Kristna förföljs och dödas i Irak

Konvertera eller dö. Det är väl budskapet man kan ta till sig ur detta.

Sedan kan alla hävda att "Världen idag" är en stockkonservativ tidning. Det bryr jag mig inte om. Se till budskapet och glöm avsändaren - det är min melodi.

Vilsna Dilsa

Ja, du, lilla Dilsa. Lilla besserwisser. Du tror att du är så himla smart och att du måste tala världen till rätta. Det är helt riktigt att kristendomen skall ha en särställning i svensk skola. Ty kristendomen har en särställning i svensk historia. Det är egentligen enkelt. Men det går tydligen inte in hos vissa. Att i Sveriges skolor behandla kristendomen som vilken religion som helst är falsk historieskrivning.

Rör inte rötterna

Vad håller Skolverket på med? Det kan man undra när man läser detta och detta. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skrika "Heja!" på Jan Björklund, men nu gör jag det. Never mind höger/vänster. Detta är grundläggande.

Lite om en bok - och så en idé

Först och främst: detta är ingen recension. Det är bara en bloggpost kring en bok.

Jag kan inte avlägga en regelrätt recension eftersom jag inte har haft möjligheten att läsa hela denna bok. Lånetiden är slut. Jag återkommer till det.

Men låt mig åtminstone få hävda detta: jag är skeptisk. Jag är inte helt övertygad om att diverse spektakel som gör massmedia intresserade är rätt metod att få flera människor att komma till gudstjänst. Den f.d. prästen Bengt Lindwall skriver i denna bok (från 2009) "personligt i anekdotens form om okonventionella arbetsformer, ofta mötta av oförståelse, och om sin vilja att nå ut till människor oavsett var de har befunnit sig. Inga medel har skytts: en åsna i Vetlanda kyrka, vigsel i direktsänd teve och dans på kyrkans ungdomsverksamhet." (Citerat från pärmens baksida)

Det som slår mig när jag hastigt skumläser boken är hur ytlig den är. Det är inte mycket till djupsinne. En präst borde i sina memoarer t.ex. kunna skildra hur han/hon har kämpat sig igenom en predikotext innan h*n känner sig nöjd med den. Och en präst borde likaledes kunna beskriva hur h*n kom till tro och hur man tar sig igenom stunder av djupt tvivel. Men här verkar man leta förgäves efter sådant allvar. Det blir desto mera av flams och trams. Och jag får intrycket att boken lika väl kunde ha skrivits av någon vem som helst med "tusen järn i elden" och med sinne för marknadsföring.

Nej, jag tror att populismen måste ha sina gränser. Jag tror inte att präster vinner i trovärdighet genom att göra sig mera "folkliga" med allehanda jippon som lika gärna kunde ha ägt rum på en fritidsgård, i en bingohall eller motsvarande. Skall inte gudstjänsten i kyrkan få vara något heligt, något andäktigt och rogivande, något befriat från allt publikfrieri?

Och så får jag återkomma till det där med lånetiden på bibliotek. Jag har nu hittat på den ultimata lösningen som kommer att revolutionera biblioteksvärlden. Varför skall vi som lånar många böcker drabbas? På mitt nattduksbord har jag alltid mellan ett dussin och ett tjog böcker som jag håller på med eller tänker ta mig igenom. En stor del av dem är lånade från biblioteket. Och ofta måste jag lämna tillbaka lånade böcker innan jag har hunnit läsa dem. Detta är ett problem. Här är lösningen:
Om man lånar en bok är lånetiden fyra veckor
Om man lånar mellan två och fem böcker är lånetiden sex veckor
Om man lånar mellan sex och tio böcker är lånetiden åtta veckor
etc.
Lysande! Inte sant?

Irriterande

Jaha. Varför blir jag inte förvånad när jag läser detta? Så långt har det alltså gått. Hijab och turban går bra, men inte ett kors. Bara för att retas lägger jag ut en bild på ett kors:

Skytte är på väg

Först tänkte jag att om man har läst "Omvänd" så behöver man inte läsa "På väg". Men jag fick tänka om. Det var visserligen några detaljer som upprepades från "Omvänd", men "På väg" innehåller så pass mycket nytt att den bör läsas.Det som gällde om flyhänt skrivet m.m. för "Omvänd" gäller även här. Ingen med något vettigt omdöme kan förneka Skyttes skicklighet i att skriva. Bladen vänder nästan sig själva.

Det finns många intressanta resonemang och tankar här. Jag kan bara ge några exempel. Det var t.ex. nytt för mig att dysterhet inom den ortodoxa teologin betraktas som en av människans åtta huvudlaster (s. 35). Skytte exemplifierar med Paulus. När epistelförfattaren var i Aten och såg alla avgudabilder blev han "upprörd i sitt innersta" (s. 37). Det är viktigt att poängtera - han blev inte dyster eller deppig. Han blev upprörd. "Dysterhet gör dig passiv, att vara upprörd manar till handling." (s. 37)

Jesus och hans lärjungar var "rent bokstavligen alltid på väg någonstans" (s. 46). "Även Bibelns mest kända omvändelse utspelar sig på en väg" (s. 48). Vad Skytte syftar på är förstås när Saul - på väg till Damaskus - blev Paulus.

Skytte skönmålar inte sig själv. Han har inte blivit oskyldig, "ren som snö" eller oantastlig som bekännande kristen. Nej:
"Jag ser att jag i många avseenden fortfarande beter mig som förr. Jag brusar upp. Har lätt till kritik. Är otålig och kan visa missnöje med andra. Tusen sådana saker varje dag. Men det är sådan jag alltid har varit. Det är inget som har tillkommit.
Däremot kan jag notera att en del dåliga vanor, laster och synder försvunnit." (s. 65f)
Det känns igen. Även jag är omvänd, men inte är jag "Guds bästa barn" för det.

Det är kul att läsa hur Skytte har kommit fram till samma inställning som jag: man måste välja sina strider och inte slösa energi på fruktlösa debatter och liknande. Paulus gjorde så. Han försökte inte omvända oemottagliga. Då gick han bara någon annanstans. Skytte:
"Budskapet är alltså glasklart: slösa inte tid och kraft på att försöka omvända dem som inte vill lyssna. Det finns viktigare saker att göra." (s. 80)

Det skulle vara möjligt att utvidga den här bloggposten till något väldigt långt bara med citat ur boken. Mitt råd blir i stället: Läs den!

Res inte dit

Det finns alltid anledning att hålla koll på Dagen. Detta är bara ett exempel.

En vetenskapsman fylld av hat

Klart intressant - detta. Jag fann det via denna länk - som jag i sin tur fann här. Och dit hittade jag genom att börja här.

En röst från andra sidan?

Ja, vad skall man tro? Det finns ganska många böcker nu om Nära-Döden-Upplevelser och liknande. George G. Ritchies och Elizabeth Sherrills "Från andra sidan" (Semnos, 2008) är väl varken bättre eller sämre än de flesta andra i ämnet. Den är på c:a 140 sidor och språket flyter lätt, men den känns ändå en aning för lång.

Vad jag kan sakna är flera odiskutabla vetenskapliga bevis på ett liv efter detta. Men det kanske är ett orimligt krav? Problemet borde kunna lösas med någon sorts kamera som kan filma vad som händer direkt efter dödsögonblicket. Om den person som då lämnar kroppen, svävar upp t.ex. mot taket i sjukhussalen och sedan återvänder till livet därefter kan beskriva vad läkare och andra sade och gjorde direkt efter dödsfallet - och det stämmer överens med det som kameran har registrerat! - ja, då är jag med.

Men vad är det som säger att sådana beskrivningar som finns t.ex. i denna bok är sanna? Inte mycket. De kanske var drömmar, hallucinationer eller några andra psykologiska fenomen. Men nog vore det snopet om döden är slutet.

Hur som helst kan det vara intressant att läsa sådana här böcker. Det är ganska ofta som skildringarna stämmer överens. Det är ljus i en tunnel, det är möte med en ljusgestalt (ofta = Jesus) o.s.v. Ritchie är övertygad om att han mötte Jesus "på andra sidan". Men han var också på besök i helvetet. Det påminde om att trampa vatten och om Sisyfos' fruktlösa kamp för att få stenen att stanna däruppe och inte rulla ner igen.

Undvik dem

Res inte till länderna som är med på den här listan. Köp ingenting som kommer därifrån.

Kristna förföljs även i Indien

Mats Tunehag är en av Sveriges mest läsvärda journalister. Det bevisas bl.a. med detta.

En gudomlig röst

Rätta mig om jag har fel, men jag tror att denna är den ultimata versionen.

Trippel

Häpp! Tre saker om Dylan:
1
och
2
och
3

"En seger för förnuftet"

Bra! Detta. Nå'n jävla ordning måste det vara.

Ny länk

Det är lika bra. Vad? Att lägga till The Christian Institute som ständig länk här till höger.

Dagens bästa?

Jag säger bara: Mats Tunehag saknar inte en indian i kanoten. Han har alla bestick i lådan. Där går hissen ända upp. Etc.

En bok som kan väcka anstöt

Det är lite märkligt att det inte framgår av bokens omslag vem som är författare till den. Anders Johansson heter han och han är förmodligen mest känd som skildrare av Kalmar och Öland. Han är förvisso även en god poet och en mästerlig fotograf. I denna bok från 2007 kan vi läsa debattvänliga uppsatser och essäer om diverse ting.

Med termen "Landet Censurien" syftar han på det Sverige där endast politiskt korrekta åsikter får komma fram i det massmediala bruset. Om du har "fel" åsikt, så blir du antingen idiotförklarad, mobbad eller nedtystad. Det ligger nog en hel del sanning i det, men jag kan även tycka att det i dag är ett ledigare synsätt - framför allt i bloggosfären. Men där får man å andra sidan vara beredd på diverse icke rumsrena kommentarer - om man tillåter sådana i sin blogg.

Nå, vad handlar boken om? Jo, bl.a. "Friggebo öppnade dammluckorna" - som berör folkpartisternas generösa flyktingpolitik vid 1990-talets början. Friggebo "beviljade motsvarande två svenska städer uppehållstillstånd på ett enda bräde utan att asylskäl ens utreddes." (s. 20)

Vidare skriver Anders Johansson lysande bitskt om Aftonbladet och Expressen. Och i bokens längsta stycke - om Harry Martinson - är han briljant. Då tillhör han Sveriges bästa essäister.

Men när han i sista delen - "Mitt rike är icke av denna världen" - skjuter skarpt mot kristendomen blir jag illa berörd. Då framstår han som anti-kristen och mycket intolerant. Han sätter Naturen och kristendomen mot varandra och menar att kristendomen är något av det värsta som har drabbat mänskligheten.

Som regn i Sahara

Jag kan bara hålla med. Mats Tunehag är inte rädd. Läs detta.

Inte korrekt

Politiskt korrekt - vad är det i själva verket? Borde inte det begreppet egentligen betyda att alltid hålla med den för tillfället gällande politiska majoriteten? Men det är väl knappast det folk menar med "PK"?

Hur som helst känner jag på mig att jag knappast är politiskt korrekt. Jag är kanske inte helt korrekt i något enda avseende. Jag är nämligen full av skenbara motsägelser. Exempel?

Jag kallar mig kristen socialist. Många kristna menar väl att kristdemokraterna står dem närmast. De menar nog samtidigt att man måste stå till höger på den politiska skalan om man är en "sann" kristen. Så är det inte för mig.

Jag är tolerant samtidigt som jag är för en stark rättsstat. Jag är också för ett starkt rättssamhälle samtidigt som jag är direkt avvisande till sharialagstiftning.

Jag tvivlar på liberalismen men hatar diktaturer. Jag tror inte på avregleringar men avskyr paragrafrytteri.

Jag vill ha flera poliser samtidigt som jag inte gillar ett starkare övervakningssamhälle. Jag vill att poliser skall sätta dit de stora bovarna och kanske se mellan fingrarna när det gäller t.ex. att cykla utan komplett belysning.

Jag tror på en socialism med mänskligt ansikte. Jag tror att man hade något riktigt bra på gång i Chile innan Pinochet förstörde allt. Jag tror också att man hade något verkligt bra i görningen i Prag våren 1968 - innan stridsvagnarna satte stopp för alltihop i augusti samma år. Jag tror på en socialism av Per Albin Hanssons modell.

Jag tror inte på de fria marknadskrafterna. De resulterar bara i en raffinerad form av djungelns lag. Äta eller ätas. Att roffa åt sig mer och mer - och sparka på dem som redan ligger.

Jag föraktar konsumismen men uppskattar goda valmöjligheter.

Jag tror på ökad jämlikhet och mindre klasskillnader. Jag blir upprörd på gränsen till vansinne när jag ser hisnande orättvisor. Samtidigt kan jag tycka att Jantelagen har sina poänger.

Jag är för s.k. finkultur - samtidigt som jag gillar bra s.k. populärkultur. Jag kan t.ex. ena stunden njuta av Haydns cellokonserter för att i nästa stund digga ABBA. Jag kan snabbt hoppa från Shakespeares sonetter till serier av Scott Adams. O.s.v.

Jag är inte övertygad om att mångkultur är bra. Om mångkultur leder till ökad segregation och gettobildningar, så är i alla fall inte jag längre intresserad av mångkultur.

Jag är inte heller övertygad om att klimatförändringarna är vår tids största globala problem. Jag kan tycka att det borde vara mera relevant att minska fattigdomen, hungern och vattenbristen.

Försök passa in mig i en färdig mall. Du kommer att misslyckas. Jag går inte i någons ledband. Det är vad verklig yttrandefrihet handlar om.

Dårskap

Läs detta. Suck. Det gäller att vara "PK".