Det går sakta framåt

Så. Nu är oktober 2007 avklarat. Testa Bildningsresan, Kitsch och Vykort.

Återfunna vykort. 2

Det här vykortet skickade mina föräldrar till mig i juli 1969. På baksidan står det: "Lövånger. Kyrkstaden. Ö. Kyrkogatan." Portot var nu höjt till 45 öre, fortfarande behövdes inte postnummer.

Mor och far körde bil (En gammal god Volvo 240, då ny) norrut genom Sverige. De kom i alla fall upp till Polcirkeln och i närheten av Piteå, det vet jag. Det var nog en resa som de länge hade längtat efter att kunna göra. Nu när jag själv är 50+ kan jag känna samma längtan. De svenska fjällen är ett av de fenomen i vårt avlånga land som efter många om och men har fångat mitt intresse.

När de skrev sin hälsning var klockan 21:50 och solen var fortfarande uppe - långt innan vi hade infört sommartid. De hade varit i kyrkan på aftongudstjänst och satt nu och drack kaffe vid värmen från den öppna spisen.

När jag hämtade in detta vykort från brevlådan ute vid gatan och läste det på vägen tillbaka in i huset, så gav jag nog inte mycket för det. Men nu, sisådär 38 år senare, känns det faktiskt ganska viktigt.

Återfunna vykort. 1

När man är tonåring tror man kanske, att ens föräldrar ger fullständigt f-n i hur man mår - eller så tycker man att de blandar sig i alldeles för mycket. När jag gick igenom gamla papper hittade jag ett par gamla vykort. De visar, att mina föräldrar visst brydde sig när jag var i tonåren.

Vi - mor, far och jag - körde bil från nordvästra Skåne till Småland i juli 1966. Det var en varm sommar, om jag minns rätt. Det kunde hända, att jag satt i bara badbyxorna i baksätet. Vi övernattade någonstans i Kalmar, i någon sorts "Bed and breakfast"-hus. På den tiden fanns inte Ölandsbron, så vi måste ha åkt färja över, men av det minns jag inget.

Hur som helst: när vi var på Öland skickade vi detta vykort till min farfar. Frimärket kostade 30 öre, vykortets kanter var naggade och postnummer fanns inte. Det här kortet hittade fram ändå och jag tror att farfar blev glad för det. Sedan gick han nog ut i trädgården och påtade.

För så länge se'n

Ain't it funny how time slips away...
Det här vykortet stämplades i Narvik i september 1962:

Det här vykortet skickades från Liberia i mars 1964:
Det är lite synd att vykort skickas så sällan numera.
Vem sparar hotmail i över 40 år?
Och för resten... Kommer dagens vykort fortfarande vara läsbara med tydliga foton om 40 år?

Med sprattel

Ur min samling med kitschiga vykort har det nu blivit dags att plocka fram detta:

Kan ett s.k. franskt kort ha tysk text? "Auf dem Zippel-zappel-Zeppelin" skall nog föreställa lite vitsigt. Zippel var/är väl en fabrik, zappel betyder sprattel och Zeppelin vet alla vad det är. Nog är det lite ekivokt? Den unga damen rider något som påminner om en hårt stoppad korv. Hon flyger grensle upp i (sjunde?) himlen med ett förföriskt leende. Och korven/zeppelinaren har vingar. Vad hade tecknaren knaprat i sig?

De "lanar"

Skratta nu! Det är meningen att det här skall vara roligt:

Ett gammalt vykort, troligen från näst senaste sekelskiftet. Ingen copyright kan spåras. Vi ser fyra små "glöttar" som sitter ute i ett alplandskap. Bakom dem står en mjölkko. Det går direktledningar från kons spenar till barnens munnar. Tänk så smidigt - att hoppa över pastörisering, paketering, logistik och annat krångel. Det är bara att leta upp närmaste ko och "koppla upp sig".

La mer!

Dags för ett udda vykort igen. Inte heller detta verkar ha någon copyright. Så här kunde det se ut i förra seklets barndom:

Vad vi ser är alltså ett förmodat "franskt kort". Snusk, således. Vad var så snuskigt? Att de vänder baksidan till? Tja, det kan ha bidragit till stämpeln. Men annars är det något annat som väckte stor anstöt på den tiden. Vi får förmoda att de par som har gått längre ut, på djupare vatten, bar badkläder. Det som väckte anstöt var att män och kvinnor badade tillsammans. Hu!

Vi kan lugnt påstå, att det är andra tider nu.

Symbolik?

Ur min samling med märkliga vykort väljer jag denna gång detta kort. Det går inte att utläsa någon copyright, så därför lägger jag ut det helt utan vidare. Vad ser vi? Två lättklädda damer inbegripna i närkontakt. Vi kan förmoda, att de brottas. Fötternas placeringar, tycker jag, tyder på det. De verkar ju inte vara placerade för dans?

Men vad har dessa kvinnor på sig? Är det inte misstänkt likt den amerikanska flaggan, det där tyget som hon till höger har svept runt sig? Och vad har i så fall kvinnan till vänster på sig? Rysslands flagga? Förmodligen togs kortet någon gång i slutet av 1800-talet och då fanns ju ännu inte Sovjetunionen.

Vi kan vidare förmoda, att detta är ett s.k. franskt kort. De visade ofta lättklädda damer i syfte att upphetsa manliga tittare. Jag kan meddela, att det behövs mer för att hetsa upp män i dag.

Stilig

Ännu ett exempel ur min samling med udda vykort. Längst ned t.h. finns väl fotografens logotyp, men jag är inte människa att kunna tyda den. Baksidan av vykortet avslöjar absolut ingenting om någon upphovsrätt.

Vad vi ser är alltså ett foto föreställande Greta Garbo. Visst var hon stilig här. Säker på sig själv utan att vara mallig. God hållning och lång hals - det är så snyggt. Hon var sval och elegant, men hade samtidigt en viss glimt i ögat. Hennes ögon var gudomligt vackra och visst hade hon en snygg näsa. Här var hennes mun också mycket vacker, men så var det inte på alla Garbo-foton - tycker jag.

Den här hemsidan ger en hel del intressant information om den stora stjärnan. Jag kan inte låta bli att undra om de dåliga recensionerna för "Tvillingarna" ("Two-faced woman") var droppen som fick bägaren att rinna över. Därefter vet vi vad som hände. Hon drog sig sannerligen tillbaka.

Konstig konst?

Ur min samling med kitschiga och besynnerliga vykort hämtar jag nu detta kort:

Längst ned t.v. står det "Prof. Rich. Müller" och t.h. "Kampfhähne". Stridstuppar, alltså. Men varför på en naken kvinna vid en öde strand? Är detta surrealism? En illustration av en dröm? Vad handlar detta om? Någon som vet? (Baksidan av vykortet ger ingen som helst information.)

Påminner det inte delvis om detta?