Slas saknas

Slas har lämnat jordelivet. En unik stämma har förstummats. Han lyckades skapa en alldeles egen stil. Och han var kolossalt jämn i sin oerhörda produktivitet. Andra som är så ofattbart kreativa gör ju stundtals väldigt pinsamma bottennapp - men icke Stig Claesson. Jag håller med Klas Östergren som sade, att Slas inte skrev en enda dålig bok. Och det vågar jag påstå trots att jag inte har läst allt av Slas. Östergren ville ogärna framhäva någon Slas-bok som bättre än andra, men under viss press nämnde han - givetvis - "Vem älskar Yngve Frej", "Om vänskap funnes" och några till. Jag vill gärna "puffa" för ett par Slas-böcker som inte ofta får någon uppmärksamhet: "En vandring i solen" och "De tio budorden".

Slas var ett geni som såg, hörde och lade märke till saker som går de flesta av oss förbi. Han kunde på sitt högst personliga sätt öppna våra sinnen och få oss medkännande.

Sverige har nu i ett enda slag blivit intellektuellt fattigare.