Folket är drogat

Roffare, roffare, roffare... Överallt är de i dessa dagar. Det måste bli ett stopp för allt detta. Vem kan sätta ner foten och ha makt bakom orden?

Vad motiverar att en fotbollsspelare tjänar nästan en miljon kronor om dagen? Är det så - som en journalist skrev - att idrott är opium för folket? Är verkligen alla fotbollsnördar med på banan och tycker att det är helt OK att Beckham tjänar 363 miljoner kronor om året? Kolla här.

Varför blir det inga folkstormar när sådant avslöjas? Det kan ta fullständigt fyr i helvetet om någon VD avslöjas med svinaktigt höga bonusar. Men när det kryper fram att fotbollsspelare blir mångmiljonärer genom att sparka på en läderboll hörs inte många protester. Vad är det som gör snuskigt rika idrottsstjärnor så oantastliga?

Det måste vara att idrott är opium för folket.

Tre frågor

Hur kan detta vara möjligt?

Hur kan någon kvinna vara muslim?

Hur kan någon hävda att islam är en fredlig religion när muslimer dödar muslimer - som här?

Så kan det kännas ibland

Bild hämtad från BoreMe. Här obetydligt beskuren av mig:

Jag kan känna igen mig i hennes situation.

Sällsynt: bra möte

Det blev sent i dag. Det enda jag nu hinner rapportera är att jag har varit på ett mycket bra möte. Mötets ordförande skötte sin uppgift perfekt och vi som skulle tillföra goda idéer och kloka synpunkter gjorde faktiskt det. Mötet pågick i två timmar och jag kunde lätt ha hållit på en timme till - så intressant blev det. Sådant händer sannerligen inte varje dag.

"Stoppa pressarna!" ger inte anledning till vågen

Sedd:

Billy Wilders "Stoppa pressarna" från 1974 är inte lika rolig som jag ville minnas den. Jag såg den på bio när den var ny och då tyckte jag den var hejdlöst rolig. Nu är jag inte lika entusiastisk längre. Det fanns ingen anledning till skrattframkallade magknip. Visst håller den än, men jag vill inte ge den mer än en stark trea eller möjligen en svag fyra. Tempot är visserligen inte att klaga på och dialogerna är OK, men något kristallklart mästerverk är icke denna film. Hos kritiker.se finns bara en enda recension. Den säger inte överdrivet mycket.

Ordning och reda?

Hå hå ja ja... Jag undrar hur han hittar det han letar efter. Vilket är hans sorteringssystem?

(När du klickar på bilden hamnar du hos DN.)
"Släng dej ut nu. De' kan aldrig gå fel. Å i morron e en ny chans."

Whoaow! Vilka visdomsord! (Ironi.)
De kunde vara sagda av en drogad Nalle Puh.

Fina minnesord

Tack, Thomas Nydahl! Det var på din blogg jag fann detta till minne av Kurt Lundgren. Dotterns vackra ord gör mig extra mycket rörd.

Några rader om "Media"

Marshall McLuhans "Media" (Denna upplaga från 1967) är en besynnerlig bok. Den får mig att känna mig både smart och dum. Inte samtidigt, men ändå. Jag skall försöka förklara vad jag menar.

På baksidan står det: "Ingen bok under 1960-talet har i samma utsträckning som den amerikanske mediaforskaren Marshall McLuhans 'Understanding Media : The Extensions of Man' präglat den svenska kulturdebatten redan innan den nu föreligger i svensk översättning.". Det kanske är sant - bortsett från att McLuhan inte var amerikan utan kanadensare.

Det här var en sådan där bok som man skulle ha läst - eller låtsas ha läst - för att få vara med i "The In Crowd" bland intellektuella högpannade på den tiden. Den förefaller vara fruktansvärt smart. Det duggar tätt med formuleringar som ser ut att vara språkligt perfekta mästartänkarguldkorn. McLuhan formulerade sig tvärsäkert - med en auktoritet som skulle kunna få Jan Myrdal att verka mesig och velig. Men vad var det egentligen han skrev, den där McLuhan?

Som jag skrev: den här boken får mig att känna mig både smart och dum. Jag känner mig smart när jag förstår vad han menade och då jag instämmer i det förstådda. Jag känner mig dum när jag inte alls begriper vad han ville ha sagt. Många bokstavskombinationer bara ligger där och sprattlar på sidorna och säger mig ingenting - som om jag hade dyslexi. Och många formuleringar som ser så superintelligenta ut lämnar mig med frågan: "Jaha - och vad skall jag göra med den informationen?". Han skrev kategoriskt om saker som han inte kunde uttala sig kategoriskt om.

"Joyce visste mer än någon annan om fotografiets påverkan på sinnena, språket och tankeprocesserna." (s. 184) Hur visste McLuhan det? Varför just Joyce? Sådana där kategoriska och tvärsäkra påståenden utan vare sig saklig grund eller godtagbara motiveringar gör mig irriterad. De påminner mig om Ludvig Rasmussons katastrofalt dåliga - "lättlästa" - böcker om popens, jazzens och bluesens historia. De är fulla med sakfel och förskräckliga förenklingar och generaliseringar.

"Kanske åstadkom kameran den viktigaste omvälvningen inom den traditionella konsten. Målaren kunde inte längre hålla på och avbilda en värld som hade blivit så mycket fotograferad. Han fick i stället ägna sig åt att avslöja det inre skapelseförloppet genom expressionism och abstrakt konst." (s. 185) Det är ju inte helt sant. Det kryllar fortfarande av målare som försöker avbilda naturen så realistiskt de bara kan.

"Alla media existerar för att fylla våra liv med konstgjorda förnimmelser och godtyckliga värden." (s. 190) Jaha? Vad skall jag göra med den informationen? Meningen är en blandning av truism och lögn. Att media "levererar" konstgjorda förnimmelser är väl ganska uppenbart. Förnimmelserna är ju inte våra egna, direktupplevda, icke filtrerade förnimmelser. De är därmed konstgjorda. Men skulle media existera för att fylla våra liv med godtyckliga värden? Det kan jag inte inse.

McLuhan uttalade sig i denna bok om allt möjligt - inte bara om media. Han skulle kunna ha gett boken titeln "Jag förklarar allting".

"I datamaskinernas tidsålder blir vi återigen totalt engagerade i våra roller. I vår elektroniska tid försvinner arbetet som jobb och slit och ersätts av hängivenhet och engagemang, precis som i den primitiva stammen." (s. 133) Öh? Någon som känner igen sig?

"Tryckpressen skapade individualismen och nationalismen på 1500-talet." (s. 27) Jaha? Bevis? Motbevis? Jag kan lika gärna påstå att tryckpressen skapade längtan efter bilen. Vem kan motbevisa mig?

"Den litterate drömmer helt naturligt om visuella lösningar på tvister människor emellan." (s. 305) Aha! Då förstår jag precis (Ironi).

Ja, gott folk. Så där kan jag hålla på en bra stund. Jag hoppas min poäng har gått fram. Marshall McLuhans bok "Media" må vara intressant, men den måste läsas med kritisk blick.

Laila borde ha vunnit

Vad skall man ha en jury till? Folket röstar ju ändå fel. Enligt min ringa mening skulle Laila absolut ha vunnit efter det här.

Proportioner?

I Nyhetsmorgon lördag på TV4 pratade man om Mattias Flink och att han vill få sitt livstidsstraff förkortat. Det är, som en av gästerna i studion sade, ett hyckleri att prata om livstidsstraff när det i själva verket blir förkortat. Om det vore riktigt livstidsstraff - och detta är min åsikt - så skulle fången dö i fångenskap.

Hur skall man hantera detta? Vadå anpassning till samhället? Jag kan tycka, att om man har förstört livet - eller t.o.m. avslutat det - för flera personer, så skall straffet stå i proportion till brottet. Det duger inte att bli frisläppt efter 15 år om man har mördat någon eller förstört flera andra personers liv för all framtid. Brottslingens liv borde också vara förstört för all framtid. Men det behöver inte betyda att brottslingen måste sitta inlåst på livstid.

När jag läser om Josef Fritzl och andra liknande galningar, så börjar jag undra vilket straff som kan vara adekvat. Att spärra in Fritzl i en källare i 24 år känns inte tillräckligt - och för övrigt kommer han troligen att dö innan den tiden har gått. Öga för öga, tand för tand - ja, det kan verka rimligt ibland. Men här fungerar det inte. Vad göra?

Motacilla alba!

Yes! Kolla här - se vad som står på femte raden uppifrån:

Nu har sädesärlan kommit till Ottenby!
Nu kan jag plocka fram trädgårdsmöblerna och grillen.
Snart kan jag se en individ av denna art småspringa med sin fladdrande stjärt på vår gräsmatta.
Det är som en flöjtkonsert av Vivaldi eller en cellokonsert av Haydn eller ... - fantastiskt.

Igen?!

Hur var det nu? Fanns det inte någon "expert" som påstod att det där med Fritzl kunde bara hända i Österrike?

(Klicka på skärmbildsdumpningen)

Så mycket för det "expert"-utlåtandet. Jag misstänker, att något liknande kan hända i vilket land som helst.

Ondskan reser utan pass. Den färdas genom etern utan påverkan av vindar, den glider fram på havet oavsett strömmar. Ondskan är falsk och opålitlig. Ingen tullpersonal kan stoppa den vid gränsen. Ondskan ändrar form och gestalt så som den själv vill - tills att någon avslöjar den och straffar den. Ondskan hatar att bli avslöjad. När den är avslöjad blir den ynklig.

Sydafrikanskt vin får en taskig bismak

Oops... Jag tycker att det är dags att ställa krav på Systembolaget när det gäller information om arbetarnas villkor. Detta anser jag efter att ha läst denna artikel i Råd & rön.

En liten undran

Vad är det som gör att vissa människor inte tror att andra människor lägger märke till deras speciella beteende? Vad är det som gör att de t.ex. tror sig kunna fnittra och flamsa ihop så fort de ser varandra - och samtidigt inte fattar att det är helt uppenbart för omgivningen?

Från lånat till köpt

Nu har jag äntligen betat av min hög med lånade biblioteksböcker. Korta lånetider är stressframkallande. Nu skall jag angripa högen med olästa köpta böcker. De har legat på mitt nattduksbord som en trave med påstridiga utropstecken: Läs mig!

Komprimerad version av Kill Bill

Det här är ingen tokig sammanfattning:

Så banal var handlingen - ungefär.
Se även detta.

Ricky härmar Harry

Frågan är: Vem är mest omogen?

På samma sätt som man brukar säga "Vi har de politiker vi förtjänar" - kan man säga "Vi har de chefer vi förtjänar"?

Omöjlig möteseffektivisering?

Åck, åck, åck. Nu skall jag snart iväg till ett möte. Detta möte blir antagligen ett ohyggligt långbänksmöte. Jag är ingen mötesmänniska. Om jag hade fått bestämma, så skulle man aldrig ha diskussionsmöten. När man möts, så borde all diskussion vara avklarad i förväg - via t.ex. mail, SMS, telefon eller brev. På möten bestämmer man bara vad man har kommit fram till och/eller arbetar man. Den som är dåligt förberedd får skylla sig själv. Alla har haft lika goda chanser att förbereda sig. I tveksamma fall har man sluten omröstning och majoriteten får bestämma, hur liten övervikten än är. Ordföranden har utslagsröst. Ingen fråga får ta mer än tre minuter i anspråk. Har man en dagordning på 20 punkter, så får mötet ta maximalt en timme. Vore inte det ett bra mål att sträva efter?

De talade om läslust

Gunnar Arvidsons bok "Stör mig inte - jag läser" gavs ut av En bok för alla år 2000. Det var innan ordet "blogg" hade blivit allmänt känt. Jag är övertygad om att bloggläsandet tar tid från vanligt bokläsande. Den tid man lägger på läsande är kanske konstant, men man läser på ett annat sätt nu jämfört med då.

Fråga mig inte varför just Magnus Härenstam hamnade på omslaget. Här figurerade, förutom Härenstam och Läsrörelsens ordförande Bengt Westerberg, bl.a. följande personer.

Malin Ewerlöf, Bengt Göransson, Peter Harryson, Bo Lundgren, Lasse Lönndahl, Göran Persson, John Pohlman, Robyn och Agneta Sjödin.

Låt oss se vad några av dem hade att säga om läsning.

Bengt Göransson: "(...) jag håller praktiskt taget aldrig ett föredrag om demokrati eller kulturfrågor eller vad jag nu talar om, utan att citera någon text av Göran Tunström." (s. 31)

Peter Harryson: "(...) jag får fortfarande lustkänslor av att gå in på ett bibliotek, jag blir alldeles lyrisk av att se så mycket böcker man kan vräka sig över." (s.39)

Lasse Lönndahl: "Per Anders Fogelströms Stockholmssvit. Jag skrev till honom och tackade. Han svarade: 'Visst är det roligt för en författare att höra att orden nått fram, jag har ju ofta en känsla av att tala i en öken.'" (s. 71)

Göran Persson: "Och så vill jag nämna en bok som följt mig genom åren och som jag läser om då och då. Det är Knut Hamsuns Markens gröda, den är storslagen." (s. 100)

"Stor" storlek

I dag damp det ned reklam för damunderkläder i brevlådan. Härligt att se modeller som varken är trådsmala, anorektiska eller extremt vältränade!

Det är inget fel på de här kurvorna. Det vore bra om flera kvinnor kunde vara stolta över att se ut så här.

(Jag scannade in baksidan av det reklamblad som skickades ut. Om det är kriminellt, så vet jag inte... Här finns bilden i sitt originalsammanhang. Jag hade också kunnat göra en skärmbildsdumpning, eller hur?)

Obs! Se hit! Konst!

Det gick inte att motstå... Inspirerad av En liten tant gjorde jag en egen konstvideo. Det var ingen konst. Det var busenkelt. Kolla så genial jag är! Jag är född STOR KONSTNÄR.

Se själv här! Gör det bättre själv.

Torrt

Körde en runda. Gick en sväng. Tog ett kort.

Det är inte badsäsong.

Gammal kines i svensk TV

Han hade en del poänger - Jolan Chang i den här TV-intervjun. Men han var samtidigt en aning verklighetsfrämmande. Det är inte så himla lätt att "få till det" varje dag om man har tonårsbarn boende hemma.

Jag håller däremot med om att mannen måste lära sig att älska utan utlösning. Sädesuttömning är ett överskattat fenomen. Mannen kan ha det väldigt skönt utan att tömma sin säd.

Arbetsliv och privatliv

Arbetsliv är en sak och privatliv en annan. Det är så irriterande när folk blandar ihop detta, t.ex. när de dömer ut en författare därför att han är en skitstövel privat. Se till verket! Strunt i privatpersonen.

Jag bevittnade när Sten Broman en gång under början av 1970-talet gick in på en biograf i Lund för att se en porrfilm. Var Sten Broman därmed en sämre programledare? Givetvis inte. Jag kände en man som var väldigt proffsig i sitt jobb - han tittade ofta på porrfilm på TV och han porrsurfade hemma. Gjorde det honom till en sämre yrkesman? Givetvis inte.

Jag tycker det är alldeles självklart att hålla isär privatliv och arbetsliv. Det blir bäst livskvalitet, menar jag, om man inte blandar ihop dem. Man mår bäst av att lämna alla tankar på arbetet bakom sig när arbetsdagen är slut. Man mår också bäst av att inte blanda in rent privata intressen i sitt arbetsliv. Om jag t.ex. porrsurfar hemma, så är det ingenting som angår mina arbetskamrater eller chefer. Det har ingenting med min yrkesskicklighet att göra. Om jag däremot porrsurfar under arbetstid på min arbetsplats - ja, då angår det i alla fall mina chefer.

Ska' de' va' så svårt att fatta? - avsnitt 1658903

Den här bilden tog jag med min mobiltelefon tidigare i dag. Kortet är taget vid en vanlig återvinningsstation där man skall slänga mjukplast, hårdplast, pappersförpackningar, tidningar m.m. Någon måste ha fått någonting om bakfoten.

Hur svårt kan det vara?!

Bortkastad tid: se "Sista tangon i Paris"

Äsch. Jag hade skrivit en lång bloggpost om den här filmen och så strulade Google. Posten blev inte ens sparad som utkast. Jag blir förbannad. Nu gitter jag inte skriva den där posten en gång till. Det får vara. Det jag ville ha sagt är att den här filmen är kass. Jag kan inte begripa hur jag en gång i tiden kunde tycka att den var bra.

Den innehåller några av de sämsta sexscener som någonsin har spelats in. Filmen är direkt avtändande. Den är en drygt två timmar lång kvasiintellektuell och låtsasdjup osmaklighet.

En stor skribent har dött

En stor skribent har avlidit. Han var inte bara journalist, han var dessutom bloggare och författare. Vi hade ofta totalt motsatta åsikter, men ibland var jag helt överens med honom. Jag har länkat till hans blogg under en lång period. Det känns overkligt att han inte längre kan skriva. Jag har haft stor respekt för hans proffsighet som skribent. Hans verk var en omtumlande fläkt i det annars gråa och trista intellektuella sammanhanget. Man kunde inte gärna förhålla sig likgiltig till det han skrev. Ibland kom jag att tänka på Vilhelm Moberg - det var samma oräddhet och samma talang att skriva så att vem som helst begrep. De var dessutom ganska lika varandra när det gäller stor kroppshydda. Den store, nyss avlidne, skribenten kunde sannerligen "röra om i grytan". Många tyckte väl att han var alltför "bullrig". Det tycker inte jag. I stället kan jag önska att flera skribenter vore "bullriga".

Jag syftar - givetvis - på Kurt Lundgren. Han dog i går. Av respekt för honom skall jag nu vara passiv på denna blogg tills i morgon. Det räcker inte med en tyst minut.

Leve monarkin

Det här är humor som håller:

Alex Schulman - vem är det?

Vissa justeringar behövs

Jag sökte efter "vojne vojne" och så fann jag något helt annat. Men det var ingen tragedi. Det här är sanslöst roligt enligt mitt sätt att se:
Varför får jag en märklig känsla av att detta skulle kunna ha hänt?

Udda klagomål

Ack ja, ack ja... Det finns så mycket att klaga på. En del klagomål är berättigade. En del klagomål är inte alls berättigade. Bland de senare finner vi följande.

Skärmbildsdumpning från "Svenskan". De som tar emot sådana klagomål måste någon gång ha tänkt "Vad var det för en idiot som hittade på att kunden alltid har rätt?!".

Svara för böveln!

Om man vänder sig till experter, så förväntar man sig expertsvar. Att få "Goddag, yxskaft" som svar är inte försvarbart. Så kan jag tänka när jag hör vissa experter.

Exempel? Ja, ett självklart exempel är när experter i Antikrundan frågar: "Och vad tror du den är värd?". Tja, vad skall man svara på det? Vilken idiot är det som har kommenderat antikvitetsexperterna och auktionsproffsen att ställa den dumma frågan? Man vänder sig ju till de experterna för att få svar på bl.a. - och kanske framför allt - just den frågan eftersom man själv inte vet svaret och inte heller kan ta reda på svaret själv.

Ett annat exempel? Ja, när folk frågar någon expert om vad som är rätt och fel i t.ex. någon moralisk, religiös eller juridisk fråga. Och så svarar experten: "Ja... Hur resonerar du?". Men hallå där! Det var inte därför frågan ställdes - för att den frågande skulle bli bortkollrad med en motfråga!

Oväntad nattvandrare

Det hedrar honom. Flera politiker borde på liknande sätt röra sig ute på fältet, mitt bland folk. Sedan är det ju intressant att han nattvandrar just med representanter för kyrkan. Ohly har väl knappast gjort sig känd som särskilt god vän med kyrkan.

Prestige? Äsch.

Jag har nämnt det förut. Nu nämner jag det igen. Ibland blir jag så trött på evinnerligt mothugg. Att få sista ordet är inget absolut krav för mig. Om jag låter någon annan få sista ordet så må det vara hänt. Om den personen då tror att jag blev svarslös, så tror h*n fel. Jag bara gitter inte lägga ned mer energi på tjafset. Jag använder den energin till vettigare saker.

Mäster Svegfors har talat

"Det är nästan omöjligt att hitta kvalitet på svenska bloggar, det mesta är en form av insändare. Det mesta är smörja, det är inte värt tiden för det är bara okvalificerat tyckande och bara en annan publiceringsform för insändare."

Så sade Mats Svegfors i en intervju - här. Det kommer förmodligen att orsaka en del reaktioner i bloggosfären. Så förutsägbart.

Men till viss del har han ju rätt. Det finns en fruktansvärd massa smörja bland bloggar.

Men på ett annat ställe i intervjun sade han: "Att jag föredrar det djupa framför det ytliga ligger lite i det som driver mig". Då kan jag upplysa herr Svegfors om att det finns bloggar som går avsevärt mycket mera på djupet än vad han kan ana. Det är inte så enkelt att bloggposter är ytliga och likgiltiga krior i stället för insändare.

Slarv i reklamfilm

Den här reklamen kunde ha varit bättre. Inte ser det väl bekvämt ut att hålla armen så där? Det gör hela filmen mindre trovärdig.

Det är typiskt. De som gjorde reklamfilmen trodde att ingen skulle lägga märke till det. Då tänkte de inte på mig - den store felfinnaren. (Men jag gillar systern som öppnar dörren.)

Spännande statistik?

Intressant att se hur folk söker på internet. Här finns resultat från en jämförelse mellan olika kommuner. Resultaten kan givetvis tolkas på olika sätt. Men jag drar i alla fall slutsatsen att bibliotek är ganska intressant att leta efter. (Själv försöker jag alltid hinna med ett besök på stadens bibliotek när jag är bortrest.)

Egentligen borde resultaten jämföras med hur många besök de olika sidorna har. Är det t.ex. vanligare att besöka en sida om en kommuns historia än att besöka en annan sida om samma kommuns motionsspår?

Ett annat val

Efter att jag har sett det här så väljer jag nog KPA Pension i fortsättningen.

Coola K-G?

Bra, Karin! Jag gillar detta - särskilt avslutningen. Vissa journalister är ju också kändisar, så varför skall de slippa undan? De kan mycket väl få smaka på sin egen medicin.

Bra triss

Bra köp i dag: dessa tre filmer för 99 kronor.

och
och
Det blir anledning att återkomma till dem.

Mitt på dagen längst ned

Vi var vid Ottenby fågelstation mitt på dagen. Det var mycket dimmigt, så sikten var dålig. Men jag hörde vårens ankomst. Lärkorna kvittrade som galna. Tofsviporna svischade förbi till höger och vänster. Jag tog några bilder. Nu blir det rena naturporren. Första bilden föreställer räli'a ålakråkor (= skarvar) utanför Ölands södra udde. Resten av bilderna tog jag på en promenad i närheten. Jag hävdar min upphovsrätt på samtliga dessa dimmiga bilder.

Rik blir rikare, fattig blir fattigare

Förbannad är bara förnamnet. Jag blir rosenrasande av ilska när jag ser vilka löneskillnader det finns i detta land. Den där besynnerliga personen som leder SEB hade mer än 7 miljoner i lön förra året - se här. Ovanpå det fick hon extra förmåner som hemtjänst och tjänstebil.

Samtidigt - i en annan del av landet - tjänade en person X inom kultursektorn 6.500 kr per månad. Jag tar det en gång till: 6.500 kr per månad. X har förmodligen berikat själva livet för fler personer än vad SEB-figuren har gjort.

Det är ett helt sjukt ekonomiskt klimat i detta land. Girigheten är starkare än kättjan. De som bollar och trixar med andra människors pengar blir själva rikare och rikare, medan de som går på knäna för att ge folk ett större, bättre och mera varierat kulturutbud får ännu mindre medel att röra sig med. Och så har de rika cheferna mage att påstå att om de inte får ännu mera, så sticker de utomlands... Precis som om New York, London, Tokyo och alla andra "viktiga" städer skriker efter svenska chefer! Suck. Hur högt i kurs står Sverige just nu utomlands? Se på SAAB och Volvo...

Om Per Albin Hansson kunde se oss nu...

Psykiskt stark = intelligent?

Varför tror en del personer att psykiskt starka människor måste vara intelligenta - eller vice versa? Jag har en avvikande åsikt. En del av de psykiskt sett starkaste personer jag känner till är inte särskilt intelligenta. Jag menar, att en högintelligent person kan vara väldigt svag psykiskt sett.

Enligt min ringa mening kan myror, bin, kajor m.fl. "simpla" djur betraktas som väldigt psykiskt starka. Men är de väldigt intelligenta? Njae... Kråkfåglar betraktas väl bland fågelskådare som ovanligt intelligenta fåglar. Och i så fall kan man påstå, att intelligens och starkt psyke följs åt. Vad menar jag då när jag påstår att de tidigare nämnda djuren är psykiskt starka? Jo, låt oss först och främst antaga, att de har något som kan kallas psyke. I så fall bör de ha starka psyken. Ty: Har ni någon gång sett exempelvis en kaja bryta ihop, ge upp och ta livet av sig? Nej, trots att de har så många odds emot sig och deras livsvillkor är väldigt tuffa ger de inte upp. De har alltså starka psyken - eller?

På samma sätt är det med människor. En del har s.a.s. inte mycket bakom pannbenet, men du kan inte knäcka dem psykiskt. En del är fruktansvärt smarta, men du kan ibland ganska lätt få dem ur balans med vissa knep och tricks.

Petra!

Klicka på bilden, så kommer du till hennes hemsida.

PM betyder inte längre vare sig Pro Memoria eller en radiofrekvens eller på eftermiddagen. Det betyder Petra Mede. Jag lusläste intervjun med henne i "Trots allt" - nämnd här. Hon har fällt mig. Finns det en fan club?

En självklar rätt

Det här är banne mig det bästa jag har läst i dag. Om upphovsrätten försvinner helt, så försvinner också drivkraften till nytt skapande av dikt, musik, konst och andra kulturyttringar. Varför anstränga sig om man får nada tillbaka?

Nej. Upphovsrätten är helig. Det är självklart att man skall få betalt för sina skapelser. Nästa fråga blir: Hur?

Ny lösning på gammalt problem

En del människor har antingen väldigt svårt för att fatta eller så har de väldigt dålig syn. Jag menar: hur svårt kan det vara att se när en toalett är upptagen? Om den där lilla symbolen vid dörrhandtaget är röd, så brukar det betyda att toaletten är upptagen. Det plägar då inte vara någon större vits med att känna på dörrhandtaget. Jag har nu en ny lösning på detta gamla kända problem.

När man har kommit in på toaletten och låst dörren efter sig, så fälls en rullgardin automatiskt ned - på utsidan av dörren, alltså. På den rullgardinen finns denna bild:

Det borde ha den effekten att ingen känner på dörrhandtaget. De två orden känner väl alla till. Och bilden kan inte gärna uppfattas som inbjudande. Den minen säger knappast "Välkommen in! Jag har gärna sällskap här inne."

(Teckningen har jag själv gjort - efter inspiration från Don Martin.)

Bra, Ulf!

Åter igen har jag fått anledning att hålla med Ulf Nilson. Nu här. Allt kan hända...

Dramatisk blogg

Den här bloggen kan bli dramatisk att följa.

En resa till Italien

Jag var bara en liten puttefjant när den här filmen spelades in. Två saker slår mig mer än något annat när jag ser den.

1. Jag vill tillbaka till Italien!
2. Jag tror att folk var lyckligare på 1950-talet.

Århundradets köp

Så här blir det om IKEA köper GM.

Vad håller de på med?

Du kan inte lita på Bloggportalen. Jag vet inte vad de sysslar med där, men detta är en del av en skärmbildsdumpning som jag gjorde för ett par minuter sedan:

Jag har faktiskt publicerat en del sedan den 25 februari. Slappt, Bloggportalen!

Intervju med Petra

Upptäckte ett nytt "nummer" av "Trots allt" på nätet. Gå dit och kolla intervjun med Petra Mede! Nu gillar jag henne ännu mera. Puss och kram genom cyberrymden, Petra!

Bläääh för denna dag

En jävla dag på jobbet. Hundra bollar i luften. Tusen järn i elden. Kaos runt omkring mig. Ingen verkar ha någon koll på någonting. Alla är hjälplösa och förvirrade. Det är visst jag ensam som skall hålla allting flytande. Hur är det man säger? "Man får verkligen veta att man lever"? Varför skall det uttrycket gälla när livet är pest?

Grattis, Juliette!

Denna dag säger jag även grattis till Juliette Binoche. Hon har varit en av mina favoritskådespelerskor ända sedan "Varats olidliga lätthet" - en hyfsat bra film baserad på en mycket bra roman. (Men jag retade mig på Daniel Day-Lewis i den manliga huvudrollen. Han var inte alls så som jag hade föreställt mig bokens karaktär Tomas. Day-Lewis' rollfigur verkade naivt fåfäng och inte tillräckligt "bright".)

Några rader om "Paradise now"

Sedd:

"Paradise now" och "München"(i förra posten) har minst en gemensam nämnare: konflikten mellan israeler och palestinier. Men där kanske likheterna upphör. Med relativt enkla medel lyckas Hany Abu-Assad bygga upp en obehaglig känsla som kanske inte Spielberg skulle ha lyckats med.

Kritikerna var ganska eniga om en fyra. Jag instämmer särskilt med recensionen i NA och recensionen i Sydsvenskan.

Några rader om "München"

Sedd:

Visst är den bra hantverk, Steven Spielbergs "München". Men är den så mycket mera? Att den är baserad på verkliga händelser borde ha gjort den ännu mera spännande än vad den blev. Kritikerna var ganska eniga om en stark trea, på väg mot en fyra.

Själv finner jag denna film vara ganska ointressant och på tok för lång. Jag instämmer med recensionen i SvD.

En av vår tids folksjukdomar

Vår tids förmodligen största folksjukdom bland västerlänningar är "horror vacui" - skräck för tomrummet. Man blir kissnödig av rädsla så fort man är ensam, då allting är tyst och när man inte har något att göra. Man vågar inte möta tystnaden och den totala icke-aktiviteten.

Ta ifrån dagens västerlänningar deras mobiltelefoner, deras bärbara datorer, deras i-pods, deras TV-spel, deras bredband - ja, ta ifrån dem alla deras tekniska prylar - och de blir helt förvirrade. Då finner de inte längre någon mening med sina liv. Släpp ut dem i en öken med bara en vattenflaska, fnöske, en kniv, tändstickor och lite annat i ett "överleva i vildmarken-kit" och utan allt det där tekniska lull-lullet som de bara tar för givet att de skall ha i sin närhet och perfekt fungerande hela tiden. De skulle få ett nervöst sammanbrott inom ett par timmar. De tekniska prylarna fungerar som deras tröstnappar, deras trygghetsnallar. Utan tekniken verkar de ha blivit berövade hela sin identitet, hela sin självkänsla, hela sitt självförtroende.

Vad de kanske skulle behöva är en vecka på retreat.

TA - en metod att leva lättare

Den här boken har hjälpt mig ett antal gånger:

Muriel James' och Dorothy Jongewards bok "TA- en metod att leva lättare : transaktionsanalys med gestalt-experiment" (1977) är en utmärkt handbok. I ett tidigare sammanhang - här - har jag snuddat vid den här boken.

Omslaget ser jag som ganska symboliskt. Likt ett naket barn kan man stå med utsträckta armar och ta emot hela skapelsen. Varför är inte det vuxna livet så enkelt? Tänk att bara gå till en strand en varm och solig sommardag, plocka av sig alla kläder och visa sig i hela sin nakenhet, mottagande den varma vinden och solens värme. Visst, det finns särskilda nakenstränder för sådant. Men varför skall det vara genant för andra att se?

Nå, det var en liten avvikelse. Transaktionsanalys ser jag som ett verkligt bra verktyg i stunder eller perioder av livet då man är "ur fas", "nere", "ur gängorna" eller "vilse i tillvaron". Sartre har väl i något sammanhang påstått ungefär att "Helvetet är de andra". Jag är beredd att hålla med honom - ibland. Men man kan nästan lika gärna påstå: "Paradiset är de andra". Ty det är i interaktion med andra människor som vi kan uppleva såväl helvete som paradis. (Jag har svårt att tänka mig Paradiset som en plats där jag är totalt ensam och där det inte förekommer någon som helst kontakt med andra människor...)

Denna bok tar givetvis upp många saker som redan Eric Berne tog upp i sin epokgörande bok "Så bär vi oss åt". Men den kompletterar och utvecklar Bernes påståenden. En del kapitelrubriker får skapa en bild av bokens innehåll: "Vinnare och förlorare", "Hungern efter smekningar och tidsstrukturering", "Ditt dramatiska livsmanus", "Personlig och sexuell identitet", "Märkessamlande och spel" samt "Självbestämmande och vuxenetik" - de säger väl en hel del om bokens ämne.

Mycket mänskligt elände uppstår p.g.a. missförstånd och fördomar. Om vi bara kunde lära oss att verkligen försöka förstå varandra, inte dra några förhastade slutsatser och inte döma någon på förhand, så skulle vi ha kommit långt. Det är mycket detta TA handlar om: Vi talar förbi varandra, vi lyssnar inte tillräckligt uppmärksamt, vi ger inte varandra nog med tid; vi möter inte varandra på samma nivå, vi agerar på kors och tvärs mot varandra - i våra transaktioner. TA ser jag som en sorts grundbult för fred.

Dags nu för citat.

"Att jämt spela Jäktad erbjuder ett tillfälle att samla depressionsmärken. En Jäktad spelare rättfärdigar så småningom en allvarlig depression och total kollaps." (s. 189)

"Spel spelas vanligen från Förföljar- eller Räddarrollerna för att förstärka negativa positioner beträffande andra, Du är inte-OK (du behöver straffas eller räddas). Spel spelas från Offerrollen för att förstärka en negativ position beträffande en själv, Jag är inte-OK (jag behöver dig för att du ska straffa eller rädda mig)." (s. 197)

"Alla som slutar nedvärdera sig själv och andra slutar även spela." (s. 204)

"Att vara medveten är att veta vad som händer nu. En självbestämmande person är medveten. (...) En medveten person lyssnar på andra. (...) En person som är medveten är helt närvarande och fullt medveten." (s. 259)

"Spontanitet är friheten att välja från ett helt spektrum av Föräldrabeteende och känslor, Vuxenbeteende och känslor och Barnbeteende och känslor. (...) En spontan person accepterar sin Förälder och sitt Barn och fattar egna beslut hellre än att förlita sig på ödet. (...) Att fatta medvetna beslut utifrån sitt Vuxenjagtillstånd är att vara fri (...)" (s. 260)

"När en person utvecklar sin förmåga till intimitet blir han mer öppen. Han lär sig 'släppa loss' och visar mer av sig själv genom att kasta en del av sina masker - dock alltid under kontroll av sin Vuxen. (...) undviker korstransaktioner och spel." (s. 261)

De rödmarkerade, feta och kursiva orden ovan är mina markeringar. Medvetenhet, spontanitet och intimitet är enligt Eric Berne de förmågor som utmärker en självbestämmande person. (s. 259)

Om det finns böcker som kan påstås fungera som hjälp till självhjälp, så är denna bok definitivt en sådan.

Mys-tips

Mysigt:

Det här kan man prova hemma. Det vore bättre om ungdomar tittade på sådant här än att de håller på att spela en massa våldsamma datorspel.

Oj, oj, oj, Utah

(Med den här bloggposten kanske jag tappar en del trogna läsare, men jag tar risken.)

Åh, hu så hemskt. Stoppa pressarna. Sådan falskhet. Sådan skenhelighet. Sådan dubbelmoral. Gäsp. Allvarligt talat, vad är det som är så upprörande med att mormonstaten Utah tydligen bebos av många porrsurfare?

Det är dålig nyhetsbevakning. Det är intellektuell lättja. Varför undersöker inte journalisterna samtidigt om det i Utah begås flera sexualbrott, finns flera pedofiler, förekommer flera skilsmässor etc.? Jag tror inte, att det finns ett positivt samband mellan flitigt porrsurfande och hög sexbrottslighet. Motbevisa mig.

Jag kan inte få in i min skalle att det med ren automatik skulle vara farligt med porr. Det finns porr och det finns porr. Somligt är uselt och motbjudande, somligt är fantastiskt vackert och inspirerande. Om någon vill titta på sund och uppfriskande porr ganska ofta, så varför inte? Så länge det inte inkräktar på den vanliga kärleken och så länge det inte gör att man försummar en massa andra viktigare saker, så varför inte? Om porrsurfandet kanske i stället bidrar till att öka den sexuella lusten och förhöja kvaliteten på makars sexliv, så är väl det bara positivt?

Så: varför denna upprördhet? Varför denna moralpanik?

Vissa figurer...

Smart? Detta? Jag tror inte det.

Och?

Dagens "I couldn't care less" är detta.

Två länktips

Bra, Björn! Detta.
Bra, Anna! Detta.

Klockrent. Jag hade inte kunnat formulera det bättre.

"Make my day" hade jag kunnat säga

I morse när jag åkte buss till jobbet tittade jag ut genom fönstret för att kanske kunna se någon vårfågel. Och så fick jag se en sådan här:

Tack, tofsvipa! Du räddade dagen.

Favorit i repris

Eftersom det här är så svindlande bra, så måste jag påminna er om det. Hennes röst är kombinationen av sensibelt och sensuellt.

En stark personlighet

Säga vad man vill om Sven Stolpe, men han hade i alla fall bestämda åsikter. Det kan bl.a. därför vara stimulerande att se det här inslaget:

Inte håller jag med om honom om allt, men visst var han en väldigt bildad och förståndig karl. Hur skulle det vara möjligt att spela in ett sådant TV-program i dag? No way. Det finns ju nästan inga sådana starka personligheter längre.

En annan sak: Hagge Geigert var en lysande intervjuare.

Det här programmet har jag aldrig tidigare sett. Nu skall jag ägna större intresse åt Stolpes författarskap.

Elvis - who?

Den 3 mars 1955 uppträdde Elvis Presley i TV för första gången.

Inget skulle därefter vara sig likt. Jag är kanske ensam om att tycka så, men jag tror att den händelsen hade större betydelse än att Bill Haley & His Comets hade en hit med "Rock around the clock" i filmen "Blackboard Jungle" ("Vänd dem inte ryggen") i mars 1955. Hur som helst - Elvis' TV-framträdande var antagligen den mest betydande händelsen just den dagen just det året.

Livsfarligt att vara kristen

Nu får de väl ändå ge sig... Det här är ju rena medeltiden.

Denna dag i The Beatles' historia

Den 2 mars 1963 gick The Beatles' "Please please me" upp på topp bland mest sålda singlar i England.

Den 2 mars 1964 började inspelningen av långfilmen "A hard day's night".

Den 2 mars 1965 var det den andra inspelningsdagen för "Help!" på Bahamas.

Engelbert Humperdinck hade den oerhörda fräckheten att ligga överst på Englandslistan den 2 - 16 mars 1967 med "Release me" och därmed förhindrade han The Beatles att då nå förstaplatsen med "Penny Lane"/"Strawberry Fields forever".

John Lennon och Yoko Ono uppträdde på en avantgarde-jazzkonsert i Cambridge den 2 mars 1969.

(Källa: den här.)

I heard her through the street noise

I bilen på vägen hem hörde vi Tottas "Duetterna". Det är ett album som bara blir bättre för varje lyssning. Och en av de fantastiska sångerskor som sjöng tillsammans med Totta var Jenny Silver. Här lät hon lite hes, men det gör inte mig någonting. Jag lyssnar gärna på henne ändå.

Dagens bildgåta

Stack i väg i fredags. Tillbaka nu.

Varifrån är bilden tagen?
Att bilden är tagen i Stockholm kan jag avslöja, men på vilken plats i staden befann jag mig när jag tryckte på knappen?