En Morris-bok

Den här boken var en kioskvältare när den var ny. (Original 1967, första svenska upplaga 1968, denna pocketupplaga 1969.) Den blev genast det stora samtalsämnet numero uno (Varning för nakna rumpor före kl. 10 på kvällen): Desmond Morris har sedan dess gett ut en hel flod av böcker om kroppsspråk, könsskillnader, kattliv m.m. Det är inte utan att jag misstänker en viss kommersiell hunger.

Han jämförde oss med aporna och drog bl.a. slutsatsen att vi blev "nakna" och alltså tappade håret när vi blev jagande apor. Håret var mest i vägen och drog åt sig en massa smuts och parasiter och andra otrevligheter när man inte längre var nomad utan snarare bofast jägare (s. 36). Vidare var det så, att håret på ryggen (hos män, får vi förmoda) modifierades så, att det skulle bringa minsta möjliga motstånd när vi simmade (s. 37).

"(...) bland alla apor är den nakna apan den främsta opportunisten. (...) Vi slutar aldrig att undersöka. Vi är aldrig nöjda, tror aldrig att vi vet tillräckligt mycket för att klara oss. Varje fråga vi får besvarad leder till en ny fråga. Detta har blivit vår arts främsta medel att överleva." (s. 108)

"Om en art vill överleva har den helt enkelt inte råd att gå omkring och ta kål på sina egna." (s. 132) Men några rader längre ned kan vi läsa: "Detta är 'djungelns lag' vad beträffar oenighet rörande revirhävdande och hierarkiska frågor. De arter som inte lytt denna lag har för länge sedan försvunnit från jordens yta." (s. 132f) Ursäkta, men hur kan det då komma sig att vi människor fortfarande finns kvar på jordens yta?

Det finns andra egendomliga påståenden i den här boken. Morris verkade ha en viss fixering vid sex. Han ansåg t.ex. att det intresse för ridning som flickor har just vid puberteten måste ha en sexuell betydelse. "(...) hästen är ett kraftigt, muskulöst och dominant djur (...) Objektivt betraktad består ridningen av en lång serie rytmiska rörelser med benen vitt skilda och i nära kontakt med djurets kropp. Dess dragningskraft på flickor tycks vara resultatet av en kombination av djurets maskulinitet och den ställning som intas och de rörelser som utförs på dess rygg." (s. 194)

Ja, så där kunde han hålla på, Morris. Kategoriska uttalanden om nästan allt mellan himmel och jord har han levererat genom årens lopp. Han har generaliserat och stått i. Hans böckers popularitet beror på att läsaren luras känna sig jättebeläst och upplyst, medan man i själva verket snarare blir vilseledd. Om man skall tro Morris, så är vi inte mycket mer än just nakna apor. Vi skall inte känna oss stolta för att vara människor. Vi är inte mycket "finare" än Pavlovs hundar med deras betingade reflexer. Vi drivs av simpla begär och djuriska behov.

Inför livets stora mysterier och inför frågor om etik, livets mening m.m. lämnar oss Morris helt i sticket.