Några rader om "Once"

Sedd:

En skön och cool film - denna "Once". Att den är inspelad i Dublin gör inte saken sämre. Här är en recension. Är det en "feel good"-film? Ja. Jag ger den här filmen en fyra på en femgradig skala. Se den! Hör den! Ett litet smakprov får du här.

Dagens irländska

En vacker och känslofull tolkning av detta odödliga verk.
Hon är irländska, förstås.

Pogues!

Jag lånade en platta med The Pogues. Närmare bestämt den här:

Härlig irländsk spelglädje! Följande låt finns med på plattan. Drick en öl och digga!

Texten har du här.

Bara en kvinnas hjärta

En underbar låt och en underbar röst.

Den här biten lyssnade vi på mer än en gång när vi körde runt på Irland... Texten här.

Synkronicitet enligt Jung?

Otroligt. Hur stor var sannolikheten? Lika liten som en atomkärna. Frun och jag pratade om minnen. Vad är det man minns? Synintryck? Prat? Ljud? Lukter? Vad minns man starkast? Jag kom bl.a. att tänka på den gången i somras då vi körde runt på Irland och stannade bilen i Connemara. Vi satt där i bilen och hörde Ulf Lundells "Connemara". Fullständigt magiskt! Ett minne som vi alltid kommer att ha med oss. Jag minns var i bilen var och en satt, var bilen stod parkerad, vad det fanns för växtlighet utanför, hur utsikten inifrån bilen var etc.

Jaha. Vad var det nu som var så otroligt? Jo, precis när vi talade om detta zappade jag till SvT 2. Pausmusik. Vad spelade de? Ulf Lundells "Connemara"...

40 år med The Dubliners

I bilen på väg till och från Öland lyssnade vi på den här plattan (köpt på GeKås i Ullared) med The Dubliners:Inte alls dumt. Förr i tiden hade jag en snobbig inställning till irländsk musik. Numera gillar jag den - och det här albumet är riktigt genuint och bra. Redan det första spåret kan ju knocka den mest hårdnackade motståndaren till irländsk musik: "Don't give up 'til it's over". Kolla här!

Mary Black utan gränser

Jag drömmer mig tillbaka till Irland. Det här är ju så vackert att man nästan tappar andan.

Hur kan de låta bli att gråta?

Most wanted Irish

Nu har jag blivit lycklig ägare till denna goda platta:

Det var under Irlandsresan i somras som jag fick nys om den. Då insåg jag också, att detta är ett sådant album som jag bara måste äga och kunna spela när jag vill. Som synes så finns här bitar med Hothouse Flowers, Sinéad O'Connor, Dubliners och Thin Lizzy. Den särskilda bit som fick mitt ägandebehov att stärkas extra mycket var Eleanor McEvoys "Only a woman's heart" - en underbar låt som tyvärr inte finns på YouTube i denna sköna version.

Annars är plattan värd ett inköp bara av den enkla anledningen att följande tre bitar finns med: Van Morrisons "Brown eyed girl", Sinéad O'Connors "This is a rebel song" och Thin Lizzys "Whiskey in the jar". De här låtarna hörde vi mer än en gång på vår bilfärd genom Connemara, Donegal och andra platser på den gröna ön. Livskvalitet!

Intryck från Irland - en sorts sammanfattning

Jag har hittat en ny kärlek: Irland. Jag föll pladask, utan hämningar. I fyra år har jag trott att Skottlands natur inte går att överträffa. Nu vacklar jag. Det får bli oavgjort Skottland-Irland när det gäller naturupplevelser. När det gäller whiskyn vinner Skottland. När det gäller mysfaktor vinner Irland.

Att köra bil genom ett landskap är en upplevelse som förstärks med bra musik. Så även på Irland. Vi lyssnade på - förutom de redan nämnda Ulf Lundells "På andra sidan drömmarna" och antologin "Most wanted Irish" - Van Morrison, The Pogues, The Dubliners, The Waterboys, The Chieftains m.fl. Alla upplevelser blev mycket starkare p.g.a. denna musik.

Att jogga på resmålet förstärker närvarokänslan. Jag joggade i Galway, Donegal och Portrush. Jag ångrar inte ett enda löpsteg. Det är underbart att jogga på en strandpromenad, direkt på sandstranden eller längs med en vik. Mina skönaste joggingstunder har jag haft just på eller intill stränder - i Skottland, Italien, Spanien, Polen och Irland. Att se och höra vågornas ständiga brus gör mig barnsligt lycklig.

Bed & Breakfast-ställena på Irland är nog generellt sett väl värda pengarna. Det är inte särskilt dyrt att betala sisådär 30-34 euro per person och natt när standarden är nästan som på hotell. Rent generellt är det nog dock så, att man får mera för pengarna ute på landsbygden än inne i t.ex. Dublin. I Portrush betalade vi 30 pund per person och natt, men det var inget överpris - med tanke på miljön och omgivningarna. Däremot kan andra saker vara dyrare på Irland än här hemma i Sverige. Du får t.ex. räkna med att en ordinär pizza kan kosta runt 12 euro. (I min hemstad kan jag äta mig proppmätt på en pizza för 50 kr.) Maten vi åt på restaurangerna var nästan utan undantag väl tillredd och rikligt tilltagen. Och irländarnas "fries" eller "chips" måste vara världsbäst!

Resehandböcker skall man ta med en nypa salt. Vi läste i vår bok att en särskild restaurang i Galway skulle vara exceptionellt bra. I helsike heller. Maten var medioker och servitrisen plockade bort såsen innan vi var klara med den - utan att säga något! I samma bok stod det, att irländska frukostar är så väl tilltagna att man inte behöver äta mera förrän sent på eftermiddagen. Snick snack. Jag är visserligen - som man säger - "stor i maten", men inte katten var irländska frukostar osedvanligt mättande. Du kan äta dig mera mätt på en frukostbuffé i vilket svenskt hotell som helst. (För övrigt intog jag mitt livs mest makalösa frukost på ett Scandic-hotell i Köpenhamn för några år sedan.)

Nå, hur är det då med irländarna? Är de trevliga? Om man nu över huvud taget kan dra någon slutsats efter en veckas vistelse i ett annat land? Ja, då vill jag påstå, att de irländare vi hade att göra med var mycket trevliga och lätta att prata med. Och irländska pubar... Du kan bara kliva rakt in utan att beställa något och stå där och digga kvällens live-konsert och sedan gå ut igen efter en stund utan att någon höjer det minsta på något ögonbryn. Men det finns en dold agenda: man bör köpa minst en öl om man tänker befinna sig i lokalen. Vidare: jag har aldrig tidigare sett så många människor häva i sig den ena "stora starka" efter den andra utan att de blev nämnvärt berusade. Tål de hur mycket som helst? Eller är ölen utspädd? Hur som helst: är du på Irland, så måste du gå på pub! Stämningen går inte att få ner på pränt.

Åter igen: naturscenerierna på Irland är något av de mest makalösa jag har upplevt. Jag tänker spinna av njutning när jag tänker på dem fram tills nästa vår.

Saw far, saw God.

Intryck från Irland. 8

Den åttonde dagen är det bara att ge sig iväg till flygplatsen grymt tidigt.

Sista chansen att handla något innan planet går. Ja, varför inte? Jag har ju provsmakat den och vet att den är OK. Så här ser emballaget ut:

Och så här ser flaskan ut:

Här glider vi in över Skåne. Vi skymtar Skanör-Falsterbo där borta.

So far, so good.

Intryck från Irland. 7

Den sjunde dagen skulle vi försöka skaffa oss en bättre inblick i Dublin.

Det vore klantigt att vara i Dublin utan att ta sig tid till ett besök här. "The Book of Kells" är inte vilken bok som helst.

En liten bit av Trinity College:
Oscar Wilde förevigad i Merrion Square:

Entrén till National Library i Dublin. Därinne fick man inte ta några bilder, men jag kan lova er: läsesalen är magnifik!

En trappa ned hade man en utställning om W. B. Yeats. Jag stannade till vid ett bildspel. Jag hörde en inspelning. Vad var detta? Det lät så tjusigt. Jo: Sinéad O' Connor läste Yeats' långa dikt "Easter 1916". Underbart vackert! Jag hade svårt att hålla tårarna borta. Det är en konst att göra en bra högläsning. Sinéads högläsning var Perfektion.

För det mesta gick vi tillsammans, men under ett par timmar gick vi var för sig. På min ensamma promenad gick jag till Saint Patrick's Cathedral. Jag trodde i min enfald att jag kunde gå in där gratis. Nix! Det kostade 5 euro att gå in. En kyrka som ett Mammons tempel? Äsch. Jag gick aldrig in.

Kameran riktad upp mot taket på en hyfsat stor galleria i Dublin:

Gick in i en skivaffär på en affärsgata. Upptäckte detta album - ett av de bästa debutalbum som har gjorts. Självklart köp!

På kvällen hamnade vi på olika pubar med levande musik. Stämning är bara förnamnet...

So far, so good.

Intryck från Irland. 6

Den sjätte dagen körde vi ner till Dublin. Det blev inte tid för några längre pauser - egentligen endast för tankning och några mindre inköp.

På morgonen - efter en ganska stadig frukost - lämnade vi detta Bed & Breakfast. Det var det mest makalösa B&B vi har upplevt. Fräscht och rent, med stora rum "en suite", ett väl tilltaget frukostbord - och en mycket trevlig "föreståndarinna":

På väg söderut - vi blev stående vid ett trafikljus bakom en buss. Det här budskapet är kanske inte vad man väntar sig att se på en bussakter. Ve den som inte plockar upp hundbajset efter sig! 500 pund i böter - det märks i plånboken.

När vi hade lämnat tillbaka hyrbilen intill flygplatsen åkte vi buss in till Dublins centrum. Efter att ha checkat in på ett B&B, som när det gäller servicen påminde om "Pang i bygget", gick vi in för att mäta Dublins puls.

Blomsterprakt i Dublin:

Om man är i Dublin, så måste man givetvis gå hit:

Kväll i Dublin - det vimlar av människor. Det är trångt och ett ständigt sus och brus. I en annan storstad hade jag kanske varit rädd för att bli misshandlad och rånad - men icke här.

Vi tar det en gång till. Så här vackra blomsteruppsättningar har man utanför fönsterna i Dublin:

So far, so good.

Intryck från Irland. 5

Den femte dagen körde vi till Nordirland. Det märktes knappt att vi passerade gränsen. Annat var det förmodligen förr.

I Portstewart stannade vi och åt en vansinnigt god baguette.

Framme vid Giant's Causeway:

Så här kunde det se ut - femkantiga, sexkantiga och andra pelare:

Senare på eftermiddagen kom vi fram till Bushmillsdestilleriet:
Vid besöket på Bushmillsdestilleriet köpte jag en flaska som - i alla fall enligt informationen där - bara säljs just där. Så här ser emballaget till flaskan ut:

Så här ser flaskan ut - och whiskeyn smakar helt OK för att vara irländsk:
Sedan körde vi vidare till Portrush och vårt Bed & Breakfast där. Portrush sedd från ett håll:
Portrush sedd från ett annat håll, i skymningen:
So far, so good.

Intryck från Irland. 4

Den fjärde dagen skulle vi utforska Donegal County. Innan vi lämnade Donegal Town på morgonen tog jag detta kort av ett hus i "splendid isolation". Jag hade joggat hit någon timme tidigare och nu hade redan ebben satt in.

En gata i Kilcar i Donegal County en söndag mitt på dagen:

Liten språkövning i Kilcar, Donegal County:
Ett brant stup - ett av Europas brantaste! - vid Slieve League:

Ett annat brant stup vid Slieve League:

På väg ned från Slieve League:

Inifrån kyrkan i Glencolumbkille:

Tack vare filmen "The Railway Station Man", med Julie Christie och Donald Sutherland, blev jag som besatt av platsen Glencolumbkille. Därför hamnade vi på Silver Strand, vid Malin More, nära Glencolumbkille, i Donegal County:

Jag tyckte så mycket om den här platsen så jag lägger ut ännu en bild därifrån:

En gata i Ardara i Donegal County en söndag eftermiddag:

So far, so good.

Intryck från Irland. 3

Den tredje dagen körde vi runt med hyrbilen (Opel Astra) ute på landsbygden. Vi ville utforska Connemara. Under tiden vi körde lyssnade vi på mycket irländsk musik och min favorit blev en CD som heter "Most wanted Irish". Där sjunger bl.a. Eleanor McEvoy sin underbara låt "Only a woman's heart". Otroligt vackert! Magi! Gåshud! Tårar!

Jag har den bestämda uppfattningen att musik kan förstärka en upplevelse något alldeles oerhört. Det fick jag bekräftat redan under vår Skottlandsresa för fyra år sedan. När vi körde in på ön Skye lyssnade vi på Deep Purples "Child in time", eftersom jag hade starka minnen av "Breaking the waves" - där man spelade just den låten samtidigt som en snygg vy från Skye visades. Effekten blev magnifik. Storslaget och svårslaget!

En sak som slår en när man kör omkring på den irländska landsbygden är att vi svenska bilister måste vara överbeskyddade i förhållande till irländska bilister. På vägar där man knappt kunde mötas och där kurvorna och backarna var många, intill livsfarliga stup, fanns inga räcken och inga särskilda varningsskyltar (utom inför väldigt branta backar) och hastighetsgränsen var satt till 100 km/h! I Sverige hade sådana vägar haft en hastighetsgräns på max 70 km/tim.

I det här skedet, tror jag, uppstod denna resas ständiga favorituttryck. Vi har för vana att svänga oss med vissa ständigt återkommande formuleringar när vi är ute och reser. Den här gången blev det "Trust me; I know what I'm doing" - när någon ifrågasatte min förmåga att läsa kartor och visa vägen på ett korrekt sätt. (Jo, så var det: jag körde aldrig. Jag läste kartor. Vi hade i och för sig kunnat vara två chaufförer, men när vi hyrde bilen skulle man ange förarens namn och i fall man tänkte låta någon ytterligare person köra bilen, så måste även andraförarens namn anges. Det skulle dessutom kosta mera. Vi bestämde oss för att bara ha en förare.)

Här i detta ljust gulbruna hus finns ortens bibliotek i en liten lokal som dock servar med internetuppkoppling. Man har öppet måndag-lördag - med lördagsöppet kl. 10:30-13:00 och 14:30-18:00!

Man gillar att ha färggranna blomsterlådor utanför fönsterna runtom på Irland. Här ett exempel från Clifden:

Innan vi kom fram till Connemara nationalpark stannade vi till och lyssnade på Ulf Lundells "Connemara", hämtad från hans makalösa dubbel-CD "På andra sidan drömmarna". Det blev en magisk stund - ett "Hallelujah moment".

Detta är en utsikt man kan få om man går uppför ett stycke i Connemara nationalpark:

Så här såg det ut upp mot en av topparna i nationalparken:
Nedan syns en vy man kan se när man befinner sig i närheten av Sligo. Inte långt från denna plats finns W. B. Yeats' grav. På hans gravsten står det:
"Cast a cold Eye
on Life, on Death.
Horseman, pass by."
So far, so good.

Intryck från Irland. 2

Andra dagen på Irland skulle vi besöka den största av Aran-öarna - Inis Mór. Vi velade först om färdsätt, men till sist bestämde vi oss för cyklar.

Det här kortet får mig att fundera kring begrepp som genuin, äkta och typisk. Vad betyder de begreppen egentligen? Det får bli ett ämne för en särskild post. Så mycket kan jag dock påstå om detta hus: det var inte särskilt vanligt och därmed inte särskilt typiskt. Men nog kan det kallas genuint?

En vanlig vy mitt på ön - massor med stenmurar, kargt landskap, enstaka hus och några betande djur:

Brant stup vid Dún Aonghasa på Inis Mór:
Så här såg det ut åt ena hållet vid Dún Aonghasa på Inis Mór:
Så här såg det ut åt andra hållet:

Man kunde åka runt på ön Inis Mór med häst och vagn. Det här var ett av ekipagen som utgick från Kilronan:

Ett typiskt keltiskt kors i Kilronan:

Innan vi tog färjan tillbaka till "fastlandet" Irland köpte jag en sådan här tröja.

På ett torg i Galway på kvällen visade man några snygga veteranbilar. Det här var en av dem:

Gatumusikanter fanns det gott om i de större städerna vi besökte. Här är en trio vi särskilt uppskattade i Galway. De kallar sig Mutefish. Lägg deras namn på minnet. De kunde verkligen få musiken att svänga! Det var inte många i publiken som kunde låta bli att nicka rytmiskt med huvudet eller stampa takten med ena foten.

So far, so good.