Porr igen

Hon har en viss poäng här, Lisa. Sjukt eller inte sjukt, det blir ett besvärande beteende om beteendet blir till ett asocialt och destruktivt beroende eller m.a.o. ett missbruk. Jag menar, att porrsurfande inte måste vara av ondo. Att porrsurfande däremot inte s.a.s hör hemma på arbetsplatsen - utan på sin höjd hemma - tycker jag är självklart. Det skulle aldrig falla mig in att porrsurfa på jobbet. Jag hade för några år sedan ett par kollegor som gjorde det, men det är inget jag accepterar.

Jag vet att jag har blivit en bättre älskare de senaste åren och det beror delvis på att jag har surfat in på hemsidor som många skulle betrakta som porr. Jag vet därför att s.k. porrsurfande kan ha positiva följdverkningar. Jag har "snappat upp" en del som jag sedan har praktiserat (tillsammans med min fru) till full belåtenhet (för oss båda).

Porr igen

Det blev en chock för föräldrarna efter det att man hade upptäckt att skolans datorer hade använts av lågstadieelever till att surfa bland porrsidor. Åter igen blir man upprörd över porr. Man blir inte hälften så upprörd om samma barn spelar en massa otroligt våldsamma spel. Jag måste bara stillsamt påpeka ännu en gång: Det är skillnad på porr och porr.

Det finns porr som är enbart äcklig och frånstötande, det finns porr som är väldigt smakfull och tilltalande. Folk som drar all porr över en kam är inte insatta i ämnet.

Jag tror inte att något barn tar skada av att se vuxna ha kärleksfull sex med varandra. Jag tror däremot att varje barn tar skada av att se våld.

Lite kring en bok om hårdporr m.m.

Att Anja Hirdman är smart blir uppenbart när man läser den här boken - "Den ensamma fallosen" (2008). Vad jag kan sakna ibland är ett enklare språk. Stundtals känns boken esoterisk - avsedd för de redan invigda. Den här boken skulle behöva läsas av många unga män. Men de kommer troligen aldrig att läsa den därför att bokens språk är för knepigt för dem.

Från omslagets baksida: "Vår tid är besatt av sex. I intervjuer och rådgivningsspalter, i dagstidningar och reklam används och anspelas på sexualitet. Men i allt detta tal saknas den manliga heterosexualiteten. (...) Manlig sexualitet är så självklar att den inte syns - den är överallt och samtidigt ingenstans. Anja Hirdman har undersökt hur maskulinitet och sexualitet formas i hård- och mjukpornografi, och på sajter på internet där unga lägger upp bilder av sig själva."

Ja, manlig sexualitet kan anses vara samtidigt generande banal och oerhört komplex. Boken är ganska typisk för avhandlingslika populärvetenskapliga böcker inom humanistiska ämnen. Man vill så hemskt gärna förefalla vara lika exakt vetenskaplig som medicinare, fysiker och andra. Men det blir lite irriterande ibland när man formulerar sig så himla tvärsäkert utan att lägga fram vetenskapligt oklanderliga bevis.

Jag kan dock hålla med Hirdman om hennes åtskillnad mellan mjuk- och hårdpornografi. "Penisen är i mycket det organ som bestämmer definitionerna, själva prefixen 'hård' och 'mjuk' associeras till penisens tillstånd. Kriteriet för hårdpornografi är uppvisandet av en erekt manslem medan 'mjuk' har associationer antingen till en slak lem (som inte platsar i hårdpornografin) eller till kvinnokroppens former." (s. 48)

Och när mannen väl har haft sin sädesuttömning, och gärna i kvinnans ansikte, är det sexuella samlivet inte längre intressant - i hårdporrens värld. Där går allting ut på att mannen så småningom skall få tömma sin säd. Om kvinnan får orgasm är då tämligen likgiltigt. [Min anm]

"Föreställningar om penisen, och således om manlig sexualitet, som något separerat från mannen och från andra känslotillstånd, utgör själva basen för vår tids föreställningar och berättelser om manlig sexualitet." (s. 65)

"Fallosen är kraftfull och mäktig som symbol för maskulin sexualitet just för att den inte bara ses som en penis, utan som en metafor för auktoritet, för makt och mystik. Eller rättare sagt: fallosen är en typ av penis, den erekta, den hårda, den kraftfulla: den som kan liknas vid maskiner och vid vapen, den som 'stöter' och 'skjuter'." (s. 65f)

"Reducerandet av manlig sexualitet till penisen hotar (...) att göra mannen helt frånvarande - eller onödig? (...) I den pornografi som här har tagits upp - och som jag menar är typisk för heterosexuell mainstream hårdpornografi - är manlig sexualitet reducerad till en hårt intensivt arbetande penis, som verkar göra allt för att leva upp till den fallosmyt som utanför hårdpornografins väggar blir alltmer ifrågasatt. (...) I försöken att visa manlig sexualitet som helt frånskild det feminina, som kontrollerad och oberoende, blir den hypermaskulina fallosidén som en karikatyr av sig själv. (...) Kvar blir istället bara en ihålig man som inget är utan den feminina kroppen och den känslosamma sexualitet som hon tilldelas." (s. 78f)

"De känslostrukturer som omgärdar det maskulina måste lyftas fram just för att, vilket feminismen har visat oss, det personliga är politiskt.
Som jag ser det är det dags att hålla kvar blicken mot denna maskulinitet och sluta se den som den vill bli sedd, som auktoritär, allomfattande, erekt och lite mystisk. Istället bör vi se hur vi alla upprätthåller denna maskulinitetsmyt och hur den genererar såväl manliga som kvinnliga chauvinister." (S. 142f)

Ja, så kan man formulera det. Men min misstanke om det esoteriska kvarstår.

Arbetsliv och privatliv

Arbetsliv är en sak och privatliv en annan. Det är så irriterande när folk blandar ihop detta, t.ex. när de dömer ut en författare därför att han är en skitstövel privat. Se till verket! Strunt i privatpersonen.

Jag bevittnade när Sten Broman en gång under början av 1970-talet gick in på en biograf i Lund för att se en porrfilm. Var Sten Broman därmed en sämre programledare? Givetvis inte. Jag kände en man som var väldigt proffsig i sitt jobb - han tittade ofta på porrfilm på TV och han porrsurfade hemma. Gjorde det honom till en sämre yrkesman? Givetvis inte.

Jag tycker det är alldeles självklart att hålla isär privatliv och arbetsliv. Det blir bäst livskvalitet, menar jag, om man inte blandar ihop dem. Man mår bäst av att lämna alla tankar på arbetet bakom sig när arbetsdagen är slut. Man mår också bäst av att inte blanda in rent privata intressen i sitt arbetsliv. Om jag t.ex. porrsurfar hemma, så är det ingenting som angår mina arbetskamrater eller chefer. Det har ingenting med min yrkesskicklighet att göra. Om jag däremot porrsurfar under arbetstid på min arbetsplats - ja, då angår det i alla fall mina chefer.

Oj, oj, oj, Utah

(Med den här bloggposten kanske jag tappar en del trogna läsare, men jag tar risken.)

Åh, hu så hemskt. Stoppa pressarna. Sådan falskhet. Sådan skenhelighet. Sådan dubbelmoral. Gäsp. Allvarligt talat, vad är det som är så upprörande med att mormonstaten Utah tydligen bebos av många porrsurfare?

Det är dålig nyhetsbevakning. Det är intellektuell lättja. Varför undersöker inte journalisterna samtidigt om det i Utah begås flera sexualbrott, finns flera pedofiler, förekommer flera skilsmässor etc.? Jag tror inte, att det finns ett positivt samband mellan flitigt porrsurfande och hög sexbrottslighet. Motbevisa mig.

Jag kan inte få in i min skalle att det med ren automatik skulle vara farligt med porr. Det finns porr och det finns porr. Somligt är uselt och motbjudande, somligt är fantastiskt vackert och inspirerande. Om någon vill titta på sund och uppfriskande porr ganska ofta, så varför inte? Så länge det inte inkräktar på den vanliga kärleken och så länge det inte gör att man försummar en massa andra viktigare saker, så varför inte? Om porrsurfandet kanske i stället bidrar till att öka den sexuella lusten och förhöja kvaliteten på makars sexliv, så är väl det bara positivt?

Så: varför denna upprördhet? Varför denna moralpanik?

Varning! Porr!

Den här hamnade i brevlådan i dag:

Akta er för att ha med en sådan in i Ryssland. Jag hörde talas om en svensk man som fastnade i ryska tullen p.g.a. en sådan katalog. Tullpersonalen ansåg att delar av innehållet var pornografi. Mannen måste förhöras innan han kunde släppas. Katalogen konfiskerades.

Suck. Man undrar: har ryska män aldrig sett ryska kvinnor i underkläder?

En porrfilmstjärnas minnen

Ett sådant här boktips hör inte till vanligheterna, varken här eller där. Och nu är det ju egentligen inget boktips, ty jag finner den här boken (från 2007) tämligen umbärlig. Ämnet i sig kan dock vara intressant. Vad har en porrfilmstjärna att berätta? Tja, kanske inte så där hemskt mycket spännande, trots allt. Det mesta som Ron Jeremy berättar om är triviala saker, som vem han träffade på vilket party, vilken kvinna som vägrade hälsa på honom vid det och det tillfället, vem som hade de häftigaste festerna o.s.v. De många bilderna i boken visar t.ex. hur man måttar med händerna och jämför längden på varandras erigerade penisar. Etc. Ytligt är bara förnamnet. Men vem hade väntat sig något annat? Ron Jeremy verkar dock vara en trevlig prick (Det var vitsigt). Man kanske har roligt i hans sällskap. Men den här boken ger inte särskilt många goda råd om hur man blir en sänghingst. De tipsen får man leta efter på andra ställen.

Ett litet knippe citat:
"Det var få saker som fick blodet att koka i mig så som porrstjärnor som spelade offer. Om det hade kommit från någon liten oskyldig katolsk skolflicka så kunde jag kanske ha accepterat det i någon aspekt. Men Tanya var på intet sätt oskyldig. Hon var inte lurad av porrbranschen. (...)
Faktum är att hon var den som hade kommit till mig och velat göra vuxenfilm. (...) Hon tjänade minst tusen dollar om dagen (...) Med tanke på hur mycket hon verkade älska sex, och vilka summor hon tjänade hade hon verkligen inget att klaga på. (...)
'Just det', sade jag. 'Varför gnäller du på porrbranschen när du har fått så mycket ut av den? Den har betalat din utbildning. Den gjorde att du kunde resa och ta flöjtlektioner i Florens. Du fick en liten roll i 9½ vecka. Den gav dig friheten att göra precis det du ville.'" (s. 184f)

Det ger i alla fall en del att tänka på.

När blir det missbruk?

Ibland kan jag tycka, att det är lite för mycket fixering vid sex. Det får jag tydligen inte tycka enligt den här bloggen. Det blir lite ofrivilligt komiskt när en blogg som pläderar för mera kärlek och mera sex är så intolerant mot andra uppfattningar. Jag skall inte förneka att jag är intresserad av sex. Jag kan t.o.m. kolla på porr ibland utan att skämmas nämnvärt. Det finns vacker och smakfull porr - porr där de inblandade förefaller vara med på noterna på lika villkor och båda njuter av det de sysslar med. Det finns högklassig porr med väldigt vackra foton och dito rörliga bilder. Det är inte konstigt om man kan bli fascinerad av sådant. Man kan få viss inspiration. Men man bör inte låta det s.a.s. ta kommandot och förstöra ens liv.

Det är knappast brist på tillgång när det gäller sex. Det finns hur mycket sex och porr som helst i press, på TV, på nätet etc. Med all den information om samlagsställningar, G-punkten, tantra, tao, snabbisar, multipla torrorgasmer m.m som finns lätt åtkomlig, så skulle nästan varje individ med lång träning kunna bli ett riktigt proffs i sänghalmen.

Och enligt den tidigare nämnda bloggen skall vi nog kunna "knulla runt" lite hur som helst. Det är bara klämmigt och käckt. Om vi inte vill det, så är det säkert något fel på oss - så tycks bloggaren mena. Men är det verkligen det vi vill? Jag kan inte få in i min skalle att det skall vara lika naturligt att byta sexpartner som t.ex. att byta mp3-låtar med varandra. Mp3-låtarna lär inte bli sårade av att bli utbytta.

Men när nästan det mesta kretsar kring sex - har vi då inte hamnat här? Består inte livet av mera? Apropå det läste jag en rubrik i en tidning som fick mig lite bekymrad. Den handlade om en man som lade ned en väldig massa tid och energi på fotboll. Han menade, att utan fotbollen vore livet tomt. Suck. Den mannen måste ha problem.

Några rader om vacker erotik

Det här med erotik och porr - det är lätt att halka in på det ämnet ibland. Kobra hade ett program på det temat nyligen. Jag tror, att gränsen går vid exponeringen av könsorgan. Syns inget könsorgan, så kan det vara erotik - men sannolikt inte porr. Om könsorgan syns, så kanske det handlar om porr - snarare än erotik. Erotik är vackert och icke stötande, medan porr snarare är stötande och mindre vackert?

Vad jag inte kan få in i min skalle är varför det visas så mycket våld i stillbilder och i filmer - och att det skulle vara mera rumsrent än att visa ett naket par som har samlag. Låt ungdomarna titta t.ex. på detta och detta (Erotiska bilder!) i stället för att låta dem hänga framför våldsfilmer. Att titta på ett naket par inbegripet i älskog borde inte vara skambelagt.

Naturporr

Hon tar emot mig precis sådan jag är. Jag behöver inte känna någon oro. Hos henne är jag trygg. Hon älskar mig oreserverat. Hon söker icke sitt. Hon tar emot mig naken och med öppen famn. Vi är hämningslösa och skamlösa.

Hon låter mig komma ännu närmare. Jag tränger in i henne.

Vi rullar runt i sänghalmen.

Hon omfamnar mig med hela sin kropp. Vi sammansmälter till ett enda väsen.

Med särade ben - och smart

Detta med porr... Det är inte lätt. Jag antar, att det är alldeles för lätt att döma ut all porr som destruktiv. Jag antar vidare, att det finns porr som produceras på jämlika villkor och där både mannen och kvinnan uppriktigt njuter av sina "aktiviteter" och där ingen av dem är med mot sin vilja. Jag kan inte få in i mitt huvud att porr rent generellt skulle vara så fruktansvärt skadligt.

Det här svaret är ganska intressant. Den här hemsidan är också ganska intressant. (Kom då ihåg att personen som står bakom hemsidan är medlem i Mensa - och alltså inte dum.)