Humor i Halland?

Jag vet inte om jag vågar länka till den. Tusan vet vad som kan hända. Så här är det: Det ligger ute på YouTube en del väldigt roliga saker med Henrik Dorsin. Du kan t.ex. välja den som heter "Humor i Halland och Uppsala". Mitt i prick! Vad har de för humor i Halland? Hur kan de tycka att Stefan och Krister är roliga?

Like a virgin

I flera år har jag vägrat. Nu blev det i alla fall dags. Motvilligt följde jag med till Gekås i Ullared. Jag hade väntat mig ett helvete. Och visst blev det delvis ett helvete - därför att jag med min tinnitus har svårt för att vistas i stora folksamlingar med mycket stim och stoj. Jag fick utgåendevisum efter ungefär en timme där inne i myllret. Utanför gick jag omkring och betraktade folkvimlet. Grundidén är givetvis genialt enkel: sälj en himla massa grejer som folk alltid behöver till väldigt låga priser. Jag kan mycket väl förstå varför här är trångt bland hyllorna. Det märks också på kundsammansättningen att det här stället är något särskilt. Du hittar sannolikt aldrig brats från Stureplan eller medlemmar ur ätten Bernadotte här.

And now for something completely different... På vägen hem fick jag anledning att tänka följande småttigheter. Varför är offentliga toaletter längs våra vägar ofta så förödande tråkiga? Där har ni en affärsidé - jag skänker den helt gratis - att "piffa upp" dessa tradiga dass. När vi stannade vid ett smått absurt rastställe, med massor av hamburgerställen utanför Värnamo, gick jag in på en herrtoalett. Mannen/pojken/killen/grabben som skrev det här måste ha haft en torr humor:
Nå, det här blev en del av inköpen denna dag - här uppackade och uppradade i ena soffan hemma:

Det blir lättare att tukta höstdeppighet med sådana "diskar". Kom höst, kom mörker - jag skall inte låta mig knäckas.

Sjuklingen skriver

Frukta icke, ni som undrat var jag har tagit vägen. Nu är jag tillbaka på banan. Jag har varit på konferens och passade på att ta några kort. Här är ett:

Men snacka om dålig timing. Strax innan jag kom fram hade jag massor med nysningar och undrade om jag blivit allergisk mot något. På kvällen samma dag fick jag feberfrossa och måste bädda ner mig med t-shirt och strumpor på.

Usch, så ynklig man blir när man är sjuk. Och asocial... Jag ville bara vara i fred och inte prata med någon. Jag var fruktansvärt täppt i näsan och hade sprängande huvudvärk. Då blir man inte så vidare spirituell. Middagen fick jag lämna efter huvudrätten. Mina smaklökar verkade ha gått i ide och jag kunde inte uppskatta någonting. Dessutom blev det ett förskräckligt skrålande som min tinnitus inte pallade med. Synd. Därmed missade jag all dans som sedan avslutade kvällen. Och jag som brukar tycka mycket om att dansa - men helst med öronproppar i mina öron.

Nåväl, nu är jag hemma igen. Nu vidtar vård av sjuk man i hemmet. Det bästa av allt just nu är att det är lördag i morgon. Jag skall gå i morgonrock hela dagen - när jag inte ligger nedbäddad.