Bra sång om en vacker dag

Av en krönikör i en lokaltidning blev jag uppmärksammad på den här talangen:
Snacka om talang! Med en sådan röst borde han ha framtiden tryggad.

Minimalistiskt prosapoem

Promenad. Månadsslut. Tidstanden.

Skör som en mur.
****************
Jag äger upphovsrätten till detta kort. Jag anser,

att dess verkshöjd är betydande.

Världens bästa "background vocals"

I bilen i dag lyssnade vi bl.a. på den här. Jag envisas och hävdar nu helt fräckt att det inte finns någon annan pop-/rockplatta med bättre insatser av en s.k. doa-doa-kör än dem som du kan höra här. Mer fulländat än så här kan det inte bli, påstår jag.

Like a virgin

I flera år har jag vägrat. Nu blev det i alla fall dags. Motvilligt följde jag med till Gekås i Ullared. Jag hade väntat mig ett helvete. Och visst blev det delvis ett helvete - därför att jag med min tinnitus har svårt för att vistas i stora folksamlingar med mycket stim och stoj. Jag fick utgåendevisum efter ungefär en timme där inne i myllret. Utanför gick jag omkring och betraktade folkvimlet. Grundidén är givetvis genialt enkel: sälj en himla massa grejer som folk alltid behöver till väldigt låga priser. Jag kan mycket väl förstå varför här är trångt bland hyllorna. Det märks också på kundsammansättningen att det här stället är något särskilt. Du hittar sannolikt aldrig brats från Stureplan eller medlemmar ur ätten Bernadotte här.

And now for something completely different... På vägen hem fick jag anledning att tänka följande småttigheter. Varför är offentliga toaletter längs våra vägar ofta så förödande tråkiga? Där har ni en affärsidé - jag skänker den helt gratis - att "piffa upp" dessa tradiga dass. När vi stannade vid ett smått absurt rastställe, med massor av hamburgerställen utanför Värnamo, gick jag in på en herrtoalett. Mannen/pojken/killen/grabben som skrev det här måste ha haft en torr humor:
Nå, det här blev en del av inköpen denna dag - här uppackade och uppradade i ena soffan hemma:

Det blir lättare att tukta höstdeppighet med sådana "diskar". Kom höst, kom mörker - jag skall inte låta mig knäckas.

Toppen-modell

Nu blir jag väldigt ytlig. Jag tog en skärmbildsdumpning på den här sidan och så redigerade jag bilden lite.

Den här modellen måste vara en av världens proffsigaste modeller. Varenda bild på henne blir ju perfekt. Hon verkar vara född och uppvuxen framför en kamera. Hon gör sig alltid fantastiskt bra på bild.

Som ni märker finns det ingen bild här. Jag tog bort den. Jag vill inte ha något tjafs om upphovsrätt.

Dagens debattämne. 2

Vad tusan innebär begreppet levnadskonstnär? Hulda makan och jag hade ett intressant samtal om detta. Jag slår vad om det här: Om man ber folk på gatan att ge något exempel på en person som de skulle vilja karakterisera som levnadskonstnär, så skulle många nämna Evert Taube.

Om man skall definiera "levnadskonstnär", så måste detta innefattas i definitionen: "en person som kan konsten att leva livet". Vad innebär då det? Är en hedonist då med automatik en levnadskonstnär? Jag tycker inte det.

Men för att återgå till Evert Taube... Varför betraktar många honom som en levnadskonstnär? Jo, man föreställer sig att han kunde njuta av livet, han var fri, han skapade, han underhöll, han gjorde nästan vad som föll honom in etc. Men... Hallå där, låter inte det väldigt egotrippat och självgott?

Kan man inte lika gärna kalla en vanlig normallycklig medel-Svensson för levnadskonstär? Är det inte en konst t.ex. att få pengarna att räcka til varje månad och att orka med alla tradiga vardagsbestyr - som Sallys ironiska "Ännu en dag i Paradiset"? Eller skall man kalla en sådan person "överlevnadskonstnär"?

Är inte varje arbetslös alkoholist en överlevnadskonstnär?

Etc. Frågorna hopar sig! Reagera! Kommentera!

Dagens debattämne. 1

Åh! Jag blir så irriterad! Varför skall jag drabbas av förkortad lånetid om jag har lånat en bok som flera andra låntagare vill läsa? Varför straffas jag på detta vis? Nu senast måste jag lämna tillbaka den här boken innan jag har hunnit läsa den. Frustrerande!

Vad tycker du? Är det rimligt eller orimligt med förkortad lånetid på en efterfrågad biblioteksbok?

Liten tanke. 1

En vacker naken kvinnokropp är det vackraste som finns.

Bl.a. därför måste en riktig man lära sig att lägga band på sina känslor. (Läs Deida.)

Loreena igen

Det var nära att jag hade glömt bort henne. Tack vare Occident blev jag påmind om Loreena McKennitt. Man skulle ha varit i Alhambra när det här spelades in. Texten har du här.

Dagens Dagens Industri?

Gjorde en sökning på frasen "Made in Taiwan". Hittade en artikel i Dagens Industri.

Vad har man för tideräkning på den tidningen? Inte tror jag att artikeln skrevs jättetidigt på morgonen den 1 januari år 1601.

The stumble

Dagens fräckaste musikvideo. Peter Green på gitarr.

Utveckling?

När jag var liten stod det "Made in Taiwan" på var och varannan pryl - och de var oftast skräp. Nu står det "Made in China" på var och varannan pryl - och de är oftast skräp. Enligt EU. (Hämtat härifrån.)

Någon nytta skall man väl ha av EU...

Hur kan jag hjälpa dig säga adjö?

En orättvist förbisedd låt med en likaledes orättvist förbisedd sångerska.

Nämn ett land som börjar på U

Jämför detta med detta.

Kommentarer överflödiga.

Du levande

Inte ens vilda hästar skall få hindra mig att se den här på bio:

Roy Andersson är ett geni. Basta.

Dagens bildkonstnär. 2

Hur har jag kunnat missa honom? Skandal. Om Henri Cartier-Bresson ansåg, att han var en duktig fotograf, så måste han ha varit det - André Kertész.

Du kan se några av hans mästerliga foton här.

Liten elak tanke: Är det 1 % av fotona i flickr som når upp till samma nivå?

Dagens bildkonstnär. 1

Det är alltid kul att upptäcka saker som får en att tänka "Hur har jag kunnat missat detta?". I går hade jag inte den minsta lilla susning om honom. I dag tycker jag, att han var en fantastisk målare - Jean-Léon Gérôme.

En del av hans fantastiskt skickliga målningar hittar du här.

Trädet i september

Nu har det börjat skifta i rött så smått.

Månadens träddikt får bli Jan Haags "Firebrand" från 1999. Du hittar den här.

Ytterligare en bra blogg

Nu har jag lagt till ännu en blogg här ute till höger. Spectatia har många - många! - goda boktips.

Återanvänt. 27

Det var någon gång i slutet av 1980. Det året skrev jag en del långa och orimmade dikter. Här följer en av dem - lite kortare än de andra.

Nu är vi här

Allting
är här och nu

Evigheten ryms i
ett ögonblick
Universum ryms i
en detalj

Varje ögonblick
gömmer evigheten
Varje detalj
gömmer universum

Ingenting
är någon annanstans
Ingenting
är någon annan gång

Allting
är olika

Allting
är föränderligt

Här och nu

Månadens låt

Månadens låt får bli den här:
Michel Petrucciani - en kort men stor jazzpianist.

Vägval

Följde med ut i skogen för att plocka svamp. Vid ett vägskäl mitt i vildmarken dök de här kottarna upp:

Undrar hur detta skall tolkas? Skall det föreställa en pil? Är det en liten vink om att man bör gå i pilens riktning? Jag fattar inte (Ironi). Undrar hur Dan Brown skulle tolka det. Han skulle säkert kunna läsa in en massa symboler som ingen annan ser.

Svampplockningen då? Äsch. Alla andra utom jag hittar ätliga svampar. Själv ser jag bara giftiga svampar. Det enda positiva med den skogspromenaden var att jag fick lite motion och frisk luft. Svampplockning är överreklamerat.

Notes on a scandal

Nu har jag sett den här:

Det är lika bra att erkänna med en gång: jag tycker att Cate Blanchett är vansinnigt snygg. I den här rullen spelar hon fantastiskt bra. Om hon hade varit svenska och om jag hade varit Ingmar Bergman, så hade jag velat ha henne i mitt "stall". Hon är makalös!

Filmen är mycket väl sevärd. Den här recensionen är i min smak. Jag ger filmen en stark fyra - ungefär en femma på en tärning. Filmen behandlar olika moraliska problem som vi alla till mans/kvinns kan råka ut för någon gång i våra liv. Jag kom att tänka på gamle påven Johannes Paulus II. Han blev utsatt för ett mordförsök och besökte sedan gärningsmannen i fängelset. Där sade han till fången någonting i stil med detta:
- Under andra omständigheter så hade det lika väl kunnat vara jag som suttit här.

Existentialismen och humanismen må verka tjusiga. Men man styr inte över allting.

Bombat kök?

Så här ser det ut i en del av vårt kök just nu: Jag är varken Martin Timell eller Ernst Kirchsteiger. Jag har inte heller tummen mitt i handen. Antagligen är jag normalhändig. Det finns dock två egenskaper som jag har fördel av när jag håller på med sådant här hantverk: noggrannhet och envishet. Jag slarvar inte och det får ta hur lång tid som helst.

Men jag känner mina begränsningar. Därför anlitar vi proffs när det kommer till vissa moment. Ett sådant moment är att sätta dit gipsskivor. Det är särskilt verktygen det kommer an på när det gäller vissa arbeten. Min arsenal med verktyg är verkligen begränsad. Ett proffs har alla verktyg som behövs.

Så småningom skall här upp nya klinkers - eller kakel? Det bara tas för givet att alla vet vad det är för skillnad mellan kakel och klinkers. Vet du skillnaden? Du hittar knappt en enda mening där orden förekommer var för sig. Varenda gång du läser ordet "kakel", så skall du se att orden "och klinkers" finns tätt intill. Och ingenstans får du veta vad som är det ena eller det andra. Det är så typiskt byggbranschen (liksom vissa andra branscher...): man bara tar för givet att alla vet vad som menas med olika fackuttryck och specialtermer. Märkligt.

Bakläxa, Lasse

Skärpning, Lasse! Nu är jag besviken på Lasse Bengtsson. Torgny Lindgren var i studion och talade bl.a. om sin senaste bok. Lindgren läste själv högt ett stycke ur boken. Om jag hade varit Lasse Bengtsson, så hade min första och viktigaste fråga varit:
- Hur mycket handlar den här boken om dig själv och ditt förhållande till kristen tro? Eller annorlunda uttryckt: Har huvudpersonen fått låna drag av dig och i så fall till hur stor del?

Resten av intervjun var visserligen inte dålig, men den hade blivit så mycket mera intressant om just den frågan hade ställts.

Italiensk fotmassage

Italienska språket kan vara så effektfullt. I en TV-serie om den italienska maffian är det trovärdigt om skådespelarna talar italienska:

Men effekten blir minst sagt konstig i en dubbad amerikansk film - i alla fall om man känner till originalet:

Händel är aldrig fel

Jag tar fajten. När bloggosfären svämmar över av strunt och dynga, så skall jag envisas med att propagera för det "fina". Jag kan aldrig få för mycket av det sofistikerade, det förfinade, det stiliga. Jag vill delge er detta.

Vissa bloggare kan sjunka hur lågt som helst för att få höga besökssiffror och kamma hem ilskna och upprörda kommentarer. Det finns bloggare, som tycker att de är misslyckade om de inte lyckas reta sina läsare till förbannelse.

Jag är inte en sådan bloggare.

Pat & Mat-film symbolisk?

Är detta roligt? Tja, ungefär på samma sätt som Helan och Halvan eller som luffarna Estragon och Vladimir i Becketts pjäs "I väntan på Godot". Det är mera pinsamt än kul. Men lägg märke till slutet! EU är ett dåligt bygge...

Buster + Charlie = Inte dubbelt så roligt

Är detta roligt? Tja, jag kunde hålla mig för skratt. Det kanske var kul en gång i tiden - men nu? Ett skämt blir inte dubbelt så roligt därför att två berättar det - hur skickliga de än är var för sig.

Inga bilder

Kul (Ironi). Nu kan jag inte redigera bilder. Jag kan inte heller hämta bilder hit till bloggen. Teknikens under. Gissa om jag är glad.

Aldrig bra nog?

Hur man än vänder sig har man ändan bak. Det är inte lätt att vara vissa till lags. TV-serien "Upp till kamp" har fått kritik för att den handlar om det den handlar om. Vissa har kritiserat den för att den beskriver en vänstervåg under slutet av 1960- och början av 1970-talet. De menar, att den där vänsterrörelsen var ju bara en liten minoritetsyttring, en liten krusning på ytan, en marginell försumbarhet. Andra kritiker har fnyst på näsan åt serien därför att den verkar ha glömt bort kvinnokampen.

Jag blir trött. Kan man inte kritisera saker utifrån vad de faktiskt är - och inte utifrån det de inte är? Sedan när kan man kräva av en TV-serie att den skall skildra ALLT och inte lämna NÅGONTING åt sidan? Här har vi en TV-serie som skildrar ett hörn av verkligheten. Det är nog, det räcker.

General Buster

Han var sin egen stuntman - med livet som insats!

Bill + Monica = Magi

Om man hade kunnat vara med... Oj! Det här är optimalt. Så gudabenådat skickligt! En odödlig klassiker är denna jazzlåt.

En dystopi?

Upptäckte den här boken bland nyinköpta böcker på bibblan i dag. Bläddrade lite förstrött och läste lite här och lite där. Burr... Inget för lättskrämda.

Någonstans läste jag, att om kriminaliteten växer och brer ut sig i samma fart som nu, så kommer Polisen att ha tappat greppet helt om några år. Ljuv tjuvframtid.

Skaffa er ett vettigt liv - strulpellar!

Snart slänger jag ut all datorutrustning genom fönstret - om det här skall fortsätta och förvärras. Jag blir så förbannad på alla strulpellar som inte kan hitta på något annat att göra än att ställa till ett helvete för vanligt folk. Man kan ju snart inte vara säker på nå'nting när det gäller internet. Räcker de här tipsen?

Om strulet fortsätter, så kommer jag att använda dator endast i arbetet. Där verkar man i alla fall slippa eländet med virus, maskar, trojaner och andra helvetes påhitt.

Måste man håna?

Först så tänkte jag, att det här var fruktansvärt bra skrivet och att det inte går att komma med några invändningar.

Så gick det några timmar. Sedan kom jag på vad det var som fattades.

Detta fattas: frågan "Varför håna över huvud taget?".

Första korinthierbrevet 13:4-5

"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont."

Ständigt värt att komma ihåg...

Liv

"Pumpen" är redan i gång!

Inte alla över en kam

Tidigare i dag kom vi att prata lite om hotet mot Lars Vilks. Min kollega var nu allmänt trött på allt vad religion heter. Jag tog inte upp tråden för att spinna vidare på den. Jag gör det här nu i stället.

Det är väl någonting galet med en religion där man bränner flaggor och dockor, demonstrerar på gator och torg och utfärdar dödsdomar till höger och vänster, så fort någon driver med den religionens profet? Men hur många religioner gäller det, egentligen? Hur många borde i så fall inte ha blivit dödsdömda därför att de har ritat karikatyrer av Moses, Aron m.fl. judiska förgrundsgestalter? Hur många borde inte med samma galna logik ha blivit dödsdömda därför att de har hånat Jesus? Hur många borde inte på samma sätt ha blivit dödsdömda därför att de har förlöjligat Buddha? Etc. Men har vi läst om eller hört talas om sådana dödsdomar i modern tid? Svar: Nej. Det är väl bara islam av alla religioner som har sådana utövare som är så totalt intoleranta och så fyllda av hat att de är beredda att spränga sig själva i luften för att döda människor som inte tror på Den Stora Saken - eller? Rätta mig om jag har fel - utan att döda mig, tack.

Ännu en länk

Nu har jag lagt till ännu en länk ute till höger: Tidningen Kulturen. Där finns bl.a. bokrecensioner av Crister Enander. Bäva månde den vars böcker skall recenseras av honom. Jag har stor respekt för honom ända sedan han kom ut med "Den radikala jukeboxen". Han har en väldigt vass penna, han träffar mitt i prick och han verkar vara fruktansvärt smart.

Kriminella i förklädnad

Jag måste bara hålla med om detta. Jag är så förbannat trött på att de känner sig kränkta och kräver respekt. Nu senast var det några i*l*m*s*i*k* t*r*o*i*t*r (De förbjuder väl snart vissa ord på bloggar också... Bokstäverna som är utelämnade är s, a, i, t, s, a, e, r, r, s och e.) som skulle finna stort nöje i att hugga huvudena av Britney Spears och Madonna för att de (Britney och Madonna, alltså) bär sig åt som prostituerade. Vem har gett dessa kriminella typer mandat att leka ordningsmän? Ingen.

Laterna magica

Det är lika bra att konstatera det med en gång. Det är inget att hålla inne med. Denna bok är den bästa självbiografi jag någonsin har läst. (Då menar jag äkta självbiografi - skriven av "föremålet" själv. Miles Davis' självbiografi är fortfarande bäst - författad med hjälp av skribent.)

Detta kan jag påstå trots att jag inte är något stort Bergman-fan. Jag tycker i själva verket att de flesta av hans filmer blev alldeles för pretentiösa, alltför allvarstyngda, knepiga, tillkrånglade och långtråkiga. Men det som jag verkligen tycker om i hans produktion - ja, det anser jag tillhör det absolut yppersta.

Den enda invändningen jag hade mot den här boken var att den inte är kronologiskt skriven. Författaren hoppade i tid och rum, så att läsaren kan bli vilsen. Men så småningom kom jag att gilla den icke-kronologiska ordningen. Den tillför nerv och spänst.

Boken skildrar öppet och utan åthävor framgångar och motgångar, succéer och fiaskon. Den blygs icke att beskriva tunga motgångar, misslyckanden och tillkortakommanden. Boken känns väldigt ärlig utan att bli alltför pinsamt privat. IB blev tillrättavisad av bl.a. Herbert von Karajan och Laurence Olivier - bara en så'n sak. Det lät sig dock icke IB knäckas av.

IB var noga med att inte låta privatlivet påverka arbetet. Så här skrev han om jobbet med Strindbergs "Drömspelet" 1986: "Jag är i dåligt skick. Orolig, missmodig, trött, har ont i höger höft, det värker oavbrutet och morgnarna är besvärliga. Magen saboterar med kramper och diarréanfall. Ledan hänger som fuktiga disktrasor kring själen.
Jag visar emellertid ingenting. Det är tjänstefel att släppa fram privata kalamiteter under arbetet. Humöret ska vara jämnt och drivande." (s. 52)

Skrev jag att IB var en författarbegåvning? Nej, det gjorde jag visst inte. Men så var det. Denna självbiografi är ett bevis på det. Språket flyter ledigt och lätt, man sköljes med på vågen.

Här kommer för övrigt ett avslöjande som kan förklara ett och annat: IB råkade ut för en tants "omvårdnad" när han var åtta eller kanske nio år. När man läser den skildringen blir det helt uppenbart för läsaren att IB blev utsatt för en kvinnlig pedofil. (s. 128f)

Det verkar vara så, att IB så småningom kunde komma till försoning med sin far. "Då far blev änkling besökte jag honom ofta och vi talade vänligt med varandra." (...) Då jag skulle gå, tog han plötsligt min hand och talade sluddrande. Han läste något. Jag begrep nästan genast att han läste Välsignelsen. En döende far nedkallar Guds välsignelse över sonen." (...) Jag tänker på honom ur ett förtvivlat avstånd men med ömhet." (s. 321ff)

Summa summarum: ett fantastiskt läsäventyr, skrivet av en stor människa som hann med så ofattbart mycket.

Handlingskraftiga idioter

Bura in dem. Det här är ju inte ens på sandlådenivå. Dessa enfaldiga, enkelspåriga och inskränkta fotbollssupportrar vars hela icke-sovande tillvaro kretsar kring fotboll... De kan väl skaffa sig var sitt riktigt liv?

Ett bra hafsverk

Jaha. Nu har jag sett den här:

Det känns lite konstigt. Jag tycker ju, att Lars von Trier är ett geni. Men den här filmen har han väl gjort s.a.s. med vänster hand. Den gav mig inte så värst mycket. Den här recensionen är adekvat. Så: även om Trier inte är i toppform, så gör han filmer som är bättre än genomsnittet.

Skenet bedrar

- Trollkarlen Merlin varnade er, men ni lyssnade inte.

Öppen post till Ranelid

Nej, nej - stanna! Jag blir alltid så förbannad när jag läser om mobbning. Nu senast detta. Vad är det med vissa människor? Vad är det för stadium de befinner sig i? Hur skall man begripa typer som andligt sett rör sig på en så låg nivå? Det här förföljandet är ju ungefär lika intelligent och förfinat som fotbollshuliganism. Man undrar var alla dessa lågpannade figurer som bara kan tänka med reptilhjärnan kommer ifrån. Har de suttit i träd? Jag vet, jag vet: nu hojtar många om hur förtvivlat känsliga konstnärssjälar det finns. Till de hojtande vill jag bara säga: Smaka på er egen medicin, så får ni veta hur illa den smakar.

Björn, du kan väl stå över denna vulgära och primitiva tarvlighet? Kan du inte låta det rinna bort som vatten på en gås?

Peter LeBien

Såg Peter LeMarc bli intervjuad på TV. Verkar vara en trevlig prick. Han skall ut på turné i höst. Jag skall försöka uppleva en konsert med honom. Du är bra, Peter. Den låten är nästan som en "nästanpsalm".

Sten-Åke forever

Såg Tomas von Brömssen bli intervjuad på TV. Verkar vara en trevlig prick. Givetvis kom man att prata lite om "Albert och Herbert" - denna gamla go'a Göteborgsserie. Jag anser, att Sten-Åke Cederhök var en av vårt lands största komiska skådespelare, nästan i klass med den oslagbare Thor Modéen. Han fattas oss.

Men vad man ofta glömmer bort är ju att "Albert och Herbert" aldrig hade varit "Albert och Herbert" utan sin engelska förlaga - med manus av Ray Galton och Alan Simpson. Engelsk humor är outstanding.

Rikemansskitsnack

Via omvägar har jag förstått, att några äckliga högertyper under en tågresa satt och diskuterade sina barns löner. De tyckte, att det var synd om deras unga avkommor. De unga hade ju bara 25.000 - 30.000 i ingångslön. "Det måste ju vara tufft att klara sig på det", menade papporna och hoppades att eländet snart skulle gå över. Pappskallar skulle jag vilja kalla dem. Vet de inte att en ingångslön på 25.000 - 30.000 är en lön som väldigt många svenska medborgare skulle vara väldigt avundsjuka på? Se t.ex. detta.

Not the jet set

- Get bock! I mean get back!

Inte rå

- Jag fattar inte varför jag kallas rådjur. OK, jag är visserligen inte tillagad, men jag är inte rå. Jag är timid och snäll.

Fågel På

- Jag kan aldrig koppla av. Jag är alltid på.

Var är Kalle?

- Kalle! Jag kallar på dej! Det börjar bli kallt! Bäst att vända näbben hemåt.

Dagens "Vårt förakt för svaghet". 2

Hur går detta ihop? Hur kan man påstå "Klart godkänt!" om något sådant, när man själv är sjukskriven sedan flera år tillbaka? Det enda som är riktigt bra är väl de faktorer som får fem plus - och så (kanske!) det där med arbetsgivaravgiften. Resten luktar onekligen förakt för svaghet.

Inget medlidande med någon som är sjukskriven för resten av livet. Sådana typer som är sjukskrivna hela tiden är ju bara tärande parasiter. De kan lika gärna ta livet av sig. Sådana oduglingar vill vi inte ha i samhället. - Det är det dolda budskapet.

Dagens "Vårt förakt för svaghet". 1

Minns min första haiku här. Läs sedan detta. Hon är genomklok, den kvinnan. Det tyckte jag redan här och här. Jag står fast: den boken var en av det årets viktigaste böcker.

By the way: lär er skriva som Lena Sundström - ni klåpare till skribenter som aldrig har något viktigt att förmedla.

Strindberg krävde

Fasttejpat på en bokhylla i detta rum har jag ett A4-papper. Det är inplastat för att kunna hålla länge. Som kanske är bekant jobbade August Strindberg ett tag på Kungliga Biblioteket i Stockholm. På papperet jag nämnde finns (ett citat ur) ett kravbrev som Strindberg skrev. Det är så inspirerande att läsa ett så ilsket brev från en så berömd person! Så här:

"Som den Satans Uslingen Hjalmar Svensson uraktlåtit (...) i den förbannade Upsalahålan (...)" Brevet är daterat den 17 maj 1877. I ett P.S. lade han till: "Om icke det Sakramentskade ludret skulle kunna prestera äskadt, blir han åtalad, pliktar 25 Kr. och vi äro ändå utan tidningarne. D.S."

Hä, hä! Underbar språkbehandling! Men jag undrar just vad som skulle hända om en av stadens bibliotekarier skickade ut ett sådant kravbrev i dag. H*n skulle säkert bli stämd och dragen inför länsrätten. Personen som hade fått kännedom om kravbrevet skulle garanterat ha känt sig oerhört kränkt och krävt respekt.

Återanvänt. 26

Någon gång i slutet av år 1970 skrev jag följande stycke. Tänk vad man har allting klart för sig när man är 19 år... Titeln var "Ytterligare anteckningar". Jag skrev massor av sådana korta stycken under en period. De hette likadant allihop, oavsett ämne. Håll till godo.

Ytterligare anteckningar

a/ Den självmotiverade - autoteliska - människan är utan någon dramatisk etikett. (Att vara utan någon dramatisk etikett innebär inte att sakna personlighet - tvärtom: att aldrig kunna kallas för en, för att tala med Sartre, "för-andra-varande".)
b/ Den autoteliska människan spelar aldrig - hon är.
c/ Hon är ett med hela sitt innehåll, ergo med sin existens i förhållandena och sina resurser.
d/ Den autoteliska människan är en kreativ människa.
e/ Hon är en "barnsligt vuxen" (Desmond Morris: "Det mänskliga menageriet").
f/ Hon motiverar sig själv genom att ständigt visa hela sitt ögonblickliga själv.
g/ Att vara till gagn för det ögonblickliga är hennes ena sätt att anti-låtsas, det är att vara utan någon dramatisk etikett.
h/ Hennes andra sätt att anti-låtsas är att utnyttja det ögonblickliga för sin lust att skapa.

En alternativ Rödluvan

Tackom och lovom att man kan se gamla Monty Python-sketcher om och om igen! För mig finns det ingen bättre medicin mot deppighet och misantropi.

Ännu en anledning till att vara misantrop

I dag råkade jag ut för en så'n där genomond människa igen. En helfalsk typ som intrigerar och smider djävulska planer bakom andras ryggar. En mytoman som fabricerar lögner för att nå sitt mål. Urk och blä och tvi vale.

Morgonpigga övningar

Det här är en käck bok som jag tänker knycka några tips ifrån. Hädanefter skall jag ägna minst en halvtimme varje morgon, före frukost, åt yoga - och jag skall använda några av de övningar som finns i den här boken. Rita Trieger vet vad hon håller på med.

En vacker dag kan ni se mig göra så här ;-):

(Bilden någonstans från thebig.tripout.co.uk)

The lunatics have taken over...

Kan inte låta bli att länka till detta. Det är konstigt. Det känns ibland som om bibliotek drar åt sig idioter. Varje dag finns det t.ex. något stolpskott som prompt måste prata högt och ljudligt i sin mobiltelefon om något förbannat trivialt. Det hade för resten kvittat om det inte hade varit trivialt. Man pratar ö.h.t. inte i mobiltelefon på bibliotek. Vart tog vanlig hyfs och hänsyn vägen? Och inte hjälper det med tydliga skyltar som bara inte kan missförstås. Vissa människor tar inte åt sig vissa budskap, hur man än bär sig åt för att sända budskapet. Man skulle kunna skrika ut det i megafon och vifta med banderoller och göra stora, yviga gester. Det skulle ändå inte gå in i skallen på vissa.

Del två har gått

Jag är klart imponerad av Peter Birros manus och Mikael Marcimains regi i "Upp till kamp". Den här TV-serien kan mycket väl visa sig överträffa Stefan Jarls trilogi "Dom kallar oss mods", "Ett anständigt liv" och "Det sociala arvet". Ruggigt bra!

Martina Haag spelar Martina Haag

Nu har även lilla jag sett den här:

Jag ger filmen en trea. Den här recensionen tycker jag är rätt OK. Filmen lär inte gå till filmhistorien som något komiskt mästerverk, men den är kul för stunden. Jag gillar Martina Haag, därför att hon verkar vara snäll och trevlig och känns lite lagom bortkommen - men hon kan ändå säga ifrån på skarpen om det behövs. Man vill ta hand om henne och se till att det går bra för henne.

Ett minus i kanten blir det - som vanligt - för den svaga ljudtekniken. Varför, varför, varför skall det vara så svårt att göra en film där man hör vartenda ord utan att anstränga sig? Så förbannat dåliga är väl inte alla skådespelare på att artikulera? Varför måste jag sitta och önska att filmen skulle vara textad?

Ett plus i kanten blir det i alla fall för Martinas hämnd på den opålitlige förföraren...

Anti-Kama Sutra

Det får inte bli alltför allvarligt. Det måste få vara kul också.

Av med kalsongerna!

Läser en notis i Aftonbladet: "Skitiga kalsonger kostar miljoner". Det är Husbybadet som har problem med "osedvanligt höga kvävehalter". Detta beror på att manliga simmare använder kalsonger under badbyxorna. "Vad är det för dumheter!?", säger jag då. För det första: Varför är kalsongerna skitiga? Kan inte herrarna torka sig ordentligt? För det andra: Varför har man kalsonger under badbyxorna? Vad är det för stolleprov?!

En del unga män - jo, det är oftast unga män eller "mannagryn" - har en konstig inställning till nakenhet. Det händer varje gång jag badar bastu, att några ynglingar kliver in i bastun med badbyxor på. Då har de visserligen duschat innan, men med badbyxor på! Varför? Har de mikroskopiskt små snoppar som de inte vågar visa? Mens kan de ju inte ha. Jag har då aldrig märkt att någon vuxen man med något vett i skallen har fällt nedlåtande kommentarer om storleken på andra mäns könsorgan när man duschar eller badar bastu. Man förbigår helt enkelt det ämnet med vördsam tystnad.

För mig är det helt naturligt att man duschar och badar bastu helt naken. Det kvittar hur man ser ut. Jag har sett alla möjliga sorters snoppar i simhallar och på nakenbad. Ingen brukar kommentera den ena eller andra "apparaten". Men hur har dessa badbyxklädda killar blivit så blyga? De är väl inte så pryda annars? Det skulle inte förvåna mig, om många våldtäktsmän egentligen är klart sexuellt hämmade. Dessa kalsongbadande stollar kanske är blivande våldtäktsmän.

Louise - så bra, så bra

Frun och jag körde en sväng. Vi lyssnade på den här plattan i bilen:

(Detta är en svart-vit kopia av omslaget. Originalet är i färg.) En recensent gav bara två poäng (av fem möjliga). Sicken fjant. Han var nog en snorvalp som inte var torr bakom öronen.

Den här plattan är ju nästan lika bra som den här - och det vill inte säga litet. Här sjöng Totta tillsammans med Sharon Dyall, Marie Fredriksson, Jenny Öhlund (numera Silver), Sara Isaksson, Josefin Nilsson, Louise Hoffsten, Sanne Salomonsen, Kajsa Grytt och Charlotte Berg. De flesta duetterna är ljuvliga. De bästa texterna är skrivna av Dan Hylander - bl.a. den så poetiska "Ett minne bättre glömt". Även Peter LeMarcs "Kosters klippor" är en goding, inte minst textmässigt sett.

Plötsligt sade min fru, att Louise Hoffsten är Sveriges bästa sångerska. Jag hoppade till bakom ratten. "Va?! Sveriges bästa sångerska?! Nu tar du väl i ändå?", sade jag. Jag sade, att jag kräver av en god sångerska att ha en väldigt klar och vacker röst, men hon får inte låta som en ljuv och oskyldig tolvåring. (Jag nämner inga namn...) Det måste höras livserfarenhet i rösten. Hon måste dessutom artikulera vansinnigt tydligt. Då duger t.ex. Jenny Öhlund (numera Silver) och Sara Isaksson - och Anne-Lie Rydé - och kanske ett par till. Men Louise Hoffsten? Jo, OK. Kanske min fru har rätt? Se även denna gamla post.

Favorit i repris

Jag måste bara tipsa om detta en gång till. Såsen som blir resultatet vid denna matlagning måste vara en av världens godaste såser. Om ingen ser mig, så slickar jag tallriken.

Ah, sådan skönhet, sådan förfining, sådan finess

Jag har en orgie i musikalisk skönhet. Nu delar jag med mig av detta:

Geniet Glenn Gould tolkar geniet Johann Sebastian Bach - den femte evangelisten.

Mary Black utan gränser

Jag drömmer mig tillbaka till Irland. Det här är ju så vackert att man nästan tappar andan.

Hur kan de låta bli att gråta?

Naturporr

Hon tar emot mig precis sådan jag är. Jag behöver inte känna någon oro. Hos henne är jag trygg. Hon älskar mig oreserverat. Hon söker icke sitt. Hon tar emot mig naken och med öppen famn. Vi är hämningslösa och skamlösa.

Hon låter mig komma ännu närmare. Jag tränger in i henne.

Vi rullar runt i sänghalmen.

Hon omfamnar mig med hela sin kropp. Vi sammansmälter till ett enda väsen.

IB om IB

Den här boken är inte alls så tråkig som den ser ut:

Synd bara att jag snart måste lämna tillbaka den. Det är irriterande när man inte får låna om en biblioteksbok därför att en annan låntagare har reserverat den. "Bäst att det är viktigt!", kan jag tänka då. Nu måste jag forcera läsningen och hoppa över hälften. Retfullt. Störande.

Nå, vilken bok handlar det om? "Bergman om Bergman". Filmnördarna - får man använda en så nedsättande term? - Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima träffade Ingmar Bergman inför detta projekt i Filmstaden (Solna) i januari 1968. Alla tre intervjuarna var engagerade i tidskriften Chaplin vid den tiden. Förordet till boken skrevs den 1 maj 1970 och boken gavs ut samma år.

Det är med blandade känslor jag läser en sådan här bok. Vi har dels det underdåniga svansviftandet, vi har dels den arbetsamma skrytsamheten. Intervjuarna är samtidigt så vördnadsfulla inför Mästaren som de vill visa sig på styva linan genom "name dropping" och ansträngda paralleller - och på det viset försöka imponera på intervjupersonen (IP) och läsarna. En av intervjuarna kunde t.ex. antyda att IB (IP) i något sammanhang inte var så väl påläst som han borde ha varit. Suck.

Boken behandlar Bergmans samtliga filmer fr.o.m. "Hets" (i regi av Alf Sjöberg) från 1944 fram t.o.m. "En passion" från 1969. Det kommer också i slutet av boken med ett avsnitt om "Fårö-dokument". Efter den ofriviliigt forcerade läsningen känner jag mig nu sugen på att se om samtliga Bergmans filmer fr.o.m. "Nattvardsgästerna" från 1961.

Jag har ju i ett tidigare sammanhang påpekat att Bergmans filmer har övertolkats. Här fick jag vatten på min kvarn. Jonas Sima ställde följande fråga:
"Om man ser trilogin som passionsberättelsen: Getsemane, offerdöden och graven. Då kan man se Persona som uppståndelsen. Kvinnorna representerar Kristus - Karin i Såsom i en spegel, Märta Lundberg i Nattvardsgästerna, Ester i Tystnaden, Elisabeth Vogel i Persona."
På detta svarade Bergman: "Nej, inte alls!"
Då kontrade Jonas Sima: "Du är helt ointresserad av en sådan tolkning?"
Bergman: "Totalt - den går alldeles för långt." (Citerat från sidorna 206f)

Mera Jonas Sima: "Göran O. Eriksson skrev i en recension av manusboken "Persona" att du tillhör de regissörer som ger ett intryck av att vara större än summan av dina skådespelare, och 'det är hans största svaghet som filmman', tillade han. Han syns mena att skådespelarna bara blev dina instrument och att de aldrig blir sina egna instrument som ljuder med egen ton och egen röst, om jag förstått honom rätt."
På detta svarade Bergman:
"Det är också en sån där klyscha som jag inte alls förstår. Utan skådespelarnas styrka eller initiativ eller stimulans eller det fantasieggande eller intellektuellt klara och kapabla hos de skådespelare som jag samarbetar med skulle jag aldrig klara att genomföra något som jag har skrivit själv. De tar hand om det och gör det till sin egendom. (...) inte fan leder jag de där människorna någonstans. Inte fan säger de OK och gör som jag säger. De använder det jag kommer med som ett material för sina gestaltningar. (...)" (Citerat från sidan 218)

Jag skall låna denna bok en gång till för att studera den ännu närmare. Så bra är den.

Enyas Exile

En underbar röst till en vacker melodi:

Filmen hette L.A. Story - med en allvarlig Steve Martin. Sevärd rulle.

Farväl, Pavarotti

Låt oss minnas honom så här - glad efter en lyckad insats:

Visst är det stycket vackert, men jag tycker ännu bättre om "Torna a Surriento". Jag kanske är sentimental, men oj, så många sköna upplevelser jag har haft tack vare min sentimentalitet.

Marxklipp

Har Idol-juryn kollat detta?

En kass avslutning

I dag hade jag ett sådant där telefonsamtal som gör att man undrar varför man stannar kvar på jobbet och inte genast lämnar in sin avskedsansökan. Det händer inte ofta, men när det händer så är det otrevligt - ja, det kan t.o.m. bli riktigt jävla obehagligt. Personen som ringde var egentligen sur på hela samhället, kändes det som. I själva verket borde hans ilska riktas mot ett företag, men nu blev det jag som utsattes för hans aggression. Jag blev som en spottkopp.

Jag har ofta tänkt, att jag i mitt jobb hjälper bortskämda människor med lyxproblem. Jag hade hellre varit i Etiopien och hjälpt folk gräva brunnar.

Arbetsdagen började bra med en lysande föreläsning. Avslutningen på dagen blev nästan magsårsframkallande. Blä.

Kundalini yoga light

Jag ser inte yoga som något mystiskt. För mig är det en sorts lugn gymnastik, med tonvikt på andning och hållning. Följande snuttar om kundalini yoga kanske kan avdramatisera ämnet en aning.
Sträckning framåt
Axlar uppåt och nedåt
Rulla med överkroppen
Rida på en kamel
Från kobra till barn

Most wanted Irish

Nu har jag blivit lycklig ägare till denna goda platta:

Det var under Irlandsresan i somras som jag fick nys om den. Då insåg jag också, att detta är ett sådant album som jag bara måste äga och kunna spela när jag vill. Som synes så finns här bitar med Hothouse Flowers, Sinéad O'Connor, Dubliners och Thin Lizzy. Den särskilda bit som fick mitt ägandebehov att stärkas extra mycket var Eleanor McEvoys "Only a woman's heart" - en underbar låt som tyvärr inte finns på YouTube i denna sköna version.

Annars är plattan värd ett inköp bara av den enkla anledningen att följande tre bitar finns med: Van Morrisons "Brown eyed girl", Sinéad O'Connors "This is a rebel song" och Thin Lizzys "Whiskey in the jar". De här låtarna hörde vi mer än en gång på vår bilfärd genom Connemara, Donegal och andra platser på den gröna ön. Livskvalitet!

Idol? - Ja!

Idol 2007 kan bli himla roligt. Första programmet i serien blev ju riktigt lovande. Den alternativa juryn är hur cool som helst, hallelujahkören som dyker upp då och då är läcker och Carolina Gynning är inte alls en dum blondin. Kul!

Men fortfarande undrar jag varför en del personer tycks sakna omdöme helt och hållet...

Eldräv

Tack vare en tidigare kommentar från Szofia har jag nu bytt från Explorer till Firefox. Häpp! Det borde jag ha gjort för länge sedan. Tack för tipset!

Vad är du för en typ?

Tidningen Metro har i dag en artikel om "Typerna som är chefens skräck". De tio medarbetartyper som chefen blir irriterad på är: nejsägaren, bevararen, kvarsittaren, intrigmakaren, snackaren, paragrafryttaren, kortslutaren, tidstjuven, glidaren och barnet.

Ack ja, tänk om livet vore så enkelt - om man bara hittar rätt etikett att sätta på sin medmänniska, så vet man exakt hur den personen skall bemötas. Jag har ju varit med ett tag nu, så jag har råkat ut för en hel del konsulter och förståsigpåare som presenterat olika typologier. Jag lyckas alltid hitta undantag från deras mallar och själv passar jag inte riktigt in i någon enda enskild mall. Så tror jag, att det är för de allra flesta. Ingen är väl egentligen bara en typ. Dessutom: på måndag morgon kan jag påminna om en typ, mitt på måndagen kan jag likna en annan och på måndagkvällen verkar jag kanske vara en tredje typ. Vad har man då vunnit med en typbeskrivning?

Upp till kamp!

Premiären av den nya TV-serien "Upp till kamp" lovar mycket gott. Jag tror, att jag efter seriens slut kan skriva "Peter Birro har gjort det igen - ett mästerverk!". Han är en av mina favoriter när det gäller manusförfattare. "Det nya landet" var kalasbra och "Neil Armstrong var aldrig på månen" var ju för tusan bövlar i klass med Ibsen, Tjechov, Strindberg och O'Neill.

Var ligger ribban?

Var går gränsen för otrohet? Var går gränsen för flirt? Vad är lösaktigt? Ribban skulle placeras olika högt, beroende på vem man frågar. Är jag otrogen om jag någon gång ibland skickar SMS till en annan kvinna än min fru? Är jag flirtig om jag skriver "Vänliga hälsningar" till en kvinna som jag bara känner flyktigt? Är jag "lösaktig" om jag dansar massor av danser med en kollega - för att jag gillar hennes sätt att dansa och hon uppskattar min dansstil? Jag vill själv svara "Nej" på alla tre frågorna. Vad tycker du?

Några rader om amerikansk impressionism

Ibland fnyser man på näsan åt amerikansk kultur, gärna antydande något om att det enda goda USA har gett världen i kulturväg är Coca-Cola och McDonald's. I så fall måste man för det första ha en konstig definition av kultur och för det andra prata i nattmössan. Det kommer visserligen mycket strunt och dumheter från USA, men vi kan samtidigt med visst fog påstå, att det var där som t.ex. både jazzen och rocken föddes - och det är vi tacksamma för. Många kan rabbla upp mängder av kända amerikaner inom musik, litteratur och film. Men när det kommer till målare... Då blir det tomt i skallen hos en hel del. Men jag har lärt mig, att exempelvis amerikansk impressionism inte stod den europeiska dito efter.

Gå in på den här sidan, så bör du förstå vad jag menar. Det är ju briljant och lysande måleri, om du frågar mig. Kolla in Frank Weston Bensons och Frederick Carl Friesekes tavlor och kapitulera. Eller titta på den här av Edmund Charles Tarbell! Det är ju förkrossande skickligt och svindlande vackert.

Take it, Gorilla!

Via ständigt alerte Stationsvakt hittade jag följande makalösa reklamfilm.

Jag brukar hävda, att ingen reklamfilm i världen kan påverka mig åt ena eller andra hållet. Men här får jag nog ge mig. Den här filmen gör mig faktiskt nyfiken på produkten. By the way: har Phil Collins informerats?

Söndagsgodis

Deep Purple med Ritchie Blackmore var den felande länken mellan hårdrock, s.k. europeisk konstmusik, jazz och engelsk humor. Sammanlagt tio minuter begåvad rock:

När du har lyssnat och tittat färdigt på första delen, så växlar du snabbt över till denna andra del:

Det blir aldrig bättre stilblandning än med Deep Purple i den här konstellationen.

Triumf över den infekterade tekniken

He, he. Nu använder jag den bärbara datorn i stället - och då dyker det inte upp sådana där oerhört retfulla meddelanderutor (som jag skrev om i förra posten - vid den stationära datorn).

Nu lägger jag till två go'a bloggar i min lista här till höger: Nineves blogg och Occident.

[Censur]

Jag blir så heligt förbannad... Varje gång jag skall försöka läsa mina hotmail, så dyker denna käcka ruta upp:

Jag kan alltså inte läsa något nyinkommet hotmail. Tack så himla mycket, Telia Säker Surf! Hur säkert är det egentligen? Just nu står det j**ligt lågt i kurs hos mig.

Taras yoga

Det ser så lätt ut...
Men det är det inte!

Malene Mortensen sjunger om en annan dag

En danska som verkligen kan sjunga jazz: Malene Mortensen.
Så snyggt, så snyggt.