Jag håller upp garden mot Gardell

Jag vet inte hur det är med er, men jag har bestämt mig. Jag litar inte på Jonas Gardell. Jag vet inte om han har en dold agenda. Jag är trött på att han aldrig kan vara 100 % allvarlig utan alltid måste tramsa till det. Jag är utless på hans egotrippanden. Jag spyr på hans bristande respekt för oss läsare och tittare. Det känns som om han anser sig vara den ende person på denna planet som har sett Sanningen och tror att hans försök att upplysa oss fåkunniga och tröga egentligen är futila.

Apropå detta.

Banal humor som inte är rolig

Jag letade upp detta för att se om det var roligt. En gång i tiden tyckte jag kanske att det var skojigt. Men nu frågar jag mig: Är detta roligt? Mitt svar är definitivt: Nej.

Jag tror, att man här försökte göra sig lika roliga som Monty Python-gänget. Man misslyckades totalt.

Valfrihet mellan strunt och skräp

Det blir alltmera sällan som jag ser på TV. Jag sörjer inte. Jag tycker det är bedrövligt hur mycket trams och flams och allmän dynga som visas. Det är såpor hit och såpor dit. Den som är den värsta bitchen eller den mest motbjudande skitstöveln blir hyllad som hjälte. Om det är att vara socialt kompetent att intrigera, bilda pakter, ljuga och svika så är jag gärna social idiot.

Mer och mer blir infantilt. Folk skall väl passiviseras genom infantilitet. Det är nog så den dolda agendan är tänkt. Ett barnsligt, naivt och ytligt folk är lättmanipulerat, lättnavigerat och lättlurat. Personer som vill propagera för mera allvar, djup och substans blir misstänkliggjorda. Se bara på Roy Andersson. Han kom redan 1997 ut med boken "Vår tids rädsla för allvar" och den har nog inte varit mera aktuell än nu. Men ve honom att rida på så höga hästar. Vem är han att sätta sig till doms över vanligt folk? Tvi vale för stort styggt troll. Vill jag fjanta och lattja bort min tid till ingen nytta, så angår det inte någon. (De fyra sista meningarna var ironiska.)

Favorit i repris

Jag surfade hit och dit på YouTube och kollade in gamla klipp ur "Så ska det låta". Oj, så många bra saker det ligger där ute! Ni minns väl detta?Gåshud när hon tar i så där mot slutet!

Överraskande bra säsong

Låt nu denna senaste säsong av "Stjärnorna på slottet" bestämma var ribban skall ligga. Alla ni som tror att TV-underhållning kräver konflikter, lögner, pakter, svek och/eller bråk för att vara intressant måste nu tänka om. Den senaste kvintetten på slottet har bevisat att en TV-serie kan vara hur intressant som helst utan någon konflikt el. likn. mellan de medverkande. Mycket bra!

Knappast kultstatus här i vårt land

Kult? Jag är skeptisk. Flera av de här låtarna kände jag inte alls till. Man kan också undra hur pass bra de är s.a.s. i sig själva.
Hur som helst: det här albumet kan man använda vid någon frågesport. Till varje låt kan man fråga: - I vilken TV-serie eller film hör den hemma?
Jag tror inte att en enda person på denna planet skulle få alla rätt.

En frestande serie

En mycket sympatisk och trevlig serie. Problemet med den är att jag vill åka iväg till Italien genast.

Irland, Skottland eller Italien? Måste jag välja? Jag älskar ju alla!

Värdig världsmästare?

Fy f-n vilken otrevlig människa han verkar vara. En föredetting som fortfarande är diva och beter sig som en finnig högstadiemobbare. Och som grädde på moset dessa smaklösa tatueringar. Ge mig en spypåse. Jag hoppas Paatrik åker ut ur serien snarast. Jag vägrar titta på denna TV-serie så länge han är med.

Terapi

Jag är nere. Jag behöver något uppiggande. Då passar det bra med Kajan.

Några rader om "Riket II"

Sedd igen:

Betyget känns självklart. Det måste bli en femma på en femgradig skala. "Riket II" blev en helt makalös TV-serie. När man har sett den, så kan man inte gärna ifrågasätta Lars von Triers geni. Den här TV-serien sopar banan med nästan allting annat. Det må så vara att jag inte begriper allting i handlingen, men jag är inte dummare än att jag förstår detta faktum: "Riket II" är en genial serie. Och Ernst-Hugo Järegård var vansinnigt bra i sin galna roll.

Gripande levnadsöde

Av en slump upptäckte jag att jag hade missat en fantastisk miniserie. Tack och lov för att SvT Play finns! Passa på att se:

och:

Lysande!

Poängen?

Fråga: Vad vore livet utan "Hajk"?

Svar: Inte lika roligt.

Mycket krångel, klent resultat...

Matlagning kan vara sexigt

Begreppet sexig betyder olika saker för olika personer. I min begreppsvärld är Nigella Lawson en av planetens sexigaste kvinnor. Det är hon utan att vara med i någon dokusåpa där alla gökar med alla.

Att hon är snygg hjälper till, men en kvinna kan vara sexig utan att vara snygg. Nigella Lawson är snygg och samtidigt sexig. Vad är det då som gör henne sexig? Jag kan bara svara för mig. Det som fascinerar mig är bl.a. hennes självtillit, hennes självständighet, hennes chosefria sätt, hennes sängkammarblickar in i kameran, hennes skamlösa njutning när hon provsmakar. Hon är förmodligen dessutom mycket intelligent och snäll - och det ger guldstjärnor i min bok.

Dagens irritationsobjekt

"På spåret"... Alltså - det är mycket jag undrar över när det gäller TV-serien "På spåret".

Bl.a. undrar jag vad som är grejen med Luuk. Vad är det som har gjort honom till en så stor kändis? Har han t.ex. någonsin sagt någonting riktigt roligt? Och måste han alltid se överlägsen ut?

Vidare undrar jag om det inte finns några som kan platta till Filip och Fredrik. Jag tycker att de bara blir stöddigare och odrägligare ju mera de vinner.

Slutligen undrar jag varför så pass många kändisar är ganska kassa i programmet? Vad kunde egentligen Göran Rosenberg i kväll? Inte imponerande mycket. Det finns flera andra kändisar som jag skulle kunna nämna här och fråga vad de egentligen hade i TV-serien att göra.

Ur spår

Denna gång har majoriteten rätt:

Oldsberg och Hellberg var oslagbara ihop. Luuk och Lindström når dem ungefär till knäna. Var är humorn? Var är vitsigheten? Var är självdistansen? Var är fyndigheterna? Nä, jag är inte imponerad.

Om livet i ett ghetto

Tack SvT för SvT Play! Jag missade förra veckans Babel och jag såg det nu i stället. Se och lyssna på Steve Sem-Sandberg:

Ibland har jag sådana där känslor av instängdhet och maktlöshet. Det är ju tarvligt egentligen - om man jämför med judarna i polska ghetton under Andra världskriget.

Dags för betyg

Nu har jag "skummat" igenom den här boken som jag tidigare bloggade om här. Jag är redo för att sätta betyg.

Det är inget snack. Denna bok skall ha betyg 5 på en femgradig skala. Jag har bara tre invändningar, men de är så pass obetydliga att femman ändå gäller.

1. Jag saknar någon sorts signatur till varje beskrivning. Jag vill veta vem som skrev texten t.ex. om Ulf Lundells "Vargmåne". Jag vägrar tro, att alla fyra författarna är lika "medskyldiga". Det hade väl inte varit omöjligt att använda signaturen JG för alla poster skrivna av Jan Gradvall, AR för Annina Rabe etc.

2. Urvalet känns ibland lite egendomligt. Exempel? Den enda roman av Björn Ranelid som får vara med är "Synden". Det känns inte helt adekvat.

3. Registret är inte helt tillförlitligt. Det borde inte vara något problem att åstadkomma ett felfritt register i dessa dagar. Exempel på miss? Peter Schildt regisserade "Glappet", men hans namn finns inte med i registret.

Bortsett från sådana klagomål är detta en helt fantastisk bok. Den måste finnas i varje hem. Det är bara en tidsfråga innan jag köper den.

Jonas ler

Beskuren skärmbildsdumpning från "Debatt":

Varför ler du så konstigt och ansträngt - ja, nästan hånfullt - Jonas? När jag såg den här debatten blev jag nästan katolik på kuppen. Du har en von oben-attityd som du nog inte är medveten om själv, Jonas. Du förefaller betrakta din omgivning som en samling okunniga och skrattretande figurer - som du måste undervisa och leda in på rätt spår. Det är som om du ensam har sett Sanningen och skådat Ljuset och alla vi andra lever i andligt mörker. Kom ner på jorden.

Allting är relativt

Mycket kan vara roligt - om man inte har för höga pretentioner.

Humle och Dumle lever för alltid.

Några rader om "Tusen svenska klassiker"

I dessa dagar håller jag på att roa mig med denna bok:

Som så många andra är jag svag för listor. Och detta är en sorts lista. Lika säkert som att fredag har föregåtts av torsdag kommer klagomål på urvalet. Någon recensent klagade t.ex. på att det fanns med alltför många plattor med Kent här. Det kan jag i och för sig hålla med om, eftersom Kent aldrig har tillhört mina favoriter.

"Varför finns de med och inte de?", "Varför finns här tre exempel med dem och inget exempel alls med honom?" etc. Ständigt samma gnäll.

Men strunt i gnället. Tag denna bok för vad den är: Ett urval gjort av fyra personer som är väl insatta i ämnet. Det kommer alltid att finnas gnällspikar som hittar något att klaga på. Never mind.

Jag ler igenkännande och tänker ofta "Är det sååå länge sedan?!" Någon recensent undrade vad man skall använda boken till. Tja, vad skall man använda en lista till? Tradig kommentar. De här samlade exemplen är bevisligen saker som visar en stor del av "den samtida kultur som speglat, definierat och format Sverige".

Jag gillar den här boken så här långt (hunnen 50 sidor in). Jag har svårt för att tycka illa om ett sådant kaxigt projekt. Jag finner ambitionen storartad och lovvärd. Här har du en recension. Hämta inspiration, bilda dig en egen uppfattning - och skriv en egen lista! Gör det bättre själv, om du kan!