmiska rörelser med benen vitt skilda och i nära kontakt med djurets kropp. Dess dragningskraft på flickor tycks vara resultatet av en kombination av djurets maskulinitet och den ställning som intas och de rörelser som utförs på dess rygg." (s. 194)

Ja, så där kunde han hålla på, Morris. Kategoriska uttalanden om nästan allt mellan himmel och jord har han levererat genom årens lopp. Han har generaliserat och stått i. Hans böckers popularitet beror på att läsaren luras känna sig jättebeläst och upplyst, medan man i själva verket snarare blir vilseledd. Om man skall tro Morris, så är vi inte mycket mer än just nakna apor. Vi skall inte känna oss stolta för att vara människor. Vi är inte mycket "finare" än Pavlovs hundar med deras betingade reflexer. Vi drivs av simpla begär och djuriska behov.

Inför livets stora mysterier och inför frågor om etik, livets mening m.m. lämnar oss Morris helt i sticket.

Etiketter:

Från Turtles till Zappa

En medryckande låt med gamla go'a Turtles följer här. Gruppen splittrades och ur spillrorna uppstod "The Phlorescent Leech and Eddie" - senare förkortat till Flo and Eddie.

Flo and Eddie uppträdde tillsammans med Mothers of Invention. Och då gjorde man givetvis en mycket klämmig inspelning av "Happy together". Här får vi emellertid hålla till godo med "bara" Mothers och en del ur "Montana". Bildkvaliteten är kass, men ljudkvalitén är OK:

Detta bevisar bl.a. att Frank Zappa var en grymt duktig gitarrist.

Etiketter: , ,

Dagens irritationsobjekt. 3

Personer som alltid skall kommentera vad man äter. Det spelar ingen roll när jag äter lunch på jobbet. Det kommer alltid någon imbecill kommentar från något håll vid samma bord. Det kan vara "Tänker du utrota den där maträtten?" eller "Får du plats med allt det där i din mage?" - om jag äter en stor matlåda - eller "Hade du inga rester att ta med dig idag?" - om jag bara äter två smörgåsar - eller så sägs det något annat lika IQ-befriat.

Min åsikt är att det bara angår mig vad och hur mycket jag äter till lunch. Om dessa tradiga kommentarer fortsätter, så äter jag min lunch ensam inne i mitt arbetsrum.

Etiketter:

Dagens irritationsobjekt. 2

Manliga fjollor som säger "Jag känner...", "Då kände jag...", "Men själv känner jag..." etc. Ofta håller de på med klippning, sminkning, "stajling" och sådana saker. Hela tiden känner de det ena eller det andra. Tänker de aldrig? Skulle de inte en enda gång kunna säga: "Jag tänker" eller "Då tänkte jag..." etc.? Nähä då. Ständigt detta känslopjunk.

Etiketter:

Dagens irritationsobjekt. 1

Detta ständiga "Å ja' ba' ...... Å han ba' ...... Å ja' ba' ......" Det borde vara straffbart att uttrycka sig så slarvigt. Frågan är vilket straff som skall tillämpas. Frihetsberövande? Våra fängelser skulle fyllas på nolltid. Nej, det finns bättre straff. Studerande får inget studiemedel om de använder denna outhärdliga floskel. Löntagare får lönesänkning. Arbetslösa får arbetslösheten påspädd med en månad. Etc.

Etiketter:

onsdag, januari 30, 2008

Naken stjärt! Hjälp!

De är inte kloka i USA. Detta tycker de skulle vara farligt för barn att se:

Skärmbildsdumpningen är tagen från denna sida.

Finns det något mera dubbelmoraliskt folk än det amerikanska? Vissa stater förbjuder oralsex samtidigt som USA mig veterligt producerar mera s.k. hårdporr än något annat land.

Vad som har upprört amerikanarna är tydligen detta. Vari består det farliga? Varför inte i stället förbjuda våld på TV?

Etiketter:

Åt h-e med högskolepoäng

Det här är så irriterande att jag blir galen. Det måste löna sig att skaffa akademisk utbildning! Om alla struntar i att skaffa sig eftergymnasial utbildning därför att man ändå inte tjänar något ekonomiskt på att ta sådan utbildning - vad händer då? Tja, hur skulle det se ut om vi t.ex. hade förskolor utan förskollärare, förskolor där allting sköts av barnskötare? Jo, det kan jag tala om. Det blir ingen kvalitet på nå'nting. Det kommer inte att finnas någon som vill ta ansvar för nå'nting. Det lönar sig ju ändå inte. Och det får en att undra vad man ska ha facket till. Om man är med i ett fack som inte heller tycker att eftergymnasial utbildning är något att vara stolt över - vad händer då? Jo: det blir massflykt ut ur akademikerfack.

Etiketter:

tisdag, januari 29, 2008

Smått förvirrat om fildelning

Jag läste någonstans en konstig formulering om fildelning. Nu hittar jag det inte, så jag kan tyvärr inte bevisa att jag har sett det nedskrivet någonstans. Det gick i alla fall ut på, att det borde vara straffbart att locka folk in till upphovsrättsskyddat material.

En gång till: "det borde vara straffbart att locka folk in till upphovsrättsskyddat material".

Öh? Hur tänkte man då? I så fall skulle det alltså vara straffbart att länka till exempelvis tidningar på nätet. Gissa om det skulle få konsekvenser...

Etiketter:

Repris önskas. 9

Den här tål väl att ses igen?
Jag minns att jag blev irriterad när man sedan gjorde parodi på "Hemliga armén".
Vem vet - jag kanske skulle föredra parodin idag?

Etiketter:

Återbesök

I dag har jag varit med om detta igen. Faktum kvarstår: det är himmelskt skönt.

Maria-Pia - en hjältinna

Hon skriver ju bara så himla bra... Jag önskar att jag hade skrivit detta. Det är så rätt. Kalla högern för vad den är: höger. Och den är paranoid. Den ser spöken mitt på ljusa dagen.

måndag, januari 28, 2008

Antony tolkar Leonard

Apropå förra posten:
Jag är inte säker på att han hade gått vidare i Idol. Något så egenartat och personligt har inte stora chanser i ett sådant program.

Etiketter: ,

Ett lysande coveralbum

Jag är inne i en period då jag hellre "hissar" än "dissar". Om det fortsätter så här, så får jag väl byta namn på bloggen och dessutom byta webbadress. Nå, nu är det dags igen.

Jag trodde inte, att man kunde göra så hemskt spännande covers på Cohenlåtar. Jag hade fel. Den här plattan är helt gudomligt bra:
Du kan se vilka låtar som är med och vem som framför dem - här. Då får du dessutom en vettig recension. Det är bara att instämma: "Nearly every song is a definite highlight". Det här albumet är sanslöst bra. Jag utnämner det härmed till tidernas bästa coveralbum med flera artister. (Det bästa coveralbumet med enbart en artist är Bryan Ferrys "These foolish things".) Rätta mig om jag har fel. Det enda spåret som jag har lite svårt för här är "Famous blue raincoat" med The Handsome Family. Sångaren verkar ha fått både Cohenkomplex och scenskräck samtidigt och han känns liksom inte stor nog för rocken.

Beth Orton och Perla Batalla är mina favoriter bland sångerskorna - de gör mig tårögd. Att Beth Orton var bra visste jag redan innan, men Perla Batalla var mig tidigare obekant. Hon knockade mig direkt. Och Antony... Oj! Han verkar lägga ned hela sin själ i sin sång.

Summa summarum är denna platta överraskande bra. Betyget kan bara bli ett: en femma på en femgradig skala!

Etiketter: ,

söndag, januari 27, 2008

Peckinpahs "Straw dogs"

Sedd:
En riktigt obehaglig film. Sam Peckinpah regisserade "Straw dogs" och lämnade därmed Vilda Västern-genren för ett tag. Före denna film hade han regisserat "Det vilda gänget" och "Balladen om Cable Hogue" - två mycket sevärda filmer som slog an olika känslosträngar. Men "Straw dogs" påminner om en Vilda Västern-film. Här är vi dock inte i USA. Vi är i England. Ett ungt par som bor en bit utanför staden väcker stadsbornas intresse. Den unga kvinnan (spelad av Susan George) drar männens blickar till sig. Hennes amerikanske man (spelad av Dustin Hoffman) får hos samma män lite löjets skimmer över sig. Alla tror att han är ett litet bortkommet mattesnille och en riktig mes.

Det hela börjar ganska lugnt. Med små medel - minspel, blinkningar, små rörelser, en och annan insinuation - byggs en misstänksam stämning upp. Hitchcock och Polanski skulle nog ha gjort på ett liknande sätt. När det unga parets katt hittas hängd i hans garderob börjar paret ana att någon eller några vill dem illa. De anar rätt...

Det är klassiskt detta: en skenbar idyll visar sig vara hotad. En gemensam yttre fiende måste inte stärka banden. Fienden kan i stället sätta förhållandet på svåra prov. Kan hon lita på honom? Kan han lita på henne? Helvetet brakar loss ordentligt när en flicka försvinner tillsammans med en smått förståndshandikappad man som tidigare våldfört sig på någon ung kvinna. Flera av de som tidigare befunnit sig i församlingshemmet ger sig ut på jakt efter mannen. Det visar sig så småningom att han befinner sig i parets hem - efter det att mannen (spelad av Hoffman, alltså) råkat köra på honom (våldtäktsmannen, alltså). Nu jävlar... Jag avslöjar inte mer än så om handlingen. Men fr.o.m. här och nästan till slutet (som f.ö. är ganska misslyckat) är denna film i mina ögon nära nog ett mästerverk.

Det riktigt hemska med denna film är dess framställning av hur en tämligen normal människa kan bli väldigt farlig när han/hon inte bara känner sig utan faktiskt är hotad till livet. Att tänka på skottdramat i Rödeby känns inte alls långsökt. Stämningen i filmen får mig också att tänka på den ruggiga och förtätade känslan man fick av John Boormans film "Den sista färden". Ondskan lurar efter nästa vägkrök eller bakom nästa hushörn. Gör ett enda felsteg och du får be din sista bön. Döda eller bli dödad.

Betyg? En stark trea. Det som drar ned betyget är den infantila kvinnoskildringen och den alltför schematiska bilden av befolkningen. Man kunde önska lite mera nyanser. Men att bara ge den en tvåa - som här - känns inte rättvist.

Etiketter:

Ett Steve Earle-album

Vissa skivor gillar jag med en gång. Det behövs då bara en lyssning för att jag skall uppskatta den. Så blev det med det här albumet:
Jag har detta album till låns och jag skall ta väl hand om det. Här behövs inga prövospelningar. Här var det direkt tilltal utan krångel. Steve Earle har väl inte fått min fulla uppmärksamhet tidigare. Det känns som om det är dags att ändra på det nu. Han är ju faktiskt en klart väsentlig singer/songwriter som har hunnit med en hel del och vågar vara tydlig med sina åsikter. Dessutom hade han här den goda smaken att spela in en låt ("Johnny come lately") med The Pogues. Och Maria McKee är med och sjunger i bakgrunden - något jag absolut inte har något emot.

Här är inga tillgjorda krusiduller. Det är raka rör och justa puckar som gäller. Det kan ibland påminna om en del annat, som t.ex. Bruce Springsteen, Tom Petty, Lee Clayton, Dr Feelgood, Rolling Stones, Animals, Them, Graham Parker & The Rumours och några till. Inget dåligt sällskap. Jag ser fram emot att lyssna på flera av hans album.

Men nu skall jag inte snåla. Varför inte bjuda på en låt? Här har du detta albums titellåt.

Etiketter:

En utvikning med start hos Yngve Frej

Såg "Vem älskar Yngve Frej" på TV. En älskvärd film. Det är inte lätt att berätta en historia på ett så pass sävligt sätt och samtidigt hålla intresset vid liv. Men Lars Lennart Forsberg lyckades med den balansgången. Filmen får mig att tänka på Keve Hjelm, Lars Molin och Roy Andersson. Det är liksom ett stänk av Hjelms "Godnatt, jord", ett knippe av Molins "Badjävlar" och så ett kryddmått av Anderssons "En kärlekshistoria". För övrigt är det värt att notera, att Forsberg även regisserade "Måndagarna med Fanny". Om inte Per Gunnar Evander hade skrivit den boken, så hade kanske Slas gjort det. Och om jag inte minns fel var det Per Gunnar Evander som skrev en berättelse som troligen hette "I Puerto Rico hände mig ingenting särskilt". Det blev en TV-serie som visades för många år sedan - även den mycket långsam i sitt tempo och samtidigt väldigt sensibel.

Etiketter: ,

lördag, januari 26, 2008

Dreyers "Vredens dag"

Sedd:
Jag fick låna Dreyers "Vredens dag" av en snäll kollega. Detta är stor filmkonst. Det känns frestande att bara knycka en del av det jag skrev här. Jag har nu blivit ännu mera övertygad om att Dreyer måste ha påverkat flera andra stora filmregissörer.

Filmen är knappast ägnad att göra dig glad. Den är ungefär så långt bort från "Göta kanal eller Vem drog ur proppen?" som man kan komma. Och det tackar jag för. På den här sidan får filmen en fyra på en femgradig skala. Det känns riktigt. Filmen ställer flera knepiga moraliska frågor och bankar oss inte i huvudet med Det Enda Rätta Svaret. En gammal kvinna blir anklagad för att vara häxa (Filmen utspelar sig på 1600-talet i Danmark) och hon känner sig orättvist behandlad eftersom en annan kvinna som också blev misstänkt för att vara häxa blev benådad. Den gamla kvinnan blir så småningom bränd på bål - men innan dess svär hon att hämnas på den präst som dömde henne till döden. Nu skall jag inte avslöja för mycket, men fortsättningen blir ingen lekstuga. Här flirtar vi inte med publiken i onödan. Lars von Trier har tagit den fallna manteln.

Etiketter: ,

Kräv Orvar tillbaka!

Nu kommer kanske Filmkrönikan att läggas ner. Det är en skandal, men det förvånar mig inte. Den verkliga skandalen består i att man inte har förvaltat programmet på ett förnuftigt sätt. Filmkrönikan har aldrig varit intressant efter det att Orvar Säfström slutade som programledare. Han var ju en karismatisk och personlig typ som visste vad han ville och lade ned en himla massa engagemang i det han gjorde. Han hittade annorlunda vinklingar och använde nya relevanta grepp. Man lärde sig massor på den knappa halvtimmen ett avsnitt räckte. Ambitionsnivån var hög som en skyskrapa och hans engagemang var smittande. Det gjordes inte ett enda likgiltigt avsnitt så länge han var programledare. Visst, det kunde väl hända att jag inte höll med honom alla gånger. Men han var en grymt duktig vägledare genom filmens värld och botaniserade kunnigt och intelligent bland både gammalt och nytt. Filmkrönikan under Orvars ledning är en av svensk TV-historias bästa serier!

Sedan gick det bara utför. Helena von Zweigbergk gjorde om programmet till ett flummigt och sövande dösnackarprogram utan vare sig ambition eller djup. Det påminde om ett meningslöst pladder i ett fikarum. "Hur känner du?" "Tycker du det?" etc. Och det nuvarande upplägget? Give me a break. Snart påminner väl Filmkrönikan om Bolibompa.

Etiketter: ,

fredag, januari 25, 2008

Gäst på scenen

Carlos Santana är en av mina absoluta favoritgitarrister. Jag vill också kunna spela så här:
Räcker det att gå en kvällskurs en termin? Kan jag hoppa in och jamma med sedan?

Etiketter: ,

En ganska umbärlig bok om Cohen

Det finns tyvärr inte så många böcker skrivna om Leonard Cohen, hans liv och verk. Det finns betydligt mera skrivet om - jämförelsen är nästan oundviklig - Bob Dylan. Jag hade väl inga särskilt höga förväntningar på den här boken:
Jag blev varken negativt eller positivt överraskad. Jag lägger ifrån mig boken med ett "Jaha". Den här recensionen uttrycker det jag har på hjärtat efter läsningen. Ett exempel där jag är helt överens med recensenten citerar jag här:
"Det svåraste med den här boken är emellertid att författaren så ofta framhäver sig själv, om han så blandar och ger av minnen eller betonar den unika vänskapen. Just det senare är ett omkväde, manifesterat i bilder dessutom: PL med Cohens dotter i knäet, dedikation till PL av romanen ”Älsklingsleken”. Här finns också foton av Lindforss ex-partners. Söta flickor, men vad gör de i en bok som ska handla om Leonard Cohen? Musor på färden. Jag kliar mig i huvudet."
Precis. Det blir närmast pinsamt när boken långa stunder handlar mera om Lindforss själv än om Cohen.

Den definitiva biografin om Leonard Cohen återstår att skriva. Den här boken gör nästan varken från eller till.

Etiketter: ,

torsdag, januari 24, 2008

Bra karta

Det här är en bra grej:
Det är en karta som utvikt blir nästan av A2-format. 71 museer finns förtecknade, men ett par av dem är ju lite "offside". Man tar sig t.ex. inte till Sigtuna Museum eller Skoklosters Slott bara så där helt apropå.

Nå, nog med gnäll. Man får klart relevant information om varje museum. Plats anges på kartan och varje museum har fått sin faktadel: adress, telefonnummer, webbplats, öppettider, lämplig resväg m.m. Och så får man - givetvis - veta om det är fri entré och om det i så fall är förenat med en åldersgräns. Det är SMI som står bakom - föreningen för Stockholms Museiinformatörer. Bra jobbat.

Nästa gång jag är i Stockholm skall jag försöka hinna med ett museibesök. Jag är svag för att gå omkring och strosa i museer. Jag vill ha gott om tid på mig och absolut inte känna något köptvång. Mitt favoritmuseum alla kategorier är Louisiana. Där kan jag vandra omkring och lapa atmosfär även om den tillfälliga utställningen just då är mig likgiltig.

Etiketter: ,

I kortbyxor och Nietzschemustasch

Egentligen borde jag förbigå honom med tystnad, men det är svårt att låta detta passera:
Vilken jöns han är. Hur kan någon ta honom på allvar? Det är så lätt att motbevisa honom. Ett enda exempel? Ja, detta. Det räcker att lyssna på "Spelar för livet". Suck.

onsdag, januari 23, 2008

Torgny Lindgren gäst i Babel special

Torgny Lindgren gjorde ett bra intryck i Babel special. Det finns mycket jag håller med honom om. Även jag har stort intresse av nyheter och jag kan bli fascinerad av Guinness rekordbok. Jag instämmer när han påstår, att man skriver för sina medmänniskor. "Skrivandet är en handling av medmänsklighet". Mycket snyggt formulerat. Nå. Det finns som sagt mycket som förenar oss.

Men när han påstår att metaforer är en styggelse, så vill jag inte nicka instämmande. Jag tycker tvärtom att metaforer och liknelser har ett pedagogiskt värde. Det kan finnas saker och förhållanden som blir närmast omöjliga att förklara om man inte använder liknelser.

Etiketter: ,

Så fina Sofia

Oj, oj, oj, så himla känsligt det är med bilder. Det är så tröttsamt med medelmåttiga bilder som är upphovs-rättsskyddade. Jag hade inte haft några problem med upphovsrätten om det hade varit fantastiska och helt unika bilder. Men som det nu är kan visst vilken amatör som helst hävda upphovsrätt på sina taffliga bilder. Jag kan således inte - som jag hade tänkt - lägga ut en icke alls märkvärdig bild på Sofia Karlsson. Den är nämligen skyddad. Jag hade för avsikt att hämta den från en hemsida. Bara för att jäklas så länkar jag inte ens till den stöddiga hemsidan.

Jag länkar i stället till detta och detta. Du sjunger helt underbart, Sofia! Nästa gång du är på turné här i närheten skall jag vara med i publiken.

Etiketter: ,

tisdag, januari 22, 2008

SJ, SJ, gamle vän...

Så sjöng man en gång. Du såg väl Plus i kväll? Ingen representant från SJ ville vara med i programmet när man tog upp problemet med missade charterresor p.g.a. SJ:s förseningar. Enligt den här sidan ställde SJ:s presschef inte upp därför att Plus är ett "onyanserat program, som inte kollar fakta och där det bara handlar om att slakta gäster". Suck. Hur nyanserad är den inställningen?

Etiketter:

måndag, januari 21, 2008

Tanketräning enligt de Bono

"Tanketräning? Äsch, så'nt misch-masch. Det går inte att träna upp tankeförmågan."
Ja, så kanske många tänker. Men då vill jag påstå att de har fel. Edward de Bono måste ha tänkt likadant när han skrev den här boken (Svenska Dagbladets Förlag, 1984):
Visst är det sant att arv och miljö betyder mycket för vårt sätt och vår förmåga att tänka. Men vi kan faktiskt själva också påverka detta. Det finns olika tankeverktyg att använda vid olika typer av problemlösning. Jag kan intyga, att den här boken har många korn av sanning när det gäller just detta. Jag har t.o.m. undervisat högstadielärare om de Bonos "verktygslåda" m.m. Och jag har bloggat om tänkande bl.a. redan här.

Vad är det då han påstår i denna bok? Jo, t.ex. detta: "Mycket intelligenta personer kan visa sig vara ganska dåliga tänkare." (s. 13) Vidare: "Verbal rörlighet förväxlas ofta (...) med tänkande" (s. 14)

Han menar att man kan öva upp sina färdigheter i användandet av olika "knep". Ett sådant "knep" är att inte som vanligt bara plocka fram plus och minus inför en tänkt förändring utan dessutom plocka fram allt som är intressant - och alltså varken plus eller minus. Detta verktyg förkortas PMI.

Andra sådana intressanta verktyg är
* APC = Alternatives, Possibilities, Choices
Det går ut på att hitta på så många alternativ som möjligt, därefter göra en bedömning av vilka alternativ som är mest möjliga eller sannolika och slutligen välja.
* CAF = Consider All Factors
Tag i beaktande alla faktorer. Här ligger tonvikten på vad som är utelämnat och vad man dessutom bör tänka på. (s. 82)
* C & S = Consequence & Sequel
Att beakta konsekvenserna och följderna av en handling eller ett beslut. (s. 82)
* EBS = Examine Both Sides
Utforska båda sidor. Problem härstammar ofta ur en tvist mellan två synsätt. Det kan vara två stridande parter som ser samma sak på olika sätt. Försök att använda bådas "glasögon". (s. 98)
* PISCO = Purpose, Input, Solutions, Choice, Operation
Vad är syftet med tänkandet? Här behövs "input" med information, erfarenhet m.m. Så småningom kommer det fram olika lösningar. Ett enda alternativ skall återstå. Skrid slutligen till handling! (s. 163)

Det här är inte trolleri. Förkortningarna som nämndes är inga trollformler. Ingen framgång utan övning. Enligt min ringa mening borde denna bok vara kurslitteratur när man läser filosofi i gymnasiet. De här färdigheterna är inget som skall vara reserverat för studenter på någon handelshögskola eller andra märkvärdiga figurer. Det är en mänsklig rättighet att få undervisning i konsten att tänka.

Och det är ofta ett väldigt ensamt och tradigt jobb. Den som tror att alla framsteg i det här gebitet måste ske i grupp ("bikupor", "fokusgrupper" - you name it...) och vara lustbetonat kan ju läsa lite idé- och lärdomshistoria och försöka tänka i andra banor. Då skall man bl.a. upptäcka detta: Riktigt stora tankar och idéer har skapats av ensamma människor - och icke utan ansträngning. Ofta sker framsteg tack vare rena tjurskalligheten. Så t.ex. gjorde Edison massor av misslyckade experiment. Men han såg det från den ljusa sidan: Då hade han lärt sig en massa sätt som det inte fungerade på...

Målade icke Rembrandt själv sina tavlor? Komponerade icke J. S. Bach själv sin musik? Skrev icke Ingmar Bergman själv manus till de flesta av sina filmer? Etc. Kreativitet är mest en ensam syssla.

Etiketter: ,

söndag, januari 20, 2008

Maria, Maria

Hon är ju bara såååå bra, Maria Möller. Vilken kvinna...
Så begåvade imitatörer går det knappast 13 på dussinet av. Kolla bara här när hon härmar Björk. Perfekt.

Etiketter:

lördag, januari 19, 2008

Strongt

Oj. Hon kunde verkligen sjunga. Visserligen är inte opera min grej, men det här är ju himla bra.

Etiketter:

Svagt

I går kväll var det svaga prestationer i "På spåret". Slutställningen blev blygsamt låg. Jag var snabbare än de tävlande vid några tillfällen. Jag "tog" t.ex. Rio de Janeiro tidigare än de. Men framför allt kan jag skryta med att jag har varit på två av de utomlands belägna platser som figurerade i programmet. Jag har nämligen kört bil från Berwick-upon-Tweed till Newcastle - exakt den sträcka man körde på TV. Jag kände igen Berwick när programmet hade hållit på i 23 minuter och 58 sekunder - innan man sedan svängde höger och ut på bron. Tror du mig inte? OK. Kolla då här och här.

Jag spinner lite på att jag visste mera än Jan Guillou vid flera tillfällen...

Etiketter: ,

När blir det missbruk?

Ibland kan jag tycka, att det är lite för mycket fixering vid sex. Det får jag tydligen inte tycka enligt den här bloggen. Det blir lite ofrivilligt komiskt när en blogg som pläderar för mera kärlek och mera sex är så intolerant mot andra uppfattningar. Jag skall inte förneka att jag är intresserad av sex. Jag kan t.o.m. kolla på porr ibland utan att skämmas nämnvärt. Det finns vacker och smakfull porr - porr där de inblandade förefaller vara med på noterna på lika villkor och båda njuter av det de sysslar med. Det finns högklassig porr med väldigt vackra foton och dito rörliga bilder. Det är inte konstigt om man kan bli fascinerad av sådant. Man kan få viss inspiration. Men man bör inte låta det s.a.s. ta kommandot och förstöra ens liv.

Det är knappast brist på tillgång när det gäller sex. Det finns hur mycket sex och porr som helst i press, på TV, på nätet etc. Med all den information om samlagsställningar, G-punkten, tantra, tao, snabbisar, multipla torrorgasmer m.m som finns lätt åtkomlig, så skulle nästan varje individ med lång träning kunna bli ett riktigt proffs i sänghalmen.

Och enligt den tidigare nämnda bloggen skall vi nog kunna "knulla runt" lite hur som helst. Det är bara klämmigt och käckt. Om vi inte vill det, så är det säkert något fel på oss - så tycks bloggaren mena. Men är det verkligen det vi vill? Jag kan inte få in i min skalle att det skall vara lika naturligt att byta sexpartner som t.ex. att byta mp3-låtar med varandra. Mp3-låtarna lär inte bli sårade av att bli utbytta.

Men när nästan det mesta kretsar kring sex - har vi då inte hamnat här? Består inte livet av mera? Apropå det läste jag en rubrik i en tidning som fick mig lite bekymrad. Den handlade om en man som lade ned en väldig massa tid och energi på fotboll. Han menade, att utan fotbollen vore livet tomt. Suck. Den mannen måste ha problem.

Etiketter: ,

fredag, januari 18, 2008

Dagens fråga

- Använder du tiden för att få saker gjorda eller gör du saker för att få tiden att gå?

Tänk på den ett tag. Man kan först tycka att det var ju en konstig fråga. Man kan tycka att det är hårklyverier. Man kan tycka att det är låtsasdjupt. Men jag tycker att det är ganska välformulerat.

När man studerar folk i smyg och ser vad de håller på med, så blir frågan aktuell. Vissa personer verkar ibland sakna både plan, metod och mål med det de sysslar med. Om man skulle fråga dem vad de gör, så skulle de kanske svara: "Jag bara gör det för att få tiden att gå." Tidsfördriv kallar vi det ibland. Man behöver inte lägga några moraliska aspekter på det. Vi hamnar alla någon gång i lägen där vi har fått tid över och vill "slå ihjäl" den på något sätt. Men det är skillnad på tidsfördriv och tidsfördriv. Att lösa korsord vill jag mena är en bra form av tidsfördriv. Men att använda datorn till att lägga patiens? När det finns kortlekar IRL? Nå, det är väl en sak med tidsfördriv på fritiden. Det är en annan sak med tidsfördriv på arbetet.

Ibland kan man undra vad folk gör på sina arbetsplatser. När de borde göra några vettiga arbetsuppgifter, så gör de i stället något helt planlöst och meningslöst. Arbetstiden skall inte användas till tidsfördriv.

Etiketter: ,

torsdag, januari 17, 2008

Nytt nr av Trots allt

I dag upptäckte jag nya numret av Trots allt. En av de få riktigt nödvändiga tidskrifterna i detta land. I senaste numret finns det bl.a. en intervju med Louise Hoffsten och en annan intervju med Marcus Birro. Och Magnus Sundell har en mycket intressant "kommentar" under rubriken "Att handskas med energitjuvar, dåliga vibbar och jobbiga typer".

Han vänder s.a.s. uppochner på resonemanget. Man påstår ju ofta, att man skall undvika typer ("energitjuvar" och andra) som inte tänker likadant som en själv och att man mår bäst av att bara umgås med likasinnade. Tvärtom, menar han. "(...) vi utvecklas definitivt mer i mötet med människor som inte är som vi själva, som tycker och tänker eller beter sig på ett sätt vi inte känner igen oss i. (...) Ett annat bättre råd till oss skulle vara att våga tänka lite mer på andra, lite mindre på oss själva. Att bry oss lite mer om våra medmänniskor. Inte bara dem vi 'tycker om'. Utan också dem vi inte spontant gillar, men som behöver oss. (...) Att undvika energitjuvar är (...) ett riktigt moment 22 - som kommer att sluta med att vi alla är varandras energitjuvar och inte vill ha med någon annan än oss själva att göra. Qi fick vi..." (s. 13) Mycket klokt formulerat!

För att återgå till Hoffsten och Birro. Det blev två mycket bra intervjuer - så klart. Både Hoffsten och Birro har ju haft väldigt tuffa perioder i sina respektive liv. Och en stor del av intervjuerna kretsar kring det.

Birro: "Det är när man inte tar itu med saker som man mår dåligt. (...) Det är litteraturens förmåga att sätta ord på saker som man själv inte har satt ord på. Man har en känsla och så läser man om en annan människa som har samma känsla. Det är en mötesplats." (s. 27) Och så slutar artikeln så snyggt med ett citat från Leonard Cohens låt "Anthem":
"There is a crack in everything
that's how the light gets in".

Hoffsten: "Jag är troende, men inte religiös. (...) Jag skyr all form av fanatism. Fanatiker har brist på humor och det är bland det viktigaste som finns. Du kan inte ta dig själv på för stort allvar. Du är en liten skit i den här världen, så är det bara... Haha!" (s. 10)

Köp eller låna! Men framför allt: läs Trots allt!

Etiketter: , ,

onsdag, januari 16, 2008

Pogues!

Jag lånade en platta med The Pogues. Närmare bestämt den här:
Härlig irländsk spelglädje! Följande låt finns med på plattan. Drick en öl och digga!

Texten har du här.

Etiketter: ,

Några rader om en Slas-bok - och så ut på ett litet sidospår

Vilken skön lirare. Kan man skriva så om en av Sveriges mest produktiva och bästa författare? Jag tror inte han skulle ta illa upp. Det här är så bra att man som varande en liten bloggare blir grön av avund.
Originalet kom 1972 och den här upplagan kom 1994. Boken är så bra att jag inte riktigt vet hur jag ska få till det här. Alla som vet något om Slas vet förstås att han hade en helt egen stil. Ingen som Slas. Om du vill ha ett längre stilprov, så föreslår jag att du läser detta. (Det motsvarar sidorna 7-15 i denna bok.) Det är ju så bra att man darrar. Jag älskar dessa upprepningar som Slas använde sig av - alls icke på ett tröttande sätt, snarare som en sorts rogivande besvärjelse. Det kan t.ex. vara
"Man var släkt med nån krokig gubbe i nån skog.
Man var släkt med käringar också."
Så underbart lakoniskt och torrhumoristiskt.

Eller så återkommer han till ämnet med en lite annorlunda formulering. Exempel? På sidan 11 står det:
"I skogen växer det träd.
Ingenting annat växer i skogen. Ingen kan eller vill längre bo i skogen."
På sidan 17 står det:
"Ett folk återstår men det är inte mitt.
Skogen är bara skog.
Men jag, för en mansålder sen ett barn, levde i det landet där folk var fattiga och arbetsamma och ensamma."
På sidan 26 står det:
"I skogen växer det numera bara skog.
Träd.
Det folket som bodde i våra skogar är nästan helt glömt."

Att arbeta så medvetet med språket så att det påminner om mantra utan att egentligen vara det... Ah, så skrev en mästare. Men jag tror, att man måste ha nått en viss ålder, fått en viss erfarenhet och besitta en viss sorts jämnmod för att uppskatta Slas efter förtjänst. Det krävs en del genomlevt liv för att inse hela vidden av hans storhet.

Jag tror också, att Slas älskade detta land och dess folk. Men han gillade inte utvecklingen. Den näst sista meningen i boken lyder så här: "Någon som inte älskar detta land håller på att förändra det." Det är en tanke som återfinns på några ställen i boken. Känns det igen? Just det: Maria-Pia Boëthius' "Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land" (1997). Så är det. Det var sant 1972. Det var sant 1997. Det är sant 2008.

De som bestämmer över oss älskar oss inte. Man säger ibland lite slarvigt: "Vi har de politiker vi förtjänar". Tillåt mig tvivla. Alla vill inte och har inte möjlighet att engagera sig politiskt. Vi överlåter därför det åt andra. Men de verkar inte klara av det. På vilket sätt förtjänar vi klena politiker? Nej, den värme och medkänsla som Slas visade i sina böcker får man leta länge, länge, kanske förgäves, efter hos våra politiker. "Någon som inte älskar detta land håller på att förändra det".

Etiketter: ,

tisdag, januari 15, 2008

En viss likhet

När jag ser detta
tänker jag på detta.
Har jag blivit miljöskadad?

måndag, januari 14, 2008

En annorlunda iakttagelse kring Idrottsgalan

Det slog mig när jag hade sett färdigt Idrottsgalan. En sak har pristagarna gemensamt: charm. Och de väcker min sympati. Jag tycker inte illa om en enda av pristagarna. Jag gillar dem allihop. Zlatan, Sanna Kallur, Anja, Tumba m.fl. Vem kan tycka illa om någon av dem? Och Charlotte Kalla... Henne tänker jag följa med ett särskilt intresse. Read my lips: jag tror att hon kan gå hur långt som helst. Det här är bara början.

Etiketter:

I mitt hemliga liv

Den här är en låt som visserligen är väldigt lugn och saktmodig, men den får mig inte att somna. Den har något mystiskt, magiskt och svårbegripligt över sig. Den stimulerar fantasin samtidigt som den har ett märkligt gung. Det är inte någon vidare fart på den, men den svänger skönt ändå. Ungefär som "Suzanne" eller "Famous blue raincoat". Knappast några "up tempo"-låtar, men oj så bra de är.
Hur videomakaren tänkte vet inte jag. Det är fritt fram för tolkningar, antar jag.

Etiketter:

Goddag yxskaft

Att få hjälp med olika datorrelaterade frågor är min liv och kniv inte lätt. Jag försökte tidigare i dag få svar på min fråga hur man tillåter en annan dator att använda mitt trådlösa nätverk och samtidigt spärra alla andra datorer från att snylta på samma trådlösa nätverk. Tror du att jag hittade ett vettigt svar? Nej, nej, nej. Hur kunde du tro något sådant?

Så här stod det på en sida: "Tillåt bara kända nätverkskort att ansluta till nätverket". Jaha. Och hur gör jag det då?

Så här stod det på en annan sida: "Lås nätverket på MAC-adresser. På så sätt kan du lista vilka datorer som ska ha behörighet att ansluta till nätverket. Varje nätverkskort har ett unikt nummer, det är detta som listas." Jaha. Och hur gör jag då?

Det är likadant varenda jävla gång. Försök få ett vettigt svar av de s.k. experterna. De lever i sin skyddade verkstad och tror att alla andra har samma referensramar och bakgrund och tankebanor som de. Hjälpen de ger räcker aldrig ända fram. De är som dragharar. De invaggar dig i någon sorts falsk lockelse. Man tror att de har något att erbjuda, men si: det har de inte. De påminner om kriminalromaner där sista kapitlet fattas. Tänk om andra yrkesmän/-kvinnor skulle ha samma nonchalanta och snorkiga inställning till service och hjälpsamhet som de. Då skulle det kunna bli som följer.

Läkarbesök:
Läkaren: - Jaha, vilken sjukdom har du då?
Patienten: - Det vet jag inte. Det är därför jag kom hit - för att få reda på det.
Läkaren: - Ja men, herre Gud. Det här är ingen frågetävling. Gå hem igen och titta i någon läkarbok först.

Biblioteksbesök:
Besökaren: - Har ni någon bok som ger tips på hur man sköter krångliga hundar?
Bibliotekarien: - Har du letat i katalogen?
Besökaren: - Nej.
Bibliotekarien: - Ja men, snälla nå'n. Gör det först.


Bilverkstadsbesök:
Kunden: - Vad kan det vara för fel på min bil?
Bilmekanikern: - Det vet väl inte jag. Varför kom du hit?
Kunden: - Jag tycker det låter konstigt när jag svänger till höger.
Bilmekanikern: - Jaha. Låt bli att svänga till höger då.

Vägbeskrivning:
Resande: - Hur tar jag mig med egen bil till Stockholms stadsbibliotek?
Informatör: - Tja, prova med att köra till Stockholm först.

Vad jag vill ha sagt med dessa små exempel är att vissa personer har helt fel attityd. De saknar totalt känsla för service. De vill inte vara hjälpsamma. De borde egentligen inte få ha någonting alls med andra människor att göra. De borde bara sitta instängda i något rum och aldrig träffa eller försöka hjälpa vanligt folk - ty då blir det bara fel.

Etiketter:

söndag, januari 13, 2008

This is my life

1976 kom den här plattan med Gasolin':
(Bilden är scannad och därmed beskuren.)
För länge sedan hade jag ett par kollegor som talade föraktfullt om dansk rock. De menade, att dansk rock var kass och att den enda rocken i Norden som var att räkna med var den finska. Jag vet alldeles för lite om finsk rock för att kunna ha en åsikt om det, men jag kan i alla fall påstå, att den här danska plattan var ganska OK. Det finns särskilt en bit här som är värd att ha. Jag syftar på "This is my life", en "dejlig" låt. Du kan se och höra den framföras av Kim Larsen här. (Kvalitén på videon är inte den bästa, men håll med om att låten är bra. Och den kvinnliga sånginsatsen är så go', så go'.)

Etiketter:

Bilder vid solnedgången

Nu blir det rena bildorgien. Jag var ute och fångade solnedgången. Vad sägs om en liten omröstning? Vilken bild är bäst? Lämna gärna en motivering.
Svangrupp 1
Svangrupp 2
Ensam svan 1
Ensam svan 2
Häger 1
Häger 2

Etiketter:

Tvi för städning

Denna förbannade städning! Hur många helger har inte blivit förstörda p.g.a. den? Tänk så mycket annat kul man kunde ha gjort i stället. Jag hade kunnat se filmer, läsa böcker etc. under den tid som jag har lagt ned på dammtorkning, dammsugning och golvsvepning. Blä. Lösningen med "hushållsnära tjänster" är ju ingen realistisk lösning. Ge Nobelpriset i ekonomi till den person som uppfinner det städningsfria huset!

Etiketter:

Svensk kust

Ett praktverk! Den här boken skall läppjas. Om man slukar den blir man proppmätt. Den är ännu en bekräftelse på att Sverige är fantastiskt:
(Bokomslaget är scannat. Eftersom boken är en foliant, så är bilden beskuren både i höjdled och sidled.)
Tommy Hammarström står för texten och massor av fotografer står för bilderna. Detta är en bok som jag vill äga - även om den inte hade haft någon text alls. Jag menar inte att texten är överflödig - långt ifrån. Men bilderna är så bra. Ibland är fotografierna så svindlande vackra att jag vill ta ett extra andetag. Om ni kräver av mig att framhäva några fotografer som "bättre" än de andra, så får jag det tufft. Men OK: Tore Hagman, Martin Borg och Claes Grundsten. Här duger det inte med en Kodak Instamatic. Sådana bilder kräver sin utrustning. Jag kan sakna lite "nördiga" uppgifter om kameran som användes, vilken ljuskänslighet i filmen, vilket sorts objektiv, vilken bländartid etc. Det får vi leva i okunnighet om.

Vad är det då som är så lockande med kuster? Jag låter Tommy Hammarström själv beskriva det. Det är inte hela förklaringen, men en bit av den: "Den svenska kusten är, som läsaren strax ska upptäcka, en storslagen, intagande och bildskön värld. Och varför är den så vacker? Är det så att skönheten uppstår just för att vi längtar efter den? Jag tror det. Vi längtar till havet, till kusten, till skärgården. Och därför är det så vackert där." (s. 10)

Etiketter: ,

Ingen darling

Sedd:
Den var väl inte så tokig. Men ett mästerverk var den ju inte. Men en film behöver inte vara något mästerverk för att få en nominering till Guldbaggen. Det vet vi ju. Skådespelarna gör bra ifrån sig, manuset är OK, dialogen är trovärdig - men ljudtekniken är ganska kass och musiken är störande. Jag ger denna film en svag fyra. Den hade kanske fått en femma om man hade använt musik på ett mera finkänsligt sätt och om jag hade hört vartenda ord som sades.

Det här är intressant i sammanhanget. Citat: ”svensk film är konstlös funktionalitet”. Exakt. För övrigt har du väl redan läst alla recensioner som finns om den här filmen. Om inte - läs Peter Englunds bloggpost här.

Etiketter:

lördag, januari 12, 2008

Klartänkt

Detta måste läsas. Tänk att det skall behövas en professor i praktisk filosofi för att reda ut begreppen.

Etiketter: , ,

Ett mästerverk av en oerhört personlig författare

Under några år av mitt liv var jag väldigt fascinerad av Lars Ahlins författarskap. Jag såg det nog delvis som en intellektuell utmaning. Om jag orkade läsa en riktigt svår Ahlin-bok från början till slut och någorlunda begripa den, så skulle jag känna mig som en djuping. Då hade jag bevisat - i alla fall för mig själv - att jag inte var helt korkad. Nu vill jag inte påstå, att alla Ahlins böcker är knepiga, men en del av dem är det. "Tåbb med manifestet", "Kanelbiten", "Stora Glömskan" och "Inga ögon väntar mig" tillhör de mera lättsmälta. "Min död är min", "Om", "Fromma mord" och "Bark och löv" tillhör enligt min mening de mera svårtuggade. (När "Bark och löv" fick recensioner som visade att recensenterna inte hade begripit, så slutade Ahlin skriva i protest. Det skulle dröja 24 år innan nästa bok av Lars Ahlin själv - "Sjätte munnen" - gavs ut.) Den här romanen (Originalet kom 1957, denna pocketupplaga 1960) placerar sig någonstans i mitten, anser jag. Den rör sig i samma "viktklass" som Aksel Sandemoses "Varulven" eller "En flykting korsar sitt spår":
Jag hade jagat boken länge innan jag äntligen hittade den. Jag köpte den slutligen i en vanlig bokhandel som hade en ambitiös lagerhållning. Bokhandelns sista exemplar stod i källaren och jag köpte det i mars 1974. Jag ville äga ett eget exemplar för att kunna göra understrykningar och kanske skriva små kommentarer. Jag minns den här boken som en omtumlande läsupplevelse. Kunde man verkligen skriva så djupsinnig skönlitteratur på det relativt lättlästa sättet? undrade jag. Långt, långt senare har jag förstått vad Björn Ranelid menade när han, liksom Ahlin, påstod sig vilja finna ett eget språk.

Nå, denna bok måste räknas som en av svensk skönlitteraturs mest egenartade och speciella verk. Det enda som kan påminna om den är någon annan bok av Ahlin eller någon bok av Ranelid. Olof Lagercrantz blev alldeles till sig i sin recension.

Det går inte att på ett rättvist sätt sammanfatta denna bok. En kort recension blir en plattityd. Jag kan bara rekommendera den till läsning och ge er några citat.


"Ty vad är kärlek? Han såg det varje dag och stund: kärlek är att låta dem man älskar dela sina villkor och att ge dem av det man lyckas skapa." (s. 6)

"Ingen människa kan klara sig själv. Ingen är friboren. Alla bekänner vi i handling att det som uppehåller vårt liv alltid ligger utanför oss." (s. 14)

"När jag ser säkra människor grips jag av känslan att betrakta något overkligt. Deras säkerhet ter sig obegriplig för mig. De är ju beroende av något som de inte kan behärska (...)" (s. 16)

"(...) den moderna människan har förlorat både det förflutna och framtiden. Hon är ett nuets barn. Hon lever i presens och pockar på att genast få sina drömmar tillfredsställda. Att leva är att få sin vilja fram." (s. 24)

"Konstnären tillfredsställer sig själv och struntar i publiken." (s. 25)

"(...) det roliga med all fin strävan är att alla goda resultat som blir till därav aldrig kan överträffa det människan redan har innan hon började sin fina strävan." (s. 86)

"Naturalism som konstteori är en dålig vits. Som konstverk är den förhånande. Ty den gör gemensam sak med romantiken och säger att form och innehåll sammanfaller. Det är den svåra villfarelsen. (...) I god konst sammanfaller aldrig form och innehåll." (s. 146)

Etiketter:

Städning som svepskäl

Här har gänget bakom "Kvarteret Skatan" lyckats skapa en ny karaktär som är riktigt rolig:
De första avsnitten av denna TV-serie gick mig nästan spårlöst förbi. Så småningom insåg jag, att denna serie är en av svensk TV:s roligaste någonsin.

Etiketter:

Repris önskas. 8

Nu är det dags för en modernare TV-serie att gå i repris: "I mördarens spår".

Etiketter:

Repris önskas. 7

Och så tar vi ännu en Croninbaserad TV-serie: "Stjärnorna blicka ned".

Etiketter:

Repris önskas. 6

Och så vill vi se "Dr Finlays journal" igen!

Etiketter:

Repris önskas. 5

Varför inte visa "Herrskap och tjänstefolk" igen? Jag vill veta om kvaliteten håller än.

Etiketter:

Månadens låt

Den här biten är inte så tokig. Den får bli månadens låt.
Mera om sångaren här - på ett språk jag inte kan.

fredag, januari 11, 2008

Repris önskas. 4

Fortsätt gräva i arkivet och visa åter "Majs ljuva knoppar".

Etiketter:

Repris önskas. 3

Varför inte gräva i arkivet och visa P. D. James-deckarna med Adam Dalgliesh igen? Börja med den här.

Etiketter:

torsdag, januari 10, 2008

Repris önskas. 2

En annan TV-serie som jag gärna skulle se igen: "En förlorad värld".

Etiketter:

Repris önskas. 1

En TV-serie som jag är nyfiken på att se igen: "I Vår Herres hage".

Etiketter:

På väg genom "Klassiker "

Det finns anledning att återkomma till den här. Boken är inte fullt så bra som jag hade väntat mig. Jag får s.a.s. träsmak av att läsa den. Den är långa stunder onödigt omständlig, torr och humorbefriad och känns som en tungrodd eka. Jag hade väntat mig att allting skulle vara lika bra som t.ex. "Kan man vara kristen?", men så väl är det inte. Det är kanske fel av mig att "läppja" den här boken. Den kanske skall slukas med stora tuggor. Hur som helst: "Kan man vara kristen?" är den bok som hittills i läsningen håller måttet bäst och därför tänker jag nu citera. (Sidonumren hänvisar alltså till "Klassiker".) Jag hävdar inte, att han här har rätt i alla lägen. Men jag hävdar, att det han här har skrivit är mycket intressant. Vid ett senare tillfälle - när jag har läst ut boken - återkommer jag i detta angelägna ämne.

"(...) kristendomen är en kämpande religion. Den tror att Gud har skapat världen (...) på samma sätt som en diktare skapar ett verk. Men den tror också att det är mycket som gått snett i den värld han skapat och att Gud söker - och det mycket ivrigt - förmå oss att rätta till det på nytt." (s. 38)

"(...) det är den fria viljan som gjort det onda möjligt.
Varför har Gud då gett dem fri vilja? Därför att den fria viljan är det enda som möjliggör kärlek eller godhet eller glädje, och den är värd att äga även om den också möjliggör det onda." (s. 42)

"Kristendomen är så gott som den enda av de stora religionerna som helhjärtat bejakar kroppen - som anser att materien är god, att Gud själv en gång iklädde sig en mänsklig kropp (...) Kristendomen har mer än någon annan religion förhärligat äktenskapet, och nästan alla världens stora kärleksdikter har skapats av kristna." (s. 67)

"Alla de värsta njutningarna är rent andliga: skadeglädjen när man tillfogat andra något ont, självförhävelse och överlägsenhet, skvaller, sadism." (s. 68)

"Den kristna uppfattningen innebär inte att det skulle vara något fel med den sexuella njutningen, lika litet som med njutningen i att äta." (s. 69)

"Enligt kristna lärare ligger alla lasters kärna, själva det ur-onda, i högfärden. (...) Det var genom högfärd som Lucifer blev djävulen. Högfärd leder till andra laster; den är det absolut gudsfientliga själstillståndet." (s. 77)

"Varje kristen skall bli en liten Kristus. Hela syftet med att bli en kristen är helt enkelt ingenting annat." (s. 105)

Etiketter: , ,

Redundant information bort

När vi hade hårddisken inlämnad för lagning, så försvann alla favoriter. Det är tålamodsprövande men samtidigt nyttigt. Jag tvingades fria eller fälla. Vilka skulle jag lägga upp som favoriter igen? Vilka skulle få hamna i glömskans land? Innan hade jag hundratals favoriter. Nu bantar jag ned dem till ett mycket mera lätthanterligt antal. Jag tänker så här: max tio mappar och max tio favoriter i varje mapp. Men jag fuskar lite. En mapp kan t.ex. heta "Film & musik". Det skulle ju egentligen vara två mappar - en för film och en annan för musik. På det här sättet kan jag ha långt fler än tio ämnen fördelade på tio mappar. Men fortfarande skall det bara vara 100 favoriter. Det kan bli t.ex. sex filmsajter och fyra musiksajter i mappen "Film & musik". Det tycker jag fungerar bra.

onsdag, januari 09, 2008

Emma - nej

Tyvärr. Den här blev inte bra. Det räcker inte med en utmärkt roman som förlaga. Den här filmen är inte mer än knappt medioker. Det räcker inte med herrgårdar, gods och vackra kläder.
Vi är här så låååååångt ifrån "Stolthet och fördom" med Colin Firth som Mr Darcy. Borta är magin. Borta är de små, små detaljerna som ger sådan finess. Jag håller med den första recensenten på den här sidan. Och slutet!? Något av det mest malplacerade jag någonsin har sett. Shame on you.

Etiketter: ,

Mera trix

Nu testar jag scannern.
Yihaa! I'm on the road again.

Trix

Har fått tillbaka den stationära hårddisken. Testar lite. Tänk vad en beskärning kan göra. Det här kortet tycker jag är ganska menlöst:
Jag tycker det blir mera spännande om man skär bort en del uppifrån:
Eller? Det beror nog på vilken effekt man är ute efter.

De bytte spår

Man kan säga, att de här två har sadlat om. Läs mera här. En historia man inte kan läsa om varje dag. De ser glada ut. Är de alltså glädjeflickor?

tisdag, januari 08, 2008

Sju minus ett

Tänk - folk som läser bloggar är mest intresserade av dessa ämnen:

Det är inte konstigt om man blir misantrop ibland.

Jag kommer att tänka på en gymnasielärare jag hade. Han var kolossalt auktoritär och hade väldig respekt med sig. Men inte hos alla. En gång fick en elev en väldigt banal fråga som antagligen alla andra i klassen visste svaret på. Läraren ställde då eleven inför en fråga som skulle fått vem som helst att vilja sjunka genom golvet:
- Hur känns det att leva i ett sådant andligt mörker?
Eleven svarade:
- Jo, tack. Det känns bara bra.
Ett svar värdigt en lycklig idiot.

Överreklamerad bok

Den här boken är en av anledningarna till att Beckett fick Nobelpriset:
Ibland undrar man hur Svenska Akademien resonerar. Denna pjäs är ungefär som ett studentspex eller en lokalrevy. Man misstänkte nog ett väldigt djupsinne här eftersom pjäsen var skriven av en högt bildad person och för att inte tappa ansiktet höjde man pjäsen till världslitteraturens prispall. Man trodde väl att pjäsen på ett finurligt sätt ungefär speglade den moderna alienerade människans utlämnade främlingskap i en absurd och meningslös tillvaro där varje handling är helt futil och bara spär på känslan av reifikation och skapar mera ångest inför våra val och ansvar i friheten och det utsiktslösa väntandet på en Gud som inte finns - allt enligt gängse existentialistisk terminologi. I själva verket måste detta vara en av de uslaste pjäser som har skrivits. Den är i det stora hela inte mycket bättre än ett jönsigt avsnitt av Benny Hill. Och Beckett skulle fortsätta att driva med oss...

Etiketter: ,

Överreklamerat album

Jag tror att snart sagt varenda musikrecensent har höjt den här plattan till skyarna.
Jag fattar det inte. OK, det skall erkännas: jag har bara lyssnat på detta album en enda gång. Men jag höll på att somna! Är detta en samling vaggvisor för vuxna? Det är typiskt inne numera med väldigt "soft" och "laid back" och "lågmäld" och "finkänsligt producerad" musik. Då blir recensenterna saliga. Säg "Norah Jones", säg "ballad", säg "visa". Alla blir då kollektivt omdömeslösa och faller pladask in i en rusig hyllningskör. Men detta är ju snudd på totalt likgiltigt. Vad är det som är så himla bra? Här finns ju inget som greppar tag om lyssnaren och ruskar om. Det är som bomull inlindat i ett duntäcke. Det är som att lyssna på en slö vårbäck i nästan en timme. Det kan jag göra gratis. Ge mig hellre Sex Pistols. Väck mig. Zzzzzzzzzzzzzzzzzz

Etiketter:

Kemi?

Det går inte att reducera Gud till kemi. Journalisten som skrev den här artikeln ville kanske det. Men den intervjuade forskaren är själv troende. Jag älskar sådant - när förutfattade meningar får en smäll på käften. Här trodde nog många, att en vetenskapsman som forskar om hjärnans kemi måste vara ateist. Tji fick de.

Etiketter:

måndag, januari 07, 2008

Lång väg till kyss

Gick och lade mig ganska sent i går kväll. Jag menar, att det var sent med tanke på att jag skulle arbeta i dag. Jag borde ha somnat tidigare. Men det var bara nödvändigt att se hur det här skulle sluta:
När de båda huvudpersonerna i den här filmen var så blyga och dryga, så satt vi i soffan och kommenterade. "Ja men, kom igen nu då! Säg det!" Vad var det de skulle säga? Att de älskade varandra, så klart. Det var ju en plåga att se deras tafatthet och rädsla för att göra bort sig. Så har det då blivit bekräftat ännu en gång: Jane Austen var en förbaskat bra författarinna.

Här är hela det fantastiska slutet - med spansk text. Om inte det är förälskelse, så finns det ingen sol.

Etiketter: ,

söndag, januari 06, 2008

Jobba i morgon igen...

Sista lediga dagen. Jag kan hålla mig för skratt. Om jag hade varit ekonomiskt oberoende, så hade jag bara rest omkring från plats till plats och samlat på upplevelser. Att behöva arbeta för att kunna överleva känns larvigt. Kan man inte trolla fram pengar på något annat sätt? Var är du, stora vinst? Kom till mig, komsi, komsi.

Såg ett TV-program om året 1958. Det är ju helt ofattbart vart tiden tar vägen. En del av det som hände för 50 år sedan känns så pass aktuellt att man kan undra om det egentligen inte hände för bara ett par år sedan. Ruggigt.

Och tiden går bara fortare för varje år som passerar revy. Och jag tänker: "Skall jag verkligen hålla på med detta ända tills jag blir pensionär? Är detta mitt liv? Finns det inga dörrar som kan öppnas för mig? Skall det vara så här? Bara mera av samma?" Men så fortsätter jag: "Men jag har ju saker i bakfickan. Livet kan inte bara hänga på arbete. Om jag inte kan komma framåt i arbetet utan där bara får fortsätta trampa vatten, så kan jag jävlar anamma ta mig framåt utanför det spåret. Ledan måste hållas stången. Om jag så skall stånga min panna blodig, så skall jag i alla fall inte dö av uttråkning." Sic. Jag har faktiskt ett par baktankar. Men dem får ni icke reda på här och nu.

Etiketter: ,

Dagens citat

"En fredlig religion"? Hur många gånger skall vi behöva läsa om så'nt här?

Etiketter:

lördag, januari 05, 2008

Känslorna tog kontrollen över "paketet"

Häpp! Så det kan bli:
Nej, vem kan klandra honom? Han kanske borde haft väldigt tajta kalsonger?

När jag ändå är inne på detta ämne: Varför skrattar ofta kvinnor åt mäns könsorgan? Vad är det som är så roligt? Här är lite fakta. (Varning för nakenchock...) Lägg märke till siffrorna om storleken - detta ständiga samtalsämne. Enligt en undersökning var ideallängden mellan 18,42 och 20,96 cm. Det är inte många män som kan leva upp till det idealet. Slutsats? Såväl kvinnor som män har anledning att vara missnöjda med naturens spratt?

Etiketter:

Överraskning

Häpp! Så det kan bli:
Se ända till slutet...

Slas saknas

Slas har lämnat jordelivet. En unik stämma har förstummats. Han lyckades skapa en alldeles egen stil. Och han var kolossalt jämn i sin oerhörda produktivitet. Andra som är så ofattbart kreativa gör ju stundtals väldigt pinsamma bottennapp - men icke Stig Claesson. Jag håller med Klas Östergren som sade, att Slas inte skrev en enda dålig bok. Och det vågar jag påstå trots att jag inte har läst allt av Slas. Östergren ville ogärna framhäva någon Slas-bok som bättre än andra, men under viss press nämnde han - givetvis - "Vem älskar Yngve Frej", "Om vänskap funnes" och några till. Jag vill gärna "puffa" för ett par Slas-böcker som inte ofta får någon uppmärksamhet: "En vandring i solen" och "De tio budorden".

Slas var ett geni som såg, hörde och lade märke till saker som går de flesta av oss förbi. Han kunde på sitt högst personliga sätt öppna våra sinnen och få oss medkännande.

Sverige har nu i ett enda slag blivit intellektuellt fattigare.

Etiketter:

Gränserna flyttas

Jag brukar läsa dödsannonser och liknande i dagstidningen. Märkliga saker kan man då få se. Visst, jag kan förstå dem som av ateistiska eller andra skäl inte vill ha ett kors i sin dödsannons, men finns det inga minimikrav på god smak? Skall vi behöva stå ut med dödsannonser där det förekommer racerbilar, leksaker, nallar, bollar, skiftnycklar, hammare och tumstockar? Finns det inga gränser för dålig smak?

Och så detta med födelsedagsannonser... Där kan det förekomma en annan stollighet: fritidsintressen. Finns det inga hämningar för vad man kan tänka sig göra offentligt? Det skulle inte förvåna mig om jag plötsligt en dag läser om följande fritidsintressen:
"Gillar sadism. Plågar väldigt gärna kattungar tills de dör. Välter gravstenar och tänder eld på kyrkor. Flår ovänner levande, styckar dem och äter upp dem."

Det är konstiga tider vi lever i.

Etiketter:

fredag, januari 04, 2008

Stackars Dr Phil

Jag såg ett avsnitt av Dr Phil nyss. Stackars man som måste lyssna på alla dessa stollar som besöker hans program. Avsnittet jag såg handlade om grannfejder. En av grannarna hade tydligen stämt en av sina grannar flera gånger om utan resultat. Hon fortsatte stämma. En del fattar väldigt trögt eller inte alls. Denna jobbiga varelse kunde tydligen inte begripa att hon var helt ute och cyklade. En normalt funtad människa skulle ju ha insett att striden inte var värd att ta.

Kontentan av programmet blev att vissa psykiskt störda personer kan älta småproblem hur ofta och hur länge som helst. Hur kan man slösa tid och energi på sådant som dessa misslyckade exemplar av vår species gjorde? Vi var många som undrade om inte dessa ynkliga figurer hade något viktigare att syssla med. Dr Phil gav i princip två råd mot slutet av programmet:
1. Ta inte dig själv på för stort allvar
2. Ta vara på tiden du har och slösa inte iväg den på strunt.

Klokt.

Etiketter: ,

Jane Eyre

Du missade väl inte detta?
Det var något av det absolut bästa jag har sett på TV. Tala om stor dramatik. Jag ser mycket hellre detta om och om igen än jag ser en enda Beck eller Wallander eller något annat likgiltigt kriminaldrama. Systrarna Brontë kunde verkligen skriva. "Jane Eyre" och "Svindlande höjder" är t.ex. två odödliga mästerverk. När alla har glömt vilka Beck och Wallander var skall man fortfarande minnas systrarna Brontës huvudpersoner: Jane, Edward Rochester, Cathy och Heathcliff. Det här är mästerlig litteratur och det är inte konstigt att det har gjorts mästerliga filmer och TV-serier baserade på dessa verk. Den nu nyligen visade miniserien "Jane Eyre" var enligt min mening nästan lika fantastisk som TV-serien "Stolthet och fördom" med Colin Firth och Jennifer Ehle (baserad på en roman av Jane Austen - jfr den här posten). Ah, så storslaget, så genomarbetat, så välgjort.

Etiketter: ,

Duett önskas

Sissel på TV. Är hon av den här världen? Hon är så vacker och sjunger så fint att man tappar andan. Här ett smakprov:
Jag önskar mig en duett. Hon skall sjunga tillsammans med antingen Joe Cocker eller Van Morrison eller Leonard Cohen. I det första fallet skall de sjunga "(Love lift us) Up where we belong". I det andra fallet skall de sjunga "Whenever God shines his light". I det tredje fallet skall de sjunga "Joan of Arc". Jag lovar, att det skulle bli en oförglömlig duett i vilket fall som helst. Å ena sidan Sissels osannolikt ljuva kvinnliga stämma och å andra sidan Joes eller Vans eller Leonards väldigt maskulina och härdade stämma. Det skulle bildas gnistor.

Om alla tre männen skulle sjunga samtidigt med Sissel? Väggarna skulle darra av rörelse.

Etiketter: , ,

Överdrift som stilistiskt grepp

I den förra posten överdrev jag en aning för att driva saken till sin spets. Det är ett stilistiskt grepp som jag tycker man måste få använda ibland. Varje förståndig människa måste ändå begripa att jag inte menar 100 % allvar när jag tar i på det sättet.

Vår tids aristokrati

De är vår tids aristokrati: IT-nördarna. De har ständigt tolkningsföreträde och besitter alltid problemformulerings-privilegiet. Ekonomer, politiker, sakkunniga och alla andra svansar efter dem. Och så sitter de där, de självgoda pösmunkarna, drickandes läsk och tuggande snabbmat, och kan egentligen ingenting mer än att trixa med datorer. Och de vet om att de behövs, de jävlarna. De känner sin makt. Så oerhört irriterande. Men fråga någon av dem om något utanför deras specialområde och du möts av en fågelholk. Spela TP mot någon av dem och du vinner lätt som en plätt.

Etiketter:

torsdag, januari 03, 2008

En klen tröst

Nä. Jag kan inte stämma in i hyllningskören. Jag förstår inte varför så pass många recensenter blev alldeles till sig. Jag tycker inte detta är någon märkvärdig bok om att mista en person som stått en väldigt nära.
Det kan ju bero på, att Joan Didion var en helt obekant person för mig när jag satte i gång att läsa boken. Men det beror nog inte bara på det. Jag anser, att hon skrev alldeles för mycket om väldigt privata saker. Det där snacket om att det mycket privata på något mystiskt sätt automatiskt blir allmängiltigt håller jag inte med om. I den här boken tycker jag vi får reda på saker som vi s.a.s. inte har bett om och inte mår bättre av. Jag instämmer f.ö. med "Bokhora" här.

Det här är en bok som inte ger så mycket nytt. Att den skulle vara djupsinnig och väldigt klok är något som i alla fall går mig förbi. Jag finner det mesta ganska trivialt och dessutom relativt mediokert beskrivet. Ett sådant här citat kanske imponerar på en del, men det imponerar inte på mig:
"Sorg visar sig vara en plats som ingen av oss känner till förrän vi når fram till den." (s. 209).
Det är ju närmast en truism.

Det finns en massa annat som påminner om truismer. Att vi minns så mycket skenbart likgiltigt, att vi blir irrationella när vi sörjer, att vi hoppas få den döde tillbaka, att vi ältar och ältar och ältar - att vi hoppas vårt tänkande skall ha magisk effekt (Därav titeln) etc. Visst kan jag känna medlidande med henne. Jag är inte gjord av sten. Jag har själv sörjt. Jag vet hur det känns att mista sina föräldrar, jag vet hur det känns att mista nära och kära kollegor. Jag tror, att jag kan leva mig in i hur hon har haft det. Men om man vill hitta den bästa boken om sorgearbete får man leta någon annanstans.

Etiketter: ,

Inget onödigt pjåsk

Jag kan inte undanhålla er denna historia...
Gammal dam A, runt 100 år, konverserar med annan gammal dam B, runt 80 år. B har nyss blivit änka och söker stöd hos A.
A: - Ja men, nu får du ta dej samman. Skaffa dej ett liv!

Östen med rösten

Tänk att vissa saker tar så lång tid att fatta. Jag fattade aldrig hans storhet när det begav sig. Nu gör jag det. Det här är skickligt:
Han fattas oss, Östen Warberbring. Här ger han exempel bl.a. på den svåra konsten att pausera. Det är en skicklighet som inte många besitter numera. Nu verkar det vara strängeligen förbjudet och oerhört pinsamt med pauser längre än två sekunder.

Etiketter:

onsdag, januari 02, 2008

Strindberg forever

Det är mycket med Strindberg nu på TV. Jag undrade vad som skulle hända om man sökte efter August Strindberg på You tube. Mina förväntningar var knappast höga. Jag blev positivt överraskad när jag fann det här klippet:
Det här är en bra pjästext framförd på ett bra sätt. Inte hade jag väntat mig det på You tube.

Etiketter: