Ännu ett mästerverk

Sedd:

För mig är det klart: Lars von Trier är nu världens mest intressanta filmregissör sedan flera år tillbaka. Han är i en klass för sig när det gäller att filmiskt ställa allmänmänskliga och samtidigt interpersonella problem på sin spets. Ingen kan "röra om i grytan" som han. Ingen medveten människa kan förhålla sig helt likgiltig inför hans filmer. Att han är ett geni borde vara uppenbart.

Antichrist har fått väldigt blandade recensioner - vilket du lätt kan se här. Hur man kan ge den så låga poäng som 1 och 2 är otroligt. De recensioner som jag finner mest adekvata är DN:s, Russins och SvD:s.

Dum kritik

MBT. (Man Blir Trött.) Detta är så irrelevant och korkat att jag tar mig för pannan.

Hennes synsätt är ungefär lika begåvat som
- att klanka ned på en kokbok för att den inte har något kapitel om motorcyklar

- att ge en dålig recension på en jazzplatta för att den inte innehåller dansbandsmusik
- att ge nedlåtande kritik om en skräckfilm för att den inte är rolig
- att underkänna en traktor för att den inte kan köras i 180 km/tim

etc.

Några rader om "The Reader"

Sedd:

"The Reader" - eller om ni så vill: "Högläsaren" - får en klar fyra i min bok. Den är bättre än medel, men den är inget mästerverk. Vad kritikerna ansåg kan du läsa här. Jag håller med dem som ger filmen en fyra. (Men Slitz' recensent har fått handlingsföljden om bakfoten.) Kate Winslet äger filmen. Hennes Oscar var välförtjänt. Och det moraliska dilemma som framträder mot slutet kan man diskutera i oändlighet.

Lars igen

Det här är bra. Så klart.

Äntligen...

Inte kunde jag ana att Karolina Ramqvist skulle formulera det så bra. "I stället får man en kritik som verkar utgå från att en kvinna i en film alltid är en allegori över Kvinnan." Det är just det... Man måste väl för böveln kunna skildra en (1) kvinna utan att påstås skildra ALLA kvinnor eller könet Kvinna?

Några rader om "Lemming"

Sedd:

Det är lite komiskt med kritikers reaktioner på "knepiga" filmer. Filmen "Lemming" måste man rimligtvis räkna som "knepig". Den väcker därför - per automatik, känns det som - väldigt olika känslor och tankar.

Jag misstänker ibland, att kritiker ger oförtjänt höga betyg till saker som de inte riktigt förstår. Hellre än att göra bort sig som lite dumma låtsas de förstå.

Personligen vill jag ge den här filmen en trea på en femgradig skala. Jag vill inte påstå att jag begriper den. Jag tycker, att den spretar för mycket åt olika håll. Vill den vara en psykologisk thriller? Vill den vara en skräckfilm? Vill den vara en fantasyfilm? Vad är dröm och vad är verklighet? Jag hade önskat en mera renodlad film.

Det påstådda obehaget blir inte särskilt obehagligt, därför att de effekter som avsetts att vara skräckinjagande inte blir särskilt skrämmande. Och när det gäller kvinnorna... Jag kommer osökt att tänka på debatten om Lars von Triers påstådda kvinnohat. I denna film framställs kvinnorna som (i alla fall ibland) mycket obehagliga. Åskådarens sympatier hamnar hos den manlige huvudpersonen - ett offer. En annan parallell till Trier är att här förekommer två kvinnofigurer som på något mystiskt sätt smälter samman. Man undrar "Vem är hon nu?". Och Triers "Antichrist" har jämförts med Bergmans "Persona", där man kunde ställa samma fråga - "Vem är hon nu?".

Vidare: denna film har jämförts med Hitchcockfilmer och "Sjätte sinnet" och David Lynch-filmer m.m. Finns det ingen som har jämfört med Ray Bradburys noveller och filmen "Caché"? (Se även denna bloggpost.) Det vore på sin plats.

Till sist: här kan du läsa vad kritikerna tyckte. Det är extra spännande att jämföra vad Moviezine och SvD ansåg.

Ännu mera om Lars

Varför sänks den intellektuella nivån så fort man diskuterar Lars von Triers filmer? Varför generaliserar man å det grövsta och påstår att ett enskilt kvinnoporträtt är en beskrivning av alla kvinnor? Det blir alltså omöjligt att skildra en jävligt osympatisk kvinna - ty då måste man vara kvinnohatare?

Jag tror, att Lars von Trier har en sällsynt förmåga att reta upp folk. Vissa hatar honom, vissa höjer honom till skyarna. Jag tillhör snarast den senare kategorin. Jag menar, att han är en av de alltför få filmregissörer som verkligen har något väsentligt att komma med. Han ställer saker och ting på sin spets, tar ut svängarna ordentligt och tvingar oss att tänka och reagera. Den som förhåller sig likgiltig till hans filmer är antingen ovanligt korkad eller helt känslokall.

Mera om Lars' senaste

Nu dyker den ena intressanta artikeln efter den andra upp i DN angående Lars von Triers film "Antichrist". Här är en och här är en annan. Nu känns det ännu mera angeläget att se filmen.

En annan vinkel

Now we're talking. Det här är klokt skrivet. Maaret Koskinen för ett vettigt resonemang och ställer intelligenta och befogade frågor. Det är mera än vad man kan säga om vissa andra...

Ut flyga orden, tanken stilla står

Detta är ytligt svammel. Jag undrar om skribenterna verkligen har sett von Triers filmer. Nu har jag visserligen inte sett "Antichrist", men jag har sett flera andra filmer av von Trier. Att bunta ihop dem och kalla dem kvinnofientliga är icke intellektuellt hederligt. Hans "Guldhjärta"-trilogi t.ex. ("Breaking the waves", "Idioterna" och "Dancer in the dark") är inte kvinnofientlig. Och kvinnorna i "Riket"? Och den kvinnliga huvudpersonen i först "Dogville" och sedan "Manderlay"? Att avfärda Lars von Triers filmer som kvinnofientliga är ungefär lika lite adekvat och begåvat som att hävda att Ingmar Bergmans svartvita filmer var tråkiga därför att de saknade färg.

"I Lars von Triers filmer är alla kvinnor offer", skrev de. Kvalificerat nonsens! Gör läxan ordentligt i stället för fort och fel.

Manderlay - igen

Jag har påpekat det förut och jag påpekar det igen: Lars von Trier är en av de få nu levande filmregissörer som har något väsentligt att säga. I en tid då vi bombarderas med dynga och drunknar i värdelös desinformation och man kan bli känd utan någon vettig anledning alls o.s.v., så måste vi ha hans filmer - som rening och odling. Han sade i en intervju från Cannes apropå ämnet slaveriet i USA ungefär så här: "Om inte jag skulle säga det, vem skulle då säga det?" Just det! Jag vågar hävda, att ingen annan nu levande filmregissör skulle ha klarat av att göra en lika originell, tankeväckande och kopiöst viktig film som "Manderlay". Ingen kan som han balansera så på slak lina utan att ramla ner och krossas. I händerna på någon annan regissör skulle denna film sannolikt ha blivit ett magplask, ett pinsamt pekoral. Lars von Trier lyfter oss upp mot högre rymder.

Jag har bloggat om denna film tidigare - här. Den är en av de absolut bästa filmer någon någonsin kan se. Lars von Trier är ett geni - om du frågar mig.

Jag måste få upprepa mig ibland när jag verkligen vill nöta in något i mina kära läsare...

Lars von Triers "Manderlay"

Sedd:

Fullständig kapitulation. Vilka ord skall jag använda? Vad jag än skulle skriva skulle kännas fattigt och billigt. Men jag måste försöka.

Lars von Triers "Manderlay" är givetvis ett Mästerverk. Hur hade jag kunnat tro något annat? Ett tag medan jag såg filmen tänkte jag ge den en svag femma. Jag tänkte, att den fladdrande handkameran skulle sänka betyget. Men sedan tänkte jag: Varför bry sig om ett skakigt foto? Vad kan man mera begära än ett alldeles förkrossande briljant manus och ett otroligt skickligt genomförande? Betyget kan bara bli ett: Full pott! Den här filmen måste i framtiden nämnas i samma andetag som man nämner de största dramer vi känner till. "Manderlay" står inte på något sätt efter "Kung Lear", "Hamlet", "Macbeth" eller något annat dramatiskt mästerverk. Jag håller med om detta och detta.

"Manderlay" får nästan "Gudfadern" att framstå som en tramsig bagatell. Jag är totalt knockad.

Innehållsrik scenbild

Det finns en bild på den här adressen. Bilden är hämtad ur Lars von Triers makalösa film "Breaking the waves" (- den film som mer än någon annan film fick mig att bli kristen på allvar). Vi ser Emily Watson (som Bess) ligga på marken utanför kyrkan. Hennes moped ligger omkullvält vid sidan om henne. I bakgrunden ser vi ett gäng pojkar som har följt efter henne och kallat henne "hora", kastat sten på henne och på andra sätt förnedrat henne. Prästen mitt i bilden fick stopp på pojkarnas trakasserier - men nu står han där och vet inte vad han mer skall göra.

En scen som rymmer så oerhört mycket!

Men en sådan präst skulle i alla fall inte jag vända mig till om jag plötsligt skulle hamna s.a.s. på bar backe. Jag tycker, att det är stor ynkedom av en präst att på detta sätt vägra befatta sig med en "fallen" person.

Dancer in the dark

Jag har strukit i timtal i dag. Det var läge för en film. Jag rotade bland våra gamla VHS-band och valde den här filmen:

Jag kan inte låta bli att tycka så: Lars von Trier är ett geni. Jag insåg hans storhet när jag hade sett "Breaking the waves". Efter det har jag sedan fallit för "Riket", "Idioterna" och "Dogville". "Dancer in the dark" blev en favoritrulle redan efter första titten. Jag kan i normala fall tycka det är jobbigt med handkamera, men när det gäller von Triers filmer bekommer det mig inte lika starkt.

Hans filmer är inte lättsmälta. Det är inga "drive in"-filmer, snabbt ituggade och snabbt glömda. Nej, det här är filmer som ruskar om och berör. Jag har gråtit mycket till hans filmer. Trier har i en intervju i danska tågtidningen "Ud & Se" sagt - i min översättning: "Jag är mycket moralisk. Ett förtryckt folk har alltid rätt." Och han vill gärna göra som Brecht - försöka göra publiken mera medveten. Den som letar efter ren underhållning får gå någon annanstans. Och nuförtiden verkar sådant dra ner betyg på t.ex. filmer. En film som mera får dig att börja ifrågasätta grundvalarna i ditt liv, mera än att ge dig en stunds verklighetsflykt, verkar vara dömd att icke kunna få högsta betyg.

Lars von Triers idé om en "Guldhjärta"-trilogi var fullständigt briljant. (Läs gärna om "Guldhjärta" här.) Dock tycker jag, att "Idioterna" inte håller måttet i jämförelse med de andra två. Visserligen var manuset till "Idioterna" makalöst kul i all sin skruvade stomme, men "Guldhjärta"-temat försvinner nästan.

I både "Breaking the waves" och "Dancer in the dark" är hänvisningarna till sagan om den självuppoffrande flickan glasklara. Det blir samhällskritik. Ty var hamnar dessa sköra, altruistiska och givmilda typer som inte riktigt passar in i samhället? Bess och Selma är båda en sorts outsiders som många tittar snett på eller betraktar som lite väl udda, ja, kanske t.o.m. en aning bakom flötet. Vissa elaka och onda människor utnyttjar Guldhjärtas godhet för egen vinnings skull. Förr eller senare går Guldhjärta under. Så kallt och hårt är samhället inrättat.

Lars von Trier ställer de tuffa frågorna. Han håller inte på med trams och flams. Här är det allvar - på liv och död. Det är inte alla gånger han levererar klockrena svar, men under tiden som du ser hans filmer är du med om magnifika stunder i filmens historia. Han vågar ta ut svängarna, han tar nya grepp, han ser nya infallsvinklar, han är inte rädd för någon.

Betyget på den här? En femma.