Bilmusik

Det här är omslaget till en CD som består av några av mina favoritlåtar. Jag trixade ihop den på hösten 2003, om jag minns rätt. Vi lyssnade på den i bilen nu i helgen. Bitarna håller än, men om jag skulle bränna en CD nu med mina nuvarande favoritbitar, så skulle listan se lite annorlunda ut.

Här kommer i alla fall listan för den CD som förgyllde vår senaste bilfärd.

Beach Boys: "God only knows"
James Brown: "I feel good"
Ray Charles: "What'd I say"
Joe Cocker & Jennifer Warnes: "Up where we belong"
Joe Cocker: "With a little help from my friends"
Dire Straits: "Sultans of swing"
Bob Dylan: "Every grain of sand" (Bootlegversionen)
John Lennon: "Stand by me"
Van Morrison: "These are the days"
Van Morrison: "Whenever God shines his light"
Otis Redding: "That's how strong my love is"
Rolling Stones: "Under my thumb"
The Ronettes: "Be my baby"
Laura Smith: "My bonny"
Dusty Springfield: "The look of love"

Några rader om "Taken"

Sedd: Tänk dig Guillous Hamilton, Bruce Willis i "Die hard"-filmerna och Clint Eastwood i "Dirty Harry"-filmerna förenade i en person. Så ungefär framstår Liam Neeson i "Taken".

Här daltas det aldrig med skurkarna. Det är snarare "Skjut först och fråga sedan". Det kan vara riktigt befriande att se sådana här filmer ibland. De svenska kritikerna var inte alls överens men det genomsnittliga betyget är klart lägre än det som ges i IMDb. Jag håller mest med Sundsvalls Tidning och TV4 Nyhetsmorgon. Hur som helst med den saken - filmen lär inte vara populär i Albanien...

Ett mästerverk

Det är sannerligen inte ofta som jag delar ut högsta betyg. Men nu är det dags! Scott Hahns och Benjamin Wikers bok "Svar på den nya ateismen" (2009), med undertiteln "Nedmontering av Dawkins argument mot Gud", är ett mästerverk. Det känns helt korrekt att ge den en klar femma på en femgradig skala.Kritiken som framförs är i första hand riktad mot Dawkins' bok "Illusionen om Gud". Och vilken kritik! Här framstår Strindbergs massakreringar av hans motståndare under Strindbergsfejden som ganska snälla och beskedliga. Då kanske ni förstår hur giftigt detta kan vara.

Att läsa denna bok var en sann njutning för mig. Sidorna sprudlar av intelligenta resonemang och tankar. Argumentationen är förkrossande. Dawkins borde känna sig tillintetgjord.

På sida efter sida lägger Hahn och Wiker fram sina argument mot ateismen i stort och Dawkins fanatism i synnerhet. Allting smulas sönder. Det framgår ganska snart vid läsningen av denna bok att Dawkins' hyllanden av a) slumpen som Gud och b) Darwins evolutionslära som tidernas största vetenskapliga insats är irrelevanta.

Att slumpen och evolutionen skulle ha lett oss hit där vi är i dag är så astronomiskt osannolikt att det knappast går att beskriva. Och andra ateistiska vetenskapsmän som tidigare hade sett upp till Dawkins blev efter läsningen av "Illusionen om Gud" tvungna att ta avstånd från honom. Så sade t.ex. ateisten och darwinisten Michael Ruse: "Illusionen om Gud gör det pinsamt för mig att vara ateist" (s. 16).

Nu blir det citat!

"Kvävebaserna - A, G, C och T - kommer inte heller de att uppstå helt plötsligt och börja knuffa runt varandra. De måste byggas upp, bit för bit, och då blir man tvungen att beräkna sannolikheterna för att kemikalier slumpmässigt skall börja kopplas samman steg för steg. Detta är svårt, minst sagt. När vi försöker skall vi inte blanda ihop förhållandena i ett laboratorium med de naturliga förhållandena. I labbet kan vetenskapsmännen börja varje steg med en hög koncentration av de nödvändiga kemiska ämnena. I naturen skulle resultatet av varje steg bli en näst intill betydelselöst liten mängd av de kemiska ämnen som behövs för nästa steg. Vi kan, som en illustration av denna svårighet, föreställa oss att sannolikheten är en på en miljard för att slumpmässigt få fram en komplex kemikalie B ur enklare kemiska material (...) Vi anser oss framgångsrika om en miljard 'försök' leder till ett positivt resultat." (s. 42f)

"En cell behöver både DNA och protein för att fungera; att få båda två och få dem samverkande tänjer på sannolikheten till bristningsgränsen." (s. 45)

"(...) är även den mest banala, den allra enklaste cell, en skrämmande komplex samordnad, integrerad helhet. För att få en analogi kan vi tänka på en bil. (...) Även om alla delarna, av någon märklig anledning, av en ren slump råkade finnas samlade inom samma lilla område, skulle de ändå inte utgöra en fungerande bil." (s. 54)

Märkligt nog tog Dawkins avstånd från tanken på ett darwinistiskt samhälle: "Ingen vettig människa vill leva i ett samhälle som fungerar enligt darwinismens lagar. ... Ett darwinistiskt samhälle skulle vara en fascistisk stat" (s. 134)

Nog med citat. Jag säger: Om du bara skall läsa en enda facklitterär bok detta år - läs denna!

Vilsna Dilsa

Ja, du, lilla Dilsa. Lilla besserwisser. Du tror att du är så himla smart och att du måste tala världen till rätta. Det är helt riktigt att kristendomen skall ha en särställning i svensk skola. Ty kristendomen har en särställning i svensk historia. Det är egentligen enkelt. Men det går tydligen inte in hos vissa. Att i Sveriges skolor behandla kristendomen som vilken religion som helst är falsk historieskrivning.

Porr igen

Hon har en viss poäng här, Lisa. Sjukt eller inte sjukt, det blir ett besvärande beteende om beteendet blir till ett asocialt och destruktivt beroende eller m.a.o. ett missbruk. Jag menar, att porrsurfande inte måste vara av ondo. Att porrsurfande däremot inte s.a.s hör hemma på arbetsplatsen - utan på sin höjd hemma - tycker jag är självklart. Det skulle aldrig falla mig in att porrsurfa på jobbet. Jag hade för några år sedan ett par kollegor som gjorde det, men det är inget jag accepterar.

Jag vet att jag har blivit en bättre älskare de senaste åren och det beror delvis på att jag har surfat in på hemsidor som många skulle betrakta som porr. Jag vet därför att s.k. porrsurfande kan ha positiva följdverkningar. Jag har "snappat upp" en del som jag sedan har praktiserat (tillsammans med min fru) till full belåtenhet (för oss båda).

Dagens truism: Man hinner inte alltid allt man vill

Om man jobbar sent, skall ordna med mat, skall skotta snö, skall gå ut med hunden, skall läsa, skall lägga sig någorlunda tidigt för att kunna gå upp tidigt nästa morgon - ja, då blir det inte mycket tid över till bloggande. En sak är dock positiv med all denna snö. Jag får muskler som jag förmodligen annars inte skulle ha fått. Jag gillar nämligen inte gym och jag har hittills inte fått ändan ur vagnen när det gäller att träna hemma en kvart om dagen - som Paolo Roberto rekommenderar.

Högt i tak? Låga trösklar?

Just det. En sådan fråga måste få ställas.

En listfull bok

Den här boken (från 2006) kan man se som ett intressant komplement till Guinness rekordbok. Men Guinness rekordbok (i fortsättningen Gr) är ju en årsbok och den här boken har mig veterligt bara kommit ut i denna upplaga.Här förekommer inte så tokiga rekord som i Gr. Allting bygger här på tio-i-topp-listor i så skilda ämnen som "Universum & Jorden", "Livet på Jorden", "Människans värld", "Kultur", "Musik", "Teater & film" m.m.

Många fakta är av naturliga skäl oföränderliga över tiden. Man ändrar t.ex. inte i första taget rangordningen mellan himlakropparna i vårt solsystem. Många andra listor blir inaktuella från upplaga till upplaga om boken - som Gr - hade varit en årsbok.

De listor som jag är mest intresserad av gäller ämnen som jag vanligtvis intresserar mig mest för. Således kollade jag särskilt in listor som berör böcker, musik, film och en del annat. Man kan bli förvånad.

Visste ni t.ex. att soundtracket till "Bodyguard" hamnade på fjärde plats bland alla tiders mest sålda album - före sådana album som t.ex. Fleetwood Macs "Rumours" och The Beatles' "Sgt Pepper (...)"?

Visste ni att Johnny Mathis' "Johnny's greatest hits" är det album som har legat näst längst (490 veckor) på albumlistan i USA - endast passerat av Pink Floyds "Dark side of the moon" (741 veckor)?

Visste ni att den mest lönsamma filmen genom tiderna är "The Blair Witch Project" - med en budget på 35.000 US dollars och bruttointäkter på mer än 248 miljoner US dollars?

Visste ni att Indien har fem av de tio största universiteten i världen?

Visste ni att Ryssland har flest TV-stationer?

Visste ni att Mel Gibson var den skådespelare som tjänade ojämförligt mest - 185 miljoner US dollars - år 2005?

Etc. etc. Denna bok är nödvändig för alla som brukar gilla Gr.

Banal humor som inte är rolig

Jag letade upp detta för att se om det var roligt. En gång i tiden tyckte jag kanske att det var skojigt. Men nu frågar jag mig: Är detta roligt? Mitt svar är definitivt: Nej.

Jag tror, att man här försökte göra sig lika roliga som Monty Python-gänget. Man misslyckades totalt.

Dagens i-landsproblem

Hur svårt kan det vara? Varför gör man inte bättre faktakoll? I morse pratade man på TV bl.a. om filmen "Dansar med vargar". Men man kallade den "Dansa med vargar". Det är inte samma sak. Rätt skall vara rätt. Filmen heter "Dansar med vargar" och ingenting annat.

Trappkana eller kantrappa?

Genialt enkelt:Bilden är obetydligt redigerad av mig.
Originalet finns här.

Tramsig nysvenska

Enligt mig - eller "according to me"? - är det fjantigt att blanda in engelska ord och fraser i en svensk text. Anledningen till att vissa unga människor gör det i bloggar, krönikor och kolumner är antagligen att de vill verka häftiga, tuffa och - ursäkta - "coola". Jag tycker att det tyder på dåligt ordförråd, omognad och larvig fåfänga att krydda texten med "you name it", "joina", "fine" etc. Vad är det man vill visa med dessa engelska inflikningar? Vill man säga: "Titta på mig! Jag kan använda engelska ord och uttryck på ett korrekt sätt!"? Oj, oj, oj, så imponerad jag blir. Inte.

Ur Öppet arkiv. 3

Det här inslaget gjordes bara ett fåtal år senare. Någonstans på vägen skedde en kursändring. Här är det inte längre så löjligt klämkäckt:Tuff ung kvinna. Man kan undra vad som hände sedan.

Ur Öppet arkiv. 2

Tempus fugit... Denne hurtige kommentator! Denna käcka musik! Kunde man inte vara riktigt seriös på den tiden?

Ur Öppet arkiv. 1

Känns han igen? Gissa vem det är - utan att fuska!

Ledtråd: han är en av världens bästa filmregissörer genom tiderna.

Förslag

Nu ser det annorlunda ut. Tidigare blev det inga förslag. (Klicka på bilden för att förstora.)

Google förklarar det med att en bugg gjorde att inga förslag lämnades.

Nytt mordhot i Danmark

Det här fann jag tack vare Thomas Nydahl. Tack för att du är så alert!

Vi får aldrig, aldrig, aldrig ge efter för mordhot. Våra friheter måste vi värna om. De är nämligen hotade.

Plagiat eller inte plagiat?

Jag vet inte. Jag är skeptisk. Om man skall anklaga någon för plagiat bör man ha bra på fötterna. Man bör i ett fall som detta kunna påvisa exakta eller väldigt lika efterapningar. Om man bara har samma ingredienser av speciella skolor m.m. för trollkarlar, så anser inte jag att det är tillräckligt för beskyllning om plagiat. Det händer ju ofta att olika personer kommer på samma idéer oberoende av varandra. Hur många kriminalromanförfattare skulle inte kunna anklaga varandra för idéstöld när det gäller seriemord, psykisk tortyr, våldtäkter, modus operandi etc.? Det känns ju ganska ofta som om de hade använt karbonpapper.

Jordens salt

Hyfsat bra bildspel till en makalös låt:Enligt min ringa mening är den här deras bästa bit.
De har aldrig varit bättre än vid slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Man Blir Trött

Vad är detta? Är det på skämt eller på allvar? Jag antar, att det är på allvar.Och då vill jag till denna kvinna säga - nej, skrika - "Skäms!"
(Tack, Johan, för att du tipsade mig om detta!)

Rör inte rötterna

Vad håller Skolverket på med? Det kan man undra när man läser detta och detta. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skrika "Heja!" på Jan Björklund, men nu gör jag det. Never mind höger/vänster. Detta är grundläggande.

Från graven till vaggan

Kom igen, svensk TV. Köp denna dokumentärfilm:

Här skrevs Wales' kanske vackraste poesi.

Udda logik

Se bilden här. Hur tänkte man då?

Töntig reklam igen

Tramsig reklam på bussen: bildspel med foton på personer som gör olika töntiga grimaser. Det hela avslutas med texten "SLÄPP FRAM DITT SANNA JAG!". Suck. Om det skulle avbilda deras sanna jag, så borde de sitta inspärrade på psyket.

Nada

För mycket IRL. Men roligt besvär... Jag hoppas kunna återkomma till kvällens övningar. Mer får ni inte veta nu.

Var är kvinnornas protester?

Hej och hå, alla feminister! Vad tycker ni om detta? Hur var det nu? "Å, å, å, tjejer! Vi måste höja våra röster för att höras!"? Jag lyssnar på vad ni kan ha att säga om detta - men jag hör er inte.

Några rader om "Jag har älskat dig så länge"

Sedd (Jag skrev ju här att jag skulle se den...):Det tål att upprepas: Kristin Scott Thomas är en av mina favoritskådespelerskor. (Vilket fascinerande underbart ansikte!) Om jag ger den här filmen som helhet en fyra på en femgradig skala, så ger jag hennes skådespel en femma. Så här ser jag på det: Den här skapelsen är hennes film. Utan henne hade filmen fått en trea.

Lite om en bok - och så en idé

Först och främst: detta är ingen recension. Det är bara en bloggpost kring en bok.

Jag kan inte avlägga en regelrätt recension eftersom jag inte har haft möjligheten att läsa hela denna bok. Lånetiden är slut. Jag återkommer till det.

Men låt mig åtminstone få hävda detta: jag är skeptisk. Jag är inte helt övertygad om att diverse spektakel som gör massmedia intresserade är rätt metod att få flera människor att komma till gudstjänst. Den f.d. prästen Bengt Lindwall skriver i denna bok (från 2009) "personligt i anekdotens form om okonventionella arbetsformer, ofta mötta av oförståelse, och om sin vilja att nå ut till människor oavsett var de har befunnit sig. Inga medel har skytts: en åsna i Vetlanda kyrka, vigsel i direktsänd teve och dans på kyrkans ungdomsverksamhet." (Citerat från pärmens baksida)

Det som slår mig när jag hastigt skumläser boken är hur ytlig den är. Det är inte mycket till djupsinne. En präst borde i sina memoarer t.ex. kunna skildra hur han/hon har kämpat sig igenom en predikotext innan h*n känner sig nöjd med den. Och en präst borde likaledes kunna beskriva hur h*n kom till tro och hur man tar sig igenom stunder av djupt tvivel. Men här verkar man leta förgäves efter sådant allvar. Det blir desto mera av flams och trams. Och jag får intrycket att boken lika väl kunde ha skrivits av någon vem som helst med "tusen järn i elden" och med sinne för marknadsföring.

Nej, jag tror att populismen måste ha sina gränser. Jag tror inte att präster vinner i trovärdighet genom att göra sig mera "folkliga" med allehanda jippon som lika gärna kunde ha ägt rum på en fritidsgård, i en bingohall eller motsvarande. Skall inte gudstjänsten i kyrkan få vara något heligt, något andäktigt och rogivande, något befriat från allt publikfrieri?

Och så får jag återkomma till det där med lånetiden på bibliotek. Jag har nu hittat på den ultimata lösningen som kommer att revolutionera biblioteksvärlden. Varför skall vi som lånar många böcker drabbas? På mitt nattduksbord har jag alltid mellan ett dussin och ett tjog böcker som jag håller på med eller tänker ta mig igenom. En stor del av dem är lånade från biblioteket. Och ofta måste jag lämna tillbaka lånade böcker innan jag har hunnit läsa dem. Detta är ett problem. Här är lösningen:
Om man lånar en bok är lånetiden fyra veckor
Om man lånar mellan två och fem böcker är lånetiden sex veckor
Om man lånar mellan sex och tio böcker är lånetiden åtta veckor
etc.
Lysande! Inte sant?

Kalla fakta

Mycket tänkvärt - igen. Detta. Man måste hålla ögonen på "Världen idag".

Irriterande

Jaha. Varför blir jag inte förvånad när jag läser detta? Så långt har det alltså gått. Hijab och turban går bra, men inte ett kors. Bara för att retas lägger jag ut en bild på ett kors:

Dagens musikfråga

Vem sjöng originalet? Vad heter låten?

Kristin forever

Ah... Jag tycker att hon är så himla snygg.Och så gillar hon inte att "shoppa". Hon lagar hellre mat.
Det blir absolut nödvändigt att se den här filmen.

Inte bakom

Jag tycker inte om orättvisa. Det har pratats om att Dolph Lundgren kanske är lite bakom flötet. Kolla då här och tänk om.

Kolla också värdet för Andy Warhol. Det förklarar ju en del - om han nu inte gjorde sig dummare än han egentligen var...

Mera gitarr

Jag blir så trött på att saker jag har länkat till inte längre går att nå. Så - alltså - gör jag detta i stället:
Jag rekommenderar er att gå in på YouTube och sök Chris Rea med "Road to hell" och Dire Straits med "Brothers in arms".
Varför? Hyfsat gitarrspel. Det får man aldrig för mycket av.

Härligt är att shoppa?

Helt otroligt - Wal-Mart. Se här och här och här. Det är lätt att associera till förra posten. Konsumismen - hallelujah...

En bok om kitsch

För den som är intresserad av kitsch är denna bok nödvändig läsning:Denna bok kom ut 1969 och jag har återvänt till den då och då, med några år emellan. Det är alltid lika tragikomiskt. Det som en person betraktar som "fint" är i en annan persons ögon kitsch. Är kitsch synonymt med pekoral? Njae, pekoral är väl snarare det ofrivilligt komiska inom litteraturen.

Man kan undra hur någon kan tycka att t.ex. denna omslagsbild är vacker. Den är dåligt hantverk och den är töntig. Varför skulle någon vilja stå naken på en klippa, omsvept av något genomskinligt stycke, spela fiol och drömma sig bort medan segelbåtar passerar därute på böljan den blå? Det verkar dessutom vara vindstilla där båtarna är, men seglet ser spänt ut. Jag tänker: "Denna tavla är illa genomtänkt".

Undertiteln är "An anthology of bad taste". Då tycks man förutsätta, att det finns något som rent objektivt sett är dålig smak. För Gillo Dorfles är massproducerade kopior (bl.a. många souvenirer) automatiskt kitsch - som exempelvis handdukar, glasögonfodral, ostpaket m.m. med den gåtfullt leende Mona Lisa. Han gillar inte reproduktioner över huvud taget.

Gillo Dorfles står som huvudansvarig upphovsman, men här finns även bidrag av John McHale, Ugo Volli, Hermann Broch m.fl. Det handlar om kitsch inom konst, skulptur, arkitektur, politik, religion, reklam, film och annorstädes. Boken går dock inte in på kitsch inom musik eller litteratur.

Kitsch är nostalgisk, den är irrationellt romantisk, den är stockkonservativ. Kitsch spelar med våra känslor på ett uppenbart beräknande sätt. Ett exempel ser jag i den bild som finns på sidan 130. Vi ser en välkammad, rakryggad, ordentligt klädd och förmodligen väluppfostrad liten flicka räcka över en bukett blommor till en gammal, sittande - och antagligen trött - kvinna. Bildtexten lyder:
"Children and old people are the source of the worst type of sentimentality, which inevitably produces the purest form of kitsch".

Vidare: "Married couples and marriage are an inexhaustible source of kitsch" (s. 132). Ett exempel på detta illustreras med ett foto föreställande "The Webbers, professional nudists, dance in the open air in front of the admiring eyes of their little daughter".

Kristendomen kommer inte undan. Något av det mest kitschiga i hela boken är en gräslig samling objekt i ett arrangemang som är avsett att hylla påven Johannes XXIII. Det är konstgjorda blommor, snäckor, musslor och en sjöhäst i en delvis symmetrisk gruppering - framför ett porträtt av påven. (s. 149) Det ser helt förryckt och förvirrat ut.

Att reklam erbjuder många tillfällen till kitsch-upplevelser borde vara allmänt bekant. Man kan ju ibland få intrycket att reklambyråerna försöker överträffa varandra i dålig smak.

Ett annat tacksamt fält är film och foto. Där finns det hur mycket som helst att ösa fram. En relativt stor del av boken handlar om kitsch inom porren. Bildexemplen i boken visar onekligen att porr lätt blir kitsch. Två foton på sidan 247 får illustrera det: Vi ser en ung blondin med bar överkropp. Hon gapar med en svårtydd min medan en orm slingrar sig fram på hennes mage, över hennes ena bröst och upp mot hennes ena axel; på den andra bilden ser vi bara ett par bröst på en liggande kvinna, medan fyra små leksaksbilar befinner sig strax ovanför hennes bröst - kanske på väg till det ställe där vägen delar sig?

Kort sagt: den här boken är en guldgruva om man samtidigt vill (hån-)skratta och ta sig för pannan inför diverse dårskaper. Den skulle kunna vara utgångspunkten för en fantastisk dokumentär TV-serie om kitsch inom olika områden, från olika tider och i olika länder.

Surfa på vågen utan att trilla...

Efter helgens hotellälskog vill jag påstå att sex mycket väl kan bli skönare med åren. (Min blyghet förbjuder mig att gå in på detaljer. Men jag kan tipsa om detta ;-)

En bok om änglar som kom till hjälp

Nu har det väl ändå gått över styr, kommer ni att tänka. Ni tror att jag har blivit galen. Icke.Jag är s.a.s. "open minded". Därför läser jag böcker som denna. Många skulle aldrig vilja befatta sig med sådan litteratur. Men jag är av en nyfiken natur.

När jag läser böcker som den här - och det finns flera andra böcker om möten med änglar - så börjar jag faktiskt undra. Vad vet vi egentligen om vad som händer efter döden? Egentligen ingenting. Jag kan tycka att det vore väldigt snopet om allting tog slut efter sista andetaget. Vad är det i själva verket som utesluter att det kan finnas änglar? Vem kunde för 30 år sedan tro på något som t.ex. MMS och YouTube? Vem kunde förutse det? "Där är inte alla hästar i stallet", skulle alla ha sagt om någon då hade siat kring dessa fenomen som nu är allmänt kända.

Tänk tanken. Om 30 år kanske vi kan kommunicera med änglar så som vi nu kan ha kontakt med andra människor via internet.

Frukta icke. Läs denna bok. Här finns flera osannolika skildringar om skyddsänglar. Tro det eller ej, men förakta icke dem som tror.

Stort och smått; naivt och realistiskt

Två lika viktiga nyheter? Ibland - eller rättare sagt ganska ofta - ser nyhetsflödet absurt ut. Från DN alldeles nyss denna skärmbildsdumpning:Annat häpnadsväckande denna dag: svenska soldater dödade i Afghanistan. Vad hade man väntat sig? En lekstuga? Lösa skott? Att svenskar är osårbara? Krig är krig och i krig kan man faktiskt dö.

Föräldrafritt

Äldsta dottern skulle ha födelsedagskalas och ville ha "FF". Föräldrarna åkte således bort och tog in på hotell. Det passade egentligen bra, eftersom pappa (jag) skulle iväg på något som jag antagligen återkommer till i någon senare bloggpost.

Nå, det är alltid intressant att bo på hotell och ha sinnena vakna. En sak som jag hakade upp mig på var uppåt- och nedåtpilarna utanför hissarna. Jag vet inte om det är kristallklart för alla andra, men för mig är det otydligt. Jag menar att en nedåtpil i det sammanhanget kan betyda två helt olika saker - men resultatet kanske blir det samma... Så här: nedåtpilen kan betyda att hissen kommer ned uppifrån någon våning ovanför. Den kan lika väl betyda att hissen åker först upp till dig som väntar, så att du sedan kan åka ned. Nedåtpilen kan betyda: "Tryck på denna knapp om du vill att hissen skall komma ned till dig" eller kan den betyda: "Tryck på denna knapp om du vill åka hissen ned". Om det finns två hissar bredvid varandra men bara en nedåtpil och en uppåtpil som gäller för båda hissarna, så kan detta verka förbryllande. Om den ena hissen är på bottenvåningen och den andra hissen är på t.ex. femte våningen och du själv befinner dig på tredje våningen och vill ut ur hotellet och helst av någon anledning vill använda hissen till höger - vilken knapp skall du i så fall trycka på? Spelar det någon roll? Kommer någon hiss ändå till dig? Förstår ni mig? Vart vill jag komma med detta resonemang? Jo: man kan nästan aldrig vara tillräckligt tydlig. Det är bättre att vara övertydlig än att vara otydlig. Det kan finnas stollar som jag som lyckas tolka saker och ting på motsatt sätt än vad som var meningen. Den som hittade på detta med nedåt- och uppåtpilarna utanför hissarna trodde säkert att h*n var jättetydlig och superpedagogisk, men då räknade h*n inte med mig.

En annan sak som jag hakade upp mig på var något som har med attraktion att göra. Jag lade märke till en mycket vacker ung kvinna som åt frukost samtidigt som vi. Hon var förtrollande vacker - tills jag hörde henne tugga. Det finns inte mycket som är lika avtändande eller oattraktivt som lätet av smaskanden.

En tredje sak som jag hakade upp mig på var avsaknaden av skohorn. Om man på hotellet är rädd för att skohorn skall stjälas, så kan man ju ganska enkelt se till att skohorn är fastkedjade i väggen. Jag anser hur som helst att skohorn (med långa skaft) bör finnas på hotellrum.

Vedervärdigt!

Detta är så motbjudande, groteskt, ohyggligt och äckligt att jag blir rosenrasande av ilska. Hedersmord? Redan begreppet i sig är ju sjukt.

Res aldrig till länder som tillämpar så här primitiva seder! Köp ingenting som har tillverkats i sådana länder! Ha över huvud taget ingenting med dem att göra!

Åh, vi är så originella, så...

Ja! Vi är alla individer!Monty Python-gänget var genialt.

Några rader om Nydahls "Inre frihet"

Jag önskar att jag hade kunnat ge den här boken högsta betyg - bl.a. eftersom jag länkar till författarens blogg - men det kan jag inte.Thomas Nydahls "Inre frihet" (2007) blir s.a.s. för mycket. Det blir för mycket navelskåderi, det blir för mycket jämmer och elände, det blir för mycket av särintressen, det blir alltför privat, det blir alltför utlämnande m.m. Att han kan formulera sig väl må vara hänt, men ibland slarvas det. Jag är t.ex. inte särskilt förtjust i meningsbyggnader som dessa:
"Fredagsmorgon. Tacksamhet mot vänner som bryr sig. Röster i rymden och på andra sätt. Uppmuntran. Stöd. Mitt huvud är en grå massa, mina tankar därför också grumliga." (s. 160)
Poetiskt? Njae, inte särskilt.

Betydligt bättre blir det när Nydahl skriver som om han deltog i en debatt:
"Samtalet, är det någon som minns? Samtalets tid är förbi. Hojtandet, gastandet, utropstecknen, banderollerna, förstärkarmuller, rock'n'roll, jag-jag-jag-rösterna. Premierna utdelas i varje västland till den som skriker högst och som i varje sammanhang marknadsför sig själv: dokusåpan, tv-soffan, torgscenen, parken, gågatan... överallt pågår den ensidiga kommunikationens avgrundsvrål." (s. 176)
Now we're talking, säger jag då.

Texten på bokpärmens baksida säger en hel del - och därför tar jag mig friheten att citera den (nästan) i sin helhet:
"Skriften är min enda tillflyktsort: den egna och den lästa. I böckernas värld är jag, om inte trygg, så i alla fall hemma, på ett territorium där jag kan orientera mig, oavsett skriftens karaktär. När rastlösheten griper tag i mig är jag ett lättfångat offer för ångesten. Men om jag sitter ner med mina böcker och andra skrifter upphäver jag tiden. Jag finns inne i skriften och är i det närmaste osårbar. När jag skriver uppstår samma känsla av tidlöshet och harmoni. Jag vet att konflikterna finns kvar och att dissonanserna ljuder, men det sker bortom mig i det ögonblick jag är i texten.
Inre frihet (...) är en helt fristående volym anteckningar och dagbokstexter kring liv och skrift."

Vad jag hade hoppats på när jag bestämde mig för att läsa den här boken var lite mindre snobbigt "name dropping" och mindre självupptagenhet. Jag hade gärna sett mera självdistans, mera "ta det med en klackspark" och humor. Det skulle kanske egentligen inte skada om Nydahl lyssnade mera på rock'n'roll och inte såg sig själv likt en person som - liksom Hamlet - ensam skall vrida vår urspårade värld in på rätt spår.

Vädret är ute och cyklar

Morgon: ut och skotta snö. Mobiltelefonen med. Bild:De får stå där oanvända ett tag till.

Jag - en glassoman

Jag älskar glass. Jag kan lätt äta glass varje dag utan att tröttna på det. Nu lite information. Detta är nämligen inte reklam. Den här glassen är rent objektivt mycket god:Och nu dagens tankenöt: Hur lyckades jag scanna locket utan att diska och torka det först - och utan att kladda ner scannern?

Valfrihet mellan strunt och skräp

Det blir alltmera sällan som jag ser på TV. Jag sörjer inte. Jag tycker det är bedrövligt hur mycket trams och flams och allmän dynga som visas. Det är såpor hit och såpor dit. Den som är den värsta bitchen eller den mest motbjudande skitstöveln blir hyllad som hjälte. Om det är att vara socialt kompetent att intrigera, bilda pakter, ljuga och svika så är jag gärna social idiot.

Mer och mer blir infantilt. Folk skall väl passiviseras genom infantilitet. Det är nog så den dolda agendan är tänkt. Ett barnsligt, naivt och ytligt folk är lättmanipulerat, lättnavigerat och lättlurat. Personer som vill propagera för mera allvar, djup och substans blir misstänkliggjorda. Se bara på Roy Andersson. Han kom redan 1997 ut med boken "Vår tids rädsla för allvar" och den har nog inte varit mera aktuell än nu. Men ve honom att rida på så höga hästar. Vem är han att sätta sig till doms över vanligt folk? Tvi vale för stort styggt troll. Vill jag fjanta och lattja bort min tid till ingen nytta, så angår det inte någon. (De fyra sista meningarna var ironiska.)

Andligt magplask

Otroligt fjantigt - detta. Hur kan hon vara professor? De som påstår att kraven på intellektuell briljans och akademisk elegans är väldigt låga numera har sannolikt rätt.

Och jag ser mothuggen framför mig: Jag har inte rätt att uttala mig i denna fråga eftersom jag är utrustad - beväpnad - med en manslem.

Ut med dem!

Att säga att de borde skämmas är för snällt. De borde få sparken - alla de som höjer sina egna löner på det här sättet. Har de ingen skamkänsla? Är girigheten faktiskt starkare än kättjan?

Det var på håret i hårnålskurvan

Det här problemet löste de elegant:Det krävde nog en viss vana...