Härligt är att shoppa?

Helt otroligt - Wal-Mart. Se här och här och här. Det är lätt att associera till förra posten. Konsumismen - hallelujah...

Valfrihet mellan strunt och skräp

Det blir alltmera sällan som jag ser på TV. Jag sörjer inte. Jag tycker det är bedrövligt hur mycket trams och flams och allmän dynga som visas. Det är såpor hit och såpor dit. Den som är den värsta bitchen eller den mest motbjudande skitstöveln blir hyllad som hjälte. Om det är att vara socialt kompetent att intrigera, bilda pakter, ljuga och svika så är jag gärna social idiot.

Mer och mer blir infantilt. Folk skall väl passiviseras genom infantilitet. Det är nog så den dolda agendan är tänkt. Ett barnsligt, naivt och ytligt folk är lättmanipulerat, lättnavigerat och lättlurat. Personer som vill propagera för mera allvar, djup och substans blir misstänkliggjorda. Se bara på Roy Andersson. Han kom redan 1997 ut med boken "Vår tids rädsla för allvar" och den har nog inte varit mera aktuell än nu. Men ve honom att rida på så höga hästar. Vem är han att sätta sig till doms över vanligt folk? Tvi vale för stort styggt troll. Vill jag fjanta och lattja bort min tid till ingen nytta, så angår det inte någon. (De fyra sista meningarna var ironiska.)

Det finns alltid något att haka upp sig på...

Det är lite komiskt vilka kommentarer det kan dyka upp. Tag som exempel alla reaktioner på Mona Sahlins väska. En irriterad kommentator läxade upp hela journalistkåren för dålig research. Hon menade att det tar tre minuter att ta reda på att Monas väska kostade 6.000 pund - inte kronor. Jaha? Men vad är då detta? Den här skärmbildsdumpningen (från denna sida) talar ju ett annat språk:

169 dollar motsvarar nu c:a 1.217 kronor. Upprörande?

Att vara sig själv nog kan vara bra

Ja! Ingen dum idé, tror jag.

Om jag hade varit mera händig - och haft pengar till att investera - så hade jag fixat det inom det snaraste. Tänk att kunna sköta det själv och slippa vara beroende av utsugare!

Tankar kring en bild

Tja... Frågan kan dyka upp.

Jag kommer på mig själv med att allt oftare undra om vi lever i den mest banala av alla tider. Det är så mycket i nutiden som är banalt, puerilt, infantilt, juvenilt, patetiskt, pekoralt, trivialt, imbecillt, kitschigt, antiintellektuellt, pompöst, jönsigt, tomt, innehållslöst, intetsägande, platt, likgiltigt, överreklamerat och allmänt odrägligt. Infantiliseringen av samhället går hand i hand med konsumismen.

Inga mord? Gäsp...

Åter igen en klok och bra krönika av Maria-Pia - här. Man kan faktiskt undra om vi håller på att bli litterärt enfaldiga - eller om vi redan är det. Att bara läsa deckare och kriminalromaner tycker jag förefaller mer än lovligt andefattigt.

Så kan det kännas ibland

Bild hämtad från BoreMe. Här obetydligt beskuren av mig:

Jag kan känna igen mig i hennes situation.

Århundradets köp

Så här blir det om IKEA köper GM.

En av vår tids folksjukdomar

Vår tids förmodligen största folksjukdom bland västerlänningar är "horror vacui" - skräck för tomrummet. Man blir kissnödig av rädsla så fort man är ensam, då allting är tyst och när man inte har något att göra. Man vågar inte möta tystnaden och den totala icke-aktiviteten.

Ta ifrån dagens västerlänningar deras mobiltelefoner, deras bärbara datorer, deras i-pods, deras TV-spel, deras bredband - ja, ta ifrån dem alla deras tekniska prylar - och de blir helt förvirrade. Då finner de inte längre någon mening med sina liv. Släpp ut dem i en öken med bara en vattenflaska, fnöske, en kniv, tändstickor och lite annat i ett "överleva i vildmarken-kit" och utan allt det där tekniska lull-lullet som de bara tar för givet att de skall ha i sin närhet och perfekt fungerande hela tiden. De skulle få ett nervöst sammanbrott inom ett par timmar. De tekniska prylarna fungerar som deras tröstnappar, deras trygghetsnallar. Utan tekniken verkar de ha blivit berövade hela sin identitet, hela sin självkänsla, hela sitt självförtroende.

Vad de kanske skulle behöva är en vecka på retreat.

Olika teknik - olika upplevelse

Nu är den köpt. Nu börjar jag ett nytt - eller snarare nygammalt - liv.

Givetvis lyssnade jag på den här. Känslan var makalös. Det ÄR en annan feeling med vinyl än med CD. (Visserligen har jag inte samma platta som CD, men jag hasplar ur mig detta i alla fall.)

CD-tekniken är stressframkallande. Den främjar slit-och-släng-tänkandet. Med en vinylspelare blir du mera omsorgsfull och noggrann. Du avsätter tid för musiklyssning på ett helt annat sätt än när du lyssnar på CD-album. CD-tekniken inbjuder till snabbspolning och överhoppande av bitar som inte genast fångar ditt intresse. Med vinylspelare infinner sig ett lugn och en eftertänksamhet som inte så lätt dyker upp om du lyssnar på en CD. Du väljer LP-musik med större omsorg och när du väl har bestämt dig, så får lyssningen ta tid. - Nu menar jag generellt. Om du lyssnar på ett album med Enya kan det kanske kvitta.

En vinylplatta har två sidor. Du lyssnar gärna färdigt på en hel sida (bl.a för att inte utsätta utrustningen för onödiga risker med skadad nål m.m. som kan bli fallet om du hoppar över den ena biten efter den andra) - och då har kanske c:a 25 minuter passerat. Ett CD-album har bara en sida. Att lyssna färdigt på det kan ta en timme eller mera - således snabbspolar du gärna. Och det totala "lyssningspasset" blir då kanske bara 20 minuter. Själva tekniken inbjuder till stress.

När du lyssnar på en gammaldags LP, så kan du se skivan snurra runt där på skivtallriken medan pickupen rör sig sakta in mot mitten. När du lyssnar på ett CD-album, så försvinner skivan in i en apparat och du ser inte vad som händer. Där försvinner s.a.s. synintrycken på kuppen. Det kan ha en meditativ effekt att se LP-skivan ligga där och snurra runt, runt, runt.

Du hänger väl med?

Det roar mig att läsa det här om kändisar som inte hänger med när det gäller ny teknik. Det är ett oerhört grupptryck att stå emot. Men det måste vara tillåtet att leva sitt liv vid sidan av huvudfåran. Jag skulle nog t.o.m. kunna tänka mig att bli munk. (Om jag hade varit en kändis med tusentals besök varje dag på den här bloggen, så hade nu massor av IQ-befriade kommentarer droppat in, typ "Ja men, bli munk då för faen! Va e problemet?")

Vad är det som säger att man måste haka på alla nya trender? Är det kriminellt att inte kunna skicka SMS? Är det asocialt att inte kunna chatta? Är en teknisk idiot uträknad i alla möjliga sammanhang? Etc. Har vi hamnat i teknikfascisternas diktatur? Eller är det ungdomarnas diktatur? Eller är det den fårskocksliknande majoritetens diktatur? Ur led är tiden. Låt den som vill leva vid sidan om huvudspåret få göra det.

Perplex in the city

Sedd:

What's the big deal? frågar jag mig. "Sex and the city" måste väl vara en av TV-historiens mest "hajpade" serier? Det kanske är en könsgrej, detta. Jag kan i alla fall inte inse storheten. Fyra bortskämda och snuskigt rika shopaholics pratar och pratar och pratar om ständigt nya "dagens i-landsproblem".

Nu drabbar alltså filmen oss. Samma oändliga prat om allt och ingenting. Och nästan inget sex. En naken mansrumpa "in action" var egentligen allt man fick se när det gäller erotiskt vågade scener. Typisk tjejfilm, alltså - så där lagom "fräck". Jag snabbspolade genom nästan hela filmen och missade inget viktigt.

Dagens i-lands-problem

Det finns personer som gör det till en utmaning med köpstopp. Man vägrar köpa kläder, man går aldrig på bio, man köper inga böcker, inga CD-album etc. Man köper i stort sett bara livsmedel, mediciner och annat som är absolut nödvändigt för att man skall kunna fortsätta leva. Och så känner man sig stolt när man klarar av det.

Ursäkta, men sådan är vardagen för många. Det är många som bara har råd till livets absoluta nödtorft. När de har betalt allting som de måste betala - mat, hyra eller villalån eller motsvarande, el, vatten etc. - så finns det nästan inga pengar kvar. Det finns inte utrymme för några "utsvävningar". De får vara glada om de har råd till en pocketbok någon gång. "Köpstopp" är inget de har valt för att testa om de klarar av det. För dem är "köpstopp" helt nödvändigt.

Illich omläst

Nu är jag inte alls i fas med det omgivande samhället. Det finns så många företeelser i samtiden som jag inte alls gillar eller vill anpassa mig efter. Jag anser, att vi hade haft mera livskvalitet och mått bättre inombords om politiker och makthavare hade gjort som vissa tänkare, vetenskapsmän, debattörer m.fl. rekommenderade. Jag syftar bl.a. på André Gorz, Erik Dammann, Hartvig Saetra, Arne Naess, Harald Ofstad, Henryk Skolimowski, Rolf Edberg och Ivan Illich.

Varför tas inte flera sådana tänkare på allvar? Gitter inte politiker och beslutsfattare läsa deras verk? Eller har de läst men icke förstått? Eller har de läst men valt att förtiga? Det kan man fundera över. Men man kan också tänka kring vilket inflytande Illich haft på datoriseringen av samhället... (Läs det sista stycket före litteraturförteckningen via länken ovan, så ser du vad jag menar.) Man kan också komma att tänka på ett uttryck som "connecting people"...

Denna bok kom i sitt engelska original ut redan 1973. På svenska kom den först 1982. Det var en översättningslättja som är anmärkningsvärd. Boken borde ha nått ut till en stor svensk presumtiv läsekrets mycket fortare än så. På pärmens baksida kan vi läsa: "DET GEMENSKAPANDE SAMHÄLLET är den radikale och kontroversielle samhällskritikern Ivan Illichs mest grundläggande verk. Han gör här en sammanfattande och genomträngande analys av det moderna industrisamhället och dess självförstörande tendenser (...)".

Låt mig citera!
"Ett gemenskapande samhälle bör utformas så att det erbjuder alla sina medlemmar maximalt självständig handling med hjälp av redskap minimalt kontrollerade av andra. Folk känner äkta glädje, till skillnad från bara nöje, så länge deras handlingar är kreativa. Växer däremot redskapen längre än till en viss punkt, ökas reglementstvånget, beroendet, utsugningen och maktlösheten." (s. 32)
"Den enskilda människans handlingar i förhållande till samhället bestäms av de redskap hon aktivt behärskar eller med vars hjälp hon passivt behärskas. I den mån hon behärskar sina redskap, kan hon uttrycka sin mening i världen." (s. 33)
"Redskap alstrar gemenskapande i den mån de lätt kan användas, av vem som helst, så ofta eller så sällan som önskas och för att fullfölja ett mål som valts av den som använder redskapet." (s. 34)
"Ett rättvist samhälle skulle vara ett sådant där friheten för en person enbart begränsas av kravet att alla andra ska ha samma frihet. Ett sådant samhälle förutsätter en överenskommelse om att utesluta alla redskap som genom sin blotta natur hindrar den sortens frihet. (...) Ett samhälle som är uppbyggt så att utbildning genom skolor är en nödvändighet för att det ska fungera, kan inte vara ett rättvist samhälle." (s. 55)
"(...) i ett konsumtionssamhälle finns det oundvikligen två sorters slavar: de som har och som är fångar i beroendet och de andra som är fångar i avundet." (s. 61)
"När det är som bäst, är biblioteket prototypen för ett gemenskapande redskap. (...) biblioteken utnyttjas för lite på grund av att de har blivit organiserade till något slags respektingivande läroanstalter." (s. 81)
"Det industriella produktionsmonopolet kommer att bryta samman fullständigt på grund av att de mångförgrenade system som livnär dess expansion kommer att svikta ungefär samtidigt." (s. 122)

Om inte de är citat som väcker tankar, så vet jag inte någonting.

Detta motbjudande överflöd

Sådant här kan få mig att gå i taket. Det gör mig topp tunnor rasande.

Ofta när jag går runt i någon stormarknad, så tänker jag: "Varför detta kolossala överflöd? Allt detta kan ju aldrig i livet bli sålt. Vad händer med allt det som inte säljs?" Och jag kan i nästa andetag tänka: "Vart är vi på väg? Det här landet består till stor del av äckligt självgoda och bortskämda shopaholics".

Ge mig tjänstledigt med lön och jag sticker till Afrika i morgon för att borra fram vatten till folk som törstar.

Liten provokation

Det här är lite kul. Det kan ge många svallvågor... Jag är beredd att hålla med Horace. Men först kanske man skall definiera "bildad". Om det gäller att hålla reda på vilken "operatör" som ger störst chans att få se en himla massa sport och film och underhållning på TV - ja, då kan medel-Svensson ha totalkoll och vara hur "bildad" som helst. Likadant när det gäller vilken bil som är mest optimal att äga, med hänsyn tagen både till "klimatsmart" och "prestanda" och "komfort" och f-n vet allt. Då är också medel-Svensson med på banan. Likadant när det gäller vilket nytt köpcentrum som skall öppna när och var. Då håller sig också medel-Svensson vaken. Etc. Jag kan komma med flera exempel. Men när det gäller t.ex. läsbara alternativ till Camilla Läckbergs, Paulo Coelhos och några andras böcker - ja, då står många där med öppen mun och ser helt vilsna ut.

"Le Clézio? Är det ett nytt vin?"

Veckohandla - ett h-e

Våjjne våjjne, vad det är tradigt att veckohandla. Det kryper inuti mig när vi skall handla för hela veckan och halva sta'n har valt samma butik och samma tid för att storhandla. Trångt och stressigt. Alla har bråttom. Var och en tror att just h*n är viktigast på hela Jorden. Alla försöker göra smarta val. Vissa tror att de är smartare än alla andra. De flesta skall skynda vidare. Medan vissa andra tror att de har hela nästa vecka på sig. Jag hamnade bakom en kvinna som skulle handla potatis och hon valde varenda potatis med kolossal noggrannhet. Det tog en evighet för henne att fylla en normalstor plastpåse avsedd för potatis. Efter kom jag, märkbart irriterad, tog skopan och fyllde påsen på nolltid. Blä. Ibland känner jag mig allergisk mot folk. Kan man inte få boka hela butiken för sig själv?

Gammal är äldst...

I dag har jag ägnat mycket tid åt Livsloppet och Vatten för livet. Vi som jobbar ideellt för sådana här saker förefaller vara en krympande skara. När jag var tonåring stod jag och sålde Vietnambulletinen; senare skulle jag samla in pengar till Folket i Bild/Kulturfront, Svenska Freds, Greenpeace och Amnesty International m.fl. Nu sitter jag här och bloggar och är mest engagerad i Lutherhjälpen. Så det kan bli.

Men vad gör dagens ungdomar - mera än att skaffa sig tinnitus, dega omkring, spela knasiga spel, käka onyttig mat, måla graffiti, sabba fotbollsmatcher, krossa skyltfönster, välta bilar och kasta molotovcocktails? Nu generaliserade jag givetvis, men allvarligt talat: Vad engagerar sig dagens ungdomar i egentligen? Vad brinner de för? Flera mp3-låtar? Dyrare handväskor? Mera konsumtion? Snabbare bredband? Vad?

En provokation: Inga nya spel

Ibland när jag ser på TV hur man recenserar nya spel för TV:n eller datorn, så undrar jag om jag har en mardröm eller nå't. Varför sysslar vuxna människor med något så larvigt? Men så kommer jag på mig själv med att lösa ett sudoku eller Taipei. Men...

Allvarligt talat: kan det inte räcka med spel nu? Varför finns det ingen global myndighet som säger "Stopp! Nu räcker det! Inga flera spel! Alla pengar som hittills har lagts ned på att skapa och producera nya spel skall hädanefter användas till att borra brunnar och ge vatten åt alla människor som saknar vatten!"

Alla som känner behov av att spela spel kan använda de spel som redan finns. Det behövs inte ett enda nytt spel. Och om så vore - hitta då på ett nytt spel med de saker som redan finns i din närhet! Nu får det vara slut med daltandet med alla spelberoende och bortskämda i-landsboende åldersmässigt vuxna som aldrig blir mentalt vuxna.

Vi har kommit till ett läge i världshistorien där vi måste välja: antingen försakar vi en hel del och lyckas överleva - eller fortsätter vi i samma stil och låtsas som det regnar och går mot en säker undergång.

Vägen till lycka går genom snabba lån?

Detta är mycket moget skrivet av en ung man. Han har fattat galoppen. T.ex. detta om Jantelagen och den svenska avundsjukan. Det kommer de alltid dragandes med, dessa ytliga figurer som har skaffat sig framgång alldeles för enkelt och sedan inte tål kritik för att de är så ytliga.

Det här är riktigt bra: "'Jag vill få upp tjejers dåliga självförtroende och självkänsla' säger Löwengrip i en intervju i TV8 nyligen. Jag lyfter på hatten för detta (ingen märkeshatt men ändå). Dock undrar jag hur du planerar att genomföra dessa beundransvärda visioner. Genom att fotografera fler lattemuggar? Genom att tipsa om dyra jackor de inte har råd med? Anser du att man kan sminka sig lycklig och fnittra sig allmänbildad? Kom inte och säg att du förespråkar 'man duger som man är'-filosofin. Det skulle inte ens Ebba tro på."

Nej, just det. Man duger inte som man är i dessa modebloggares värld. Och man blir inte allmänbildad genom att spela TP, Jeopardy eller Postkodmiljonären ett par kvällar. Detta är också en klyscha, men den bygger på sanning: Man blir inte allmänbildad utan ansträngning. Men i allmänbildningen ingår mera än att kunna skilja Armani från Ge-Kås.

Nej, jag tycker Tobias Persson i det stora hela har rätt. Att bara intressera sig för shopping, varumärken och annat ytterligt ytligt - vad är det för liv?