Töntig reklam igen

Tramsig reklam på bussen: bildspel med foton på personer som gör olika töntiga grimaser. Det hela avslutas med texten "SLÄPP FRAM DITT SANNA JAG!". Suck. Om det skulle avbilda deras sanna jag, så borde de sitta inspärrade på psyket.

Tramsig reklam

När jag åker buss kan jag nästan inte undgå att se tramsiga reklambildspel. Ett av dessa nervpåfrestande fenomen är en slinga om en skola. Olika bilder flimrar förbi med texter som:
"Skolan mitt i stan", "Modern utbildning", "Glädje", "Studier" och "Öppen för alla". Det är ungefär lika klargörande som "Tak", "Golv", "Väggar", "Korridorer" och "Trappor". Är det att profilera sig? Det finns flera skolor som kan kalla sig "Skolan mitt i stan". Det är inte heller särskilt originellt att bedriva "Modern utbildning" och "Studier". "Glädje"? Går man i skolan för att bli glad? "Öppen för alla"? Snicksnack. Vem som helst kan inte komma in på den skolan.

Det blir ofta töntigt när man gör reklam för offentlig verksamhet som om det vore vilken köp-slit-och-släng-vara som helst. Sälja och köpa - det är allt livet går ut på!

Nickedocka?

Den här reklamfilmen är mer än vad jag står ut med:

Det är inte nog med att budskapet är diskutabelt. Det som framför allt får mig att nästan gå upp i atomer är hans vaggande och nickande hit och dit. Jag blir nästan sjösjuk av att se på honom.

Ensam?

Varför har man valt just de här kvinnorna till dessa annonser? Det förefaller mig konstigt om de skulle vara ensamma - åtminstone om man skall döma av utseendet. I mina ögon är de riktigt snygga.

Mera!

Nu kan ni testa Juridik, Kierkegaard, Lista, Lyrik och Reklam. Och de gamla etiketterna har uppdaterats. Ha det!

En toppenmodell

Dags för en ytlig och smått tramsig bloggpost. Jag tror inte på det ständiga allvaret. Jag är övertygad om att man måste ha växelbruk - lite allvar här, lite skoj där.

Den här bilden tog jag på långt håll med min mobiltelefon. Därför kanske ni ursäktar litenheten och oskärpan. Visst ser ni genast vem det är? Gina Tricots modell, så klart. Min favoritmodell.

Hon verkar ha en extrem "närvaro". Jag tror att hon skulle kunna ta vilken scen som helst i besittning bara genom att kliva fram på den.

Kass av TV4 Sport

MBT (Man Blir Trött). Här har man förberett sig på att få se en lång boxningsmatch - en match som har gått till sporthistorian.

Vad fick man se? En bantad version! Mitt i alltihop bryts sändningen och TV4 Sport visar reklam i stället! Och man fick inte se hela matchen! Det är ett skandalöst överförmynderi. Jag vill se hela matchen. Jag vill själv göra bedömningen om de mellersta ronderna var likgiltiga. Hädanefter kommer jag inte att lita på TV4 Sport.

Här och här (bl.a.) finns mera information om matchen.

Här finns en snutt att titta på - men den är försedd med retfull musik. Det är ett irriterande ofog att lägga på musik till allt möjligt.

Det här slutar nog med att jag köper den här.

Infantil reklam

Det är ingenting nytt. Det är sagt förut. Men det tål att upprepas: Vi bombarderas med infantilism. Särskilt märkbart är det i TV-reklam. Vi översköljs med infantil och dum TV-reklam. Jag undrar ibland för vem denna intelligensbefriade, barnsliga, poänglösa och töntiga reklam är gjord. Hur ser målgruppen ut? Vänder sig reklamen i första hand till tramsiga fjortisar?

Vi lär oss ingenting av historien?

I sången "Where have all the flowers gone" finns formuleringen "When will they ever learn". Jag kom att tänka på det när jag läste detta.

Modell = varumärke?

De bytte ut modellen under en period. Det skulle de inte ha gjort. De kunde ha frågat mig först. Då hade jag sagt ett rungande NEJ! Det finns bara en modell för Gina Tricot. Hon heter Pernille Holmboe och hon är oersättlig. Hon måste vara född modell. Allt hon gör blir perfekt.

Nu är hon en trafikfara. Jättelika reklamaffischer med foton på henne gör att vi män tappar koncentrationen när vi sitter bakom bilratten.

Och detta skriver jag utan att tjäna ens en 50-öring...

"Stor" storlek

I dag damp det ned reklam för damunderkläder i brevlådan. Härligt att se modeller som varken är trådsmala, anorektiska eller extremt vältränade!

Det är inget fel på de här kurvorna. Det vore bra om flera kvinnor kunde vara stolta över att se ut så här.

(Jag scannade in baksidan av det reklamblad som skickades ut. Om det är kriminellt, så vet jag inte... Här finns bilden i sitt originalsammanhang. Jag hade också kunnat göra en skärmbildsdumpning, eller hur?)

Slarv i reklamfilm

Den här reklamen kunde ha varit bättre. Inte ser det väl bekvämt ut att hålla armen så där? Det gör hela filmen mindre trovärdig.

Det är typiskt. De som gjorde reklamfilmen trodde att ingen skulle lägga märke till det. Då tänkte de inte på mig - den store felfinnaren. (Men jag gillar systern som öppnar dörren.)

Make my day

Yipee! Tjohoo! Äntligen!

Så länge som jag har längtat efter att få äga en pallvagn! Och en verktygsvagn för bara 19.900 kr! Det är ju som hittat! Helt oemotståndligt! Whoaow!

(Hela denna bloggpost var ironisk.)

"Låt bli att titta då!"

Det är irriterande med folk som inte tål sådana surdegar som jag. De har nämligen ofta fel i sak men kan inte själva inse det. (Jag har ju alltid rätt ;-)

Exempel? Ja: i dag på bussen visades reklam. Det var stillbilder och filmer om vartannat. Det gick ett varv, så gick det ett varv till, så gick det ett varv till, så gick det ett varv till i en oändlig röra. Jag fann det hela ganska odrägligt. Om jag då hade framfört negativ kritik i bussen så att alla kunde höra, så hade det - lika säkert som att tyngdlagen tvingar ned fallande materia mot Jordens yta - kommit någon kommentar i stil med: - Låt bli att titta då!

Hur begåvat är det på en skala? Inte särskilt. Med samma logik kan vi spela upp följande dialoger.

- Jag hatar den där retfulla truddelutten som Hemglass kör omkring med.
- Håll för öronen då!

- Jag hatar den äckliga doften av sur tång på stranden.
- Låt bli att gå vid stranden då!

- Jag hatar dagstidningar som har mera annonser än redaktionell text.
- Låt bli att läsa dem då!

Etc. Ni fattar. Med den logiken kan man ju acceptera vilket skit som helst. Det är "bara" att undvika det. Men det är inte så "bara" att undvika det när vi bombarderas med det hela tiden överallt. Skulle mina belackare "gilla läget" om de t.ex. åkte buss med ruttnande lik ombord? Jag skulle då kunna säga:
- Det är bara att titta åt något annat håll och hålla för näsan. Vad är problemet?

Ett urbota töntigt namn

När jag ser och läser om vissa namn på företag, hemsidor m.m., så kan jag undra: "Hur tänkte de då?". Tag som exempel Kvarndammen. Varför i h-e heter det så? Kunde man inte ha kläckt en bättre idé? Trodde de att vi skulle tänka så här: "Om jag vill söka efter bilar på bilauktioner, så är det ju absolut mest naturligt att jag letar efter Kvarndammen"???

Tacka vet jag namn som beskriver vad det handlar om. Tack, "Svenssons bageri"! Tack, "Olssons bilverkstad"! Tack, "Sonjas hårsalong"! Etc. Inget onödigt krångel, inget krystat och långsökt. Bara pang på rödbetan.

"Lite å ta i"

Det här med bantning går för långt ibland. Den här unga kvinnan (via denna länk) tyckte hon behövde banta:

Jag tycker, att hennes bantning var onödig. Det var väl inget fel på henne före bantningen?! På bilden till höger ser hon ju nästan ut som en torr skinntrasa.

Dålig reklamfilm

I ett par tidigare poster har jag skrivit nedlåtande om dåliga reklamfilmer. Jag står fast. Det finns enligt mig alldeles för många dåliga reklamfilmer. Finns det ingen jury som kan gallra bort dem innan vi utsätts för dem? Den senaste riktigt dåliga reklamfilm jag kommer att tänka på är den som gör reklam för "40 år med Christer Sjögren". Kan det bli sämre? Den filmen visar på en intellektuell lättja som är enastående. För att göra den reklamfilmen krävs inte mycket mera än att visa några bilder ur artistens karriär och spela några snuttar ur hans repertoar. Och så ser man till att bilden aldrig vilar utan att det hela tiden är rörelse. Det behövs ingen egen tanke, ingen egen fantasi, ingen originalitet, inget nyskapande över huvud taget. Vips! så är filmen klar. En högstadiekid kan göra det lika bra.

Bra reklamfilm

Jag hävdar, att reklamfilm är en alldeles speciell konstart. De bästa reklamfilmerna är mästerverk och borde gå till filmhistorien. Men de är sällsynta. Jag uppskattar grovt räknat att 95 % av alla reklamfilmer är rent strunt och bättre glömda. En bråkdel av de återstående fem procenten innehåller de där otroliga guldkornen. Den senaste riktigt bra reklamfilmssatsningen var de följetongsliknande reklamfilmerna för ICA. Dessförinnan var det den första reklamfilmen för Ipren. Ja, alltså, däremellan var det ett par reklamfilmer som Roy Andersson gjorde. Just nu är den bästa reklamfilmen den här:

Mycket skickligt gjort! Här finns inget att klaga på. Det kommer nog att dröja ett bra tag innan vi får se en reklamfilm som är bättre än den här.

Bort med reklamen

Så här gör jag med Aftonbladet numera:

Jag krymper bilden så att jag slipper högerdelen. Därute pågår alltid någon rullande reklam som stör mig till vansinne. På det här viset missar alltså alla Aftonbladets annonsörer mig som offer. Och jag tror inte att jag är ensam om att reta mig på den efterhängsna reklamen. Jag tror att många gör på samma sätt som jag. Annonsörerna gillar nog inte att man helt sonika beskär bilden på det här sättet. Vad säger ni nu på Aftonbladets reklamavdelning? "Tänkte inte på det"?

Att annonsera = att fnaska?

Frestelsen finns där. Men jag försöker stå emot. Jag har sett andra falla för den - personer som jag inte hade gissat skulle trilla dit.

Jag syftar på annonser här i bloggen. Visst, det hade väl varit kul med lite tillskott i kassan. Men frågan är om man inte säljer en bit av sig själv. Jag tror det finns en viss risk för kommersialisering. Jag har starka skäl för att tro på negativa effekter. Det finns saker som massmedia inte tar upp, ty det skulle skada annonsörerna. Och om det skadar annonsörerna, så vänder de sig kanske någon annanstans och så var det adjö till de intäkterna.