Ett kort på efterkälken

När vi var i Opatija passade jag på att jogga söderut en morgon. Jag hade med mig mobiltelefonen, hämtade andan i en kort paus och tog det här kortet strax före kl 8:

Jag tycker att det blev hyfsat bra för att vara taget med en mobiltelefon. Du kan se samma staty avbildad här.

(Det blev alltså inget kort på en kälke som var efter.)

Från en resa till Kroatien - en sorts sammanfattning

På det hela taget blev det en fantastisk resa. Om man bortser från den ganska tradiga resan genom Tyskland på dit- och hemvägen, så blev det mycket minnesvärt. Det finns fördelar och nackdelar med att resa så här - i stort sällskap på en buss. Beroende på hur man är funtad som person, så kan man ju uppleva exakt samma sak på helt olika sätt. Det finns de som anser att det är värt väldigt mycket att slippa tänka själv så mycket - att bara följa med strömmen och göra som man blir tillsagd. Det finns å andra sidan de som anser att det är ganska förödande att inte kunna bestämma mera själv. Men om man bara är "inställd på rätt våglängd", så kan en sådan här sällskapsresa bli riktigt trevlig.

Första regeln är: du blir behandlad efter hurdant du beter dig. Om du går omkring som ett vandrande åskmoln, så skall du inte förvänta dig en massa varma leenden. Så är det i många sammanhang - och även på sällskapsresor. Vi lärde känna (ytligt förstås, men ändå) några riktigt trevliga medresenärer - bekantskaper som vi troligen aldrig skulle ha fått annars. För det mesta är jag lite avogt inställd till påtvingad (ofta klämkäck och löjligt hurtig) gemenskap med människor jag inte känner, men i det här fallet gjorde det mig inget.

En nackdel med det långvariga sittandet på bussen är att man blir svullen om fötterna och får svårt att gå. Om man t.ex. hade kört bil själv, så hade man förmodligen stannat oftare för att sträcka på benen. En annan nackdel med bussåkandet är att själva transporten till resmålet blir som ett nödvändigt ont. Man försöker korta ned restiden till det yttersta - vilket yttrar sig bl.a. i att bussen går mer eller mindre non stop. Passagerarna sover på bussen medan den rullar. Det är inte bekvämt, kan jag lova. Om vi hade kört bil själva genom Europa, så hade vi tagit in på något bed-and-breakfast el. likn. Jag menar, att själva transporten till resmålet också borde vara en nöjsam upplevelse. Därför tror jag, att t.ex. en tågresa ned till Italien - med övernattning på lämplig ort - skulle kunna vara en härlig resa. Dessutom miljövänlig.

För mig kvarstår min uppfattning om den ultimata resan. Det är en resa sådan som de vi gjorde till Skottland 2003 och Irland 2007. Att boka allt boende i förväg på internet, flyga, hyra bil där och köra omkring från plats till plats för att närmare utforska saker som man redan tidigare har uppbyggt ett intresse kring. Det är oslagbart att kunna "haka upp" saker och ting så på något som man redan är lite bekant med. Jag menar, att anknytning är en uppenbar fördel. Om man inte har någon som helst anknytning till resmålet, så blir nog inte resan lika givande.

En fördel med denna resa var de pålitliga busschaufförerna och den lysande reseledaren. Hon var i en klass för sig. Om jag hade varit singel, så vet jag inte hur det hade slutat... Hon hade en charmfaktor som skulle fått en charmmätare att gå sönder, om ni förstår vad jag menar. Hon var snygg, var duktigt påläst, gav väldigt tydliga instruktioner, kom med nyttig och bra information, hade fixat ett par trevliga frågesporter, var utomordentligt trevlig och hade som grädde på moset en väldigt klar och behaglig röst. Om hon slutar som reseledare, så har hon en framtid som t.ex. fotomodell eller inläsare till ljudböcker.

Nå, Kroatien blev en positiv överraskning. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det var nästan som ett tabula rasa före resan. Det var yngsta tonårsdottern som bestämde resmål och hotell, under förutsättning att hennes kompis fick följa med. Jag kom att älska bl.a. naturscenerierna, byggnaderna och badvattnet. Stränderna är inget att skryta med, men badvattnet är nästan oslagbart. Så kristallklart och rent!

Maten på hotellet var helt OK men inte för gourmeter. Det är väl sällan så, att buffémat blir gourmetmat. Det var dock mat för gourmander. Man kunde plocka till sig ohämmat. Maten var ju redan betald. Det man betalade för vid varje middag var dryckerna. Serveringspersonalen var mycket trevlig och vi gav "vår" kypare duktigt med dricks den sista kvällen.

Vi lärde givetvis inte känna lokalbefolkningen något vidare. Men jag har sällan mött sådan gästvänlighet. Så t.ex. hälsade personalen på en glassbar lika vänligt på oss som om vi hade känt varandra länge. "Bossen" för stället kunde några ord på svenska och var mycket trevlig.

Smolk i bägaren? De ekonomiska orättvisorna. Skillnaderna mellan de rika och de fattiga är troligen enorma. De flesta kroatier kan nog bara drömma om att semestra i Opatija.

Från en resa till Kroatien. 5

På väg hem tillbaka till Sverige stannade bussen bl.a. här i Alperna:

Innan vi skulle ta färjan från Puttgarden till Rödby gjorde vi en liten avstickare till staden Burg auf Fehmarn och åt på den här restaurangen (Wisser's Hotel):
Här var priserna någorlunda mänskliga, men annars är det dyrt att stanna till för att äta längs med Autobahn. Det är t.ex. rent chockartade priser på ett känt rastställe vid Kassel. Där kan man känna sig ruinerad redan av en liten frukost. Och att uträtta sina behov kostar 1 euro. Då får man visserligen tillbaka en halv euro i form av en "biljett" som man kan använda t.ex. för att köpa kaffe. Men ändå: ocker!

På färjan till Danmark fick vi följe av några måsfåglar. Om jag skulle vilja vara en fågel, så skulle jag vilja vara en sådan "glidare", t.ex. en albatross. Här glider en av dem i perfekt kroppskännedom - den slösar inte ett enda vingslag i onödan. Majestätiskt låter den sig föras fram av naturens krafter:

Från en resa till Kroatien. 4

Vi åt lunch i den här restaurangen vid två tillfällen. Annars köpte vi bröd, yoghurt och lite annat smått och gott i den lokala Konzum-affären. Jag hittade där i Konzum bl.a. en överraskande god blended whisky som heter MacNair's. En flaska på 70 cl kostade knappt 65 kuna, vilket betyder ungefär 100 svenska kronor. För det priset får man alltså en whisky som är nästan lika god som The Famous Grouse - inte illa. Nå, här på Restaurang Lungomare åt vi lunch två gånger:

Och nu följer en orgie i bilder från Opatija:

Näst sista dagen i Opatija tog jag en joggingrunda på strandpromenaden. Jag stannade till vid denna vackra vik:

Från samma joggingrunda, lite senare, tog jag detta kort:

Sista dagen i Opatija åt jag en likadan pizza som jag åt första gången vi var på restaurang där. Den var makalöst god - faktiskt en av de absolut godaste pizzor jag har ätit i hela mitt liv. Och den kostade 50 kunas, vilket motsvarar ungefär 77 svenska kronor.

Från en resa till Kroatien. 3

På onsdagen gjorde vi en utflykt till ön Krk (uttalas ungefär "Körk", med kort vokal). Det blev många bilder från staden Krk.

Ni får gärna använda mina bilder, men då vill jag att ni anger mig som fotograf.

Från taket på stadens kyrka blåser en ängel i trumpet:
En av många gränder:
Vid torget i gamla staden:

Kebab finns även här:

Och inte ens på Krk går man säker - även här blev jag nästan spyfärdig p.g.a. "foppatofflor":

Här något mycket vackrare - en del av en vägg i ett glasskafé (och glassen kan verkligen rekommenderas):

En vik i staden Krk:

Kanske världens smalaste gränd:

I en annan del av ön Krk besökte vi en vingård och provsmakade deras viner. Vid promenaden tillbaka till bussen charmades jag av denna utsikt:

Och det här är en annan vy från ön:

Summa summarum: en utflykt vi inte ångrade! Bedårande vackert!

Från en resa till Kroatien. 2

Nu blir det en salig blandning. Först en bild på en av flera bilar i miljonkronorsklassen som jag såg i Opatija. När jag promenerade genom staden blev jag mer och mer övertygad om att Opatija kanske är Kroatiens svar på Saint-Tropez, Nice eller Cannes. Priserna är visserligen ungefär som hemma i Sverige när det gäller en hel del, men för den genomsnittlige kroatiern är prisläget i Opatija alltför högt. Vår eminenta reseledare berättade att många av de personer som arbetar i Opatija under turistsäsongen bor enkelt på andra orter - med helt andra priser. Många av dem tjänar motsvarande 7.500 svenska kr per månad brutto. Många tvingas dela bostad med någon annan familj för att få ekonomin att gå ihop. Så - den här Lamborginin tillhör sannolikt inte någon av de vanliga arbetarna:

Jag fascinerades av arkitekturen i Opatija. Hus efter hus var estetiska skönheter. Här ett exempel:

Så här kunde utsikten te sig om man gick en bit ovanför den egentliga - berömda och 12 km långa - strandpromenaden:

Det var egentligen här allting började - med klostret i Opatija. Själva ordet opatija betyder kloster. Det var munkar som s.a.s. lade grunden till alltihop. Så här ser tornet ut i skymningsljus (klockan var fem över nio på kvällen):

Så här vackert är det strax nedanför klostret:

Kortet nedan är taget från vår balkong:

Och så här ser hotellet (Admiral) ut från gästhamnen:

Jag fortsatte fotografera de vackra husen:

Sålunda gick de första dagarna på resmålet. Sol, bad, mat, dryck, promenader, vila lade beslag på det mesta av tiden. Man gitte knappt läsa. Ett och annat sudoku blev det dock. Och på kvällarna blev det kortspel på balkongen, med bl.a. rödvin, whisky och medhavt svenskt, mellanrostat kaffe.

Från en resa till Kroatien. 1

Jaha, gott folk. Nu är en annan tillbaka på banan. Håll i er. Nu blir det massor med bilder.

Först en försiktig start med två bilder från början på resan vi gjorde. Vi åkte med Ölvemarks till Opatija i Kroatien. På vägen ned genom Europa tog jag bl.a. dessa två kort:

Vem känner inte igen en sådan här vy som denna nedan - om man har färdats genom Alperna?