Favorit i repris

Jag surfade hit och dit på YouTube och kollade in gamla klipp ur "Så ska det låta". Oj, så många bra saker det ligger där ute! Ni minns väl detta?Gåshud när hon tar i så där mot slutet!

Skytte är på väg

Först tänkte jag att om man har läst "Omvänd" så behöver man inte läsa "På väg". Men jag fick tänka om. Det var visserligen några detaljer som upprepades från "Omvänd", men "På väg" innehåller så pass mycket nytt att den bör läsas.Det som gällde om flyhänt skrivet m.m. för "Omvänd" gäller även här. Ingen med något vettigt omdöme kan förneka Skyttes skicklighet i att skriva. Bladen vänder nästan sig själva.

Det finns många intressanta resonemang och tankar här. Jag kan bara ge några exempel. Det var t.ex. nytt för mig att dysterhet inom den ortodoxa teologin betraktas som en av människans åtta huvudlaster (s. 35). Skytte exemplifierar med Paulus. När epistelförfattaren var i Aten och såg alla avgudabilder blev han "upprörd i sitt innersta" (s. 37). Det är viktigt att poängtera - han blev inte dyster eller deppig. Han blev upprörd. "Dysterhet gör dig passiv, att vara upprörd manar till handling." (s. 37)

Jesus och hans lärjungar var "rent bokstavligen alltid på väg någonstans" (s. 46). "Även Bibelns mest kända omvändelse utspelar sig på en väg" (s. 48). Vad Skytte syftar på är förstås när Saul - på väg till Damaskus - blev Paulus.

Skytte skönmålar inte sig själv. Han har inte blivit oskyldig, "ren som snö" eller oantastlig som bekännande kristen. Nej:
"Jag ser att jag i många avseenden fortfarande beter mig som förr. Jag brusar upp. Har lätt till kritik. Är otålig och kan visa missnöje med andra. Tusen sådana saker varje dag. Men det är sådan jag alltid har varit. Det är inget som har tillkommit.
Däremot kan jag notera att en del dåliga vanor, laster och synder försvunnit." (s. 65f)
Det känns igen. Även jag är omvänd, men inte är jag "Guds bästa barn" för det.

Det är kul att läsa hur Skytte har kommit fram till samma inställning som jag: man måste välja sina strider och inte slösa energi på fruktlösa debatter och liknande. Paulus gjorde så. Han försökte inte omvända oemottagliga. Då gick han bara någon annanstans. Skytte:
"Budskapet är alltså glasklart: slösa inte tid och kraft på att försöka omvända dem som inte vill lyssna. Det finns viktigare saker att göra." (s. 80)

Det skulle vara möjligt att utvidga den här bloggposten till något väldigt långt bara med citat ur boken. Mitt råd blir i stället: Läs den!

Intellektuellt mörker på hög nivå i Malmö

Bra skrivet av Paulina Neuding - detta. Åter igen kan man fråga sig hur vissa personer med politisk makt kan ha fått sitt folkliga förtroende.

Två nya

Här gäller det att hänga med och inte sitta och nicka till. Nyligen lade jag till en tidskriftslänk i blandade-länkar-menyn här till höger och nu alldeles nyss lade jag till en blogglänk i blogglänkmenyn. Var vaken!

Öh, äh, va ska du ha?!

Han har minst en poäng här, Göran Skytte. Ibland kan man undra t.ex. var "vanlig hyfs" har tagit vägen.

Been missing you...

Ah... Något att se fram emot:Låt det inte dröja tio år igen! Smakprov här. Jag tippar att mitt betyg på det här albumet blir full pott.

Teknikfascism?

Den digitala klyftan finns. Antagligen krymper den. Men frågan är hur mycket som är självvalt och hur mycket som är framtvingat. Vad händer t.ex. med alla elallergiska personer när mer och mer förväntas skötas elektriskt? Är vi inne i en teknikfascistisk tid? Är det så att alla som inte hänger med när det gäller tekniska "landvinningar" hamnar på efterkälken på flera sätt? Är det så vi vill ha det? Står valet mellan att hänga med på tåget eller att definitivt frysas ut och dras till ättestupan? Saknar tekniska idioter - eller personer som är helt likgiltiga inför ny teknik - existensberättigande? Det kan verka så ibland.

Jag tycker mig se att IT-tekniker och sådana figurer tillskansar sig alltmer makt. Är det rimligt att dessa personer skall ha tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet i flera sammanhang? Var finns andningshålen och reträttplatserna för människor som inte vill hänga med i allt nytt? Snart måste man väl ha med sig bärbar dator om man är på något kloster för en retreat.

Repetition, repetition, repetition

Jag repeterar:
Detta
och
detta
och
detta

Ny länk i denna blogg

Ny länk här till höger: Peter Englunds blogg "Att vara ständig".

En aldrig sinande ström med böcker

Det är märkligt hur många böcker det kan ges ut i samma ämne. Blir marknaden aldrig mättad? Hur många olika böcker om hundar går det att sälja? Hur många olika kokböcker hittar sina köpare? Blir folk aldrig mätta? Låt mig ge exempel.

På biblioteket i dag lade jag märke till många hundböcker som påminde om varandra. Här finns det pengar att tjäna! En del författare har tydligen upptäckt att detta kan vara lukrativt. Samma författare eller författarpar eller författarteam kan skriva flera hundböcker som är till förväxling lika varandra. Många tunna böcker var för sig mellan hårda pärmar och med många färgbilder - det blir pengar det. Att samla allting mellan två pärmar är ju ingen smart affärsidé alls. Jag lämnar nu förslag på nya böcker i ämnet - eller de kanske redan finns!?

* Gå måndagspromenad med hunden
* Gå tisdagspromenad med hunden
* Gå onsdagspromenad med hunden
* Gå torsdagspromenad med hunden
* Gå fredagspromenad med hunden
* Gå lördagspromenad med hunden
* Gå söndagspromenad med hunden
* Leta kantareller med din hund
* Leta tryffel med din hund
* Leta champinjoner med din hund
* Leta karljohansvampar med din hund
* Träna bort hundens ovana att skälla planlöst
* Träna bort hundens ovana att jucka mot främlingars ben
* Träna bort hundens ovana att bita sönder saker du vill ha i fred
* Träna bort hundens ovana att tigga vid matbordet
* Så får du din hund att gilla veterinärbesöket
* Så får du din hund att gilla tandborstning
* Så får du din hund att låta brevbäraren vara i fred
* Så får du din hund att räcka vacker tass
* Jogga med din hund på en måndag
* Jogga med din hund på en tisdag
* Jogga med din hund på en onsdag
* Jogga med din hund på en torsdag
* Jogga med din hund på en fredag
* Jogga med din hund på en lördag
* Jogga med din hund på en söndag
* Ät frukost med hunden
* Ät lunch med hunden
* Ät middag med hunden
* Ät mellanmål med hunden
* Res i Sverige med din hund
* Res utomlands med din hund
* Upptäck hembygden med din älskade vovve
* Utforska närområdet med din gulliga promenadlimpa
* Meditera med din hund
* Gör yoga med din hund
* Gå i terapi med din hund
* Gå på bio med din hund
* Gå medsols med hunden
* Gå motsols med hunden
* Gå i nedförsbacke med hunden
* Gå i uppförsbacke med hunden
* Var barfota med hunden
* Var barhuvad med hunden

... Etc. Etc. Etc. Bara fantasin sätter gränserna!

En intervjusamling

Om man är intresserad av Ulf Lundells liv och karriär, så är denna en bok man skall läsa (Vi bortser från omslaget som är ganska taffligt gjort och inte helt porträttlikt):Man kanske har läst varje intervju innan, när det begav sig, men det kan i så fall vara smidigt att nu ha alla Christer Olssons intervjuer med Lundell så här mellan två pärmar.

Här kommer vi Lundell nära inpå livet. Det är väl inte direkt några överraskningar här. Vi får inte mattan undanryckt under våra fötter. För oss som kan vår Lundell sedan länge är det inte särskilt "hot stuff". Men boken är definitivt värd att läsa - eller läsa om igen.

Att den bygger på intervjuer gör att den ibland blir lite svamlig och s.a.s. lös i hullet. Men det låter jag passera.

Det finns en annan sak med den här boken som jag kan finna lite störande. Jag får intrycket att Olsson och Lundell är så pass överens om det mesta, så att det saknas lite dramatik. Jag tror inte att det är riktigt nyttigt när en intervjuare lever så pass nära sitt intervjuobjekt som Olsson antagligen gjorde under en del turnéer. Det gör, förmodar jag, att viss berättigad kritik tigs till glömska. De riktigt tuffa och respektlösa frågorna lyser med sin frånvaro.

Många gånger när jag har läst Lundells texter - romaner och sångtexter - har jag tänkt ungefär så här: "Det är ju också tusan att han inte har tuffare lektörer. Hans texter skulle ha vunnit på nedbantningar både här och där. Han skulle behöva någon rådgivare som kan säga till honom att stryka något och omformulera något annat."

Res inte dit

Det finns alltid anledning att hålla koll på Dagen. Detta är bara ett exempel.

Ännu ett mästerverk

Sedd:

För mig är det klart: Lars von Trier är nu världens mest intressanta filmregissör sedan flera år tillbaka. Han är i en klass för sig när det gäller att filmiskt ställa allmänmänskliga och samtidigt interpersonella problem på sin spets. Ingen kan "röra om i grytan" som han. Ingen medveten människa kan förhålla sig helt likgiltig inför hans filmer. Att han är ett geni borde vara uppenbart.

Antichrist har fått väldigt blandade recensioner - vilket du lätt kan se här. Hur man kan ge den så låga poäng som 1 och 2 är otroligt. De recensioner som jag finner mest adekvata är DN:s, Russins och SvD:s.

Upp stiga orden...

Jaha. Nu är det i gång. Pajkastandet till höger och vänster. Det kommer att hålla på ända fram till valdagen. Det här tar nog något slags rekord i begreppsförvirring.

En bok om idé- och lärdomshistoria

Inte minns jag nu om den var kursbok eller inte. "Idé och lärdom" kom i alla fall ut i denna upplaga 1973. Boken var en antologi med bidrag av Ronny Ambjörnsson, Sven-Eric Liedman, Kurt Aspelin m.fl.

I en essä jämfördes Platons "Staten" med Thomas Mores "Utopia". Visste du att More drömde om ett samhälle med sex timmars arbetsdag?! Både Platon och More tyckte f.ö. att samhället borde vara som en enda stor familj. (Men Carl G. Liungman jämförde i ett helt annat sammanhang Platons statsdrömmar med Hitlers dito - till Hitlers fördel.)

Här finns också en essä som bl.a. behandlar några märkliga idéer hos Anders Bachmansson, adlad Nordencrantz (1697-1772). Han menade bl.a. att det inte finns några "absoluta etiska normer" (s. 121). Köpmän borde ha den politiska makten - "eftersom de är de enda, som har kunskaper i statens viktigaste angelägenheter, nämligen handel och manufakturer". (s. 134) Människor kan - enligt Nordencrantz - indelas i "förståndiga rika, dumma rika, förståndiga fattiga och dumma fattiga" (s. 140f). De lärda får inte bli för många - "eftersom de tär på landets ekonomi" (s. 143). Arbetare skall vara "okunniga om allt som inte gäller deras yrken" ty "kunskap är farlig" (s. 144). Sic...

I ytterligare en annan essä jämförs Nietzsches och Freuds kulturkritik. Båda dessa stora tänkare, som haft sådant enormt inflytande, betraktade människan "som en driftsvarelse, ett djur" (s. 209). Aggressionen är enligt båda "en förutsättning för det dåliga samvetets uppkomst" (s. 218). Underförstått: när vi inte får ta ut vår ilska på andra, så vänder vi den inåt.

Hå hå, ja ja. Ibland kan man undra varför vissa filosofer och tänkare bemöts med så oerhört mycket större respekt än andra.

Pendel mellan hopp och förtvivlan

Katastrofen i Haiti är så ofantlig att den närmast blir totalt obegriplig. En sak blir emellertid tydlig: den lockar fram det bästa och det värsta hos människor. Å ena sidan ser vi fantastiska hjälpinsatser - å andra sidan ser vi vedervärdig brottslighet välla fram ur gömställena. Det finns anledning att känna både hopp och förtvivlan.

Överraskande bra säsong

Låt nu denna senaste säsong av "Stjärnorna på slottet" bestämma var ribban skall ligga. Alla ni som tror att TV-underhållning kräver konflikter, lögner, pakter, svek och/eller bråk för att vara intressant måste nu tänka om. Den senaste kvintetten på slottet har bevisat att en TV-serie kan vara hur intressant som helst utan någon konflikt el. likn. mellan de medverkande. Mycket bra!

Fuskpanorama

Ni får ha överseende... Jag stod där med kameran och hade inget vidvinkelobjektiv. Jag tog tre foton efter varandra, från vänster till höger. Här har jag tejpat ihop dem:

Efter diverse krångel hade vi hamnat i Colombias huvudstad Bogotá sommaren 1986. En dag gjorde vi en utflykt till "Saltkatedralen". Dessa bilder är tagna i närheten av den underjordiska sevärdheten.

Glad hund i frihet

Vi körde bort för att låta hunden "springa av sig". Här ser ni en hund som uppskattade friheten i att springa runt på Ölands stora alvar - eller rättare sagt: Möckelmossen - medan inget annat ljud hördes än husses och mattes röster:

Jag spelade även in en annan film för att dokumentera tystnaden, men just när jag filmade blåste det. Man måste vara där på plats för att riktigt begripa att det kan vara så tyst.

Knappast kultstatus här i vårt land

Kult? Jag är skeptisk. Flera av de här låtarna kände jag inte alls till. Man kan också undra hur pass bra de är s.a.s. i sig själva.
Hur som helst: det här albumet kan man använda vid någon frågesport. Till varje låt kan man fråga: - I vilken TV-serie eller film hör den hemma?
Jag tror inte att en enda person på denna planet skulle få alla rätt.

Det finns alltid något att haka upp sig på...

Det är lite komiskt vilka kommentarer det kan dyka upp. Tag som exempel alla reaktioner på Mona Sahlins väska. En irriterad kommentator läxade upp hela journalistkåren för dålig research. Hon menade att det tar tre minuter att ta reda på att Monas väska kostade 6.000 pund - inte kronor. Jaha? Men vad är då detta? Den här skärmbildsdumpningen (från denna sida) talar ju ett annat språk:

169 dollar motsvarar nu c:a 1.217 kronor. Upprörande?

Boktips

Den här boken måste jag läsa. Snart kommer väl någon och påstår att det bara är elakt förtal...

Yxan faller tungt

Man kan tycka att han får vad han förtjänar. Man kan tänka "Rätt åt honom!". Men visst går hon till överdrift?Är det någon som känner igen bilmärket? Kan det vara en BMW? Det skulle i så fall inte förvåna mig...

En vetenskapsman fylld av hat

Klart intressant - detta. Jag fann det via denna länk - som jag i sin tur fann här. Och dit hittade jag genom att börja här.

Strid för stridens egen skull?

Internet avslöjar hur lågt vissa människor kan sjunka. När man läser en del dynghögskommentarer kan man ibland undra om de som kommenterar lever bara för att avsiktligt vantolka bloggposter, kolumner och krönikor - och för att vara allmänt stökiga och "pain in the ass". Vissa kommentatorer verkar dessutom ha noll förmåga att inse när slaget är förlorat. De stångar sina pannor blodiga och fattar inte att de gör bort sig. Varför har en del personer så fruktansvärt svårt för att välja sina strider? Varför inte bara lägga ned och strunta i att kommentera?

Jag provar den metoden allt oftare. Härom dagen hade jag på en offentlig plats kunnat ta en strid med en kärring som saknade hyfs, men i stället gick jag bara demonstrativt därifrån och behandlade henne som luft. Jag hoppas budskapet gick fram, men man kan aldrig vara säker.

Grinig gammal gubbe gäspar

Det är väl en nackdel med att bli äldre... Man har hört och sett och varit med om nästan allting tidigare. Den här plattan fick fina recensioner, men jag tänker: "Än se'n?".Behöver världen ännu flera album av det här slaget? Måste vi ha ännu flera vaggvisor för vuxna? Den här plattan gör ungefär lika mycket skillnad som mera vatten på gåsen. Jag gäspar.

Suck...

Man tar sig för pannan - när man läser något som detta. "Nätet kan inte det som papperet kan. Amatören kan inte leverera som ett proffs." Ge mig styrka och tålamod. Pontus Dahlman har inte fattat. Vad han säger är egentligen: "Om du inte har intyg på att du har genomgått journalistutbildning och inte skriver för gamla beprövade tidningar, så är du kass på att skriva. Då är din röst inte värd att lyssna på. Om du inte kan formulera dig med långa och krångliga meningar, så är du inte tillräckligt verbalt begåvad för att ha rätt att yttra dig."

Antingen är han dåligt påläst eller så ljuger han. Jag misstänker ibland att det i vissa fall snarare kan vara tvärtom. Det finns bloggare som driver sina bloggar därför att det inte finns någon tidning som vill ha deras alster - av den anledningen att tidningar inte har plats för sådan fördjupning.

En topp-bok om "Tio i topp"

En nödvändig bok för alla "Tio i topp"-nördar:De fakta som inte finns med här angående det berömda radioprogrammet kan inte vara värda att veta. Här finns allt den på detta program insnöade kan önska sig. Den största delen av boken (s. 34-416) presenterar alla artisterna från A till Ö. Därefter vidtar c:a 100 sidor med veckoresultaten, ettorna vecka för vecka, de 100 populäraste låtarna, de 50 populäraste artisterna etc. Sist i boken finns ett titelregister och ett personregister. Så skall det se ut! Mycket att fördjupa sig i! Vad jag kan sakna är någon lite djupare analys av hur musiksmaken ändrade sig från begynnelsen till slutet. Men betyget måste ändå bli en femma på en femgradig skala.

Några saker att lägga märke till:
- Hep Stars (på femte plats efter The Beatles, Cliff Richard, The Rolling Stones och Elvis Presley i nu nämnd ordning) var mera populära i poäng räknat än Beach Boys (6), vilka i sin tur kom långt före ABBA (13) som i sin tur fick fler röster än Kinks (14) (ABBA fick sin storhetstid lite senare...)
- Den låt som låg längst på första plats var "Looking out my back door" med Creedence Clearwater Revival (Tio veckor 1970)
- Det fanns ganska många s.k. one hit wonders - och den kanske mest kända var "Killing me softly with his song" med Roberta Flack
- Four Tops, Status Quo, David Bowie och Alice Cooper är några av alla dem som "försökt med tre låtar eller fler utan att någon av dem tagit sig in på listan" (s. 520)

En frestande serie

En mycket sympatisk och trevlig serie. Problemet med den är att jag vill åka iväg till Italien genast.

Irland, Skottland eller Italien? Måste jag välja? Jag älskar ju alla!

Smaksak

Körde en runda. Gick en sväng. Tog denna bild (Redan här är den beskuren):

Sedan beskar jag den ännu mera:

Vilken bild är bäst? Motivera!

Sluggern slår

Med Jan Guillous sätt att resonera här är jag en liberal dumstrut - eftersom jag inte har kommenterat nyheten om att Israel trots allt sysslade med stöld av döda palestiniers organ. Märkligt. Vad har över huvud taget liberalism med saken att göra? Jan Guilt By Association Guillou?

Skottsäkert

Vad är detta att orda om? Det är väl alldeles självklart att polis måste få skjuta i nödvärn. Att skottet tog i benet verkar ju vara helt i sin ordning. Inget att tjafsa om.

Till vilken nytta?

Jaha? Och? Gången är krattad till vilket jobb som helst?

Nulägesrapport direkt från verkligheten

Min fru håller diet som innebär att hon bl.a. inte får dricka alkoholhaltiga drycker. Jag får, medan hon späkar sig, laga all min mat själv. Det är inte mer än rätt. Nyss lagade jag panerad rödspätta med kokt potatis och remouladsås. Jag skulle ljuga om jag hade sagt att det var en kulinarisk delikatess, men det var inte helt fel. Och det gick utmärkt att dricka vitt vin till.

Hur svårt kan det vara?

I dag hände det igen. Nu är måttet rågat. Jag gjorde denna skylt, fäste den på en pinne och bankade ner pinnen med skylt i marken, intill en bajshög:Inte för att jag tror att syndaren slutar med sina dumheter, utan mest för att göra en annan markering.

Ny länk

Det känns helt rätt att lägga till en ny länk här till höger. Snacka om hög ambitionsnivå.

Inte bara på film

I dag hade jag ett förtroligt samtal med en trovärdig person. Det han hade att berätta gör att den här filmen känns klart sannolik. Sådant kan hända här och nu.

Gammal är äldst...

Det finns några bra versioner med andra sångare/sångerskor, men för mig är originalet ändå bäst. Det måste höras i rösten att det här är en person som har varit med om en hel del. Det blir mera trovärdigt så. Makalös text till en underbar melodi!

Sin fars son

Äpplet faller inte långt från trädet... Jag har en kollega på jobbet att tacka för den här länken.

Dagens fotograf. 2

Walker Evans! Se t.ex. denna bild och denna. Se flera bilder här. Mästerligt.

Dagens fotograf. 1

Dorothea Lange! Se t.ex. denna bild och denna. Se flera bilder här. Mästerligt.

En röst från andra sidan?

Ja, vad skall man tro? Det finns ganska många böcker nu om Nära-Döden-Upplevelser och liknande. George G. Ritchies och Elizabeth Sherrills "Från andra sidan" (Semnos, 2008) är väl varken bättre eller sämre än de flesta andra i ämnet. Den är på c:a 140 sidor och språket flyter lätt, men den känns ändå en aning för lång.

Vad jag kan sakna är flera odiskutabla vetenskapliga bevis på ett liv efter detta. Men det kanske är ett orimligt krav? Problemet borde kunna lösas med någon sorts kamera som kan filma vad som händer direkt efter dödsögonblicket. Om den person som då lämnar kroppen, svävar upp t.ex. mot taket i sjukhussalen och sedan återvänder till livet därefter kan beskriva vad läkare och andra sade och gjorde direkt efter dödsfallet - och det stämmer överens med det som kameran har registrerat! - ja, då är jag med.

Men vad är det som säger att sådana beskrivningar som finns t.ex. i denna bok är sanna? Inte mycket. De kanske var drömmar, hallucinationer eller några andra psykologiska fenomen. Men nog vore det snopet om döden är slutet.

Hur som helst kan det vara intressant att läsa sådana här böcker. Det är ganska ofta som skildringarna stämmer överens. Det är ljus i en tunnel, det är möte med en ljusgestalt (ofta = Jesus) o.s.v. Ritchie är övertygad om att han mötte Jesus "på andra sidan". Men han var också på besök i helvetet. Det påminde om att trampa vatten och om Sisyfos' fruktlösa kamp för att få stenen att stanna däruppe och inte rulla ner igen.

Dum kritik

MBT. (Man Blir Trött.) Detta är så irrelevant och korkat att jag tar mig för pannan.

Hennes synsätt är ungefär lika begåvat som
- att klanka ned på en kokbok för att den inte har något kapitel om motorcyklar

- att ge en dålig recension på en jazzplatta för att den inte innehåller dansbandsmusik
- att ge nedlåtande kritik om en skräckfilm för att den inte är rolig
- att underkänna en traktor för att den inte kan köras i 180 km/tim

etc.

Värdig världsmästare?

Fy f-n vilken otrevlig människa han verkar vara. En föredetting som fortfarande är diva och beter sig som en finnig högstadiemobbare. Och som grädde på moset dessa smaklösa tatueringar. Ge mig en spypåse. Jag hoppas Paatrik åker ut ur serien snarast. Jag vägrar titta på denna TV-serie så länge han är med.

Tramsig reklam

När jag åker buss kan jag nästan inte undgå att se tramsiga reklambildspel. Ett av dessa nervpåfrestande fenomen är en slinga om en skola. Olika bilder flimrar förbi med texter som:
"Skolan mitt i stan", "Modern utbildning", "Glädje", "Studier" och "Öppen för alla". Det är ungefär lika klargörande som "Tak", "Golv", "Väggar", "Korridorer" och "Trappor". Är det att profilera sig? Det finns flera skolor som kan kalla sig "Skolan mitt i stan". Det är inte heller särskilt originellt att bedriva "Modern utbildning" och "Studier". "Glädje"? Går man i skolan för att bli glad? "Öppen för alla"? Snicksnack. Vem som helst kan inte komma in på den skolan.

Det blir ofta töntigt när man gör reklam för offentlig verksamhet som om det vore vilken köp-slit-och-släng-vara som helst. Sälja och köpa - det är allt livet går ut på!

Google fegar inte

Detta var ju tufft av Google. Det hedrar dem.

Google fegar

Google har orden i sin makt. Google väljer vad som passar sig och inte passar sig. Google bestämmer vad vi får skämta om och inte. Google har tolkningsföreträdet.
(Bilden är hämtad härifrån.)

Mycket har blivit bättre

En mycket intressant röst i allt brus: Hans Rosling - och Gapminder. Kolla även hans blogg. Här har vi en man som vet vad han talar om.

Vad hände med Hans Palmstierna, Georg Borgström och andra domedagsprofeter? När de höll på som värst trodde man att Jorden skulle gå under i samma ögonblick. Deras förutsägelser blev inte besannade.

Undvik dem

Res inte till länderna som är med på den här listan. Köp ingenting som kommer därifrån.

Samband?

Öh? Är det någon som begriper? Ju sämre ordförråd desto större trygghet? Eller?
(Hämtat härifrån.)

Dumt uttryck: Ny och fräsch

Ibland lyssnar jag på radio när jag kör bil. Och ibland hamnar jag lyssnande på en reklamfinansierad kanal. Jag måste sluta med det. Det är bara själsdödande. Detta ständiga forcerade dösnack om allt och ingenting. Det senaste i den där radiokanalen som kan ge mig hjärnblödning är det dumma uttrycket "Ny och fräsch" - eller "Nya och fräscha" eller "Nytt och fräscht". Det händer aldrig att de där papegojorna säger enbart "Ny" eller enbart "Fräsch". Nej. De två orden måste alltid uttalas tillsammans. Om någonting är nytt, så är det alltså även - alltid! - fräscht. Nästa gång jag hör det uttrycket, så får jag förmodligen ett nervöst sammanbrott.

Kränkande?

Kränkt hit och kränkt dit. Om vi skulle anmäla varandra för kränkning till höger och vänster, så skulle inte åklagarna få tid med något annat. Jag säger som Jan Myrdal sade apropå kränkning (Fritt ur mitt minne):
- Jag känner att man förolämpar min intelligens varenda dag. Jag kan inte gå omkring och känna mig kränkt för det.

Terapi

Jag är nere. Jag behöver något uppiggande. Då passar det bra med Kajan.

Sandlådenivå

Nu är det i gång. Det är ingen lek - som Thomas Nydahl helt riktigt påpekar här.

Kallt? Katten heller.

Vår hankatt Vito är nog inte som alla andra katter. Han jamade och bar sig åt för att han ville gå ut. Och ute i mörka vinterkylan satte han sig ner i snön och filosoferade. Han är lite eljest.

Carlosarah

Oj, oj, oj. Jag säger bara: Gå in på YouTube och sök Santana. Jag lovar: Det är inte bortkastad tid. Se och hör t.ex. detta. Gudomligt vackert!

Några rader om "Riket II"

Sedd igen:

Betyget känns självklart. Det måste bli en femma på en femgradig skala. "Riket II" blev en helt makalös TV-serie. När man har sett den, så kan man inte gärna ifrågasätta Lars von Triers geni. Den här TV-serien sopar banan med nästan allting annat. Det må så vara att jag inte begriper allting i handlingen, men jag är inte dummare än att jag förstår detta faktum: "Riket II" är en genial serie. Och Ernst-Hugo Järegård var vansinnigt bra i sin galna roll.

Några rader om "Maffiabröder"

Sedd igen:

Martin Scorseses "Maffiabröder" är ett mästerverk. Det är väl i och för sig tacksamt att göra film om maffian - spänningen kommer per automatik, kan man tycka - men det är absolut inte alla maffiafilmer som är mästerverk. "Maffiabröder" vill jag placera som god trea bland alla maffiafilmer som jag har sett. Plats nr 1 och 2 går till "Gudfadern" och "Gudfadern II".

Här finns några makalösa kameraåkningar som måste gå till filmhistorien som några av de mest eleganta och tjusigaste som gjorts. Dessutom spelar här Joe Pesci en av filmhistoriens äckligaste typer. Jag önskade att hans karaktär i filmen skulle gått ett hemskare öde till mötes.

En samling av en mästare

Bill Evans var en av jazzens främsta pianister. Den här plattan bör man därför ha:

(Omslaget är scannat och därmed kraftigt beskuret.)
Bill Evans är kanske mest känd här i Sverige för att ha spelat in en odödlig LP med Monica Zetterlund - "Waltz for Debby". Lira hade i nr 4 för år 2009 en alldeles lysande essä som handlade om inspelningen av just det albumet.

"The best of Bill Evans" innehåller mästerverk som "Beautiful love", "Spartacus love theme", "I've got you under my skin" och "My foolish heart". Inspelningarna gjordes mellan 1962 och 1966. Har jazzen någonsin egentligen varit mera intressant och spännande sedan dess?

Kan inte låta bli... Besök här

Gripande levnadsöde

Av en slump upptäckte jag att jag hade missat en fantastisk miniserie. Tack och lov för att SvT Play finns! Passa på att se:

och:

Lysande!

Det är lugnt?

Ingen anledning till oro? Det händer aldrig här?
Jag vet vad jag tror.

Några vinterbilder

Körde en runda. Gick en liten sväng. Tog några bilder. Jag anser, att de har en viss verkshöjd. Jag hävdar därför min upphovsrätt. Således: copyright Thomas O.

Trams

Oerhört fånigt. Tror de att det är tufft? På vilket sätt skulle det vara tufft? Jag fattar ingenting när det gäller
2LAX9
Det är ju bara ett krångligt sätt att skriva 2009.
2009 är fyra tecken, 2LAX9 är fem tecken.
MM9 hade varit bättre.

Inte Ran-fan

Sedd igen:

OK. Den är värd en fyra på en femgradig skala. Men inte mer. Det blir "too much". Man spelar över och det blir segt, segt, segt. Det blir ungefär som filmad teater. Kurosawa borde ha använt kameran på ett mera kreativt sätt. Här står kameran mest stilla och det blir sällan spännande. Och när personerna inte är stela som stenstoder så småspringer de fram som om de hade eld i baken. Inte ens masscenerna med ryttare och hästar till anfall blir så där riktigt fängslande som man kunde ha väntat sig - och det beror på att det är lite oklart vem som strider mot vem. Det hjälper inte mycket att manuset är byggt på Shakespeares "Kung Lear". Om man tvunget skall se en filmatisering av en Shakespearepjäs, så föredrar jag utan tvekan Polanskis "Macbeth".

En hälsning

Gott Nytt År! till dig, Villy. Apropå detta.

Gå med dig

Lars H. Gustafssons bok "Gå med dig" (2009), med undertiteln "om glädjen i att vara medmänniska", är en sådan där mysig må-bra-bok som känns ganska vanlig numera. Den är gemytlig och gosig ungefär på samma sätt som en badrock när man är på väg upp ur badet.

Här välts inga kiosker, här stormar det inte, här uppstår inga vilda debatter. Här är det vindstilla och det stryks mycket medhårs. Jag kommer på mig själv med att tänka: "Man skulle kunna göra ett blindtest med väl valda delar ur böcker av Lars H. Gustafsson, Stefan Einhorn och Owe Wikström. Endast ett litet fåtal skulle kunna placera rätt text ihop med rätt författare." Jag menar absolut inget elakt eller nedlåtande med det. Jag påstår bara att det de skriver påminner om vartannat.

Och när detta väl är sagt, så måste jag påpeka att jag är glad för att jag läste den här boken. Den får mig faktiskt att må bra. Jag blir glad redan av omslaget.

Bokens fem avdelningar har rubriker som ger oss adekvata ledtrådar till innehållet: "Det flyktiga mötet", "Älska mig för den jag är", "Vardagsmöten vid vägkanten", "Jag finns inom dig alltid" och "Vägen till försoning". Här skulle man eventuellt kunna misstänka att boken är ett mischmasch med allehanda trivialt och låtsasdjupt hokus-pokus à la Kay Pollak. Lugn - så är det bevare mig väl inte.

Dags för några citat som jag gillar extra mycket:

"Under det senaste året har också den indiske nobelpristagaren Amartya Sen kommit att betyda mycket för hur jag tänker kring min egen identitet. Sen menar att vi inte bara har en identitet utan flera. Frågan 'Vem är jag egentligen, innerst inne?' är felställd, menar han. Vi är många! Jag är en Uppsalagrabb med en rot i Sameland och en annan bland skånska ålafiskare, jag är förälder, änkeman, särbo, äldst i en stor syskonskara, barnläkare, författare, orgelspelare, fotbollsvän... uppräkningen kan bli lång. (...) Frihet, menar Sen, är att ha tillgång till sina olika identiteter, fritt kunna växla mellan dem och låta dem föra en frisk och livgivande dialog med varandra." (s. 41)

"(...) när jag ibland får frågan om vad som är viktigast i mötet med katastrofdrabbade människor, barn som vuxna, brukar jag svara: Ta av dig uniformen, lägg undan krisplanerna, öppna hjärta och händer, var dig själv och se människan!" (s. 105)

"Tröst finns! Den handlar om att våga vara utan att göra, finnas till hands utan att prata, hålla om utan att krama ihjäl." (s. 110)

LHG formulerade ett "8-punktsprogram för envar" att använda efter en katastrof:
Hör av dig!
Se den som drabbats!
Låt den drabbade berätta!
Var till tröst - men trösta inte!
Tänk på vännens tystnadsplikt!
Hjälp till praktiskt!
Bjud på glädje och vanligt liv!
Håll ut! (s. 113ff)

"Och är det någon tanke som idag behöver hållas levande så är det väl just denna: att vi alla är människor, förundransvärt lika trots allt. Att ingen är utanför." (s. 143)

Nytt mordhot

Om jag hade varit granne till Lars Vilks, så hade jag ställt upp till hans försvar. Ty även om jag inte är imponerad av hans konst, så skall han inte behöva mördas för att ha drivit gäck med profeten. Apropå detta. Läs även Vilks' bloggpost här.

"Bunta ihop dom!"

Det är intellektuellt ohederligt och tafflig retorik att - som många gör - försöka påskina att hela vänstern "kramar muslimer". Jag föraktar sådan klumpbildning, sådana generaliseringar. Det ger billiga poäng hos lättmanipulerade figurer. Ty jag hävdar min rätt att kalla mig vänstersinnad, men jag är alls icke positivt inställd till islam. Jag ser ingen motsättning i det. För mig är det ingenting konstigt. För mig är det däremot mycket egendomligt hur man t.ex. samtidigt kan vara feminist och försvara islams kvinnosyn.

Dagens haiku

Anti-Krist tar makt.
Iran, Kina, Indien tar
otrogna till slakt.

En bok om skapande begåvning

Den här boken - A. J. Cropleys "Skapande begåvning" (Denna upplaga från 1973) - köpte jag när den var ganska ny. Det var under en period då jag köpte allt i bokväg jag fick ögonen på när det gäller kreativitet. Den här boken är inte någon av de bästa i ämnet, men den är ändå värd att plocka några citat ur.

"Med kreativitet avses i denna bok således det som Guilford kallar 'divergent tänkande' eller som Bartlett benämner 'öppet tänkande'." (s. 21)

"(...) de högt kreativa barnen är bättre i läsning och språk, trots att skillnaderna i IK i vissa fall var så stora som 26 poäng." (s. 44)

"Divergenta eller kreativa människor visade till största delen preferenser för sådana ämnen som litteratur, moderna språk, historia och teckning, medan konvergenta människor föredrog naturvetenskapliga ämnen" (s. 45)

"Hög kreativitet ger (...) en markant förbättring av skolprestation, om IK-nivån ligger över 120." (s. 48)

"Kreativt tänkande människor har vidare kategorier - de kan se ekvivalens som inte är uppenbar för mer konvergenta individer." (s. 58)

"(...) en kreativ individs kognitiva funktionssätt utmärks av:
1 vida kategoriseringar
2 villighet att ta risker
3 villighet att anstränga sig intellektuellt
4 hög flexibilitet" (s. 61)

"(...) undervisningsmetoder som utnyttjar elevernas förmåga till kreativt tänkande leder till effektivare inlärning än metoder som förbiser denna förmåga." (s. 101)

Kristna förföljs även i Indien

Mats Tunehag är en av Sveriges mest läsvärda journalister. Det bevisas bl.a. med detta.

Tosiga formuleringar

Lasse Anrells "Floskeltoppen" i Aftonbladet är alltid rolig. Det roar mig alltid att se hur kända personer formulerar sig helt uppåt väggarna fel. Vad sägs t.ex. om följande dåraktigheter?

"Blir du påkörd i 30 km/h är risken att dö bara 1 på 10, medans blir du­ påkörd i 50 km/h så är det precis tvärtom.”

”Under tidigare år då Socialdemokraterna hade ansvaret förtidspensionerades 140 personer om dagen. Tio av dessa var ung­domar under 25 år. Idag är det tvärtom.”

”Inte mindre än 25 nya barn har fötts i Storå, Löa och Stråssa enligt senaste sammanställningen.”

Man undrar hur det står till bland hjärnvindlingarna.

En plåga att höra

Av en slump råkade jag höra Lars Gustafsson i P1 - här. Det var bedrövligt. För det första borde ingen få tillåtelse att prata i radio om h*n inte kan artikulera ordentligt. När Lars Gustafsson pratar får man vara glad om man kan urskilja två ord av tre. Det är ett evigt mumlande i skägget. För det andra har han en vedervärdigt mallig, besserwissrig och snorkig ton. Jag kan svårligen föreställa mig en malligare och mera överlägsen röst än hans.

Nickedocka?

Den här reklamfilmen är mer än vad jag står ut med:

Det är inte nog med att budskapet är diskutabelt. Det som framför allt får mig att nästan gå upp i atomer är hans vaggande och nickande hit och dit. Jag blir nästan sjösjuk av att se på honom.

Ett avgörande årtionde

Vi får inte ta allting för givet. Jag misstänker att 2010-talet kommer att vara helt avgörande när det gäller mycket som vi uppfattar som självklart. Det är inte alls säkert att vi år 2020 har alla de fri- och rättigheter som vi har nu. År 2020 är Sverige kanske en koloni under någon sorts diktatur. En dystopi? Kanske, men det är inte helt uteslutet.

Vi måste jämt och ständigt försvara alla de fri- och rättigheter som vi har nu. Det är inte alls självklart att de bara fortsätter att finnas. Sverige kan ibland uppfattas nästan som en skyddad verkstad. Den tiden tar kanske slut fortare än vi kan ana.

Karikatyr medför dödsstraff

Ingen anledning till oro? Jo, det tror jag. Apropå detta.

Dagens länktips

I stället för att jag skall sitta och försöka formulera något vettigt om det, så tar jag mig friheten att länka till Thomas Nydahl - här.

En sorts minideklaration

Det finns inget parti som passar mig likt hand i handske. I det stora hela hör jag dock hemma på vänsterkanten. Jag har deklarerat detta tidigare i denna blogg. Men i vissa avseenden är jag inte särskilt vänstervriden. Jag är t.ex. positivt inställd till en stark rättsstat med ett polisväsende som kan visa musklerna mot allehanda brottslighet. Jag är för en stark stat som s.a.s. är något att hålla i handen när stormen går. Jag vill inte ha en tandlös stat där vanliga hederliga medborgare faller igenom och hamnar på bar backe när det krisar. Det finns mycket som enskilda kommuner inte mäktar med och där måste staten fungera som garant. När det gäller kulturpolitik kan många nog uppfatta mig som ganska konservativ och snobbig. Etc. Jag tror att det framgår ganska klart för mina trogna läsare att jag i grunden är för en sorts frihetlig socialism med kristna förtecken.

Grått och disigt

Årets första bild med mobiltelefonen:

Fyra nyanser av grått? Nå, vi går i alla fall mot ljusare tider.

Föredömligt kortfattat

Jag tycker att man skall hushålla med orden. Jag anser att det är föredömligt att fatta sig kort. Jag finner många bloggar oerhört sega och tråkiga just därför att bloggförfattarna är så otroligt mångordiga och segar sig fram. Det är väl bättre att vara rakt på sak och inte krångla till det i stället för att gå en massa onödiga omvägar och aldrig komma fram till någon poäng. Många bloggar är så tjatiga och gnatiga och omständliga och trögtuggade att man nästan mår illa. De stoltserar med långa och krångliga meningsbyggnader och metaforer och bildspråk och poetiska vändningar och bisatser och semikolon och tankestreck och allt möjligt utan att komma till saken. Pudelns kärna är helt dold och oåtkomlig. De tuggar och tuggar och idisslar och idisslar. Aldrig ser man någon ljusning. De bara ältar och ältar och tjatar och gnatar. De kommer aldrig till något vettigt avslut. Det är helt annat med min blogg. Här kommer jag till saken med en gång och håller inte på med en massa tramsig utfyllnad eller en massa onödigt dödkött. Pang på rödbetan och sedan är det nog med det. Min blogg är ett föredöme i sin fåordighet. Jag är hela tiden precis och vet alltid vad jag vill. Många andra bloggar är så flummiga och obestämda att man undrar hur författarna bakom hittar fram till tangentbordet. Tänk om alla kunde vara så fokuserade och exakta som jag - så mycket bättre bloggosfären vore då. Här kommer man till pudelns kärna direkt och utan omsvep. Inget tjat, inget gnat. Raka rör. Inget dösnack. Inga dimridåer. Klara besked. Jag orkar inte med sådana bloggar där man aldrig kommer vidare utan bara trampar vatten. Jag står inte ut med poänglösa bloggar med en massa vackra ord helt utan substans.

Et cetera da capo sine fine ad infinitum in absurdum

Snyft, snyft...

Jaha? Är det så konstigt? Hade de väntat sig att bli bemötta som vilken medel-Svensson som helst? Det där med att spöka ut sig på olika sätt handlar väl just om att skilja sig från mängden och att bli sedd? Men om då folk lägger märke till dem, så känner de sig som aliens? Hallå?

Inte puckat

Då och då undrar jag hur det är ställt med mitt förstånd. Då finns det ju test att tillgå. Nyss var jag inne på Mensas hemsida och gjorde deras test. Jag är nog inte så dum i alla fall.

Poängen?

Fråga: Vad vore livet utan "Hajk"?

Svar: Inte lika roligt.

Mycket krångel, klent resultat...