Jobba i morgon igen...

Sista lediga dagen. Jag kan hålla mig för skratt. Om jag hade varit ekonomiskt oberoende, så hade jag bara rest omkring från plats till plats och samlat på upplevelser. Att behöva arbeta för att kunna överleva känns larvigt. Kan man inte trolla fram pengar på något annat sätt? Var är du, stora vinst? Kom till mig, komsi, komsi.

Såg ett TV-program om året 1958. Det är ju helt ofattbart vart tiden tar vägen. En del av det som hände för 50 år sedan känns så pass aktuellt att man kan undra om det egentligen inte hände för bara ett par år sedan. Ruggigt.

Och tiden går bara fortare för varje år som passerar revy. Och jag tänker: "Skall jag verkligen hålla på med detta ända tills jag blir pensionär? Är detta mitt liv? Finns det inga dörrar som kan öppnas för mig? Skall det vara så här? Bara mera av samma?" Men så fortsätter jag: "Men jag har ju saker i bakfickan. Livet kan inte bara hänga på arbete. Om jag inte kan komma framåt i arbetet utan där bara får fortsätta trampa vatten, så kan jag jävlar anamma ta mig framåt utanför det spåret. Ledan måste hållas stången. Om jag så skall stånga min panna blodig, så skall jag i alla fall inte dö av uttråkning." Sic. Jag har faktiskt ett par baktankar. Men dem får ni icke reda på här och nu.