Sluggern slår

Med Jan Guillous sätt att resonera här är jag en liberal dumstrut - eftersom jag inte har kommenterat nyheten om att Israel trots allt sysslade med stöld av döda palestiniers organ. Märkligt. Vad har över huvud taget liberalism med saken att göra? Jan Guilt By Association Guillou?

Det hände och kan hända igen

Vi får aldrig glömma. Vi måste hela tiden påminna oss själva. Detta är vi kapabla att göra mot varandra. Detta kan hända igen.

"Sonderkommando : ett vittnesmål" (2008) bygger på intervjuer med Shlomo Venezia. Han överlevde nazisternas judeutrotningar. I ett förord av Simone Veil (ej att förväxla med Simone Weil) kan vi läsa:

"Så hur överlever man i detta helvete där den enda utsikten är det ögonblick då man själv ska dö? På den frågan har varje deporterad sitt eget svar. För många, som Shlomo Venezia, gällde det att sluta tänka: 'De första tio tjugo dagarna var jag i konstant chock över det enorma brottet, sedan slutade jag tänka.' Varje dag hade han hellre dött, varje dag kämpade han ändå för att överleva." (s. 13)

Längre fram i boken beskriver Shlomo Venezia sina tankar kring det faktum att han blivit placerad i "Sonderkommando" (i Auschwitz-Birkenau):

"'Vad betyder Sonderkommando?'
'Specialkommando.'
'Special? Varför då?'
'Därför att vi måste arbeta i krematoriet... där man bränner människor.'" (s. 61f)

Vissa judar fick alltså hjälpa SS-soldaterna före och efter dödandet av andra judar - utstuderad ondska.

"Jag hade fått en sax för att klippa av håret på kvinnorna. Vi klippte bara dem med långt hår, aldrig några män. (...)
När vi var klara med hårklippningen och utdragningen av guldtänder kom två personer som tog kropparna och lade dem i en varuhiss som gick upp till bottenvåningen där krematorieugnarna fanns. Avklädningsrummet och gaskammaren låg i källarvåningen. (...) De som stod däruppe drog ut kropparna och lade dem två och två framför ugnarna." (s. 77)

I boken finns en del tuschlaveringar gjorda av David Olère. Exempel på hans konst kan du se bl.a. här. Han dog i Paris 1985 - inte p.g.a. sjukdom, nej, men i förtvivlan över att vissa s.k. intellektuella påstod att judeutrotningarna aldrig ägt rum utan bara var sionistisk propaganda.

I ett efterord av Marcello Pezzetti, "Historiker med särskild inriktning på Auschwitz [&] Chef för Förintelsemuseet i Rom" får vi veta:

"Det 'smutsiga arbete' som fångarna tvingades till, i tvåskift på tolv timmar vardera, bestod i att följa dem som skulle gasas ihjäl till avklädningsrummet och se till att de inte förstod vilket tragiskt öde som väntade dem, hjälpa dem att klä av sig så fort som möjligt, samla in deras kläder medan SS-soldaterna dödade de stackars människorna, dra ut kropparna ur gaskammaren, dra ut tandproteser, guldtänder och klippa av håret på kvinnorna, bränna kropparna i krematorieugnarna eller i massgravarna ute i det fria, krossa benen, kasta askan i Wisła, rengöra gaskammaren och vitkalka väggarna så att den var redo för 'behandling' av nästa transport. Inte i något endaste fall medverkade fångarna i Sonderkommando i själva dödandet." (s. 177)

"Arbeit macht frei"... Man kan fråga sig om det hela hade varit möjligt utan tysk ordning, organisation, logistik etc. Min förmodan är att det hade varit möjligt ändå. Den nazistiska judeutrotningen är förvisso inte den enda pogromen. "When will they ever learn", heter det i en sång av Pete Seeger. Det kan man undra.

Vad jag mer kan undra över när jag nu har läst denna bok om konkretiserad ondska är t.ex. dessa två frågor:
1. Hur kunde Gud låta det hända?
2. Hur kan judar fortfarande tro på Gud?

Mitt svar på fråga 1 blir:
Gud lät det hända för att det skulle bli oss en läxa. (Läxan att vi människor kan bli alltigenom onda mot varandra.)
Mitt svar på fråga 2 blir:
Se svaret på fråga 1.

Mäktig dumbom

Varje dag får jag bekräftat att världen är galen. Bekräftelserna tar sig olika uttryck. Ibland är de mera uppseendeväckande än annars. I dag blev det extra stolligt. Skärmbildsdumpning från Expressen: Man kan fråga sig: - Hur dum kan man vara och ändå vara president?

Det är skillnad...

Tillbaka till det internationella. Läs detta. Det tål att tänka på.

På lösan sand

Läs detta och se på videon. "no conclusive evidence" var det.

En annan röst

Det här kanske bidrar till ökad förståelse. Vad vet jag?

Detta evinnerliga hat

Suck...

No comments...

Hat, hat, hat och åter hat

Är det konstigt om Israel känner sig hotat? Nej. Se här.

Gripande kamp

Den här dokumentärfilmen måste du bara se - medan chansen fortfarande finns:

Vilken kämpe denna kvinna är! Kom sedan inte och gnäll över lite ont i foten...

Ett litet förtydligande

Jag kanske måste förtydliga mig apropå några tidigare bloggposter. Det är INTE så att jag försvarar Israels krig mot Gaza. Det är INTE så att jag hatar palestinier.

Krig är alltid avskyvärt. Men jag anser, att Israel hade rätt att försvara sig mot Hamas. Däremot gick Israel till överdrift. Nu har de lärt Hamas en läxa, men det kostade alldeles för mycket för Gazas befolkning. Det gick till kolossal överdrift. Det påminde om ett gängbråk där ena sidan hade slangbellor och den andra sidan hade bazookas.

Nu hoppas jag på åtminstone vapenvila. Fred är väl uteslutet. Jag tror, att det bara är en tidsfråga innan kärnvapen används mot Israel. Så mycket för den läxan...

Debatt med hat - och några banala tankar

Jag såg på nätet "Debatt" om Liza Marklunds bok "Gömda" och om Gaza. Man kan väl säga, att det var låsta positioner i fråga om Gaza. Och ingen ändrade väl ståndpunkt p.g.a. programmet.

Två saker slog mig särskilt. Dels den infantila intoleransen som yttrade sig i att man vägrade titta på sin motståndare, dels den lugna och sakliga framtoningen hos Eli Göndör. Jag är ingen expert på det aktuella kriget, men nog tycker jag att Göndör har en poäng här. Det är inte konstigt om Israel har känt sig hotat. Hur mycket skall Israel finna sig i utan att försvara sig?

Var kommer allt hat ifrån? Varför kan man inte behandla varandra med ömsesidig respekt och tolerans? Beror det på indoktrinering ända från tidig barndom? Varför kan man inte bara ha överseende med olikheter? Inte går jag omkring och hatar muslimer, inte går jag omkring och hatar araber, inte går jag omkring och hatar palestinier, inte går jag omkring och hatar och hatar och hatar. Jag låter inte hat ta över min själ. Jag konstaterar bara "Jaha, vi tycker helt olika i den här frågan. OK. Du kan väl få leva ditt liv på ditt sätt så länge du inte skadar någon annan, men du får inte hindra mig från att leva mitt liv på mitt sätt så länge jag inte skadar någon annan. Vi är definitivt inte överens, men vi behöver ju inte döda varandra för den sakens skull."

Var kommer allt hat ifrån? Varför kan man inte bara lägga ned alla vapen och säga: "OK. Det är så här: vi kommer aldrig någonsin att bli överens. Låt oss sluta hata varandra. All den energi vi förbrukar till att hata varandra skulle kunna användas till mycket bättre saker. Låt oss bli konstruktiva i stället för destruktiva. Detta hatfyllda spel vi håller på med är ett förlora-förlora-spel. Ingen kan vinna, ty när den ena parten tror sig ha vunnit, så börjar den andra parten genast att förbereda sig för hämnd. Hämnd föder hämnd föder hämnd i en oändlig spiral. Det finns inget slut på denna konflikt så länge någon vill hämnas. Låt var och en få sköta sitt så länge det inte skadar någon annan."

Banala tankar? Ja, kanske det. Men de har aldrig testats i verkligheten...

På sandlådenivå

Du (om du finns) som tycker att konflikten gällande Israels gräns är en bagatellartad konflikt - förklara för mig vilken gräns som bör gälla. Är det någon av dessa två:

Är det denna karta nedan som bör gälla?
Är det kartan här nedan som bör gälla?
Eller är det kartan här nedan som bör gälla?

(De två översta bilderna har jag scannat in ur min Bibel - Bibelkommissionens översättning från år 2001. Den därefter följande kartan är hämtad från denna sida. Den sista kartan är hämtad från denna sida.)

Nå! Vilken karta bör vi gå efter? Eller bör vi gå efter någon annan karta som nämns här? Hur motiverar du ditt val? Varför skall vi gå tillbaka till 1967? Varför skall vi gå tillbaka till 1948? Varför skall vi gå tillbaka till Jesu tid? Kan vi inte lika gärna gå tillbaka till tiden då Moses levde? Allvarligt talat: detta tjafs om Israel är enerverande. Borde inte detta gälla?

Den enda möjliga lösningen till att få ett slut på denna konflikt är kanske att hela det s.k. världssamfundet vidtar åtgärder mot alla inblandade medan strider pågår. Så länge parterna lever i fred med varandra pågår inga diplomatiska eller ekonomiska sanktioner. Så fort som parterna börjar strida med varandra börjar också sanktionerna gälla - mot alla inblandade. Att fråga "Vem började bråka?" känns irrelevant.

Men... Gaza, då?

Någon kanske undrar varför jag inte skriver något om Gazakonflikten. Är jag feg? Nej. Min passivitet har flera förklaringar. Jag nämner tre.

1. Vad spelar det för roll vad jag tycker i den frågan? Skulle min åsikt väga extra tungt? Är jag någon expert i ämnet? Är jag exceptionellt klok och förståndig? Tror inte det.

2. Jag ser ingen enkel lösning på problemet. Konflikten mellan israeler och deras allierade å ena sidan och palestinier och araber och deras allierade å andra sidan förefaller vara en konflikt så illa infekterad att inget ljus kan skönjas i någon tunnel.

3. Jag blir mer och mer skeptisk till massmedia och bloggosfären. Man drar förhastade slutsatser till höger och vänster och slarvar oerhört med faktakontrollen. Så: vem kan man lita på?

För övrigt och slutligen är jag böjd att tro detta: Israel skulle inte ha burit sig åt på det här sättet utan goda skäl. Jag misstänker, som många andra, att Hamas kan använda vilka skurkaktiga och djävulskt fula trick som helst för att vända opinionen mot Israel. Jag tror på Bernard-Henri Lévy här.