En udda begåvning

Om det finns något som kan kallas plastisk begåvning, så är den här killen ett plastiskt geni:

Vadå moonwalk?

Laila borde ha vunnit

Vad skall man ha en jury till? Folket röstar ju ändå fel. Enligt min ringa mening skulle Laila absolut ha vunnit efter det här.

Dagen efter

I går var jag på fest och dansade till irländsk folkmusik. Det blev några snurriga varv för mycket. Nu har jag en molande huvudvärk och blir lätt yr. Så: det blir inte många knop på den här bloggen i dag.

Bara för att dansa

Ännu en dansscen från en annan bra film
(Tyvärr är inte bildkvaliteten i klippet så bra)

Jag har bloggat om filmen tidigare - här.

Al famlade inte i blindo

Ännu en dansscen från en annan bra film:

Ljuvligt att skåda. Al verkade njuta. Det kan jag förstå.
"I'm offering you my services"...

Meryl och Clint dansade i köket

En annan dansscen från en annan bra film:

Så go', så go'. Frågan är om inte filmen överträffade boken.

Du kan aldrig vara säker

Får jag lov?

Chuck Berry igen! När någon en dag skall göra en lista över fantastiska dansscener i filmhistorian måste denna från "Pulp fiction" vara med. John Travolta är här så långt borta från "Saturday night fever" att man kan tvivla på att det verkligen är han. Det är inget snack om saken - jag föredrar absolut den här stilen. Och om Uma Thurman hade bjudit upp mig? Jag hade inte tvekat en sekund.

Var ligger ribban?

Var går gränsen för otrohet? Var går gränsen för flirt? Vad är lösaktigt? Ribban skulle placeras olika högt, beroende på vem man frågar. Är jag otrogen om jag någon gång ibland skickar SMS till en annan kvinna än min fru? Är jag flirtig om jag skriver "Vänliga hälsningar" till en kvinna som jag bara känner flyktigt? Är jag "lösaktig" om jag dansar massor av danser med en kollega - för att jag gillar hennes sätt att dansa och hon uppskattar min dansstil? Jag vill själv svara "Nej" på alla tre frågorna. Vad tycker du?

Inte här för att bli älskad

En underbar bagatell. Ingenting nytt, inget häftigt, inget vare sig originellt eller nyskapande - men ändå så gott att titta på. Denna film är värd en medelstark fyra för det snygga sätt varpå den berättar sin bagatellartade historia. Jag håller med om den här recensionen, med det undantaget att jag inte tycker tempot är för långsamt.

Så här ser huvudpersonerna ut när de dansar tango. Man kan faktiskt nästan ta på känslan. Det är inte utan att jag får lust att lära mig dansa tango.

Efter festen

Nyss kom jag hem från en fest som hette duga. Vi blev bjudna på massor med grekisk mat. Jag backade en gång och lassade i mig av grillspett, keftedes, tsatsiki, fetaost, potatisklyftor, vitlöksbröd och lite annat smått och gott. Till detta drack vi rödvin och starköl. Njutning... Alla var på gott humör och alla trivdes.

När sedan alla hade druckit kaffe blev det chans till dans. Och som vi dansade! Nästan alla var uppe på dansgolvet minst en gång. Bandet spelade mestadels 60-talsmusik - säkra kort av Chuck Berry, Beatles, Stones, Animals m.fl.

Själv dansade jag mig genomsvettig, i någon sorts fristildans. Jag påminde nog en del om John Travolta i "Pulp fiction". Det är så vansinningt kul att dansa när många andra är med på noterna. Dans gör det dessutom väldigt naturligt att hålla om och röra vid personer som man tycker mycket om. En fest utan dans är knappt en riktig fest.

Nick igen

Strunta i texten. Kolla bara hur folk dansar på den här videon. Just sådan dans gillar jag. Inga formkrav. Inget rätt, inget fel. Bara känna av och göra vad som faller en in. Gott.

Får jag lov?

Det är märkligt hur saker och ting blir "inne" en kort period och sedan totalt glöms bort, medan andra "heta" nyheter visserligen svalnar en aning men ändå aldrig glöms bort. Jag menar ungefär så här: de flesta kan väl dansa vals någorlunda eller twista eller shaka, men hur många bjuder nuförtiden upp till en macarena eller en zorbadans? Filmen "Zorba" (1964) - med den kraftfulle Anthony Quinn i huvudrollen och med Alan Bates som blyg engelsman - var en bra film som gjorde många nyfikna på Grekland och denna sirtaki-dans. När filmen gick på svenska biografer, så dök även denna EP upp:Musiken var komponerad av Mikis Theodorakis - faktiskt en del av svensk musikhistoria. (Samarbete med Arja Saijonmaa m.fl.) På omslagets baksida fick vi lära oss dansstegen:
Jag har aldrig blivit uppbjuden av någon dam som velat dansa det här. Något måste vara fel.