Rör inte rötterna

Vad håller Skolverket på med? Det kan man undra när man läser detta och detta. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skrika "Heja!" på Jan Björklund, men nu gör jag det. Never mind höger/vänster. Detta är grundläggande.

En bok om idé- och lärdomshistoria

Inte minns jag nu om den var kursbok eller inte. "Idé och lärdom" kom i alla fall ut i denna upplaga 1973. Boken var en antologi med bidrag av Ronny Ambjörnsson, Sven-Eric Liedman, Kurt Aspelin m.fl.

I en essä jämfördes Platons "Staten" med Thomas Mores "Utopia". Visste du att More drömde om ett samhälle med sex timmars arbetsdag?! Både Platon och More tyckte f.ö. att samhället borde vara som en enda stor familj. (Men Carl G. Liungman jämförde i ett helt annat sammanhang Platons statsdrömmar med Hitlers dito - till Hitlers fördel.)

Här finns också en essä som bl.a. behandlar några märkliga idéer hos Anders Bachmansson, adlad Nordencrantz (1697-1772). Han menade bl.a. att det inte finns några "absoluta etiska normer" (s. 121). Köpmän borde ha den politiska makten - "eftersom de är de enda, som har kunskaper i statens viktigaste angelägenheter, nämligen handel och manufakturer". (s. 134) Människor kan - enligt Nordencrantz - indelas i "förståndiga rika, dumma rika, förståndiga fattiga och dumma fattiga" (s. 140f). De lärda får inte bli för många - "eftersom de tär på landets ekonomi" (s. 143). Arbetare skall vara "okunniga om allt som inte gäller deras yrken" ty "kunskap är farlig" (s. 144). Sic...

I ytterligare en annan essä jämförs Nietzsches och Freuds kulturkritik. Båda dessa stora tänkare, som haft sådant enormt inflytande, betraktade människan "som en driftsvarelse, ett djur" (s. 209). Aggressionen är enligt båda "en förutsättning för det dåliga samvetets uppkomst" (s. 218). Underförstått: när vi inte får ta ut vår ilska på andra, så vänder vi den inåt.

Hå hå, ja ja. Ibland kan man undra varför vissa filosofer och tänkare bemöts med så oerhört mycket större respekt än andra.

Epoker och människor

Ämnet jag ångrar att jag inte läste på universitet: idé- och lärdomshistoria. Jag har läst bl.a. filosofi, psykologi, sociologi och litteraturvetenskap. Men jag har aldrig läst idé- och lärdomshistoria mer än till husbehov. Sten Lindroths bok "Epoker och människor" (Denna upplaga från 1972) är en sådan bok som väckte mitt intresse för ämnet.

Det är just så: historien kan indelas i epoker och epokerna skapas till stor del av oss människor. Den här boken börjar med "Den moderna naturvetenskapens födelse", fortsätter med Lionardo, Bruno, Galilei m.fl. för att sedan komma in på Linnés betydelse och därefter avsluta med Darwin, Mendel m.fl.

Ett särskilt kapitel handlar om "Montaigne och tvivlets födelse". Från 1570-talets mitt härstammar hans mycket viktiga men numera föga kända "Apologin för Raymund från Sabunde", där han "utvecklar den fullständiga skepticismens evangelium. Tvivlet var den ädlaste, den enda hållbara livsformen. Åsikter, läror, sanningar och bedyranden var ingenting värda." (s. 96) Det skulle jag ha skrivit under på i min ungdom - men icke nu. Det ständiga tvivlet leder ingenstans. Det är bara som att trampa vatten.

Vad så med evolutionen? "Den biologiska utvecklingsläran kan inte föras längre tillbaka än hundra år före Darwin." (s. 187) "Den biologiska utvecklingsläran vaknar till liv under franskt 1700-tal, i en kultur där tron på det mänskliga framåtskridandet blivit allmän egendom." (s. 195) Det var Lamarck som utarbetade "den första genomtänkta biologiska utvecklingslära vi känner. Teorien hade stora svagheter (...) Men den allmänna grundtanken är vältaligt genomförd: djur- och växtarterna är inte konstanta, de har uppstått efter varandra i fastställd ordning, ur enklare former har de fullkomligare framgått." (s. 198)

I det avslutande kapitlet kommer Lindroth bl.a. in på Descartes - som "beskrev ett universum, där alla dunkla krafter var bannlysta, verkliga var bara materien och dess rörelse, naturforskning blev detsamma som mekanisk-matematisk problemlösning." (s. 230) Och på den vägen är det, kan vi påstå. Men den s.k. nya fysiken har tvingat oss att acceptera det oförklarliga. På subatomär nivå blir fysiken närmast metafysik, vill jag påstå.

Det går sakta framåt

Så. Nu är oktober 2007 avklarat. Testa Bildningsresan, Kitsch och Vykort.

Dennis - också en del i bildningsresan

När jag var liten brukade jag läsa Dennis. Har det gjort mig kriminell? Nej. Har det gjort mig extra busig? Nej.

Dennis var ungefär som USA:s svar på Emil i Lönneberga. Viljan var inte ond, men resultatet blev fel. Eller också blev resultatet helt rätt, fastän Dennis inte begrep hur det gick till. I det här numret av tidningen stoppar Dennis ett bankrån - i barnsligt oförstånd.

Detta kommer mig att tänka på busstreck och practical jokes. Var går gränsen? Eller är begreppen synonymer? "Hemlige Arne" i "Trazan och Banarne" tipsade om små hyss som väl alltid samtidigt var practical jokes. Ett busstreck är för mig ett hyss utan elaka avsikter, en sorts skämt som man hoppas tas med gott humör hos den som drabbas. Enligt synonymer.se är ett busstreck samma sak som rackartyg, hyss, ofog. Jag minns en gång i skolan när jag kastade radergummi på en kompis. Läraren såg det och skällde ut mig efter noter. Det var nära att han hade slagit mig. Han kallade mitt tilltag just för "ofog". Vilken torrboll.

Practical joke ligger nog närmare aprilskämt. Man lurar i någon något och just det faktum att offret tror på lögnen får lustiga konsekvenser. Att byta ut socker mot salt vid ett kafferep är definitivt ett practical joke. Är det ett busstreck? Ja, det kan jag tycka. Åter igen konsulterar vi synonymer.se och får veta, att ett practical joke är det samma som "spratt, skoj, handgripligt skämt, skälmstycke".

Dennis ägnade sig åt bådadera. Han var aldrig handlingsförlamad. Han såg till att få saker att hända. Han agerade enligt formeln "Fort men fel". För det mesta gick det åt skogen. Men ibland gjorde han faktiskt hyss av ren godhet.