Man Blir Trött

Vad är detta? Är det på skämt eller på allvar? Jag antar, att det är på allvar.Och då vill jag till denna kvinna säga - nej, skrika - "Skäms!"
(Tack, Johan, för att du tipsade mig om detta!)

Föräldrafritt

Äldsta dottern skulle ha födelsedagskalas och ville ha "FF". Föräldrarna åkte således bort och tog in på hotell. Det passade egentligen bra, eftersom pappa (jag) skulle iväg på något som jag antagligen återkommer till i någon senare bloggpost.

Nå, det är alltid intressant att bo på hotell och ha sinnena vakna. En sak som jag hakade upp mig på var uppåt- och nedåtpilarna utanför hissarna. Jag vet inte om det är kristallklart för alla andra, men för mig är det otydligt. Jag menar att en nedåtpil i det sammanhanget kan betyda två helt olika saker - men resultatet kanske blir det samma... Så här: nedåtpilen kan betyda att hissen kommer ned uppifrån någon våning ovanför. Den kan lika väl betyda att hissen åker först upp till dig som väntar, så att du sedan kan åka ned. Nedåtpilen kan betyda: "Tryck på denna knapp om du vill att hissen skall komma ned till dig" eller kan den betyda: "Tryck på denna knapp om du vill åka hissen ned". Om det finns två hissar bredvid varandra men bara en nedåtpil och en uppåtpil som gäller för båda hissarna, så kan detta verka förbryllande. Om den ena hissen är på bottenvåningen och den andra hissen är på t.ex. femte våningen och du själv befinner dig på tredje våningen och vill ut ur hotellet och helst av någon anledning vill använda hissen till höger - vilken knapp skall du i så fall trycka på? Spelar det någon roll? Kommer någon hiss ändå till dig? Förstår ni mig? Vart vill jag komma med detta resonemang? Jo: man kan nästan aldrig vara tillräckligt tydlig. Det är bättre att vara övertydlig än att vara otydlig. Det kan finnas stollar som jag som lyckas tolka saker och ting på motsatt sätt än vad som var meningen. Den som hittade på detta med nedåt- och uppåtpilarna utanför hissarna trodde säkert att h*n var jättetydlig och superpedagogisk, men då räknade h*n inte med mig.

En annan sak som jag hakade upp mig på var något som har med attraktion att göra. Jag lade märke till en mycket vacker ung kvinna som åt frukost samtidigt som vi. Hon var förtrollande vacker - tills jag hörde henne tugga. Det finns inte mycket som är lika avtändande eller oattraktivt som lätet av smaskanden.

En tredje sak som jag hakade upp mig på var avsaknaden av skohorn. Om man på hotellet är rädd för att skohorn skall stjälas, så kan man ju ganska enkelt se till att skohorn är fastkedjade i väggen. Jag anser hur som helst att skohorn (med långa skaft) bör finnas på hotellrum.

Några rader om Nydahls "Inre frihet"

Jag önskar att jag hade kunnat ge den här boken högsta betyg - bl.a. eftersom jag länkar till författarens blogg - men det kan jag inte.Thomas Nydahls "Inre frihet" (2007) blir s.a.s. för mycket. Det blir för mycket navelskåderi, det blir för mycket jämmer och elände, det blir för mycket av särintressen, det blir alltför privat, det blir alltför utlämnande m.m. Att han kan formulera sig väl må vara hänt, men ibland slarvas det. Jag är t.ex. inte särskilt förtjust i meningsbyggnader som dessa:
"Fredagsmorgon. Tacksamhet mot vänner som bryr sig. Röster i rymden och på andra sätt. Uppmuntran. Stöd. Mitt huvud är en grå massa, mina tankar därför också grumliga." (s. 160)
Poetiskt? Njae, inte särskilt.

Betydligt bättre blir det när Nydahl skriver som om han deltog i en debatt:
"Samtalet, är det någon som minns? Samtalets tid är förbi. Hojtandet, gastandet, utropstecknen, banderollerna, förstärkarmuller, rock'n'roll, jag-jag-jag-rösterna. Premierna utdelas i varje västland till den som skriker högst och som i varje sammanhang marknadsför sig själv: dokusåpan, tv-soffan, torgscenen, parken, gågatan... överallt pågår den ensidiga kommunikationens avgrundsvrål." (s. 176)
Now we're talking, säger jag då.

Texten på bokpärmens baksida säger en hel del - och därför tar jag mig friheten att citera den (nästan) i sin helhet:
"Skriften är min enda tillflyktsort: den egna och den lästa. I böckernas värld är jag, om inte trygg, så i alla fall hemma, på ett territorium där jag kan orientera mig, oavsett skriftens karaktär. När rastlösheten griper tag i mig är jag ett lättfångat offer för ångesten. Men om jag sitter ner med mina böcker och andra skrifter upphäver jag tiden. Jag finns inne i skriften och är i det närmaste osårbar. När jag skriver uppstår samma känsla av tidlöshet och harmoni. Jag vet att konflikterna finns kvar och att dissonanserna ljuder, men det sker bortom mig i det ögonblick jag är i texten.
Inre frihet (...) är en helt fristående volym anteckningar och dagbokstexter kring liv och skrift."

Vad jag hade hoppats på när jag bestämde mig för att läsa den här boken var lite mindre snobbigt "name dropping" och mindre självupptagenhet. Jag hade gärna sett mera självdistans, mera "ta det med en klackspark" och humor. Det skulle kanske egentligen inte skada om Nydahl lyssnade mera på rock'n'roll och inte såg sig själv likt en person som - liksom Hamlet - ensam skall vrida vår urspårade värld in på rätt spår.

Överraskande bra säsong

Låt nu denna senaste säsong av "Stjärnorna på slottet" bestämma var ribban skall ligga. Alla ni som tror att TV-underhållning kräver konflikter, lögner, pakter, svek och/eller bråk för att vara intressant måste nu tänka om. Den senaste kvintetten på slottet har bevisat att en TV-serie kan vara hur intressant som helst utan någon konflikt el. likn. mellan de medverkande. Mycket bra!

Yxan faller tungt

Man kan tycka att han får vad han förtjänar. Man kan tänka "Rätt åt honom!". Men visst går hon till överdrift?Är det någon som känner igen bilmärket? Kan det vara en BMW? Det skulle i så fall inte förvåna mig...

Strid för stridens egen skull?

Internet avslöjar hur lågt vissa människor kan sjunka. När man läser en del dynghögskommentarer kan man ibland undra om de som kommenterar lever bara för att avsiktligt vantolka bloggposter, kolumner och krönikor - och för att vara allmänt stökiga och "pain in the ass". Vissa kommentatorer verkar dessutom ha noll förmåga att inse när slaget är förlorat. De stångar sina pannor blodiga och fattar inte att de gör bort sig. Varför har en del personer så fruktansvärt svårt för att välja sina strider? Varför inte bara lägga ned och strunta i att kommentera?

Jag provar den metoden allt oftare. Härom dagen hade jag på en offentlig plats kunnat ta en strid med en kärring som saknade hyfs, men i stället gick jag bara demonstrativt därifrån och behandlade henne som luft. Jag hoppas budskapet gick fram, men man kan aldrig vara säker.

Inte bara på film

I dag hade jag ett förtroligt samtal med en trovärdig person. Det han hade att berätta gör att den här filmen känns klart sannolik. Sådant kan hända här och nu.

Värdig världsmästare?

Fy f-n vilken otrevlig människa han verkar vara. En föredetting som fortfarande är diva och beter sig som en finnig högstadiemobbare. Och som grädde på moset dessa smaklösa tatueringar. Ge mig en spypåse. Jag hoppas Paatrik åker ut ur serien snarast. Jag vägrar titta på denna TV-serie så länge han är med.

Gå med dig

Lars H. Gustafssons bok "Gå med dig" (2009), med undertiteln "om glädjen i att vara medmänniska", är en sådan där mysig må-bra-bok som känns ganska vanlig numera. Den är gemytlig och gosig ungefär på samma sätt som en badrock när man är på väg upp ur badet.

Här välts inga kiosker, här stormar det inte, här uppstår inga vilda debatter. Här är det vindstilla och det stryks mycket medhårs. Jag kommer på mig själv med att tänka: "Man skulle kunna göra ett blindtest med väl valda delar ur böcker av Lars H. Gustafsson, Stefan Einhorn och Owe Wikström. Endast ett litet fåtal skulle kunna placera rätt text ihop med rätt författare." Jag menar absolut inget elakt eller nedlåtande med det. Jag påstår bara att det de skriver påminner om vartannat.

Och när detta väl är sagt, så måste jag påpeka att jag är glad för att jag läste den här boken. Den får mig faktiskt att må bra. Jag blir glad redan av omslaget.

Bokens fem avdelningar har rubriker som ger oss adekvata ledtrådar till innehållet: "Det flyktiga mötet", "Älska mig för den jag är", "Vardagsmöten vid vägkanten", "Jag finns inom dig alltid" och "Vägen till försoning". Här skulle man eventuellt kunna misstänka att boken är ett mischmasch med allehanda trivialt och låtsasdjupt hokus-pokus à la Kay Pollak. Lugn - så är det bevare mig väl inte.

Dags för några citat som jag gillar extra mycket:

"Under det senaste året har också den indiske nobelpristagaren Amartya Sen kommit att betyda mycket för hur jag tänker kring min egen identitet. Sen menar att vi inte bara har en identitet utan flera. Frågan 'Vem är jag egentligen, innerst inne?' är felställd, menar han. Vi är många! Jag är en Uppsalagrabb med en rot i Sameland och en annan bland skånska ålafiskare, jag är förälder, änkeman, särbo, äldst i en stor syskonskara, barnläkare, författare, orgelspelare, fotbollsvän... uppräkningen kan bli lång. (...) Frihet, menar Sen, är att ha tillgång till sina olika identiteter, fritt kunna växla mellan dem och låta dem föra en frisk och livgivande dialog med varandra." (s. 41)

"(...) när jag ibland får frågan om vad som är viktigast i mötet med katastrofdrabbade människor, barn som vuxna, brukar jag svara: Ta av dig uniformen, lägg undan krisplanerna, öppna hjärta och händer, var dig själv och se människan!" (s. 105)

"Tröst finns! Den handlar om att våga vara utan att göra, finnas till hands utan att prata, hålla om utan att krama ihjäl." (s. 110)

LHG formulerade ett "8-punktsprogram för envar" att använda efter en katastrof:
Hör av dig!
Se den som drabbats!
Låt den drabbade berätta!
Var till tröst - men trösta inte!
Tänk på vännens tystnadsplikt!
Hjälp till praktiskt!
Bjud på glädje och vanligt liv!
Håll ut! (s. 113ff)

"Och är det någon tanke som idag behöver hållas levande så är det väl just denna: att vi alla är människor, förundransvärt lika trots allt. Att ingen är utanför." (s. 143)

Snyft, snyft...

Jaha? Är det så konstigt? Hade de väntat sig att bli bemötta som vilken medel-Svensson som helst? Det där med att spöka ut sig på olika sätt handlar väl just om att skilja sig från mängden och att bli sedd? Men om då folk lägger märke till dem, så känner de sig som aliens? Hallå?

Matlagning kan vara sexigt

Begreppet sexig betyder olika saker för olika personer. I min begreppsvärld är Nigella Lawson en av planetens sexigaste kvinnor. Det är hon utan att vara med i någon dokusåpa där alla gökar med alla.

Att hon är snygg hjälper till, men en kvinna kan vara sexig utan att vara snygg. Nigella Lawson är snygg och samtidigt sexig. Vad är det då som gör henne sexig? Jag kan bara svara för mig. Det som fascinerar mig är bl.a. hennes självtillit, hennes självständighet, hennes chosefria sätt, hennes sängkammarblickar in i kameran, hennes skamlösa njutning när hon provsmakar. Hon är förmodligen dessutom mycket intelligent och snäll - och det ger guldstjärnor i min bok.

Jag är kräsen

Lunchen tillbringade jag på restaurang med en trevlig kvinnlig kollega. Vi kom att prata om snällhet. Vi var överens om att snällhet är en underskattad egenskap. Ofta betraktas snälla personer som lite bakom och ganska dumma, ungefär som Forrest Gump. Men vi håller med Stefan Einhorn. Snällhet är en bra egenskap som mycket väl kan förenas med hög intelligens.

Jag umgås nästan bara med snälla människor. Jag vill inte umgås med människor som inte är snälla. Jag föraktar elaka personer. Och när jag ändå håller på...

Jag föraktar också okunniga besserwissrar, orättvist "hajpade" personer, malliga, snorkiga, överlägsna, rigida, snåla, hagalna, maktberusade, känslokalla, trångsynta, inställsamma, falska etc. Jag är mycket kräsen när det gäller vem jag umgås med.

Nära paradiset-upplevelse

I dag har jag fått massage. Det var gudomligt skönt. Den kvinnliga massageterapeut som jag brukar anlita är mycket hårdhänt - och det gillar jag.

Att påstå att en helkroppsmassage - inklusive ansikts-, hand- och fotmassage - inte är ett dugg sensuell vore att ljuga. Visst är det sensuellt. Men är det erotiskt?

För att skilja dessa begrepp åt vill jag prova denna lilla hypotes:
Om det är sensuellt med uppsåtet att den som masseras skall bli sexuellt upphetsad - då är det erotiskt.
Om det är sensuellt utan något uppsåt att orsaka sexuell upphetsning - då kan man räkna det som enbart sensuellt.

Vad tycker du?

Lycka till!

Nu drar jag i väg på fest.

Ni får klara er utan mig. Vi får se hur det går.

Min dom

I går var jag på en hälsokontroll. Den gav mig något att tänka på. Bl.a. detta: jag har en aning för högt blodtryck, jag är lite lönnfet, jag har ingen imponerande kondis, jag har viss järnbrist.

Jag får med andra ord varva ner, äta bättre och järnrik mat och ta flera mellanmål med frukt och grönt samt motionera mera. Tufft.

Det där med högt blodtryck kan ju förklara en del. Det är nog därför jag är otålig och har svårt att stå ut med människor som har beslutsångest, är dumdryga och drar saker och ting i långbänk.

Utanför?

Regeringen lovade att minska utanförskapet. Vad blev resultatet så här långt? Flera personer har hamnat i utanförskap. En klok insändare undrade om det kanske var meningen - eftersom de då slipper känna sig så ensamma. På så vis har man kanske i alla fall minskat känslan av utanförskap.

Blandade känslor

Jag finner ett visst - perverst? - nöje i att titta på sådana här små filmer:Samtidigt kan jag finna det hela ytterligt beklämmande. Jag tänker bl.a.:
"Har vi inte kommit längre sedan grottstadiet?"

Gå på ackord

Det måste nog inte vara roligt. Huvudsaken är kanske att det är interaktivt. Varför inte permanenta en sådan idé?

De valde fel offer

Det hade de inte räknat med... He, he. Jag blir skadeglad.

Jag föraktar sådana bråkstakar. Det sorgliga är att det förmodligen inte hjälper att säga till dem att skaffa sig ett liv. Den uppmaningen skulle troligen gå in genom det ena örat och ut genom det andra.

Några små misantropiska tankar

När jag är misantropisk så ...
... undrar jag om inte den genomsnittliga IQ:n egentligen är ungefär 90 och inte 100
... ser jag bara en massa bortskämda och malliga människor omkring mig
... ser jag inte en enda vettig fråga någonstans
... känner jag mig omgiven endast av hjälplösa, bortkomna och totalt initiativlösa människor
... tror jag att många som söker min hjälp skulle gå under utan mig
... finns det inte en enda människa som verkligen kan lyssna på någon annan eller visa något som helst intresse för något annat än sin egen lycka och välgång

Etc. Så kan det vara när jag är misantropisk. Jag är ju inte alltid misantropisk. Jag är inte misantropisk t.ex. när jag sover.