fredag, november 30, 2007

Ingen särskild stans

Rockhistoria.
En av de bästa bitarna han gjorde - han, en av rockens giganter. Om någon stolle skulle skriva en bok om rockens historia och glömma Chuck Berry, så vore den dilettanten genast idiotförklarad. Chuck var en otroligt stor stilbildare. Men jag är inte lika beredd som allmusic att påstå "Quite simply, without him, there would be no Beatles, Rolling Stones, Beach Boys, Bob Dylan, nor a myriad others." Jag är inte så säker på det. Jag tror nämligen, att om inte Chuck hade gjort det han gjorde, så hade någon annan gjort det. Tiden var inne. Chuck var "bara" den som hade de känsligaste "antennerna" för att bilda skola.

Etiketter:

Tradigt om traditioner

Dags igen. Same procedure... Nu är det åter tradigt tjafs om julavslutning i kyrkan. Vissa rektorer tycker, att skolorna får fira avslutningen i matsalen. Man vill ju inte utsätta eleverna för religiös påverkan. Om eleverna har avslutningen i kyrkan, så kanske prästen säger något om Gud. Bevare oss väl! (Ironi) Det är som om barnen skulle bli hjärntvättade av att ordet Gud nämns en gång om året.

Jag tycker det hela är ganska löjligt. Det handlar egentligen om traditioner. Förr gav jag inte mycket för traditioner, men nu tycker jag de är värdefulla. De ger en sorts förankring och känsla av sammanhang. De är en sorts grundbultar, ett slags fundament. Traditioner är nästan som ekrar i ett cykelhjul - alltså ett sådant hjul som har ekrar. Tar du bort den ena ekern efter den andra, så säckar hjulet ihop och du kan inte längre cykla. Vad skulle hända om vi slutade fira jul,
nyår, påsk, midsommar etc.? Behåll traditionerna! De har ett egenvärde.

Etiketter:

Hungrig?

Det är inte lätt alla gånger...
Kul att studera programledarens och den lille killens minspel...
(Jag undviker den självklara kommentaren om hårfärg och IQ...)

torsdag, november 29, 2007

Bara en kvinnas hjärta

En underbar låt och en underbar röst.
Den här biten lyssnade vi på mer än en gång när vi körde runt på Irland... Texten här.

Etiketter: ,

Koyaanisqatsi

Det här är hämtat ur en film som jag aldrig har sett men som jag skulle vilja se:
Inga skådespelare, ingen egentlig handling, bara film och musik. Francis Ford Coppola var "executive producer", så resultatet blev säkert bra. Filmen gjordes 1982, men jag minns inte att den någonsin visades på svenska biografer. Att se den hemma på video måste kännas lite futtigt. Man vill ju ha den där breda duken och det mäktiga ljudet. Min vän den kanadensiske cineasten gillade filmen - och det gör mig ännu mera nyfiken.

Någon därute som har sett den?

Etiketter:

onsdag, november 28, 2007

Klart och redigt = brukarvänligt

Det här med brukarvänlighet är inte enkelt. Det är lätt att förledas av Googles rena, strikta "look" och tro, att varje startsida som ser så enkel ut måste vara bra. Men det beror ju på vilka val man erbjuds. Att förväxla bilder med nyheter är ju knappast möjligt. Här är begreppen kristallklart åtskilda. Men i andra fall kan begreppen vara dunkelt och flummigt åtskilda. Då är startsidan knappast brukarvänlig.
Ett sätt att kringgå det problemet är att ta med en himla massa valmöjligheter redan på startsidan. Som man gör t.ex. här:

Personligen föredrar jag det senare alternativet. Det kanske är som att jämföra äpplen med päron, men i alla fall - ni förstår nog vad jag menar.

Återanvänt. 32

Ludvig Wittgenstein visste nog inte vad han gjorde när han skrev "Tractatus logico-philosophicus". Om han hade kunnat se följderna, så hade han nog låtit bli att publicera den. Vad jag menar är, att hans hierarkiska punkt-system med 1.21 etc. har fått förödande konsekvenser. Allehanda misch-masch framställs som märkvärdigt djupsinnigt utan att vara det - just därför att detta förgrömmade hierarkiska punkt-system används. Folk tror, att texten då måste vara lika djup som Wittgensteins epokgörande verk.

1970 - samma år som George Harrisons "All things must pass" kom ut - skrev jag väldigt mycket, bl.a. en sak klart påverkad av Wittgenstein. Den ingår i en serie som du nog känner igen vid det här laget:

Ytterligare anteckningar

I a) Allt förhåller sig.
I b) Allt kunde förhålla sig annorlunda.
II a) Att tänka är att se förhållanden.
II b) Att skapa är att visa förhållandens grad av relevans.
II c) Att betänka ögonblickets innehåll är att manifestera förhållanden.
II d) Att klarlägga sitt inre är att redogöra för förhållanden.
III a) Att förhålla sig är att vara.
III b) Att förhålla sig är att användas.
III c) Att förhålla sig är att förvandlas.
IV a) Att vara är att vara i förhållande.
IV b) Att vara är att vara orsak till förhållande.
IV c) Att vara är att vara verkan av förhållande.

Etiketter: , ,

George ihågkommen

Märkligt att jag inte har bloggat om George Harrison tidigare.
Han var nog den störste sökaren av de fyra i The Beatles. Man kan eventuellt också kalla honom den mest andlige i gruppen. Han är kanske mest känd för "My sweet lord", "Here comes the sun", "While my guitar gently weeps" och "Something". Men han gjorde ju så mycket mera som var bra! Han hamnade ständigt i skymundan bakom John och Paul. Det var liksom aldrig någon som tog George på riktigt allvar. Allt fokus hamnade på Lennon & McCartney. Ringo blev betraktad som lustigkurren och George... - tja, mest som den blyge och kanske lite dumdryge. Han var som en lillebror.

Jag tror jag kan veta hur det kändes att vara George Harrison i det sällskapet. När jag började gymnasiet var min storebror redan känd som en lysande elev. Dags för första lektionen i kemi. Läraren går igenom klasslistan och kommer fram till mitt namn. Han frågar: "Är du bror till [Censur]?". Jag: "Ja". Han: "Är du lika duktig som han, så får vi trevligt ihop". Också ett välkomnande.

Så måste George ha känt det. Han blev aldrig riktigt bekräftad om han inte skrev lika bra låtar som John och Paul. "All things must pass" var en trippel-LP - något sensationellt på den tiden. Där gav han svar på tal. 30 år senare gavs den ut igen med extramaterial och allt - på en dubbel-CD. Låten ovan är hämtad från detta revanschartade album. Jag tror, att Ola (Fula fula ord) skrev någonstans att George Harrison hade räknats som snillet i vilken annan grupp som helst. I The Beatles var han bara tredjeman.

Etiketter: ,

tisdag, november 27, 2007

Korn visar fattigt och skört

I dag upptäckte jag några fotoböcker av Dan Korn. Oj! Föreställ dig Kalla fakta, Uppdrag granskning och så några hyenor från kvällspressen. Tänk dig dem gå till samlad attack. De skulle ha något att bita i här. Det skulle kunna bli tidernas skandalreportage. Dan Korns bilder visar ett Sverige som du inte trodde kunde finnas. Här finns elände staplat på elände. Torgny Lindgrens "Ormens väg på hälleberget"? Ganska lyxigt i jämförelse. Här bor man bokstavligt talat i fallfärdiga ruckel, här låter man höns gå omkring inne i köket, här staplar man gamla dagstidningar i meterhöga staplar så att man knappt får plats att röra sig etc. Original? Tja, det kan man ju säga. Men frågan är om det beror på fritt gjorda val. Skulle inte tro det. Levnadskonstnärer? Tror jag inte. Jag tror snarare på recensenten när hon skrev så här: "Själv betraktar jag samlandet i skräphögar och fattigdom som ett symtom på skörhet snarare än en livshållning."

Etiketter: ,

Det finns alltid en hake

Hur kul är det med helt fria bilder?
Nej, just det. Det är inte alls kul. Måste fria bilder vara så intetsägande och tradiga? Finns det inga konstnärligt intressanta nytagna foton som man får använda hej vilt? Jag är så less på dessa mesiga bilder som inte säger någonting och som inte kan väcka något som helst intresse.

Det är bara att konstatera: om något är gratis, så finns det en hake. Haken med gratis bilder är att de är värdelösa.

Etiketter: ,

Resa till nattens ände

När jag var ung student och flera år därefter tyckte jag att den här boken (Originalpocket på svenska 1971) var sensationellt bra.
Det tycker jag inte nu. Jag kan tycka, att det är skönt att man kan ändra åsikter genom åren. Det vore ju egentligen hemskt om man alltid tyckte likadant vad som än händer.

Det som jag gillade med den här boken när jag var ung är ungefär det samma som jag nu inte alls gillar med den. Det som var förföriskt med den var dess cynism. När man är ung faller man så lätt för det där cyniska och misantropiska som denna bok är fylld av. Man tror, att man blir världsvan och erfaren den snabba, lätta vägen - utan att anstränga sig nämnvärt - genom att läsa sådant.

Céline hette egentligen Louis-Ferdinand Destouches och föddes 1894 i en förstad till Paris. Denna hans debutroman kom ut hösten 1932 och väckte genast sensation. Han levde ett kringflackande liv, blev fattigläkare, lämnade fru och barn, skrev en antisemitisk pamflett, satt i fängelse i Köpenhamn m.m. och dog helt tillbakadragen 1961.

Denna bok har inspirerat bl.a. Jean-Paul Sartre till att skriva "Äcklet" och Claude Simon till att författa "Vägen till Flandern". Man kan undra varför. Låt mig leverera några ganska typiska citat.

"(...) vill man att folk ska tro att man är förnuftig, finns det inget som går upp mot att vara fräck av bara satan. Är man bara fräck så att det förslår, behövs det inget mera, då är nästan allting tillåtet, ja absolut allting, man har majoriteten med sej och det är majoriteten som avgör vad som är tokigt och vad som inte är det." (s. 57f)

"Det är trist att titta på folk som går och lägger sej, man ser att dom struntar i att det går som det går, man ser att dom inte försöker begripa varför vi är här på jorden. Det ger dom blanka attan i." (s. 179)

"Man ska inte göra sej några illusioner, folk har ingenting att säga varann, var och en talar bara om sina egna sorger. (...) Det enda människan duger till är att åstadkomma en grimas som hon håller på och finslipar hela livet igenom." (s. 260)

"Vi är allesammans vidriga. Det är inget man kan förebrå nån. Njutningar och lycka framför allt. Det är precis min åsikt." (s. 333)

Förr i tiden hade jag kunnat göra vågen åt sådana skenbart djupsinniga, men
egentligen vilseledande formuleringar. Nu tycker jag de är förkastliga och usla. De leder inte framåt. De bara gräver djupare i dyngan. Den här boken är bättre oläst. Vik hädan, Céline!

Etiketter:

måndag, november 26, 2007

Aspenströms "Under tiden"

Nu funkar inte Blogger igen. Det är fel lite väl ofta! Det går åter igen inte att överföra bilder. Så förbannat irriterande. OK, jag låter mig inte förtryckas. Jag skriver utan bild. Jag tänkte skriva lite om Werner Aspenströms diktsamling "Under tiden" från 1972.

Det är en diktsamling som jag tycker står sig ganska bra fortfarande, trots att det s.a.s. runnit mycket vatten under broarna under tiden. Den mest kända dikten ur denna diktsamling måste rimligtvis vara "Sardinen på tunnelbanan" - den dikt som slutar med raden "Sardinen vill att burken öppnas emot havet". Det är en lysande sistarad till en i övrigt ganska medioker dikt. Det finns dikter i den här boken som är värda mera uppmärksamhet. Det finns t.ex. en dikt som heter "De paralyserade". De sista tre raderna ser ut så här:

"Runt den mindre inhägnaden en större.
Kostar tre kronor att gå in och titta.
Kostar tre kronor att gå in och visa sig."

Du kan läsa mera om Aspenström t.ex. här. Jag anser, att hans dikter ibland påminde om Karl Vennbergs, ibland om Göran Palms och ibland ledde de mina tankar till Lars Forssells diktning. Hur eller hur är de läsvärda. Han skrev dikter så som jag gärna skulle ha skrivit dem.

Det är en bit kvar till Tranströmer, men det kan man säga om de flesta poeter.

Etiketter: ,

söndag, november 25, 2007

Dagens länktips

Dagens länktips blir detta. Läs mera om Lee Strobel här.

Etiketter:

"Falling down"

Det här är väldigt långt från "Stolthet och fördom", men detta är också bra - på ett annat sätt:
Det här var den andra filmen jag köpte på Fars Dag. (Den första var ju "Pale rider".) Michael Douglas spelade bra här. Man kan tro, att han blev galen på riktigt. Ämnet känns igen - en jämförelse med "Taxi driver" känns inte långsökt. Men "Taxi driver" var ett ruggigt mästerverk, medan "Falling down" blev ett hyfsat bra "action-drama" - eller vad det nu kan kallas. (Sådana etiketter känns ofta krystade.)

Den här recensionen är ganska relevant. Men jag skulle vilja tillägga, att filmen kan vara en bra utgångspunkt för en diskussion t.ex. i en högstadieklass. Man kan mycket väl ägna tid åt att se filmen under skoltid för att sedan ta upp ämnet etik. Man kan hålla på länge att prata om filmens innehåll. Den ställer flera frågor än vad den besvarar. Vem är egentligen galen - huvudrollskaraktären eller samhället? Att mannen gör det han gör är givetvis inte tillåtet, men det har sina förklaringar. Det är inte obegripligt att han bär sig åt så, men det är inte försvarbart.

Det skulle f.ö. inte förvåna mig, om en film som denna kan inspirera eller redan har inspirerat vissa vilsna själar att skjuta vilt omkring sig.

Etiketter: , , , ,

lördag, november 24, 2007

Colin Firth är Mr Darcy

En kväll i den gångna veckan var jag inne på en pizzeria. Jag stod där och väntade på att hämtmaten skulle bli färdig. I lokalen fanns det en TV där man visade en film. Efter ett tag såg jag, att det var "Stolthet och fördom" som rullade - långfilmsversionen från 2005 med Keira Knightley och Matthew Macfadyen. Jag fick bl.a. se scenen där Mr Darcy motvilligt erkänner att han faktiskt är kär i Elizabeth Bennet. Jag tänkte: "Så platt! Så torftigt! Så känslokallt!"

Det finns bara två som kan ha de rollerna. Elizabeth Bennet skall spelas av Jennifer Ehle och Mr Darcy skall spelas av Colin Firth. End of discussion. Så här skall det se ut! (Små klipp ur TV-serien valda av signaturen ninnipooh1)

Det här är mästerligt spelat. Att med så små, små medel förmedla så mycket känsla! Jag gråter när jag ser det.

Etiketter:

Hur blev det så?

Normal hyfs är inte normal. Vanlig hänsyn är inte vanlig. När jag åkte tåg häromkvällen satt det ett ungt par i samma kupé. De hade en bärbar dator med sig. De satt och tittade på en film tillsammans - med ljudet på. Det var hög volym, så det hördes i hela kupén. De såg antagligen på en skräckfilm, ty det var "Help!" och "Fuck!" och "Help!" och "Shit!" och "Help!" om vartannat. Jag är övertygad om att jag inte var ensam om att bli störd. Det unga paret satt där i självgod okunnighet. De kunde säkert inte tänka tanken "Vi har kanske ljudet på för högt?". Jag tänkte elaka tankar. En sådan tanke var, att jag skulle gå fram till dem och säga att de borde åka godsvagn i stället.

Hur har vi hamnat här? Hur har det blivit OK att behandla alla andra människor som luft? Hur har det blivit helt i sin ordning att bara tänka på sig själv och fullständigt skita i andra?

Etiketter:

Nick Drake blå

Texten har du här.
En så vacker låt av en man som dog alltför ung...

Etiketter:

What a waste

Expressen idag:
Två väldigt angelägna test - inte. När skall jag lära mig att inte gå in på den hemsidan? Det går nog inte att hitta något mera meningslöst.

Etiketter:

fredag, november 23, 2007

Fredagstankar

Man väljer sina bilder. Vilken kommun som helst kan verka lockande - med de rätta bilderna valda. Herrljunga presenteras med fina bilder här.

Detta är också Herrljunga - fredag morgon vid niotiden:
Och detta:
Jag var där på en kurs. Jag blir alltid lika nedstämd när jag reser runt i Sverige. Jag tänker på den gamla HasseåTage-låten som Monica Zetterlund sjöng: "Var blev ni av, ljuva drömmar..." Jag reser runt och ser visioner som gått i kras. Jag reser runt och ser kitsch och dålig smak överallt. Jag reser runt och ser raserade stora planer. Jag reser runt och ser grå trist vardag överallt.

Men jag reser också runt och ser en massa intressanta människor som jag gärna skulle lära känna bättre. Men tiden räcker ju aldrig till. Man möts och skiljs som irrbloss på stjärnhimlen. Människor du möter på en järnvägsstation kanske du aldrig mer möter i hela ditt liv. Du ser en människa bete sig på något speciellt sätt och du tänker: "Jag borde gå fram till honom och säga att det han gjorde var väldigt omtänksamt och fint." Du ser en väldigt vacker människa och du tänker: "Jag borde gå fram till henne och tala om för henne att hon är sagolikt vacker." Men du hinner inte. Och du får aldrig mera chansen. "Carpe diem" har fått ett löjets skimmer över sig, men det ligger något i det.

Etiketter: , ,

onsdag, november 21, 2007

Snabbköpskassörskor!

"Snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor"... Det påstås, att Tomas Ledin skrev texten till det gotländska örhänget med Göran Ringbom och Di smaa undar Jordi. Singularis kan bli plural. I byn där jag bor finns det en butik med flera trevliga snabbköpskassörskor. När jag kliver in i butiken och upptäcker att någon av dem sitter i kassan, så myser jag lite. De är så go'a. De har alltid nära till ett leende och är ständigt hjälpsamma och tålmodiga. De behöver inte gå på någon charmkurs. De kan leda charmkurser. Vardagshjältar är de!

A-ekonomi? I couldn't care less.

Det tillhör inte vanligheterna att jag tittar på A-ekonomi. De fåtal gånger jag gör det blir jag alltid irriterad. Det retar mig, att alla ekonomiska förståsigpåare verkar vara så förbannat malliga. Och så pratar de på något särskilt sätt. Antingen pratar de väldigt mycket genom näsan eller så betonar de varenda stavelse som om det gällde livet att nöta in just varenda stavelse. Och alla har de kostym med slips och svarta skor. Något mera likriktat och tradigt får man leta efter.

Etiketter:

Vilka är de?

Plötsligt verkar journalister ha fått dåligt ordförråd. I flera olika sammanhang då det skall rapporteras om läget i Pakistan och andra ställen, så används nu ordet "Myndigheterna". Myndigheterna har gjort det eller det eller inte det - eller så har Myndigheterna inget att kommentera. Då undrar jag: vilka myndigheter? I normala fall talar man ju om en mängd olika myndigheter. Det kan vara Skatteverket, det kan vara Konsumentverket, det kan vara Kriminalvården etc. Men nu plötsligt är några okända utländska beslutsfattare hopbuntade till en enda super- "Myndigheterna". Märkligt. Vilka personer består denna nya företeelse av? Eller kan det hela bero på intellektuell lättja från journalisternas sida?

Etiketter:

tisdag, november 20, 2007

Ett producentmästerverk

En av världens bästa låtar:
Hela albumet "The Joshua tree" är ett mästerverk. I den här låten - som i de andra - märks att producenterna har satt sin tydliga prägel på musiken. Daniel Lanois och Brian Eno måste räknas med när någon skriver den definitiva handboken om producenter. George Martin och Phil Spector var de Stora Mästarna, men Lanois och Eno är två av dem som inte hamnar långt bakom.

Etiketter: , ,

Heja Beatrice

Det här och det här kan skrämma. Men det får inte leda till handlingsförlamning. Vi får a-l-d-r-i-g låta kriminella krossa rättssamhället. De skall inte få komma dit de vill med våld och hot. Beatrice Ask är knappast en partisyster till mig, men här har hon mitt fulla stöd.

Etiketter: ,

Lagercrantz' "Om konsten att läsa och skriva"

En modern klassiker i sin genre - det kan man kalla den här boken:
När jag läste den första gången för drygt 20 år sedan föll jag pladask. Jag tyckte, att den var ett odiskutabelt mästerverk. Nu är jag inte lika odelat hänförd. Då tyckte jag, att dess c:a 90 sidor var perfekta - till fulländning komprimerade. Nu tycker jag, att den trots sitt ringa omfång stundtals blir lite svamlig och inte tillräckligt "fokuserad". Jag har senare upptäckt, att det finns andra mera givande böcker i detta ämne.

Men detta måste erkännas: när han skrev bra då skrev han fantastiskt bra. Detta må nu exemplifieras med några citat.

"Det finns författare som glömt att läsaren är medskapare. Två av seklets litterära superhjältar, Marcel Proust och James Joyce, förbrukar allt syre själva. Ingen förmår läsa mer än en liten bit i taget av På spaning efter den tid som flytt eller Odyssevs utan att få kvävningssymptom. Dessa två har tagit livet av den gammaldags berättarkonsten och dess gemenskap. Kommentatorerna är fler än de som orkar igenom." (s. 8f)

"När litteraturen är som bäst tycker vi att vi plötsligt minns något viktigt som vi vetat men glömt." (s. 11)

"Men när man lärt sig allt som läras kan - att upprepning är stilens död, att onödiga ord tynger som sten, att superlativen är riskabla för den som vill vinna tilltro och tusen andra regler, har man ändå ingenstans kommit.
Det är på rytmen det kommer an. En svåråtkomlig inre organisation! En språkets andning!" (s. 33f)

"Ju mer kunskap desto bättre språk. Det är en utbredd fördom att det finns 'vackert språk' som är oberoende av vad som meddelas." (s. 49)

Etiketter:

Liten obetydlig man

I dag hände det en sak på jobbet som gjorde mig nästan vansinnig. Jag kan inte avslöja detaljer, ty då går alltför mycket att identifiera. Men jag kan i alla fall skriva så här: Jag har aldrig tidigare i hela mitt liv känt mig så tillplattad och nullifierad. Massor av arbete jag har lagt ned blev nu betraktat som nästan värdelöst. Och då hör det till saken, att det nämnda arbetet av många kollegor till mig har betraktats som ett föredöme. Jag är en auktoritet i mångas ögon. Men jag blev alltså förolämpad av en person som tror sig veta bättre än jag - trots att h*n inte vet ett skvatt om mitt yrke.

måndag, november 19, 2007

Sömn är högsta genialitet

Det är något förbannat strul med bildöverföringen här i Blogger. Jag struntar i alltihop. Jag ägnar mig i stället åt det mest geniala - enligt Kierkegaard: sömn. God natt!

söndag, november 18, 2007

Några rader om vacker erotik

Det här med erotik och porr - det är lätt att halka in på det ämnet ibland. Kobra hade ett program på det temat nyligen. Jag tror, att gränsen går vid exponeringen av könsorgan. Syns inget könsorgan, så kan det vara erotik - men sannolikt inte porr. Om könsorgan syns, så kanske det handlar om porr - snarare än erotik. Erotik är vackert och icke stötande, medan porr snarare är stötande och mindre vackert?

Vad jag inte kan få in i min skalle är varför det visas så mycket våld i stillbilder och i filmer - och att det skulle vara mera rumsrent än att visa ett naket par som har samlag. Låt ungdomarna titta t.ex. på detta och detta (Erotiska bilder!) i stället för att låta dem hänga framför våldsfilmer. Att titta på ett naket par inbegripet i älskog borde inte vara skambelagt.

Etiketter: ,

Ryttare i nöden

Den här köpte jag när det var Fars dag. Man kunde köpa två filmer för 99 kr. Vilken annan film jag köpte får du veta tids nog.Den här är en film i min smak. Jag gillar många westernfilmer. Saker och ting ställs ofta på sin spets där. Och det blir extra tydligt när "Clintan" är inblandad. Men varför hålla på och tjafsa? CE skulle inte gilla det. Den här recensionen säger egentligen det jag vill ha sagt. Och betyget är helt i sin ordning: 5 av 6 möjliga.

Etiketter: ,

lördag, november 17, 2007

Webster på webben

Du milde, så bra det här är - fortfarande:
Ben Webster var hur cool som helst. Han var mera cool än vad Miles Davis var i Miles' coola period. Den här plattan (Omslaget är inte komplett p.g.a. scanning) kallades "Soulville" men det är inte samma platta som den "Soulville" som kom ut 1957. Den här dubbel-LP:n kom ut 1980. LP 1 inspelades i Los Angeles den 15 oktober 1957, LP 2 i New York den 6 november 1959.

Bland spåren nämner jag "Makin' whoopee", "Bye bye blackbird", "How deep is the ocean (How high is the sky)" och "In the wee small hours of the morning". Bland de övriga musikerna på denna dubbel måste jag nämna Oscar Peterson (piano), Herb Ellis (gitarr), Ray Brown (bas) och Ed Thigpen (trummor). Sämre sällskap kan man ha.

Det märks genom alla låtarna att det är Ben Webster på saxofon. Hans sound var unikt. Han var inte bara coolare än Miles Davis, han kunde få Stan Getz att låta stressad, han kunde få J. J. Cale att inte alls låta "laid back", han kunde få Billie Holiday att låta löjligt glättig, han kunde kanske t.o.m. låta mera fado än fadon själv.

Kolla detta och njut.

Etiketter: , ,

Dagens i-landsproblem


Den här deodoranten gillar jag definitivt inte. Den stinker ve och fasa i min känsliga näsa. Mera jag retar mig på? Ja, det finns det! Man vill göra ett nummer av att den skall vara effektiv i 24 timmar. Bah! Precis som om det skulle vara en nyhet. Jag har haft massor av deodoranter som har varit effektiva i 24 timmar. Men de marknadsfördes inte speciellt för det. Skulle det vara något att skryta med? Det är väl snarare något man borde kunna ta för givet. Och vadå, "for men"? Vem har bestämt, att män skall lukta ungefär som en kemilektion på högstadiet? Man vill ju inte skrämma bort damerna. Någon har fått någonting om bakfoten.

Nej, den enda deodorant som får toppbetyg vid min petiga bedömning är den som jag skrev om här.

Trädet i november

Jag ändrar mig. Månadens träddikt får i stället bli
"Solitude late at night in the woods"
av Robert Bly.
Du kan läsa den t.ex. här (Du får scrolla en bit.)

Jag skall vara där

En gammal goding. Skåda koreografin. Skåda byxlängden.
En äkta "floor filler" med The Four Tops hösten 1966. Upp och dansa!

Bach i åminnelse - uppjazzad

Du minns väl? Sköna lirare i Leipzig!
Man kan utan att överdriva påstå, att de har en viss tonsäkerhet.

Etiketter: ,

fredag, november 16, 2007

Slöseri med superlativer

Hur tänkte man då? Om en film är värd 4 poäng av 5 möjliga, hur kommer det sig då, att man använder sådana uttryck som "Magnifik!", "Storslagen!", "Mästerverk!" och "Fullträff!"? Vilka ord skall man då använda om en film är värd en femma på en femgradig skala? Alla superlativer är ju redan använda.

Etiketter:

Upprätt gång på två ben

Det här är så retfullt. Jag vill påminna mig, att jag för några dagar sedan läste en liten notis som väckte mitt intresse. Nu skulle jag vilja läsa den där notisen igen. Men jag kan inte hitta den!

Den handlade om ett nytt sensationellt skelettfynd. Om dateringen av benen stämmer, så skulle det betyda att det fanns någon människoliknande varelse som gick upprätt på två ben - lå-å-ångt innan vad vi hittills har "vetat". Det skulle, om jag förstod det rätt, kullkasta teorin om att vi härstammar från aporna. Massor av läroböcker m.m. måste skrivas om. Swing it, Darwin!

Popololitotikokeror

Ibland blir jag så gammaltestamentligt ursinnig på politiker. Det som irriterar mig är deras inkompetens i kombination med maktfullkomlighet. Att ge vissa halvfigurer sådan makt är rent åt skogen tokigt. Politiker behöver ju inte heller stå till svars - mer än när det är dags för val. Politiker kan komma med vilka idiotiska beslut som helst. De behöver inte stå och förklara sig framför t.ex. personal som drabbas av deras stolligheter. Hur många tjänstemän har inte svurit ve och förbannelse över fullständigt vansinniga politiska beslut - beslut som hade kunnat undvikas om politikerna först hade lyssnat ordentligt på tjänstemännen? Men nä då, politiker vet ju alltid bäst utan att vara tillräckligt insatta eller pålästa. Det finns massor av politiker som aldrig är ute på fältet och ser hur verksamheten egentligen fungerar. Det finns massor av politiker som aldrig har någon kontakt med "folket på golvet" som de bestämmer över. Det finns massor av politiker som aldrig intresserar sig för vad personalen åstadkommer. Det enda som intresserar politikerna är ekonomin. Går det med plus eller minus? Att fördjupa sig i någon yrkesmässig fråga faller dem icke in. Med vanligt sunt bondförnuft kan de förstå vad som helst, tror de. Politiker ställer till oreda och sedan skall personalen rätta till felen och städa upp i röran som politikerna åstadkommit. Det skitgörat behöver aldrig politikerna slösa sin tid på. Personalen skall trolla med knäna och framställa guld av kattskit. Man skall gå på knäna p.g.a. alla överkrav och samtidigt vara positiv och visa framåtanda. Och så kommer ledningen med det ständiga mantrat: "Det är ett politiskt beslut". Underförstått: Det finns ingenting att göra. Det är bara att bita ihop och kämpa på. Blä...

Etiketter:

Märkliga djur i Vår Herres hage. 25

Folk som inte kan hålla munnen stängd. Då menar jag inte personer som bara "låter flabben gå". Jag menar personer som gapar i tid och otid. Kan de inte andas genom näsan? Är näsborrarna helt stängda? Nästa gång jag ser en människa gapa utan anledning, så säger jag till. "Du kan stänga munnen nu", skall jag säga. Jag skall ha en flyktväg förberedd.

Etiketter:

torsdag, november 15, 2007

Konstig jämförelse

I en debattartikel i en lokaltidning frågade skribenten om Svenska kyrkan verkligen är kristen. Skribenten menade väl, att Svenska kyrkans kristendom är så urvattnad, att den inte längre kan kallas kristendom. Allt verkar vara helt OK, så länge man inte skadar någon annan. Skribenten jämförde sedan hemsidor. Svenska kyrkans hemsida skulle vara mesig och inte lämna något vettigt svar på en enda fråga. "Man letar och läser, men ingenstans finns några hänvisningar till något mer substantiellt. Antiklimax. Surfar man på katolska sidor har man att göra i åratal."

Märkligt. Se detta och detta. Jämför med detta och detta. Vilka sidor var mest givande?

För säkerhets skull tog jag skärmbildsdumpningar:




Etiketter:

Ett snubbelord på vägen

För tre år sedan gick jag en s.k. Alphakurs. Jag har senare förstått, att det finns kristna som rynkar på näsan åt Alpha och menar att det är Katekumenat man skall syssla med. Inte vet jag. Jag vet bara, att jag brukar gilla vad Maria Küchen skriver. Och eftersom hon har skrivit detta, så skall jag kanske prova på det.

Etiketter:

Månadens låt

Månadens låt får bli den här - och då har jag valt bort bl.a. Guns 'n' Roses' "November rain":
Texten kan du läsa här. Även Tom Waits är en stor poet.
"November's cold chain made of wet boots and rain
And shiny black ravens on chimney smoke lanes"
Så skriver inte vilken klåpare som helst.

Etiketter: ,

onsdag, november 14, 2007

Några rader om "Myggor och tigrar"

Säsongens sista Babel blev mycket intressant och man ägnade sig bl.a. åt den här boken:
Denna är en av de böcker som jag just nu håller på att läsa. Jag har hunnit c:a 120 sidor (av c:a 500) och det är därför alltför tidigt att leverera en fullständig recension. Låt mig i alla fall säga så här mycket: Jag tycker Maja Lundgren skriver ganska flyhänt. Det flyter på bra och det är svårt att slita sig från boken. Har man väl kommit in i ett stycke, så är det väldigt lätt hänt att man tänker "Ett stycke till" och efter det tänker man åter igen "Ett stycke till" o.s.v.

Vad den stundtals hätska debatten har handlat om är givetvis om man får lämna ut namngivna personer på det här viset. Och givetvis har åtminstone en av de namngivna männen s.a.s. gett tillbaka med samma mynt. Det var ungeär lika förutsägbart som att fredag brukar följa på torsdag. Det viktigaste med boken är ju ändå beskrivningen av vad man väl kan kalla intellektuella mäns förtryck av dito intellektuella kvinnor. Flera "tunga" namn beskrivs som småsinta, intrigerande, självförhärligande och elaka. Och jag tror, att Maja Lundgrens beskrivning är mycket nära sanningen - även om hon kan beskyllas för att vara väldigt subjektiv och kanske lite paranoid. Jag tror faktiskt, att det finns sådana kotterier och små klubbar för inbördes beundran - t.ex. inom bokbranschen - som hon beskriver. Och manliga kotterier blir antagligen onödigt ofta på ett lättvindigt sätt kvinnoförnedrande.

Titeln syftar på ett citat av Vilhelm Ekelund: "myggen är värre än tigrarna". Så är det. Maja Lundgren har fått känna på myggsticken. Hon berättar utifrån egen erfarenhet. Läs vidare här och här och här. Det kanske är så, att "
Behållningen med 'Myggor och tigrar' är den illistiga beskrivningen av könsdiskriminering och allmänt svineri i kulturlivet". Om du trodde, att "finkulturella" personer måste vara goda, varmhjärtade och "fina" medmänniskor... ja, då får du tänka om.

Etiketter: ,

Vacker och ointressant

Via Biblioteksrelaterat fick jag se detta och denna bild:
De två korten skall visa hur sex månaders arbete på bibliotek kan få en vacker kvinna att se helt förfallen ut. Meningen är väl att man skall tycka, att kvinnan till vänster är väldigt snygg och oemotståndlig och att kvinnan till höger är ful och motbjudande.

Men - si - det tycker inte jag. I min värld är kvinnan till vänster tämligen likgiltig och tradig. Kvinnan till höger, däremot, är enligt mig långt mera intressant. Hon verkar vara en person som jag skulle vilja komma närmare inpå livet och diskutera viktiga frågor med. Hon verkar ha varit med om en del, hon verkar ha mycket att berätta.

Så, snälla tjejer/damer/kvinnor: det är inte nödvändigt med spackel och smajl.

Etiketter: ,

tisdag, november 13, 2007

Jobbig Bob

Intervjuaren från Time Magazine såg en aning besvärad ut. Det är lätt att förstå.
Bob Dylan har varit en av de mest svårintervjuade rockikonerna någonsin. Ve den som ställde dumma frågor eller fällde någon tanklös kommentar. Och jag kan delvis sympatisera med den inställningen. Journalister är representanter för den nyfikna "vanliga människan"? Alltså måste man visa respekt för journalister? Give me a break. Måste man tåla dumma frågor och oförskämda insinuationer? Mitt svar är nej. Man måste ha rätt att säga ifrån och markera var gränsen går. Det gjorde Bob - redan då. Zlatan är en sorts modern variant...

"Seriously, if I'm gonna find out anything, I won't read Time Magazine..."

Etiketter:

Tänkte inte på det...

Begåvat, mycket begåvat - inte. Samarbete rent åt skogen fel. Men vilket språk talar de här? Och varför är det roligt att se andra göra bort sig?

Inget lustigt - men luftigt

Mycket IRL i dag. Jobbade sent och så blev det genast dags att byta till dubbdäck. När jag körde för att kolla lufttrycket så gick det inte att anlita den gamla vanliga stationen som jag alltid brukar nyttja. Nähä, där hade man låst in luften! Raskt iväg till en annan mack som hade tillgänglig luft. Ingen upplyftande historia - möjligen uppluftande.

måndag, november 12, 2007

Schweitzer noch einmahl

Tidigare i dag sade jag till en kollega, att jag hädanefter kommer att läsa böcker efter denna princip: Jag skall inte läsa böcker som alla andra ändå läser. Det betyder t.ex., att böcker som hamnar långt uppe på bästsäljarlistor och listor över mest utlånade böcker... ja, de kommer jag inte att läsa. Min uppgift här på jorden under resten av mitt liv kan inte vara att kackla likadant. Nåja, jag kan nog inte undgå frestelsen att ibland avvika från min snygga princip. Men: jag skall leta upp saker och företeelser, böcker, filmer, musik m.m. som jag anser orättvist förbigångna eller undervärderade. Så - helt i linje med denna inledning - påstår jag nu, att Albert Schweitzer är orättvist förminskad, ja, numera nästan nullifierad. Jag har tidigare bloggat om honom här. Nu tycker jag, att det är dags igen.
Den här boken (denna upplaga från 1954) skall man läsa, om man är intresserad av medmänsklighet och altruistiska handlingar. Så här skrev han: "Mänsklighetens framtid hänger på att var och en, på den plats, där han står i livet, strävar efter att visa människorna så mycken sann mänsklighet som möjligt." (s. 97) Det känns väldigt aktuellt.

Stora delar av boken handlar om hans forskning kring Jesu liv, om orgelbygge och om Bachs musik. Andra delar av boken skildrar hans verksamhet i Afrika, hur han deltog i skapandet av sjukhuset i Lambarene med start 1913 och hur han jobbade som läkare i fånglägret i Garaison under första världskriget.

"Som en trött, betryckt och ännu sjuklig man hade jag kommit till Sverige - sommaren 1919 hade jag nämligen måst underkasta mig en andra operation. I den härliga luften i Uppsala och den goda andliga atmosfären i det ärkebiskopliga hemmet, där min hustru och jag voro gäster, tillfrisknade jag och blev åter en arbetsglad människa." (s. 185f) "När jag i mitten av juli lämnade Sveriges jord, där jag fått röna så mycken godhet, var jag fast besluten att återupptaga mitt verk i Lambarene." (s. 187) Han skulle arbeta ytterligare två perioder i Afrika innan denna bok skrevs.

I bokens epilog skrev han bl.a.: "På samma sätt som jag funnit stoicismens tänkande elementärt, fann jag detsamma även gälla Laotses tänkande, när jag lärde känna det i hans Taoteking. Även Laotse vill att människan genom enkelt tänkande skall komma i ett andligt förhållande till världen samt att hon i sitt liv skall ådagalägga, att hon blivit ett med världen." (s. 223) Och: "Etiken vördnaden för livet är kärlekens etik, utvidgad till universalitet. Den är Jesu etik, erkänd såsom tankenödvändighet." (s. 230)

Glöm aldrig, aldrig, aldrig, Albert Schweitzer.

Etiketter: ,

söndag, november 11, 2007

Ale Möller Band!

Här en liten musikvideo med ett band som borde vara mera känt i Sverige - Ale Möller Band:
Jag såg och hörde dem live i en park en sommar. Mycket medryckande! Här kan man verkligen prata om multikulturellt. Sångerskan är född i Sverige av grekiska föräldrar. En manlig sångare, som dessutom är akrobatisk dansare, kommer från Senegal. Fiolspelaren kommer från Värmland. Kontrabasisten är från Kanada. Trummisen är född i Mexico. Och de är samspelta som om de hade lekt tillsammans sedan småbarnsåren. Just det här stycket här ovan är inte ett av deras mest svängiga stycken. Men jag lovar: när de kommer i gång med ett riktigt rytmiskt stycke, så måste man vara tondöv för att inte ryckas med och stampa takten eller klappa händerna i takt. Kolla deras hemsida här. Senaste albumet heter "Djef Djel" - köp!

Etiketter:

Några rader om Tolken

Sedd:
(Här det norska omslaget eftersom den bilden var störst.)
Regissören Sydney Pollack har s.a.s. en del med sig i bagaget. Han har ju bl.a. regisserat "När man skjuter hästar så" - en mycket sevärd film från 1969. Mera känd är han förmodligen p.g.a. "Tre dagar för Condor" från 1975.

Det märks på "Tolken" att det är en regissör som kan hantverket utan och innan. Filmen är bra gjord, men det känns lite som "ännu en dag på jobbet". Storyn är trovärdig och spännande, Nicole Kidman och Sean Penn spelar bra (särskilt Nicole), men filmen blir aldrig så spännande som exempelvis Alan J. Pakulas "Alla presidentens män". Men en Pollack som går på slentrian är i alla fall bättre än många andra. Jag ger därför denna film en fyra på en femgradig skala.

Etiketter:

lördag, november 10, 2007

Några rader om Persona

Sedd:
Jag kan inte ärligt påstå, att jag begriper den helt. Jag ser den på mitt sätt och ger den en fyra. Jag finner några scener helt onödiga och misstänker att de lagts till bara för att "konstra till" det hela.

Filmen är till stora delar Sven Nykvists och Bibi Anderssons. Jag finner storyn ganska banal. Den här recensionen är väl rätt OK, men betyget är för högt.

Etiketter:

Hall of shame

Så här mysigt har vi det i vår hall just nu:Vi håller på med tre renoveringsprojekt samtidigt. Köket skall få nytt golv och nya klinkersväggar. Badrummet skall få ny golvmatta och nya tapeter. Och så hallen då... Här skall det upp nya tapeter. Den hemska randiga tapeten du ser högst upp där väggen möter taket är originaltapeten. Husets förra ägare har sedan ovanpå den tapeten klistrat fast en strukturtapet. Denna strukturtapet tycker våra katter är väldigt bra att vässa klorna på. Det där gick lite väl långt. Vi såg ingen annan utväg än att avlägsna strukturtapeten. Men för att underlaget nu skall bli så jämnt som möjligt bör även originaltapeten tas bort.

Vi har inga problem med att slå ihjäl en timme här och en timme där. Att vara villaägare är roligt nästan jämt. Ho, ho.

Etiketter:

Re/gina/spekt/or

Dags för Regina igen. Jag har länkat till den här biten en gång tidigare, men den länken försvann under mystiska omständigheter. Here we go again:Så snyggt, så originellt, så bra. Besök hennes hemsida här.

Synkronicitet enligt Jung?

Otroligt. Hur stor var sannolikheten? Lika liten som en atomkärna. Frun och jag pratade om minnen. Vad är det man minns? Synintryck? Prat? Ljud? Lukter? Vad minns man starkast? Jag kom bl.a. att tänka på den gången i somras då vi körde runt på Irland och stannade bilen i Connemara. Vi satt där i bilen och hörde Ulf Lundells "Connemara". Fullständigt magiskt! Ett minne som vi alltid kommer att ha med oss. Jag minns var i bilen var och en satt, var bilen stod parkerad, vad det fanns för växtlighet utanför, hur utsikten inifrån bilen var etc.

Jaha. Vad var det nu som var så otroligt? Jo, precis när vi talade om detta zappade jag till SvT 2. Pausmusik. Vad spelade de? Ulf Lundells "Connemara"...

Etiketter: ,

fredag, november 09, 2007

Handlingskraftigt handlag med handpåläggning

Du kan prova detta hemma:
Och på jobbet.

Etiketter:

Ta på varandra!

Apropå slutet av förra posten: Jag tycker om att röra vid personer som jag gillar. Det där är något som jag har kämpat mig fram till efter många år. Förr i tiden var det fullständigt otänkbart för mig att röra uppskattande vid en annan människa - såvida inte det handlade om dans med någon eller i samband med förspel och sex. Nu tycker jag annorlunda. Det går alltså att få gamla hundar att sitta. Att röra uppskattande vid personer som man tycker om, utan någon sexuell baktanke, är mycket berikande - både för mig som berör och för den som blir berörd.

Detta med taktil stimulering eller vad man nu vill kalla det är ett fenomen som jag för något år sedan tänkte driva längre. Jag funderade lite löst på att utbilda mig till en sorts terapeut med inriktning mot taktil stimulering. De planerna grusades ganska snabbt. Jag hade inte ekonomi till något sådant yrkesbyte. Att jag har en viss talang för det har jag dock fått bekräftat. En kvinnlig kollega har råkat ut för min nack- och skuldermassage - fullt påklädd. (Så ja, så ja. Inga snuskiga fantasier nu...) Hon har senare sagt - så att både jag och andra kollegor kunde höra - att jag har ett fantastiskt handlag. Varje gång jag nuddar vid henne numera hoppas hon att jag skall massera hennes nacke och axlar.

Vi är enligt min ringa mening för rädda att röra vid varandra i det här landet. Jag har inga problem med att bli uppskattande berörd av någon och jag hoppas ingen annan har något emot att jag tar på någon jag gillar. Jag "läser av" det ganska lätt (tror jag åtminstone) - om någon är mottaglig eller inte mottaglig. Jag är t.o.m. beredd att sträcka mig så här långt: Om alla som tycker om varandra "tar" lite mera på varandra, så blir livet mycket lättare att leva.

Etiketter:

Go'a gäster i Go'kväll

Två personer som jag tycker mycket om var gäster i TV-programmet Go'kväll denna kväll. Jag har alltid varit svag för Louise Hoffsten och det finns ingen anledning att ändra ståndpunkt efter kvällens program - snarare förstärks min positiva inställning. Hon är underbar. Hon är en sådan person man vill ha i sin bekantskapskrets och träffa lite då och då. Jag tycker väldigt mycket om henne, hennes musik och hennes sång.

Den andra gästen i programmet bjöd in fantasigäster till sitt dukade bord: Selma Lagerlöf, Gunnar Sträng, Tage Danielsson och Anna Lindh. Klart man skulle vilja sitta med vid det bordet! Gästen var Stig Malm. Jag har alltid gillat hans rättframhet. Han verkar vara en väldigt modig och samtidigt mycket trevlig person med en stark känsla för rättvisa.

Efter det att Louise Hoffsten hade sjungit sin andra låt samlades alla vid bordet för att avsluta programmet. Louise satte sig vid sidan om Stig Malm. Om jag hade varit Stig Malm, så hade jag definitivt sagt till Louise att hon gjorde ett fantastiskt framträdande och så hade jag strukit henne lite över axeln och en aning bakåt ryggen.

Etiketter:

torsdag, november 08, 2007

Ett inte så gott parti

Njae... Jag är skeptisk. Första avsnittet av "Ett gott parti" lovade gott, men sedan har det bara blivit mera av samma. Jag antar, att man försökte göra en svensk variant av "Pang i bygget" - förlagd till andra miljöer än ett hotell. Loa Falkman skall i så fall motsvara John Cleese. Men - allvarligt talat - hur kul är det att Loa Falkman springer uppför och nedför trappor, blandar ihop och förlägger saker och ting, har dåligt minne och alltid ser allmänt bortkommen ut? Det konceptet upprepas om och om igen. Det hela påminner mest om billig buskis. Om man verkligen försökte nå upp till samma klass som "Pang i bygget" - eller "Javisst, herr minister!" - så har man misslyckats kapitalt.

Etiketter:

Malliga personer - en följetong. 9

En dag för inte alls så länge sedan var jag ute och åt lunch med en god vän. Vi satt i en av stadens mera kända restauranger och åt, då en lokalt känd person ställde sig i kön för att beställa mat. Jag nickade igenkännande mot henne, men hon låtsades inte om mig. Jag tror inte, att hon var blyg. Jag hade bara en vecka tidigare träffat henne i jobbet och då var hon hur trevlig som helst. Men ute på restaurangen passade det sig tydligen inte att sjunka så lågt som att hälsa på mig och min bordsgranne. Jag kallar det mallighet. Varför kan vissa människor bara behandla en som luft när man råkar träffas på en offentlig plats? En vecka tidigare behandlades jag som en jätteviktig person - nu var jag Mr Nobody.

Etiketter:

Bildnovell komprimerad till en enda bild

Extra! Kris vid inventering! Exklusivt!
Skandal uppstod! - Elefant blev glad i hatten och trampade i klaveret!
(Här hade jag kunnat lägga in musiken till "Baby elephant walk", men det hade varit så förutsägbart. Så lågt sjunker inte jag.)

Etiketter:

onsdag, november 07, 2007

Dagens Lars

Nu får det vara nog med gnäll. Jag piggar upp mig själv med detta:
Jag hade kunnat ge en hel del för att få vara med på den inspelningen.

Etiketter: ,

Dagens gnäll. 3

Innan i dag surfade jag runt lite bland sidor som handlar om min kommun. Stadens turistbyrå har skrivit ihop "Fakta om [min stad]". Man skriver bl.a. så här: "(..) är en stad med ett historiskt förflutet och kan därför visa upp en mängd historiska minnesmärken."

Tänk! Så fantastiskt! (Ironi) Min stad har "ett historiskt förflutet". Oj, oj, oj. Det är det inte många andra städer som har. (Ironi) Att min stad har "ett historiskt förflutet" måste ju dra hit hela horder av människor som vill bosätta sig här. (Ironi)

Bevare oss väl från sådana hemsidestexter. Det är ju ren gallimatias.

Etiketter:

Dagens gnäll. 2

I min enfald trodde jag, att präster bör föregå med gott exempel. Men jag har fått ändra mig på den punkten. Jag har sett och hört präster bära sig elakt och intrigerande åt - särskilt mot andra präster. Det handlar om sofistikerade nålstick och insinuationer - svåra att försvara sig mot.

Exempel: "När du har tänkt färdigt i din kammare" betyder underförstått: "Du som är så korkad behöver extra lång betänketid. Ta den tid du behöver, så får vi se sedan vad du kommit fram till."

Vad är min poäng? Jo, att präster borde vara snälla och toleranta (även) mot varandra. Det är inte alla gånger fallet. Det är ju känt att Svenska Kyrkan verkar vara en ganska problemfylld arbetsplats. Anställda kan intrigera mot varandra, gå bakom ryggen på varandra och sprida falska rykten etc. Vart tog det kristna kärleksbudskapet vägen mitt i allt detta?

Etiketter: ,

Dagens gnäll. 1

Det här är nygammalt, men jag blir bara så irriterad. Drar bibliotek till sig människor som totalt saknar ordningssinne? I en bokhylla på "mitt" bibliotek hittade jag i dag c:a 20 böcker som stod fel. Det var "Easy readers" på engelska. (Jo, det finns "Easy readers" på franska, tyska, italienska, ryska etc. dessutom.) Hur tänkte de då - dessa människor som hade plockat ut böckerna, tittat förstrött och sinnesslött i dem och sedan ställt tillbaka dem helt fel? Mina tankar går osökt till Dylans "Idiot wind": "It's a wonder that you still know how to breathe".

Etiketter: ,

tisdag, november 06, 2007

Häftigt häfte?

Hur orkar de skicka ut det här? Går folk det? "Sverigehäftet" skulle kunna få mig att sätta upp en lapp på brevlådan: "Vilken reklam som helst, men inte Sverigehäftet!"
Jag har aldrig känt något behov av att köpa något därifrån. Skulle jag få lust till det, så får jag fråga mina närmaste om jag behöver gå till doktorn och röntga hjärnan eller nå't. Om jag vill köpa något, så inte gör jag det genom "Sverigehäftet". Om jag tänker låna pengar, så frågar jag min bank. Etc. Vad de än försöker få mig att göra, så får de nobben.

Etiketter: ,

Nan - nå'n?

I gårdagens "Kobra" nämndes bl.a. Nan Goldin. Kändes namnet igen? Lita på denna blogg. Se här.

Etiketter: ,

En odödlig platta med Leonard Cohen

Ingen skivsamling är komplett utan denna:
(Omslaget är scannat och därför inte komplett.)
Detta album kom ut 1971 och har följt mig genom livet sedan dess. Jag blir aldrig någonsin trött på musiken och texterna här. Jag rankar denna platta som hans näst bästa - endast "Ten new songs" är bättre.

För att återgå till "Songs of love and hate"... Här finns sådana odödliga mästerverk (Jag vet, det är en klyscha, men här passar den!) som "Avalanche", "Last year's man", "Love calls you by your name", "Famous blue raincoat" och "Joan of Arc". Så originellt, så stämningsfullt, så chosefritt och äkta. En kvinnlig bekant sade när hon hörde den här skivan första gången, att Leonard Cohen hade en väldigt sensuell röst. Jag kan förstå det. Jag är inte intresserad av män på det sättet s.a.s., men jag kan mycket väl begripa att kvinnor kan "falla" för en sådan röst.

Musiken är ju långt ifrån vacker på samma sätt som t.ex. "Air" av Bach, men den har ungefär samma effekt. Man blir lugn och filosoferande av att lyssna igenom hela plattan. Man känner sig djup - trots att man kanske inte begriper hälften av vad han egentligen menade. Kolla texterna via den första länken jag gav här ovan. Det är sann poesi. Om någon singer/songwriter skall kunna tävla med Bob Dylan om Nobelpriset så är det Leonard.

Låt oss avsluta denna post med den här liveupptagningen.
"
Myself I long for love and light,
but must it come so cruel, and oh so bright?"

Etiketter: , , ,

måndag, november 05, 2007

Ann Smith diktade om samlag

Det är så med vissa böcker: Jag kan inte logiskt eller rationellt förklara varför jag gillar dem. Det är bara så, att de slår an vissa strängar och så - vips - tycker jag om dem. Den här boken (från 1979) är en sådan:
Om jag skall vara riktigt ärlig, så föredrar jag hårt tuktad vers. Jag vill helst, att lyrik skall vara rimmad och ha en tydlig takt. Men så finns det undantag. Här stör det mig inte att dikterna varken är rimmade eller särskilt rytmiska. Det är något med Ann Smiths tilltal och ton som jag gillar. Exempel? Ja:

"Jag är glad i dig
tanken på dig får mitt sköte
att kittelsvida och fukta sig"

"Solens stav är du
som tränger ner genom
mitt blöta gräs
glänsande av söta safter
reser det sig efter
ditt sting"

"Vad du är vacker
när du tar emot
som ett barn"

"Din pung i min handflatas bäcken
din puls i mina ådrors gata
ljuvlig din kropp för mina läppar
kysser jag luften för att den
är du"

"Vi sveper om varann
med sinnlighetens täcke
och älskar fram varann
från finger och till fot"

Etiketter: , ,

Återanvänt. 31

Följande stycke skrev jag när jag var 19 år. Inte så tokigt, kan jag tycka. Nu förstår jag inte riktigt vad jag menade, men när jag skrev det var allt kristallklart för mig.

Invecklad

Helst av allt skulle jag vilja sova. Genom att sova visar man ju i alla fall att man vill fantisera. Att fantisera är inget annat än att förneka världen genom ett nålsöga. Men nålsögat är både min begränsning och min fullständiga möjlighet. Det gäller att se träden i skogen, och när man gjort det, förhåller man sig som ovillkorligt existerande till framtiden. Framtiden är plötslig i all sin ständighet. Den plötsliga ständigheten är ögonblicket sett bakifrån. Vi är alltid bakom framtiden - vi förföljer den. Det enda tillfälle då framtiden går tillbaka för att vara jämsides med oss är när vi dör. När vi dör, dör framtiden. Framtiden är framtiden genom att vara okänd.

Det okända är det ofödda kända. Det okända är varken levande eller dött - det är ren existens. Mitt i sin rena existens ger oss det okända sin intighet. Dess intighet kolliderar med våra handlingar och upplöser därmed vårt tankemönster.

Tankar är ifrågasättanden av skenbar självklarhet. Den skenbara självklarheten förnekar sina alternativ, men påkallar därmed mitt kontemplativa ställningstagande. Den skenbara självklarheten påkallar med andra ord sin egen undergång. Den rena självklarheten finns däremot inte alls.

Och jag låter tystnaden föda mig. I den absoluta tystnaden är jag främling för kunskapen. Kunskapen är mitt transpirerande jag. Man kan inte veta utan att finna och just i upptäckten ligger upptäckandet.

Mina handlingar är tredimensionella - jag kan iakttaga dem från alla håll: framifrån, bakifrån, uppifrån, underifrån och från sidan. Deras metafysiska rymd ger mig överblicksmöjlighet.

Att överblicka är ändå en fördel - då är man ju den sanne betraktaren. Men att vara är att kunna vara annorlunda. I det annorlunda ligger kärnan till förnyelse. Förnyelsen är kännetecknet utan bostad. I förnyelsens hemlöshet ligger vår styrka.

Jag är en cirkel med min situation som fokus och min tankeverksamhet som radie.

Etiketter: ,

Det senaste stolleprovet

Det ena stolleprovet efter det andra... Vår regering är så snett ute att man blir yr. Den senaste dårskapen jag såg och hörde om på TV gällde hyrorna. Regeringen har tydligen upptäckt att man bor orättvist billigt i hyreslägenheter. Detta måste åtgärdas. Alltså skall man - enligt inslaget - höja hyrorna med 20 %.

Vad vill regeringen? Tvinga ut vanligt folk på tiggarstråt? Göra ännu fler personer hemlösa? Fattar ingen i regeringen eller personer i dess närhet att det t.ex. faktiskt finns människor i detta land som går ekonomiskt back varenda månad? Finns det ingen som kan tala om för UFO:na i regeringen hur det känns att behöva vända på varenda krona för att se om pengarna räcker till exempelvis ännu en brödlimpa? Den här regeringen driver Sverige in i ett tillstånd av djupaste klassklyftor. Det är den omvända Robin Hood-politiken i all sin groteskhet. Den som redan är rik skall bli ännu rikare och den som redan är fattig skall ner och kräla i stoftet.

Etiketter: ,

söndag, november 04, 2007

Siffror som delar av ett landskap

Det här är så otroligt att man undrar om dokumentärfilmen är fejkad.
Det vore ju inte fel om man t.ex. kunde lära sig ett nytt språk på en vecka.

Etiketter: ,

Back to Bach

I går kväll när jag var i kyrkan var det nästan fullsatt. Det var en sådan kväll som många finner lämplig för ett kyrkobesök. Minnesgudstjänsten var mycket stämningsfull med kyrkokör och allt. När en gästande musiker spelade den här på klarinett blev jag mycket rörd. Vackrare än så blir det sällan.

Suzanne!

Ge Suzanne Reuter en "Kristallen" eller nå't - hon är ju en av Sveriges bästa skådespelare! Jag såg reprisen av "Svensson, Svensson" och blev klart imponerad av hennes proffsighet. Kolla här - hur bra som helst.

lördag, november 03, 2007

Synvillor

Trodde du att du kunde lita på dina ögon? Tänk om. Gå in här.

Mäktig förstascen

Världens bästa film har även världens bästa förstascen. Marlon Brando var absolut briljant.
Märkligt att Marlon Brando även skulle vara med i en annan av världens bästa förstascener - nämligen i "Sista tangon i Paris". Den scenen har jag tyvärr inte hittat i dess fulla längd, men man kan se en liten snutt här - efter 6 minuter och 40 sekunder ser vi Brando titta upp och skrika.

Etiketter: ,

fredag, november 02, 2007

Jennifer revisited

Vi tar ännu en bra 80-talsbit. Jag har bloggat om den tidigare, men där har videon försvunnit.
Svårt för en man att motstå en sådan text. För att inte tala om en så bra röst hon hade.

"Glada i hatten"?

Det är kanske lite skämmigt att tycka om den här låten med The Pointer Sisters, men never mind. Jag gillar den. Jag tycker, att den är en utmärkt "floor filler".
Bildkvaliteten är inte den bästa, men låten är ju enligt min mening en av 80-talets mest medryckande låtar.

Ett försök till en text om försök till texter

Essayen är en konstform som är orättvist sedd över axeln. Jag vill härmed helt fräckt påstå, att en del essäer är bättre och ger dig mera än en hel del avhandlingar. Här har vi en god samling, redigerad av Magnus von Platen och utgiven på Natur och Kultur 1961 (i den ambitiösa och fina serien "Världens bästa i urval"):
Antagligen köpte jag den i slutet av 1960-talet, när jag fortfarande var tonåring. Jag var kanske lite lillgammal i vissa avseenden, men jag försökte i alla fall.

Här finns John Donnes "Att en vis man känner av att han skrattar mycket", Voltaires "Fanatismen", Percy Bysshe Shelleys "Kärlek", Ralph Waldo Emersons "Sällskapsliv och särlingskap", Robert Louis Stevensons "Försvar för dagdrivare" och Robert Musils "Om dumheten" - för att nu bara nämna några. Lysande! Här kommer man till pudelns berömda kärna utan en massa tjafs och så får man pricken över i:et utan en massa dödkött. Härligt! Låt mig citera.

Så här skrev Robert Louis Stevenson en gång i tiden: "Det tjänar ingenting till att tala med sådana människor: de kan inte vara sysslolösa, deras natur är inte generös nog; och de timmar som inte ägnas åt ett ursinnigt trälande i grottekvarnen tillbringar de i ett slags coma. När de inte behöver gå till kontoret, när de inte är hungriga och inte har lust att dricka, är hela den värld, som lever och andas, fullkomligt tom för dem. Om de måste vänta en timme eller så på ett tåg, faller de med öppna ögon i en stupid trance. När man ser dem, skulle man tro att det inte fanns någonting att titta på eller någon att tala med; man skulle kunna tro att de var förlamade eller sinnesslöa och ändå är de troligtvis trägna arbetare (...) Som om människans själ inte vore tillräckligt liten från begynnelsen har de gjort den trängre och mindre genom ett liv av idel arbete och ingen lek (...) vår herreman sitter rätt upp och ned på en bänk med bedrövlig uppsyn." (s. 378)

Läs och njut! Jag tror för övrigt, att många av dessa essäister skulle ha varit flitiga bloggare om de hade levt nu.

Etiketter: ,

Dagens i-landsproblem

Varför heter det gladpack? Det borde heta förbannadpack - eftersom jag blir förbannad varje gång jag skall använda det. Det klibbar ju fast och är nästan omöjligt att rulla ut!

torsdag, november 01, 2007

Dagens Neil

Man måste få en dos Neil Young då och då. Jag dör av nyfikenhet om jag inte snart får höra hans drygt 18 minuter långa bit på senaste albumet.
Det här går inte av för hackor. Ingen spelar gitarr som Neil Young. Han är helt unik.

Etiketter: , ,

Dagens länktips. 3

Och så en trevlig community om böcker - här.

Etiketter:

Dagens länktips. 2

En ganska kul community om film hittar du här.

Etiketter:

Dagens länktips. 1

Gå in här och titta! Många fantastiska bilder - en del i världsklass!

Etiketter: