Nostalgi...

Ljuva 60-tal? Tja, det kan man ha olika uppfattningar om. Det här var väl lagom ljuvt. Att folk bröt armar och ben var inte så konstigt.

Take it icey?

Ja, varför inte?

Han är onekligen skicklig. Och nyskapande.

Splittrat

Spridda skurar - ur nyhetsflödet:

"Uppdrag Granskning" - hur tillförlitligt är det programmet egentligen? Jag har aldrig riktigt litat på Janne J. Jag sympatiserar inte alls med hans överfallsjournalistik. I mina ögon påminner "Uppdrag Granskning" alltför mycket om förnedrings-TV.

Leif Silbersky prickas av advokatsamfundet. Även solen har sina fläckar. Det är kanske dags att lägga av?

Leif Hamrén påstår sig kunna jobba dygnet runt. Kvalificerat skitsnack, säger jag. Om han verkligen jobbar dygnet runt, så behövs det inte speciellt många dygn innan han måste "lämna planen". Hur skulle han f.ö. kunna jobba dygnet runt flera dygn i sträck utan någon sorts uppiggande medel?

Zlatan is the shit

Zlatan är onekligen en hjälte. Jag tycker han klarar av detta alldeles lysande:

- Vill du vinna VM? (...) Men då måste du ha en allsvenska som håller hög klass - eller?
(...)
- Vi har inte 22 världsklasspelare - absolut inte.

Klockrent! Ett ord i rättan tid.

Snöpligt slut

Resultatet efter kvällens fotbollsmatch Danmark-Sverige får mig osökt att tänka så här: Det räcker inte att vara bäst - man måste även ha tur.

Tramsigt uttalande

Låt mig bara stillsamt påpeka för herr Tregaro - apropå detta - att Usain Bolt knappast hade hamnat i världseliten om han hade varit en pajas. Att en del av Bolts beteende möjligen kan kallas pajaskonster är en helt annan sak.

Lekande lätt och överlägset bra

Jag tycker att Wissman har fel - här. Det påminner lite om "Surt, sa räven". Och varför skulle Bolt bry sig om vad Wissman tycker? Det här visar också på ett fenomen som jag tror är ganska vanligt: De som saknar humor vill alltid platta till dem som skämtar och skojar och har roligt.

Det är förmodligen också så här: Om man kämpar och står i med pannan i djupa veck men ändå inte blir lika bra och framgångsrik inom ett speciellt område jämfört med en annan som, i alla fall skenbart, lekande lätt blir bäst på samma något - ja, då blir man sur och avundsjuk. Man hittar på alla möjliga bortförklaringar till sitt eget misslyckande och den andres framgång.

Men det som ofta utmärker de överlägset bästa inom nästan vilket område som helst är att de verkar göra det där som de är så fruktansvärt bra på med överraskande lätthet och elegans. Det är just det vi ser när vi ser Bolt: Han - som Mats Olsson påstod i något sammanhang - "leker sig fram som om världen vore en fucking playground". Och sådant kan reta gallfeber på många.

När vi ser en "duell" mellan Bolt och Gay ser vi också en kamp mellan Den skojfriske och Den allvarstyngde. Och det är många som önskar att Den allvarstyngde skall sätta Den skojfriske på plats och göra honom till en liten och patetisk figur. "Skrattar bäst som skrattar sist", vill alla allvarliga slutligen triumfera med.

Oj! Oj! Oj!

9,58! Det jag genast kommer på att jämföra med är när Cassius Clay (senare Muhammad Ali) slog Sonny Liston 1964.

Någon annan...

Folksamlingar är livsfarliga. Kollektivet är dumt. Det är inte alls säkert att majoriteten har rätt. Ju flera människor som samlas på ett ställe, desto lägre blir den genomsnittliga IQ:n för den folksamlingen. Det räcker att titta på publiken under en fotbollsmatch. Desto större folksamling ju lägre ansvarskänsla. I stora folksamlingar tänker folk antingen
"Eftersom alla andra gör det, så måste det vara rätt" eller
"Eftersom ingen annan gör det, så måste det vara fel" eller
"Jag vet att detta är fel, men det är väl alltid någon annan som kommer att påpeka att det är fel".

Sådana misantropiska tankar kommer över mig när jag tänker på damernas 10 km-lopp i friidrotts-VM. Det borde ha funnits många där som kunde ha påpekat det stolliga med en sådan start - men starten gick som om inget tokigt hade hänt.

Kass av TV4 Sport

MBT (Man Blir Trött). Här har man förberett sig på att få se en lång boxningsmatch - en match som har gått till sporthistorian.

Vad fick man se? En bantad version! Mitt i alltihop bryts sändningen och TV4 Sport visar reklam i stället! Och man fick inte se hela matchen! Det är ett skandalöst överförmynderi. Jag vill se hela matchen. Jag vill själv göra bedömningen om de mellersta ronderna var likgiltiga. Hädanefter kommer jag inte att lita på TV4 Sport.

Här och här (bl.a.) finns mera information om matchen.

Här finns en snutt att titta på - men den är försedd med retfull musik. Det är ett irriterande ofog att lägga på musik till allt möjligt.

Det här slutar nog med att jag köper den här.

Minns du?

Ganska kul slut på den här intervjun:Tja, vad skall man säga? Peter Jihde har i alla fall aldrig tillhört mina favoriter. Jag fattar inte hur så pass många kan höja honom till skyarna.

Surfa på riktigt

Så makalöst elegant...

Om jag kunde backa bandet och bli ung på nytt, så skulle jag surfa på riktigt.
Det här ser ju vansinnigt "cool" ut!

Belevade sportfans - en paradox?

Läste om några fotbollssupportrar som hade banderoller med budskapet "EN STAD. EN VILJA. EN DÅRE."

Är det inte flera än jag som får obehagliga associationer? "EIN VOLK. EIN REICH. EIN FÜHRER"?

Varför tappar vanligt folk allt förstånd i stora folkmassor där känslorna svallar? Eller är det så att sportfantaster är särskilt lätta att "trigga"?

Goal!

Kolla in detta. Det är fotboll när den är som bäst. Den här insatsen av målgöraren är så cool, så avmätt, så välbalanserad, så elegant att man bara kan jämföra den med det bästa inom konsten.

Det är som ett perfekt gitarrsolo av Ritchie Blackmore, det är som en virtuos cellokonsert med Frans Helmersson, det är som en kristallklar dikt av Tomas Tranströmer, det är som ett mästerligt saxofonsolo av Stan Getz, det är som en färgmättad målning av Matisse - allt på en gång. Utsökt.

Kan detta hända i allsvenskan? Tror inte det.

Folket är drogat

Roffare, roffare, roffare... Överallt är de i dessa dagar. Det måste bli ett stopp för allt detta. Vem kan sätta ner foten och ha makt bakom orden?

Vad motiverar att en fotbollsspelare tjänar nästan en miljon kronor om dagen? Är det så - som en journalist skrev - att idrott är opium för folket? Är verkligen alla fotbollsnördar med på banan och tycker att det är helt OK att Beckham tjänar 363 miljoner kronor om året? Kolla här.

Varför blir det inga folkstormar när sådant avslöjas? Det kan ta fullständigt fyr i helvetet om någon VD avslöjas med svinaktigt höga bonusar. Men när det kryper fram att fotbollsspelare blir mångmiljonärer genom att sparka på en läderboll hörs inte många protester. Vad är det som gör snuskigt rika idrottsstjärnor så oantastliga?

Det måste vara att idrott är opium för folket.

En icke vanlig söndag

I söndags vaknade jag före resten av familjen. Jag klädde på mig ljudlöst, låste dörren utifrån, gömde nyckeln, värmde upp och gav mig iväg på en käck liten joggingrunda före frukost. Jag sprang, nå ja - småsprang, på Kullaberg, nästan från Arild och ut till Mölle och tillbaka igen. Det blev väl cirka en mil och jag var i rörelse ungefär en timme. Härligt är bara förnamnet. Att jogga i sådan natur är gudomligt. Sådana joggingrundor har bidragit till att göra mig troende. Och att göra det ensam tycker jag är en del av tjusningen. För mig är det obegripligt hur vissa människor inte tycks kunna motionera det minsta lilla utan att göra det i grupp. Jag undrar varför de är så osjälvständiga.

Senare på dagen tog vi vägen förbi Halmstad innan vi skulle köra hem. Vi stod ute och frös i regn och blåst för att se 22 unga män jaga en boll. Sådant skall upplevas i grupp. Där är en stor skillnad. Att vara med i en hejarklack och skrika för full hals är en kul grej. När tusentals människor jublar samtidigt känns det som om allt är möjligt.

Morgon som eremit, kväll som en i massan. Att det var Fars dag gick spårlöst förbi.

Dumt uttryck

Jag blir lika irriterad varje gång jag hör någon säga t.ex. "Jag skall satsa hundratio procent". Det är nästan alltid någon idrottsperson som säger så om en prestation eller insats. Det är så korkat. Ingen kan satsa 110 % på någonting. Så här vill jag tolka det hela: Om jag satsar 100 % på något, så kommer jag att dö. Om jag har satsat 95 % på något, så är jag nära döden. Etc. Det finns inte den minsta matematiska chans att någon enda levande varelse skulle kunna satsa 110 % på någonting.

Hypotetiska sportfrågor

Apropå OS... Det är ju uppenbart att vissa rekord är de bästa genom tiderna. Det råder t.ex. inget tvivel om att det nya rekordet på 100 m löpning är det snabbaste någonsin. Men hur är det med vissa andra sporter? Skulle dagens fäktare vara totalt överlägsna en fäktare från 30-talet - om de kunde mötas? Skulle någon av systrarna Williams kunna göra en löjlig figur av 1980 års Björn Borg? Skulle Muhammad Ali årgång 1974 ha slagit ut Mike Tyson i rond 8? Etc.

Finns det något avancerat datorprogram som kan simulera sådana möten? Se där en lukrativ marknad...

Värdig vinnare

Vilken match! Helt makalöst! Ofattbart!

Wimbledonfinalen 2008 har redan gått till historien som en av de bästa finalerna någonsin. Vilka bolldueller! Vilka ess! Vilka passerslag! Vilka löpningar! Vilka räddningar! Om någon skulle klå Federer, så var det just Nadal. Jag hade på känn att det här skulle bli en bra final, men att den skulle bli så här... Oj, oj, oj!

Ja!

Zlatan, Zlatan... He's my kind of guy. Han punkterar allt brus. Det är som om han tänkte "Slut på snacket - nu blir det verkstad". Det är rent gudomligt att skåda hur han liksom tar befälet i matchen och placerar bollen så himla snyggt i mål. Han har en karisma och en pondus som är lika sällsynt som kylskåp på Nordpolen. Är det någon som skall kunna rädda Sverige från fiasko i EM så är det väl Zlatan.