Lång väg till kyss

Gick och lade mig ganska sent i går kväll. Jag menar, att det var sent med tanke på att jag skulle arbeta i dag. Jag borde ha somnat tidigare. Men det var bara nödvändigt att se hur det här skulle sluta:

När de båda huvudpersonerna i den här filmen var så blyga och dryga, så satt vi i soffan och kommenterade. "Ja men, kom igen nu då! Säg det!" Vad var det de skulle säga? Att de älskade varandra, så klart. Det var ju en plåga att se deras tafatthet och rädsla för att göra bort sig. Så har det då blivit bekräftat ännu en gång: Jane Austen var en förbaskat bra författarinna.

Här är hela det fantastiska slutet - med spansk text. Om inte det är förälskelse, så finns det ingen sol.