Förvandling

För inte så länge sedan såg det ut så här i ett av våra rum:

Nu ser det ut så här i det motsatta hörnet av samma rum:

Trägen vinner. Detta skall nu vara min musikhörna. Här skall jag sitta med hörlurar och lyssna på favoriter som Bach, Beethoven, Haydn, Händel, Mahler, Mozart, Sibelius, Tjajkovskij och Vivaldi. (Om ni undrar, så kan jag meddela att jag har många flera vinylplattor än de som syns på bilden.) Så bör livet vara. Man får sitta i lugn och ro och njuta - utan att bli störd av världens dårskap.

Jag har gett upp

Jag har gett upp hoppet om dig, Medel-Svensson, när det gäller alfabetet.

Du kan inte alfabetet, Medel-Svensson. Du saknar elementärt ordningssinne. Du kan gå in på biblioteket och börja bläddra i en bok. En minut senare har du ingen aning om var du fann boken. Du ställer tillbaka den på helt fel ställe, Medel-Svensson. Du kan inte alfabetet. Du har inget ordningssinne.

Hur svårt kan det vara? Det känns som att det inte längre är någon mening med att hänvisa till detta.

Du kan plocka fram en bok om trädgårdsskötsel och ställa tillbaka den bland böcker om matematik.
Du kan plocka fram en bok av Vilhelm Moberg och ställa tillbaka den bland böcker av Sigmund Freud.
Du kan plocka fram en CD-bok och ställa tillbaka den bland CD-album.
Du kan plocka fram en DVD-film och ställa tillbaka den bland tidskrifterna.
Du har ingen aning, Medel-Svensson.

Hur hittar du i stormarknaderna? Hur är det möjligt? Tar du inte alltid fel på mjölk och mjöl? Tar du inte alltid fel på sylt och salt? Tar du inte alltid fel på öl och ål?

Nej, du, Medel-Svensson. Du kan inte ana så mycket onödigt arbete som bibliotekspersonal måste göra p.g.a. dig. Alltför mycket skattefinansierad arbetstid går åt till att städa upp efter dig!

Ett litet förslag som alltid retar någon

På något sätt borde man kunna klämma åt alla slarviga människor som strular till det för oss andra.

Jag tänker t.ex. på alla dessa biblioteksbesökare som aldrig kan lära sig alfabetet. De orsakar en massa onödigt arbete för bibliotekspersonalen. De pengarna som det kostar att städa upp efter dem skulle kunna ha använts till inköp av flera böcker, filmer, CD-album m.m.

Jag tänker vidare på alla dessa stormarknadskunder som har plockat åt sig fel saker och sedan inte gitter ställa tillbaka sakerna där de hör hemma. De pengarna som det kostar att städa upp efter dessa slarvingar - och det är astronomiska belopp! - skulle kunna använts till flera rabatterbjudanden m.m.

Jag kan komma på flera andra exempel, men jag tror ni fattar. Varför skall vi ordningsamma människor bara behöva finna oss i att slarviga typer sabbar för oss? Om inte vi kan belönas, så borde i alla fall slarvfjollorna bestraffas. Varför inte med en sorts straffavgift? Vi kan sätta in flera vakter som bara har i uppdrag att kolla slarv. Varje gång en biblioteksbesökare eller stormarknadskund slarvar, så kommer vakten fram och skriver ut en böteslapp. Yes!

Välorganiserad smäll?

Berättigade frågor...

Ingen sitter helt säkert inne med de rätta svaren.

Ordning och reda?

Hå hå ja ja... Jag undrar hur han hittar det han letar efter. Vilket är hans sorteringssystem?

(När du klickar på bilden hamnar du hos DN.)
"Släng dej ut nu. De' kan aldrig gå fel. Å i morron e en ny chans."

Whoaow! Vilka visdomsord! (Ironi.)
De kunde vara sagda av en drogad Nalle Puh.

Räfst och rättarting bland hyllorna

En sak har jag i alla fall lärt mig genom åren: vissa människor har ordningssinne som yra och drogade höns med noll orienteringsförmåga. Det räcker att besöka ett bibliotek för att bli överbevisad om den saken. Om vi vill att det alltid skall vara god ordning i bokhyllorna på ett bibliotek - ja, då borde vi inte låta folk gå runt och plocka bland böckerna själva. Ni kan inte ana hur många böcker som ställs tillbaka fel av folk som "botaniserar" bland biblioteksböckerna...

Nå, eftersom detta skrivs av en bloggare som hyllar ordning och reda och dessutom menar att repetition och åter repetition är nödvändigt för att inlärning skall ha någon framgång, så kommer här en favorit i repris.

Resultat

Nyss var det kaos. Nu är det ordning igen. Detta blev resultatet av bakningen:

Den vänstra större gröna plåtburken är full med kakor av den sort som ligger på locket. Den mindre gröna burken är full med kolakakor. De tre olika hårdplastlådorna är fulla med kärleksmums. Händige herrn har varit framme.

Bra men ändå inte bra

Under en period då man fick betyg C, BC, B, Ba, AB, a och A (där C var uruselt och A var enastående) hade man även betyg i Ordning, Uppförande och Flit. Det har berättats för mig om en väldigt duktig student som hade nästan uteslutande stora A:n i sitt slutbetyg. Med detta var han icke nöjd - ty han hade fått A även i flit.

Var sak på sin plats

Ibland blir jag hånad för att jag blir så irriterad över att jag inte hittar saker där jag förväntar mig att hitta dem. Låt dem bara gå på, jag vet att jag har rätt. Varför skall man slösa tid och energi på att leta efter saker på nya ställen hela tiden? Det gäller både på arbetet, i hemmet och på andra ställen. I alla möjliga situationer är det bra att var sak finns på sin plats och att vi återfinner den där när vi letar efter den nästa gång. Om det är så att tandkrämstuben brukar befinna sig på en plats i badrummet och det fungerar alldeles utmärkt att den befinner sig där - varför då helt plötsligt ändra placering? Den enda giltiga anledningen som finns för att byta placering på en sak är att den nya placeringen är odiskutabelt märkbart bättre. Jag förväntar mig att finna plåster på ett ställe, gem på ett annat ställe, tape på ett tredje ställe, batterier på ett fjärde ställe etc. Om man helt plötsligt och utan att meddela mig i förväg - med en fantastiskt bra och välgrundad motivering - har flyttat på något, så blir jag nästan vansinnig. Jag kanske lider av något bokstavssyndrom, vad vet jag. Men sådan är jag. Och jag tycker världen skulle bli en bättre plats om alla tänkte som jag.