Några bilder från en kort vistelse i Stockholm

Det blev några dagar i Kungliga Hufvudstaaaden. Det är kul att komma dit som besökare, men jag skulle inte kunna bo där. Här en bild från Drottningholm:Här några bilder från Prins Eugens Valdemarsudde:

Jag kan känna mig som alla tre. Lojt betraktande, huvudlös och allvarligt grubblande.

Vem plattar till dem?

I dag har jag varit i Kungliga Hufvudstaaaaaden. Det är samma visa varenda gång. Man har problem med snobberi i den sta'n. Exempel? Jag gick in på NK och skred förbi hylla efter hylla med parfymer å sånt - på väg till toaletten. De expediter som ö.h.t. tittade på mig vek snabbt undan blicken. De tyckte väl att jag var totalt ointressant som kund. Ändå var min klädsel inget uppseendeväckande. Deras beteende hade varit mera begripligt om jag hade sett ut som en hemlös och narkotikaberoende uteliggare. Tvi vale för NK. De tror de är nå't. De är som Överskottsbolaget om man jämför dem med Harrods i London. Dessutom: nu när de har lagt ned skiv- och filmavdelningen så är de totalt likgiltiga i mina ögon.

I K H

I Kungliga Hufvudstaaaden i dag. Nu är jag hemma igen. Jag diggar att åka tåg långt. Men jag borde haft min öronpropp med mig. (Jo, det räcker med 1 öronpropp, eftersom jag är döv på ena örat.) Det fanns nämligen några jobbiga medpassagerare som var påfrestande glada i hatten. Ett tåg är ingen rullande pub. Ett annat gäng höll på att "gulla" med en baby, så det var rent löjligt att skåda och höra på. Man skulle kunna tro, att det lilla barnet var världens åttonde underverk. Det var han inte alls.

Nåväl, på det hela taget var det gott med Stockholmsturen. Det var rena sommarvädret medan jag var där. Sammanträdet som jag var delaktig i var avklarat snabbare än väntat, så jag passade på att gå genom halva staden för att se efter hur barnbarnet mådde. Det är lätt att bli löjlig när man är farfar. Men mitt barnbarn är faktiskt världens åttonde underverk.

Sthlm kort

Det blev en liten tripp till Stockholm. Vi hade väl tänkt att stanna där till fredag eftermiddag, men nu fick vi lämna Kungl. Hufvudstaden i dag på förmiddagen. Jag går inte in på några detaljer, men jag fick köra frun till akuten på Södersjukhuset (SÖS) i tisdags. Där blev vi först väldigt snabbt och proffsigt omhändertagna. Allt gick i en rasande fart - tills att vi skulle till röntgen. Där började de lååååååååååååååååååånga väntetiderna. För att göra en lång historia kort: vi tillbringade c:a fem timmar väntande på "SÖS"! När ena armen var gipsad och hulda makan hade fått vila en stund efter gipsningen kunde vi äntligen lämna sjukhuset.

Det krävs operation och vi vill att den utförs hemmavid. Därför blev vår Stockholmsvistelse kortare än beräknat. Men vi hann uppleva en del ändå. Bl.a. gick vi en ganska lång promenad till och från Gamla stan i går på kvällen. Vi fick vara med om en nästan magisk afton. Stockholm i skymningen en ljum och vindstilla sommarkväll är mycket svårslaget. Kanske finns det ingen annan huvudstad som kan erbjuda något mera makalöst. När vi var i närheten av slottet och på väg till Strandvägen stannade jag upp och sade ungefär:
- Stå här och vrid dej 360 grader runt. Se vad som fångar ögat. Det finns inget störande inslag någonstans. Allt är vackert. I hur många andra städer har du så vackra vyer vart du än ser? London t.ex. är fult i jämförelse. Och här kan du bada i vattnet mitt i sta'n. I hur många andra huvudstäder gör du det? Nej, Stockholm är fantastiskt. Det kommer vi inte ifrån.

Tur och retur

Jag har varit i Kungliga Hufvudstaaaden idag - nära Radiohuset. Tänkte ta kort ut över Gärdet, men vädret var ganska kass så det blev ingen kostym av den västen. Tog i stället flera kort på barnbarnet ett par timmar senare, men jag visar inte dem här.

På tåget hem lade jag märke till en kvinna som hade tagit av sig sina stövlar och lagt upp fötterna på sätet mitt emot. Det var lockande att erbjuda henne fotmassage. Undrar vad som skulle ha hänt om jag helt plötsligt hade masserat hennes ena fot. Hon hade kanske kastat ut mig från tåget mellan två stationer?

Bra karta

Det här är en bra grej:

Det är en karta som utvikt blir nästan av A2-format. 71 museer finns förtecknade, men ett par av dem är ju lite "offside". Man tar sig t.ex. inte till Sigtuna Museum eller Skoklosters Slott bara så där helt apropå.

Nå, nog med gnäll. Man får klart relevant information om varje museum. Plats anges på kartan och varje museum har fått sin faktadel: adress, telefonnummer, webbplats, öppettider, lämplig resväg m.m. Och så får man - givetvis - veta om det är fri entré och om det i så fall är förenat med en åldersgräns. Det är SMI som står bakom - föreningen för Stockholms Museiinformatörer. Bra jobbat.

Nästa gång jag är i Stockholm skall jag försöka hinna med ett museibesök. Jag är svag för att gå omkring och strosa i museer. Jag vill ha gott om tid på mig och absolut inte känna något köptvång. Mitt favoritmuseum alla kategorier är Louisiana. Där kan jag vandra omkring och lapa atmosfär även om den tillfälliga utställningen just då är mig likgiltig.

Tillbaka i Malligstaden

Kort besök i Kungliga Hufvudstaaaden. Fullt med överlägsna och märkvärdiga människor. Alltid likadant. Mina receptorer för mallighet ger fullt utslag.

Annan iakttagelse: på bussen hem fanns det minst en person som satt och lekte med en bärbar dator. Och han verkade mallig. (Han hade kanske blivit smittad?) På jobbet en dag hade en kollega en avancerad teknisk pryl som väckte allas beundran. Även han verkade mallig. Det är ju lustigt detta - att man blir bekräftad, sedd och beundrad utifrån de tekniska hjälpmedel man har. Sådant imponerar inte på mig.

Ty jag tror inte att vissa nördar är så mycket att hålla i handen när det stormar. Beröva dem all teknisk utrustning och vad återstår då? Inte mycket. Släng ut dem i vildmarken utan GPS, utan mobiltelefon, utan bärbar dator och annan ny teknik. Låt dem använda kompass och klocka och en karta i skala 1:50.000. Ge dem sedan ett stormkök, en tändstickask, lite rödsprit och en täljkniv. Skulle de klara sig? Mina tankar om vissa freaks är inte särskilt höga. Jag tror inte att alla ens klarar av att tillaga ett perfekt vändstekt ägg.

Terror på Lidingö Street?

Den förra posten kom mig att tänka på en kul grej som hände i Stockholm för en massa år sedan. Vi var några stycken som hade hyrt en Volkswagenbuss med jättestora logotyper för Hyresgästföreningen. Vi körde runt och såg oss omkring i Stockholm. En gång parkerade jag bilen rakt nedanför trappan till Nordiska museet. Vi fick parkeringsböter. Kan jag inte förstå.

Men det verkligt roliga var när vi körde runt och såg oss omkring på Lidingö - för att se hur de rika kunde bo. Vi körde sakta, sakta. Det var obetalbart kul att se hur de rika knösusarna oroligt tittade upp från sina rabatter eller flotta trädgårdsmöbler. Det lyste nästan förfäran ur deras ögon. De tänkte nog: "Vad nu då? Har det kommit hit terrorister? Är detta en svensk motsvarighet till Baader-Meinhof-ligan? Är de beväpnade? Vilken hemskt ful bil!".

Rika barn läka bäst?

Rubrik i dagens Metro: "Rika barn kan gå före vårdköerna". Detta kan missförstås. För det första är det väl en något klumpig formulering. Det kan ju vara så, att barnen inte alls är rika - ty det är mera sannolikt att det är deras föräldrar som är det. Vidare: "gå före vårdköerna"? Betyder det, att barn till rika föräldrar får gå före alla andra i landstingets vårdköer? Det tror jag inte. Det handlar om detta: "I höst öppnar Sveriges första helt privata barnsjukhus på Östermalm i Stockholm". (Någon som är överraskad över att det hamnar just där?) Man kan få betala kanske 1.000 kronor för ett akutbesök. En delägare förklarar: "Vissa kommer att tycka att det här är dyrt, det är helt klart. Andra tänker att sex timmar i ett väntrum är fel prioritering när man kan vara på jobbet och tjäna pengar i stället."

Det är ju skönt att dessa rikemansbarn slipper beblanda sig med barn till kreti och pleti. (Ironi) Allvarligt talat: Sån't här överklassäckel får mig att må illa. Jag tror för övrigt aldrig att jag har tillbringat sex timmar i ett väntrum - även om det var länge en gång på "akuten" mitt i natten för några år sedan. Då gällde det faktiskt en balansgång mellan liv och död. Jag ägnade inte jobbet den minsta lilla tanke.

Visit i Kungliga Hufvudstaaaden

Åkte buss till Stockholm. Orsaken till besöket var detta. Frun och yngsta dottern kollade och lyssnade - och blev betagna. Jag är själv inget stort Metallica-fan, men jag uppskattar deras ballader. Sonen och jag käkade hämtpizza och såg på "Phone booth" under tiden.

Under dagen gick vi; vi gick, gick och gick. På vägen tog jag denna bild:

Motivet är alls icke obekant. Den här platsen är nog en av de mest avbildade platserna inne i Stockholms city. Möjligen är det vanligare att avbilda detta från motsatt håll.

I dag, när vi skulle ta bussen hem igen, tog jag denna bild:
Det är förskräcklig arkitektur. Den/de arkitekt/-er som ritade denna ohyggligt fula byggnad borde ha lynchats - dåtid eftersom jag förutsätter att h*n/de inte lever längre. Det här är inte ett dugg snyggare än den mest "korrekta" arkitekturen i forna DDR.

Det blev som det brukar bli vid ett Stockholmsbesök. Det är kul att komma dit för ett par dagar, men det är också skönt att komma väck därifrån. Egentligen gillar jag Stockholm som stad, men det är infödingarna jag inte tål. De borde ha en stor tunna med Jantelag hällda över sig. De är så uppblåsta och malliga och snorkiga och överlägsna och nonchalanta och stroppiga, så jag blir alldeles fnoskig. Finns det någon sorts stockholmareallergi, så har jag den.

En käck liten utflykt på 84 mil

Hyrde en lastbil. Fyllde den med prylar. Körde 42 mil. Hamnade bl.a. här:

Så här såg det ut i Stockholm i morse vid halvsjutiden. Vi hjälpte sonen att flytta. Det blev sent i går och mycket sömn blev det inte. Nu är vi i alla fall hemma igen. Den hyrda lastbilen var en pigg och kraftfull sak. Den drog lite mer än 70 liter diesel på 84 mil. Det tycker jag är ganska OK. Nu skall jag hämta igen lite förlorad sömn. Zzzzzz

Världens vackraste huvudstad(?) förtjänar bättre invånare

Den här kritiken kan jag mycket väl förstå. Några malligare och märkvärdigare och stroppigare och mera självgoda och mera självupptagna etc. personer får man sannerligen leta länge efter. Det är ingen fördom. Det är ett faktum.

Världen kretsar kring Kungliga Hufvudstaden. Stockholm är den axel kring vilken allting snurrar. Allt annat är fäbodar eller öken. (Nu var jag ironisk.)

Stockholm i mitt hjärta...

Stockholm, en sommarkväll 2002.
Hur kan man låta bli att bedåras av den staden?