Herzogs "Stroszek"

Av min kanadensiske bekant fick jag även låna denna:

Den är enligt mitt förmenande bättre än "Kaspar Hauser" - om man nu tvunget skall jämföra. Herzogs "Nosferatu" och "Fitzcarraldo" är de jag placerar högst, men sedan kommer "Stroszek".

Intrigen i mycket korta drag: tre personer lever tradiga och beklämmande liv i Tyskland och drömmer om att ta sig till lyckans land USA. De tar sig verkligen dit, men inte tUSAn var usa lyckans land.

Fotot är snyggt och musiken används intelligent. Detta är definitivt ingen "feel good"-film, om nu någon mot förmodan trodde det. Det här är snarare en film där Tom Waits och Bruce Springsteen möter Lars von Trier. Synen på det amerikanska samhället är knappast förskönande. De tre huvudpersonerna "flippar ut" och filmen slutar i tragikomisk galenskap - med dårpippi. "The American Dream" var ingenting för dem.

Herzogs "Kaspar Hauser"

Av min kanadensiske bekant fick jag låna den här filmen:

Den gör mig lite kluven. Första gången jag såg den - ganska kort tid efter premiären - var jag eld och lågor och tyckte att den var ett fulländat mästerverk. Nu är jag inte fullt så entusiastisk. Det här är inte en av Herzogs bästa filmer. Jag tycker den är kvasidjup. Jag misstänker, att Herzog ville göra sig mera vis än vad han egentligen var. Jag ser en sorts förhärligande av det vilda och obildade som jag har svårt att acceptera. Scenen där logikprofessorn testar Kaspar Hausers sinne för logik är bara för övertydlig. Ni känner säkert igen problemet: du hamnar i en vägkorsning, där den ena vägen leder till byn där alla alltid talar sanning och den andra vägen leder till byn där alla alltid ljuger. Du får bara ställa en enda fråga till den första personen du möter för att kunna få reda på vilken väg som leder till vilken by. Kaspar Hauser svarar, att han kan ställa frågan "Är du en lövgroda?". Logikprofessorn underkänner Kaspar. Och jag är beredd att göra det samma. Det hade nämligen i så fall varit bättre att fråga "Är du en människa?".

Nå, det intressanta med filmen är Kaspar Hausers levnadsöde. Varför filmen fick den tyska titel den fick vet jag inte. Det är ju ingen särskilt upplyftande titel: "Var och en för sig och Gud mot alla". Inte blir man mycket klokare av att se extramaterialet. Där kan man läsa, att Werner Herzog när han var liten, och så rädd att han gömde sig under sängen, plötsligt fick se Gud i dörröppningen. Sedan var han inte längre rädd. En annan sak som framgick av extramaterialet förvånar mig dock inte: Herzog gör film på ett "instinctual" sätt och han anser, att vissa spelfilmer kommer närmare sanningen än dokumentärfilmer.

Herzog & Kinski i regnskogen

Det blev magi när de jobbade ihop. Werner Herzog kallade Klaus Kinski "min bäste fiende". Trots det - eller kanske just därför - blev det väldigt laddade och spännande filmer som resultat av deras samarbete. "Nosferatu" blev en alldeles lysande vampyrfilm, "Aguirre - Guds vrede" blev en omskakande vildmarksfilm och denna Fitzcarraldo blev...

Ett mästerverk och ett storartat äventyr, för att citera Aftonbladet respektive Expressen. "Svenskan" skrev om "grandios galenskap" och GP beskrev detta verk som "så fascinerande, så vackert och så vansinnigt!".

Fitzcarraldo, spelad av Kinski, är en operafantast som i slutet av 1800-talet har en vision om att bygga ett operahus djupt inne i Amazonas' regnskog. Alla anser honom vara galen, utom bordellmamman Molly, spelad av underbara Claudia Cardinale. Fitzcarraldo ger sig inte. Därute i vildmarken är ett berg i vägen mellan hans ångbåt och platsen för hans vision. Båten skall släpas över berget och därmed basta.

Vi skall nog inte fördjupa oss alltför mycket i hur många som blev skadade eller t.o.m. fick sätta livet till vid denna filminspelning. Det gick i alla fall inte helt problemfritt till, för att uttrycka sig försiktigt. Mick Jagger provfilmade i rollen som Fitzcarraldo, men han drog sig ur i ett tidigt skede. Han tyckte väl att det var alltför primitiva förhållanden för honom.

Nå, fotot är svindlande starkt och musiken understryker handlingen kongenialt. Jag vill ge denna film en stark 4 på en femgradig skala. Läs f.ö. gärna denna recension.