Don't mention the war

Nej, jag tycker inte om det. Att Tyskland gick vidare, alltså. Alla har vi väl våra fördomar. En av mina fördomar är denna: jag kan inte stå ut med tyskar.

De är som maskiner. Det är som om de alla var och en hade en propeller uppdragen i ryggen. De är besserwissrar. De tror att de är herrefolket. Det avslöjar deras nationalsång, om inte annat. De skall alltid vara värst. Exempel? Res runt i världen och besök gästhamnar - vilka är det som har de största och vräkigaste fritidsbåtarna? Tyskarna alla gånger. De använder inte höger hjärnhalva. De har ingen humor. De är så tråkiga att alla klockor i deras närhet stannar. De kan inte rocka - tysk rock 'n' roll är rena dyngan. De kan inte göra film - tysk film är likgiltighet 24 bilder i sekunden. De kan inte skriva böcker längre - tysk nutida litteratur är sömnpiller. Etc.

Pragmatisk t-shirt

Om man är i Prag, så måste man besöka Kafkas hem. Och Prag måste man besöka någon gång. Någon stor Kafka-vän är jag visserligen inte - ty jag finner hans prosa lite väl svårtuggad och omständlig - men jag fattar så mycket att hans böcker fångar en del av den tjeckiska folksjälen.

När jag var i Prag kunde jag inte låta bli att köpa den t-shirt som du här ser en del av. Vissa plagg vill man bara aldrig slänga och den här tröjan är ett sådant plagg. När jag anser att den har blivit för skör och sliten för att använda mera, så skall jag hänga undan den så att inga klädmal förstör den. Den får bli som en souvenir från några fantastiska vårdagar i Prag.

Inom ramen

Vi har haft en jättelik Matisse-reproduktion stående lätt hoprullad i ett hörn. Vi köpte den när vi senast besökte det fantastiska Louisiana och glada i hågen trodde vi att vi hade en tillräckligt stor ram hemma. Ack nej. Det hade vi inte - inbillade vi oss.

Men i går slog det mig att vi kunde använda en befintlig tavla. En annan jättelik Magritte-reproduktion har vi haft uppe i massor av år nu. Jag tänkte: "Borde inte den ramen räcka åt Matisse?" Och.... ja, du förstår. Nu har Matisse tagit Magrittes plats. Det ledde till omflyttning av andra tavlor och vips! så har vi nu ett så gott som nytt vardagsrum.

Det behövs inte så mycket för att skapa en helt annan atmosfär i ett rum. Byta tavlor, skifta gardiner, flytta mattor - det kan åstadkomma små underverk.

Stark stat

Ibland undrar jag hur de vill ha det - alla dessa människor som klagar på att stat och kommun lägger sig i för mycket. De tycker, att var och en skall sköta sig själv i största möjliga utsträckning. Det låter väldigt egotrippat. Det finns de som på fullt allvar menar, att man kan skrota nästan alla myndigheter och verk vi har.

Jag är ledsen, men jag håller inte med. Om vi lämnar fältet öppet - utan statlig inblandning - så ger vi också klartecken för alla sorters lurendrejare och bedragare. Nej, jag är övertygad om att vissa myndigheter och statliga verk är absolut nödvändiga för att hålla någon sorts ordning på "marknaden" m.m. och för att skydda svaga grupper. Exempel? Ja, tag detta, för att nu bara ta ett: Bred front.

Anonym - ja

Man kan läsa det varenda dag. Det är lika fel varje gång. Vadå? Att det skulle vara fegt att blogga anonymt. Det har inte med feghet att göra. Jag bloggar anonymt därför att jag då känner att jag kan ta ut svängarna lite mera än om jag hade bloggat med mitt rätta namn och allting. Det är taktik eller strategi eller kalla det vad du vill. Men så'n är jag. Jag hävdar med en åsnas envishet att det är innehållet i bloggen som är det väsentliga och inte vem som har tryckt ned tangenterna. Jag kan vara en barnmorska, en tandläkare, en rörmokare, en mäklare eller vad som helst. I mina ögon kvittar det. Vad jag har att säga är det intressanta - inte min "CV". Jag vill inte få elaka kommentarer p.g.a. mitt yrke eller min hemadress. Det är helt irrelevant i sammanhanget.

Dåre på Åre

Det var sommaren 1989. För nästan exakt 17 år sedan bodde vi i en scoutgård nära Åreskutan. En kväll var jag lite less på att vara social hela tiden. Jag gick iväg solo upp på berget. Då tog jag denna bild:

Tanken var väl ganska käck. Det skulle bli en sorts bevis: en "Jag var där-bild". Men kameran ville s.a.s. inte vara med hela vägen. Det fungerade inte med bra skärpa på både skyltarna och armbandsuret. Nå, klockan var kanske runt åtta på kvällen. På samma promenad fick jag syn på en stor älgko. Hon var väl hundra meter bort och jag bara hoppades att hon inte skulle se mig. Om hon hade gått till anfall, så hade jag troligen inte haft en chans.

Tystad av idioter

Läste om EvaEmma Andersson, som nu har slutat skriva krönikor. I sin sista krönika tog hon några exempel på mejl som hon fått det senaste året. Det är beklämmande läsning. "(...) i fängelse din cp-störda jävla feta slyna med psykiska problem" och "Du äcklar mig om jag möter dig någon gång ska jag fimpa en cigarett i ditt öga" och "Såg dig på tv för ett tag sedan och du är så fuuuul!" är tre exempel på denna lysande retorik (Ironi).

Man kan undra hur de är - personer som skickar sådana mejl. Om de ö.h.t. tänker, så tänker de väl med reptilhjärnan. Visst, man kan ha väldigt olika åsikter, men man bär sig inte åt på det viset mot personer vars åsikter man ogillar eller t.o.m. avskyr. Antagligen handlar det om människor med misslyckade liv, personer som känner sig grundlurade, individer fulla av hat mot alla som i deras tycke har nått oförtjänta framgångar o.s.v.

Jag tycker det är bedrövligt när skribenter av olika slag känner sig tvingade till tystnad p.g.a. sådana mentala kackerlackor.

Nästan döv

Min fru och jag pratade med en sakkunnig om min hörselnedsättning. Det känns bra att hustru min blivit bättre insatt i vilka problem dålig hörsel för med sig. Tidigare har hon kanske tänkt "Han hör när han vill höra. Hm." Men nu har hon fått förklaringar till hur det kan komma sig.

Jag önskar, att alla människor med grav hörseldysfunktion får chansen att få sina problem beskrivna för anhöriga, kollegor m.fl. av en så proffsig och trevlig person som jag nu har kontakt med. Det duger inte att själv försöka förklara. Man blir inte trodd. Man blir behandlad som gnällig och simulant.

Däven

Jobbade sent. Direkt efter jobbet: hyra släp, hjälpa sonen tömma lägenheten. Snabba ryck. Lämna tillbaka släpet efter två och en halv timme. Tillbaka till jobbet och hämta cykeln som blivit kvar där. Köra till nya populära pizzerian och köpa två girostallrikar. Hem igen.

Nu sitter jag här - mätt och trött och utan något särskilt intelligent att berätta. Så blir det när verkligheten bara kräver tid och energi. Inget kvar till bloggande.

Jimi i London

Här finns ett av alla tiders bästa gitarrsolon. Vadå "Stairway to heaven"? Äh. När Jimi Hendrix spelade "C# blues (People, people, people)" i Royal Albert Hall den 18 februari 1969 "levererade" han så oerhört ofattbart bra. Hela denna LP är en live-inspelning och den är alls icke dålig. Men som live-album överträffas detta album av bl.a. Deep Purples och Rainbows bästa live-plattor (med Ritchie Blackmore i sitt esse). Här finns fyra låtar på en sammanlagd speltid av c:a 30 minuter. 6:20 av dem kan vi glömma: "Smashing of amps", ty där kan man bara börja undra vad Jimi hade knaprat på, snortat eller injicerat.

"Opening jam" är ett av Eric Claptons paradnummer - "Sunshine of your love" - och EC tillhörde den skara Londonmusiker som var mer eller mindre chockad av Jimis intagande av den engelska rockscenen. Han hade anledning att känna sig skakad av denna tolkning.

"Room full of mirrors" följde sedan på plattan. Det kändes som en upptrappning till vad som komma skulle.

"C# blues" ligger som tredje spår på plattan och är så känsloladdad som en blues med hårdrocks-touch kan bli. Jimis gitarrspel här innan han börjar sjunga är så gudabenådat skickligt och sensibelt att han förmodligen aldrig någonsin spelade bättre. (Och då har jag ändå hört "Purple haze", "Voodoo chile", "All along the watchtower" m.fl.)

Tone-storm

En storm i ett vattenglas - detta med Tone. Du milde, så pryd man har blivit på TV4 helt plötsligt. Skulle Tone tappa i trovärdighet för att hon visar naveln? Jag tycker det hela är fånigt. Inget att oja sig över.

Då är i så fall detta något att bli mera upprörd över. Det går att begripa, men det går knappast att försvara. En präst får inte blanda ihop det kristna kärleksbudskapet med köttslig lusta.

De här två exemplena handlar delvis om sex men även om privat/offentligt. Det man gör privat angår sällan eller aldrig någon annan. Men det man gör i tjänsten är icke privat. Om man anspelar på sex - men gjorde Tone ens det? - utanför jobbet borde arbetsledningen inte blanda sig i det. Men om Tone - för att ta henne som exempel - plötsligt hade presenterat vädret naken, så kunde man klandra henne för det. Prästen i exemplet ovan utnyttjade sin yrkesmässiga position på ett klart olämpligt sätt.

Men, snälla skandalhyenor i kvällspress och på andra ställen - försök att behålla sansen och se de rätta proportionerna i sådana här sammanhang. Låt Tone fortsätta presentera väder i TV4.

Puts väck

Jaha. Så var det över för den här gången. Vi får se framåt: fotbolls-EM om två år. Kommer vi längre då? Det är inte säkert. Just nu känns det som att Sverige är kusinen från landet. Vi har egentligen inte där att göra - bland "de stora grabbarna".

Triss

En gång i tiden var vi i krig med danskarna. En annan gång höll vi på att lägga under oss Prag. Nu är vi bröder och systrar med danskar och tjecker.

Gott öl kan vi alla åstadkomma. Hunnen så här långt på midsommarfirandet har jag tömt dessa. Plus några snapsar O. P. Andersson aquavit. Ah, det är gott att leva!

Nej, nykterist är jag inte. Det var inte Luther heller.

En annan sorts värstingar

Åkte en runda med dem vi brukar fira midsommar tillsammans med. Det är inte som förr - med midsommarfirandet. Det är inte någon vidare fart på ringdans m.m. nuförtiden. Håller den traditionen på att vissna bort och sakta dö?

När vi körde runt kom vi också in på en massa olika samtalsämnen. Ett ständigt lika kul ämne att prata om är personer man irriterar sig på. Vi var rörande överens om att det föreligger en statistiskt säkerställd övervikt för retfulla personer bland lärare och läkare.

Så här: om du letar efter en människa som är övertygad om sin egen förträfflighet och lika säker på att alltid göra allting helt rätt på bästa möjliga sätt och att alltid ha varit med om allt möjligt - så att ingen annan har skuggan av en chans att imponera på honom/henne - ja, då skall du börja leta bland lärare och läkare. Där finns det gott om sådana typer. De är s.a.s. för mycket. Har du skaffat den senaste modellen av teknisk statuspryl, så har de redan haft den i en månad. Har du varit med om en lysande Springsteen-konsert, så har de givetvis varit med om en som var ännu bättre. Har du lagt in nytt klinkergolv i ditt badrum alldeles själv, så har de så klart lagt in svindyrt nytt marmorgolv på sin altan alldeles själv. Har du hittat en ny makalös favoritförfattare, så har de givetvis redan läst nästa, i Sverige ännu ej utgivna, bok av honom/henne i original. Etc. De är alltid värst. De är besserwissrar, eller - som vi skämtar till det - Messerschmidts. Himmel, vad skönt det måste vara att digga sig själv så mycket.

Klumpedump

Just nu: paus i städandet. Det är ungefär lika jobbigt och svettigt som att jogga. Kan det bero på mig? Det märks s.a.s. när jag är i gång. Ingen kan undgå att märka att jag håller på att städa. Jag "tar i", som det kallas. Jag betraktar städning ungefär som en sorts terapi. Jag gör mig av med aggressioner när jag likt en vilde far fram med dammsugaren genom huset. Ibland välter jag något och slår sönder någonting i min framfart. Har jag månne ett fel i motoriken?

God dag, yxskaft

Alla dessa hälsotips som egentligen inte säger så mycket... Jag läste någonstans att om man springer, cyklar eller simmar en halvtimme varje dag, så kan man förlänga sitt liv med fem år. Jaha. Gäller det när man än börjar? Ponera, att jag har en beräknad livstid på 77 år och fem månader. Räcker det då om jag följer rådet när jag har blivit 77 år och fyra månader? Eller kan det möjligen vara alltför sent att börja då? Krävs det kanske, att jag börjar följa rådet så fort jag har lärt mig simma eller cykla, alltså före skolåldern? Alla dessa råd som egentligen bara gör oss ännu mera rådvilla!

Morgonpigg runda

I morse småsprang jag faktiskt i en halvtimme före frukosten. En superb början på dagen. Jag trodde, att jag skulle bli trött och "pömsig" mitt på dagen. Icke. Detta skall hädanefter bliva min musik. En joggingrunda sisådär varannan morgon.

Ett svar på "Da Vinci-koden"

Dan Brown avklädd. Ingenting kvar att komma med. Den här lilla boken är bara på 58 sidor. Det räcker för att nullifiera Browns argument...

Nicky Gumbel är en av personerna bakom Alpha-kurserna. Läs mera om dem här.

Yoga nej, jogga ja

Det har varit dåligt med joggandet på sista tiden. Ända sedan jag sprang ett särskilt lopp i slutet av maj har jag latat mig. Det har inte funnits någon "morot" tillräckligt stark för att jag skulle ta på mig mina löparskor. Detta duger inte. Nu får jag ta mig i kragen. Hur? Jag har inget annat planerat lopp att träna inför. Hur skall jag då motivera mig? Tja, välbefinnandet får vara motiv nog. Men hur får jag tid? Direkt efter jobbet är det kvällsmat och sedan kan man ju inte idrotta på ett par timmar. Men då är det fotboll på TV. Så - vad gör man? Jo, jag kom på det - en enkel och smidig lösning:

Varje morgon brukar jag ägna mig åt nästan en halvtimmes yoga. Nu slaktar jag denna heliga ko och ägnar en halvtimme, säg varannan morgon, åt joggning i stället. Det finns inte mycket som går utanpå det: att jogga före frukost - före vimlets yra. Triumf!

De "lanar"

Skratta nu! Det är meningen att det här skall vara roligt:

Ett gammalt vykort, troligen från näst senaste sekelskiftet. Ingen copyright kan spåras. Vi ser fyra små "glöttar" som sitter ute i ett alplandskap. Bakom dem står en mjölkko. Det går direktledningar från kons spenar till barnens munnar. Tänk så smidigt - att hoppa över pastörisering, paketering, logistik och annat krångel. Det är bara att leta upp närmaste ko och "koppla upp sig".

Kunden är inte kung

Ibland beundrar jag expediter och andra servicemänniskor oerhört. Vissa sådana personer verkar vara änglar nedstigna från himlen. De kan ju råka ut för fullständigt odrägliga, sura, hopplösa, dumma, ilskna etc. kunder eller besökare och ändå vara artiga och trevliga och överseende och förstående och...

Det här gör också att jag hyser viss förståelse för expediter m.fl. som tappar humöret någon gång emellanåt. Om jag t.ex. hade basat för en affär och hamnat öga mot öga med en rent ut sagt jävlig kund, så hade jag nog bett honom/henne fara och flyga. Jag menar så här: En butiksinnehavare måste inte acceptera vilka förbannade kunder som helst. Vissa kunder kan med rätta portförbjudas. De kan gå någon annanstans.

Lösenord

På jobbet måste jag byta lösenord ganska ofta. Det blir en sport att vara så kreativ som möjligt. Jag kan påstå, att jag är ganska fyndig när det gäller att blanda vanliga bokstäver med siffror, @, =, ? och annat smått och gott - och ändå få en fullt begriplig och logisk ramsa eller ordföljd. Kul!

Lugn och fin

En kollega skrev till mig häromdagen att jag skulle vara "lugn och fin". Det är ett bra råd till mig. Ibland brusar jag upp i onödan och då kan jag vända upp och ned på himmel och jord för att få rätt.

I dag höll jag på att tappa besinningen lite. Jag upptäckte, att Bloggportalen hade ändrat utseende och att jag hade försvunnit därifrån. Va?! Hade Sigge kastat ut mig? Men så lugnade jag ned mig och tänkte "A vadå?". Det gör väl egentligen inget. Hur många har hittat hit p.g.a. Bloggportalen? (Kan jag få reda på det?) Och så tänkte jag: "Djungeltelegrafen fixar det där. Som ringar på vattnet."

Döm sedan om min förvåning när jag läste mina hotmail. Där var ett meddelande från Bloggportalen. Jag skulle fylla i lite uppgifter för att jag skulle kunna "återuppstå" i Bloggportalen. Så gjorde jag.

Jag finns här, i mina snygga stövlar: http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Catalog

2-2 OK

Puh... Då kan man andas ut för den här gången. Vad skönt att just Allbäck och Larsson fick göra mål. Allbäcks nick var ju delikat, men vad var det för nå'n konstig fjutt Henke fick till? Huvudsaken var att han fick göra mål. Jag som satt och undrade i slutminuterna var Henke hade hållt hus under matchen.

2-2 känns rättvist. Synd nu bara att vi måste möta Tyskland. De blir inte lätta att tas med.

Designing good life?

Vad menar OBH Nordica? För det första: varför har de ett så konstigt namn? För det andra: vadå designa ett gott liv?

Vi har en våg från OBH Nordica. I morse vägde jag mig före duschen. Efter duschen var jag s.a.s. på toaletten och "gjorde stort". Då föll det mig in att jag skulle testa vågen. Jag borde då rimligtvis ha gått ned i vikt. Men icke. Jag vägde mig igen på den makalösa vågen som ger oss ett gott liv. Jag hade ökat ett par hekton i stället! Förklara det, den som kan.

"Designing good life"? - "Give me a break".

Tips

Så här har min ena dotter tippat att fotbolls-VM slutar:
Vem vet, kanske får hon rätt. Det är inte så tokigt tippat. Nu håller vi tummarna! Och hoppas att huliganerna håller sig lugna.

33 år - dags att bli gripen

Har ni också lagt märke till det? Detta med 33-åringar... De figurerar konstigt ofta när det handlar om misstänkta / häktade / gripna för våldtäkt, överfall, mord m.m. Minns att en 33-åring var misstänkt för att ha mördat Palme. Nu är det Hagamannen som är 33 år.

"Googla" på 33-åring så får du se vad som händer. Absurt! Vad är det som går snett med så pass många män när de blir 33 år - eller rättare: Vad är det som gör att de grips när de är 33 år?

Det hela är en aning märkligt.

Det här med löner - ännu en gång

Jag har alltid tillhört det stora låglönekollektivet. Jag är något så korkat som en lågavlönad akademiker. Jag känner mig lurad och - faktiskt - kränkt av tingens ordning. Och så här dags, ett par veckor före semestern, är man inte särskilt "taggad".

Så, på jobbet tidigare i dag tänkte jag ungefär så här: Nu är det dags för hämnd. Jag tänker inte försöka vara Bror Duktig och ta på mig en massa extra uppgifter och uppdrag till höger och vänster, om resultatet bara bli drygt 2 procents löneökning. Vartenda år är det samma visa: "Det finns inte utrymme för mera", "Vi måste hålla oss inom ramarna" etc. Bullshit. Pengarna finns. Det är en omfördelning av pengarna som behövs. Det krävs ett helt annat tänkesätt.

Nu får det vara nog med "underdog"-mentalitet. Det kapitalistiska systemet har lurat mig på x antal årslöner om man räknar in allt jag egentligen har varit värd alla dessa yrkesår. Man har dessutom lurat mig på min pension - jag får bo i en grotta om ingenting ändras radikalt.

Om jag skall jobba i paritet med min lön, så skall jag fr.o.m. nu dra ner alldeles väldigt på tempo och kvalitet.

De blommade en gång...

Jim Jarmusch måste ha sett - och gillat - Sofia Coppolas "Lost in translation". Det är ungefär samma tempo i "Broken flowers" - ett tempo som kan leda tankarna till den nedsablade och nästan hatade Keve Hjelm-serien "Godnatt jord". Jag bara älskar "Lost in translation" och den här rullen är inte långt efter. Jag känner att jag måste se den ett par gånger till för att upptäcka flera små finesser som jag sannolikt missat vid första titten.

Jag gillar tempot i "Broken flowers". Men, det är klart - ibland får man lust att gå fram och ruska om Bill Murray och skrika till honom "Skärp dig! Ryck upp dig! Ta tag i ditt liv!". Så bra spelar han f.d. charmör och f.d. allt möjligt. Han är som klippt och skuren för den här rollen.

Jag letade upp två intressanta recensioner. Först en från "Svenskan" och sedan en från "MovieZine". Jag håller med om betygsättningen - något mellan 4 av 6 och 4 av 5. Fotot är lysande, skådespelet glänser och musiken är passande. Manuset kunde dock vara aningen vassare och slutet kunde gärna vara lite tydligare. Han borde känt igen sin son (spelad av Bill Murrays verklige son), men kommer han att göra något åt det? Det får vi inte veta.

En bra bok om sex och etik

Vi lever i ett sekulariserat och sexualiserat samhälle. (Byt ut k mot x, ta bort ett r och kasta om ordningen - vips!) Finns det ett samband? Har sekulariseringen fört med sig sexfixeringen? Ja, kanske delvis. Måste en kristen vara likgiltig inför sex? Nej. Hur lägger man kristet-etiska synpunkter på sex? Några svar ges av teologie dr Ann Heberlein i denna bok:

Redan genom att läsa det inledande kapitlet "En sexualiserad kultur" fick jag lust att läsa hela boken. Heberlein skrev så här sympatiskt: "Jag önskar att mina, och alla andras barn skall få växa upp till vuxna med en trygg, ansvarstagande och glädjefylld sexualitet, som ger dem mycket njutning genom hela livet. Jag vill att de skall kunna uttrycka sin sexualitet på mångahanda vis - ömsint, kärleksfullt, passionerat." (S. 13f) Just så borde ju sex vara. Men hur visas sex i s.k. herrtidningar, i "Big brother" och på andra ställen? Tja, det ter sig ju varken tryggt, ansvarstagande eller glädjefyllt. De kopulerande människorna i de sammanhangen verkar bara vara intresserade av den egna njutningen just för stunden. Ingen hänsyn, ingen ömhet, ingen egentlig kärlek. Huvudsaken verkar vara att mannen får spruta sin säd - gärna i ansiktet på kvinnan. (Om han ändå kunde fatta t.ex. att det inte är nödvändigt att ejakulera.)

Givetvis kommer Heberlein in på ämnena pornografi och prostitution. Om prostitutionen skriver hon bl.a.: "(...) sex är en speciell form av kroppslig aktivitet, med en speciell grad av intimitet som gör individen speciellt sårbar. (...) Enligt mitt sätt att definiera sexualitet är det skillnad på att lägga om sår och ha sex. En människas sexualitet är intimt förknippad med det som är kärnan i hennes personlighet." (S. 159f) Just så. Man mår inte bra av att "knulla runt".

Pornografi, då? Är Heberlein direkt avståndstagande? Nej. Så här: "Det borde inte vara omöjligt att producera pornografi som visar en sexualitet som både män och kvinnor njuter av. En sund och lustfylld sexualitet mellan vuxna människor." (S. 155)

En mycket sympatisk och läsvärd bok om sex och etik. Läs!

Getz + Gilberto = Gudomligt

Så sköna lirare de var. Och som hon sjöng... När Stan Getz spelade tillsammans med João och Astrud Gilberto och Antonio Carlos Jobim uppstod magi. Bossa novan spred sig som en löpeld under 60-talets första år. Så småningom blev "bossan" något för smokingklädda gentlemän och fina damer med glitter och prål. Illa. "Nej, bossan trivs bäst i sin ursprungsversion: en inte alltför slipad sångare, en akustisk gitarr, en ståbas och ett par blygsamma vispar på trumsetet" (Citerat ur Eva Welanders essä "Bossa novan - ljummen vind omvandlad till musik" i DN, september 1995). Om man sedan lägger till saxofonspel av Stan Getz, så har man odödlig musik. Otaliga är de Getz-wannabes som har börjat spela saxofon och gett upp ganska snabbt. Ingen kunde nämligen spela som han. På något märkligt sätt fick han ett alldeles eget, gudomligt sound. Det sägs att "tricket" låg i hans rörblad, men han tog nog med sig hemligheten i graven. Den här CD'n är alldeles oumbärlig när det gäller att dokumentera Getz' spel:

Här finns låtar som "Corcovado" ("Quiet nights and quiet stars"), "Desafinado", "The girl from Ipanema", "One note samba", "O grande amor" och "How insensitive" (Men låt er inte luras - texten är på portugisiska: Insensatez. Någonstans finns den insjungen med engelsk text, men jag hittar inte den versionen nu. Hur som helst: låten är obeskrivligt vacker och kan få en armerad bunker att spricka av rörelse.)

Men om man är ett Getz & Gilberto-fan, så bör man även ha dubbeln nedan, ty den innehåller sådana godbitar som "The shadow of your smile", "Agua de beber", "Light my fire" och den oemotståndliga gulligheten "You didn't have to be so nice", där Astrud sjunger tillsammans med liten dotter:

Men detta räcker inte till för att få en någorlunda heltäckande bild av de makalösa "vibbar" som uppstod när Getz spelade latinamerikanskt. Man behöver även denna platta, med låtar som "Manhã de carnaval", "Menina flor" och "Sambalero":

Ingen skivsamling är komplett utan bossa nova med Getz & Gilberto. Så är det bara.

(Slutligen kan man bara stilla undra hur många barn som har skapats efter en lyssning till exempelvis "The girl from Ipanema". Så ljuvligt sensuell och förförisk är ju denna musik.)

Bla bla bla bla bla bla bla bla - ifrån morgon och till kväll...

Så satt då Per Olov Enquist där i TV4's "Nyhetsmorgon lördag" och uttalade sig om fotbolls-VM. Var det förutsägbart - eller? Ungefär lika överraskande som att fredag följer på torsdag. Varenda gång det är OS eller fotbolls-VM så drar man fram Enquist ur gömmorna. Vad tillför det? Inte särskilt mycket.

Men det är som det brukar vara. Författare antas ha väldigt kloka saker att säga - bara av den anledningen att de har som yrke att formulera sig. Ravelli hade i det här fallet mera vettiga saker att bidraga med. Men det verkade vid ett tillfälle som att mastermind Enquist ville tillrättavisa Ravelli. Mästartänkaren menade väl att han bättre visste hur det känns att spela för landslaget i VM än vad Ravelli själv visste. Suck.

Om en sak var de i alla fall rörande överens: Att kommentarerna och analyserna inför och efter varje match tar alldeles för stort utrymme. Jag är beredd att göra som Ravelli: inte sätta i gång TV'n förrän ett par minuter före matchstart.

Men, snälla... Kan inte TV någon gång bjuda in en bloggare i stället för en yrkesförfattare? Det kunde bli riktigt spännande!

Ett lönsamt pekoral

Ett makalöst bedrägeri. Ett gigantiskt magplask. En massa "rubbish". En intellektuell katastrof. Man kan beskriva Dan Browns bok "Da Vinci-koden" på många sätt. Att detta pekoral blev lönsamt står dock bortom allt tvivel.

Tidningen "Dagen" gav nyligen ut det här utmärkta magasinet:

Här smulas Dan Browns resonemang sönder och samman. Kvar av hans roman blir bara en patetisk liten hög med intellektuellt bråte. Stefan Gustavsson (generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen) leder läsaren genom bokens samling skenbart häpnadsväckande "avslöjanden" och visar Browns slapphet, slarv och slöhet.

Att Maria Magdalena skulle ha fått barn med Jesus var ett påhitt skapat av en knäpp fransman som hette Pierre Plantard. Han tillverkade falska pergamentskrifter m.m. för att visa att han själv - Pierre Plantard - tillhörde samma kungaätt som påstods härstamma från Jesus och Maria.

Att Mona Lisa skulle vara ett anagram på Amon och L'isa är en efterhandskonstruktion. Leonardo da Vinci namngav aldrig sina målningar.

Att personen som sitter på Jesus' högra sida på Leonardos målning "Nattvarden" skulle vara Maria Magdalena är nonsens. "Det är lärjungen Johannes som porträtterats på det sättet och det har aldrig rått något tvivel om den saken" (Citerat ur bilagan, s. 17).

Ja, så här fortsätter det genom bilagan. Dan Browns konstruktion faller ihop som ett korthus. Han borde gå en grundkurs i historia.

Posten, Posten, gamle vän...

Så här kunde det se ut när Posten gjorde reklam för sig själv - jag tror det var på 70-talet:

Man satsade på en vykortskampanj. På baksidan av detta vykort finner vi följande text:
"LUDDE GENTZEL I 'KRONBLOM' 1947.
Många mil i onödan för ärenden som lika gärna kunde
uträttats per brev. Använd bensinpengarna bättre.
Låt Posten göra jobbet."

Känns det igen? Posten har haft en del märkliga marknadsföringskampanjer genom tiderna. Nu påstår man, att Posten blir tydligare. Jag vet inte, jag. Tycker du, att det här är ett underverk av tydlighet? Mästerlig informationsteknik? Klanderfri pedagogik? Och den där lilla figuren som dyker upp efter något klick och antagligen skall lätta upp stämningen... påminner inte den om den här gamla ikonen?

Jobbigt på jobbet

Jag har lovat mig själv att inte skriva så mycket om jobbet i denna blogg. I dag hände dock något som gör det svårt att låta bli. Men jag sparar det till mina memoarer. Bäva månde X...

Hipp hipp häpp

Vilken pärs det blev! Nu är jag glad att jag trodde fel i förra posten. Och vilken nick Ljungberg fick till!

Det finns nog anledning att tänka över laguppställningen till matchen mot England.

Gute Nacht?

Jag är inte imponerad. Jag är däremot skeptisk. Vi kan mycket väl förlora mot Paraguay. Vad gör våra världsstjärnor? Varför är de så bra i utländska lag men så mediokra och tafatta i landslaget? Vad gjorde t.ex. Zlatan i 40:e minuten? Hur kunde han missa ett så bra läge? Svenskarna spelar som om det gällde en match i division 3.

Och var det verkligen så väl genomtänkt att låta spelarna ha sex med sina respektive? Där gick det nog bort en massa energi som hade kommit väl till pass på planen i stället.

Och vad kokar nu Paraguay ihop under pausen? Något säger mig, att deras förbundsledning är slugare än Sveriges. Jag är ledsen, men det skulle inte förvåna mig om Paraguay vinner med t.ex. 2-0.

Anita - ta hit na'

Den här är så bra att man vill skrika: "Varför lade du av så tidigt!?"

Det känns som om Anita Lindblom kunde ha gett oss så mycket mera. Den här samlingens äldsta nummer är från 1961: "Det är nå't mysko", "Bara du" och - den odödliga - "Sånt är livet". Den yngsta biten på albumet är "En dans på rosor", från 1971.

Redan 1961 var hon "både rutinerad och etablerad" (Citerat ur Anders Eldemans kommentarer till plattan). Hon hade en alldeles unik röst på Svensktoppen och i andra sammanhang. Det finns något väldigt världsvant och tufft i hennes stämma, något lockande men samtidigt farligt. Lyssna t.ex. på "Jalousie" och bli förförd. Ingen annan låter som henne. Hon var oefterhärmlig och genuin. Hon borde ha en egen hemsida. Vi får nöja oss t.ex. med det här.

Avvikande vikt - av vikt?

När vi klev av planet på Cypern sommaren 1981 slog värmen emot oss. Det var c:a 40 grader i skuggan och det var nära att vi drabbades av "värmeslag". Förstå mig rätt: Värmen slog emot oss som en knockout i boxningsringen. Behovet av vatten var stort och vi utrustade oss nog var och en med en bautaflaska vatten.

Här ligger jag och slöar. 25 år yngre och några kilon lättare, dessutom med korpsvart hår. Nu är håret grått och de där kilona som tillkommit det här senaste kvartsseklet är delvis muskler, delvis något oönskat som lite elakt kan benämnas bilringar och fläskpattar. Varför skall kroppen förfalla? Varför måste man hålla efter den hela tiden? Den är som en olydig, jobbig unge som kräver ständig övervakning.

Nåväl, jag skall inte klaga. Jag är på rätt väg nu. Helt plötsligt har jag tappat tre kilon, utan att jag riktigt begriper hur det gick till. Jag vill gå ner 5-6 kilo till, så tror jag att jag blir nöjd med min figur. Det är bara så tradigt att simma och gå på gym. Det enda jag riktigt står ut med i träningsväg är joggning och cykling. Men då tränar man ju bara benmusklerna. Är det OK att varken ha biceps tjocka som tjurlår eller en mage som påminner om en tvättbräda?

Två surrealister

Det här föreställer omslagen till två små konstböcker:

Visst kan man tycka att de båda avbildade konstverken påminner om varandra. Men där upphör nästan likheterna. De Chirico hade sin stil, Magritte hade sin. De Chiricos tavlor är mig ganska likgiltiga, med alla hans perspektivmålningar med övergivna (?) hus i sterila miljöer, med märkliga skuggor och så kanske ett ånglok borta vid horisonten. De säger mig inte mycket, de tilltalar mig inte.

Det är annorlunda med Magrittes målningar. Han var en humoristisk surrealist med lika djärv (men annorlunda) fantasi som Dali. (Dali var den obestridde mästaren inom surrealismen när det gällde själva hantverket. Om han inte hade varit surrealist, så hade han kanske målat som Rembrandt eller Velasquez.) Magritte målade ungefär som Wittgenstein antagligen skulle ha målat - om han hade kunnat. Vem mer än Magritte kunde redan 1930 kommit på idén att måla sex fält (såsom i ett fönster), där det förekommer ett ägg, en damsko, ett plommonstop (Ständigt dessa plommonstop...), ett stearinljus, ett glas och en städhammare - och benämna dessa föremål akacian, månen, snön, innertaket, ovädret och öknen? Vem mer än Magritte kunde måla av en pipa och sedan kalla tavlan "Detta är inte en pipa"?

Urvalet av målningar i dessa små böcker kan man ha synpunkter på. Så är det ju så gott som alltid med urval. Jag hade gjort andra val. Hur som helst: man får en hyfsad liten inblick i konstnärernas världar - och går förhoppningsvis djupare på annat håll.

Frost lost

I kväll återkom "Ett fall för Frost". Knappast någon kioskvältare. Inte lär man få mardrömmar heller. Påminner mest om ljummen och avslagen öl. Misstankarna skall alltid ledas åt fel håll i början. Ungefär som i Kitty- eller Fem-böckerna. Följ standardformuläret.

Och så ständigt dessa misstankar mot präster och kyrkligt folk... I de lugnaste vatten - eller? De är nog hycklare allihop - eller? Man vet aldrig vad de kokar ihop bakom sina skenheliga fasader - eller? Det är så outhärdligt tråkigt förutsägbart, detta. Det är likadant varenda gång. Det spelar ingen roll om det är en deckare/kriminalhistoria inspelad i Sverige eller i England eller USA eller var som helst. Finns det en präst, kyrkvärd el. likn. med, så måste misstankarna någon gång riktas mot honom eller henne. De kan ju inte ha helt rent mjöl i påsen - eller? Jo, det kan de.

Nå, en kul sak kan poängteras om detta avsnitt med Frost. I början skulle han avvärja ett förmodat kommande självmord. Alla vi som har sett "Dirty Harry" och "Dödligt vapen" kunde le åt hänvisningen till båda dessa filmer.

Oavgjort = nästan ogjort

En liten reflektion om fotbolls-VM: När skall utklassningsmatcherna dyka upp? Jag hade väntat mig 4-0 eller något liknande i någon match i början. Men... Frankrike-Schweiz 0-0? Vad händer?

Kobra så bra?

Det är något tveeggat över Kobra. Å ena sidan vill jag se det, för det tar ofta upp ämnen som jag finner intressanta. Å andra sidan tycker jag det är jobbigt p.g.a. programledaren som jag knappt står ut med. Han är bara för politiskt korrekt, med slarvig klädsel, provokativ uppnosighet, lagom kokett skäggstubb, arrogant svada etc. - och så förutsägbar han är! De ansvariga för Kobra hoppas väl fånga en ny publik med denne programledare. Jag vet inte. Jag säger bara: Jag ser hellre på Mats Gellerfelt. Då har det gått långt.

Kvällens avsnitt orkade jag inte se till slut. Jag gitte helt enkelt inte. Varför skulle jag engagera mig i Bret Easton Ellis' författarskap i en hel halvtimme? Äsch.

Bättre manus

Varför gör danskarna så bra TV-serier? Tänk på "Matador", "Hotellet", "Mordkommissionen" och, nu senast, "Krönikan". Den enda vettiga förklaring jag kan komma på är att de har bättre manusförfattare. När det gäller regi, foto, klippning m.m. så har vi i Sverige också duktigt folk. Men när det gäller manus ligger nog dansk TV före.

Och vad kan det då bero på? Danskt gemyt? Det lilla landet slår till underifrån? Bättre självdistans? Danskarna har inget Ingmar Bergman-komplex? Personligen misstänker jag ibland, att Bergmans inflytande över svensk film mest har varit eländigt. Han har använts som måttstock i alltför många sammanhang. Det hade kanske varit nyttigare och hälsosammare för svensk filmhistoria om man i stället hade försökt efterlikna t.ex. Hasse Ekman och Bo Widerberg.

Dylans "Blonde on blonde"

Ett historiskt album - på många sätt. Han hade redan retat gallfeber på renläriga folkmusikdiggare som envist hävdade, att Dylan skulle hålla sig till akustiska nummer. Vad brydde han sig? Inte ett iota. Han och The Band turnerade runt och blev utbuade överallt så fort de hade pluggat in. Vad brydde de sig? Inte mycket. Det var inget fel med deras musik. Det var publiken som inte hängde med. I och med detta album spikade han definitivt fast sin position som den störste singer/songwritern dittills och faktiskt - enligt min mening - ännu i dessa dagar. (Jag lade albumet utvikt på golvet och tog sedan kortet rakt uppifrån. Lite störande med blixten...) Albumet kom ut den 16 maj 1966. Då hade han redan vänt upp och ner på mycket med sina två tidigare album "Bringing it all back home" (eller "Subterranean Homesick Blues") och "Highway 61 revisited". Han var ingen smilfink, det hade vi fått lära oss. På detta albums omslag blev det befäst. Vi ser ett oskarpt porträtt, där han står lite nonchalant lutad mot en husvägg. Han ser mager ut, halsduken är slarvigt knuten och ansiktsuttrycket är knappast insmickrande. Han tittar, närmast rent förbaskat, argt in i kameran. Det här är ett omslag med så mycket attityd att det nästan bildas ånga.

Han hade gjort sig ett stort namn redan långt innan detta album kom ut. Han hade kunnat dra sig tillbaka då - knappt 25 år gammal - och ändå ha gått till musikhistorien. Senare samma år skulle han råka illa ut i en motorcykelolycka och det skulle dröja relativt länge (27 december 1967) tills han släppte ut nästa album, "John Wesley Harding" - med en helt annan röst och en annorlunda image.

"Blonde on blonde" var dessutom rockhistoriens första dubbelalbum. (Mothers of Inventions' "Freak out" släpptes enligt Allmusic i juli 1966.) Och här dyker en av rockhistoriens första riktigt långa låtar upp, med sina magiska omkväden: "Sad eyed lady of the Lowlands". Dylan blandade uppnosig rock med surrealistisk-gåtfull-mystisk svindlande vacker poesi, fylld med målande bilder. "Visions of Johanna", "One of us must know (Sooner or later)", "Leopard-skin pill-box hat", "Most likely you go your way and I'll go mine" och "Just like a woman" är andra bitar på denna dubbel som jag aldrig slutar digga.

När jag hade fyllt 15 år och skaffat min första (och enda) moppe, så körde jag omkring på landsbygden, lång och mager och med en halsduk slarvigt slängd runt halsen. Jag sjöng för mig själv "Now, little boy lost, he takes himself so seriously He brags of his misery, he likes to live dangerously And when bringing her name up He speaks of a farewell kiss to me He's sure got a lotta gall to be so useless and all Muttering small talk at the wall while I'm in the hall How can I explain? Oh, it's so hard to get on And these visions of Johanna, they kept me up past the dawn". Jag kände mig hur tuff som helst när jag blåste fram i 30 km/tim. Allt var möjligt. Jag hade världen för mina fötter - tack vare Dylan.

Bra början

Yihaa! I dag blev det premiärdopp. 20 grader i vattnet. Det får man vara nöjd med på de här breddgraderna i början av sommaren.

Nu hoppas vi alla att rubriken kan användas till en post om Sveriges första match i fotbolls-VM.

Konstigt samband

Vilka kopplingar har Costa Ricas fotbollslandslag till Gränna? Jag började fundera på det när jag såg slipsen han hade - förbundskaptenen. Den var ju reklam för polkagrisar. Hur hänger detta ihop? Är Dan Brown underrättad?

Samtidigt hungriga

Tandem-ätning. De är riktigt rörande när de kommer rusande samtidigt så fort de hör det välbekanta skramlet med dessa läckerbitar.

Jag tror att de mår riktigt gott p.g.a. denna nya mat. Dessutom trivs de med varandra - så som syskon bör göra. Vad de inte uppskattar lika mycket är värmen. Det kan bli odrägligt varmt inne när vi inte kan ha fönster och dörrar öppna. Vi vill ju inte ha katterna i koppel och sele inomhus hela tiden - och inte heller har vi dem lösa utomhus (av hänsyn till grannarna). Dessutom: när de är kopplade utomhus, så snor de hela tiden in sig i buskar, träd, utomhusmöbler och andra vertikala hinder som man kan linda linor runt - med påföljd att reservhusse och -matte får göra utryckningar för att reda ut trasslet. Vi får hoppas, att de står ut med värmen genom att röra sig minimalt och genom att lapa i sig stora mängder friskt vatten.

Onödiga spam

Den där spambekämparen som jag länkar till verkar inte göra mycket nytta. Varje dag får jag struntmejl om medel och tricks som a) skall göra min "snorre" längre och tjockare eller b) få mig att kunna utföra maratonsex. Jag öppnar aldrig ett enda sådant spam utan slänger det direkt i papperskorgen. Vill jag veta sådana trix, så nappar jag inte på infantila spam. Jag går t.ex. i stället till - och nu blir det barnförbjudet - någon av Tantra magazines specialare. OK, jag sväljer inte allt där står med hull och hår, men något kan man faktiskt ha nytta av.

Egotrippare

Tidigare i dag hamnade jag i en kö i en affär. Kunden framför mig verkade inbilla sig, att hon var den enda kunden i universum och att expediten definitivt inte kunde ha något annat att göra än att ägna 100 % uppmärksamhet åt just henne den närmaste halvtimmen eller så. Hon hade inte en aning om att det fanns andra kunder i butiken och att de väntade på att bli expedierade.

En del människor verkar gå i butiker för att prata ihjäl tid med expediter. Det skall de låta bli. Man köper det man skall utan en massa dösnack och sedan försvinner man ut ur affären.

Slut i huv'et

Det är för mycket IRL nu. Snart bryter jag ihop. Det är avslutning här och avslutning där. En går ut gymnasiet där och en annan går ut 6:an där. Och så går en tredje ut 9:an där. När det blir så mycket folk och stim och stoj vill jag bara sticka till nå'n öde ö. Det blir bara "Too much".

Inte Dan

Sorry, Sofia Karlsson. Jag kan inte digga din platta med Dan Andersson-ballader. Det beror inte på dig. Det är Dans fel.

Jag har aldrig orkat med karln. Jag har sparat det ända sedan den 19 augusti 1984 - ett klipp ur Expressen. I serien "Litterära lustmord" gjorde Finn Zetterholm upp med denne tröttnisse.

"Han är en parodi på det svenska kynnet när det är som värst. Här finns alla de tröttsamma dragen: det tungsinta grubbleriet, det självupptagna gnället, svulstig naturdyrkan, gråtmild kvinnosyn, plötsliga utbrott av våldsamt rumlande åtföljt av ånger och skuldkänslor, total humorfrihet och brist på självinsikt."

"Det är samma ingredienser som i de gamla svenska allmogefilmerna (...) eller i Bernhard Nordhs vildmarksromaner. Dessa flinar man åt. Dan Andersson tonsätter man. Klichéer på rim går lättare hem."

O.s.v. Så där fortsätter Finn Zetterholm i sitt esse. Leta upp och läs.

La mer!

Dags för ett udda vykort igen. Inte heller detta verkar ha någon copyright. Så här kunde det se ut i förra seklets barndom:

Vad vi ser är alltså ett förmodat "franskt kort". Snusk, således. Vad var så snuskigt? Att de vänder baksidan till? Tja, det kan ha bidragit till stämpeln. Men annars är det något annat som väckte stor anstöt på den tiden. Vi får förmoda att de par som har gått längre ut, på djupare vatten, bar badkläder. Det som väckte anstöt var att män och kvinnor badade tillsammans. Hu!

Vi kan lugnt påstå, att det är andra tider nu.

Tidens tand

I går hade jag tänkt skriva om en film. Det blev inte möjligt p.g.a. Bloggers "underhåll". Vad jag hade tänkt skriva om var filmen "Rösten från andra sidan" ("Don't look now"). Jag såg den sent i tisdags kväll. Efteråt tänkte jag: den var bättre osedd.

Tyvärr är det ju så ibland: minnet sviker oss, minnet förskönar, minnet förför och vilseleder. Jag mindes filmen - innan jag alltså återsåg den i tisdags - som en väldigt obehaglig rysare. En äckel- och mardrömsframkallande sofistikerad thriller. Skulle omdömet hålla?

Svar: nej. Det blev en seg och oengagerande historia. Det fanns egentligen bara tre skäl att se filmen:
1. Julie Christie
2. Scenen där Donald Sutherland och Julie Christie njuter av naken närkontakt
3. Venedig

Resten kan vi glömma. Om jag vid premiären för 33 år sedan var beredd att ge en stark fyra, så är jag nu bara villig att ge en svag trea. Så det kan bli.

Attack?

I går kunde jag inte blogga. Det berodde på att Blogger var nere för "maintenance". Gissa om jag blev glad. Nej.

Jag misstänker, att det var någon fjunig, finnig och nördig hacker som hade satt i gång en attack. Han gillade väl inte yttrandefriheten bland bloggare.

Oförglömlig tennis

Det här väcker minnen... Sista meningen är bara så rätt: "Det låg ett skimmer över Borgs och McEnroes dagar!" Jag minns att jag såg 1980 års Wimbledonfinal på DVD hemma hos en kompis för något år sedan. Trots att vi alla visste hur matchen slutade, så satt vi där och levde oss in i spelet som om det var live direkt. Vem kommer att sitta om 25 år och av nostalgiska skäl titta på en inspelad Wimbledonfinal från i år? Nej, i det här fallet var det bättre förr. Nu finns det ju inga personligheter kvar inom topptennisen. Där finns ingen man bryr sig om. Det kvittar om de vinner eller förlorar. Det engagerar inte. Men Borg och McEnroe - snacka om att engagera! Och som de lyfte varandra. När Borg lade av, så kände McEnroe att hans motivation dalade betänkligt.

Bildjämförelser

Delikat problem: Jag kan inte bestämma mig för vilket kort jag tycker bäst om. Detta:

Eller detta:
Jag gillar färgerna i båda bilderna. Den gula färgen är starkare i den undre bilden, men bilden är samtidigt lite tråkigt symmetrisk. Den övre bilden är inte så symmetrisk och därmed är den mera spännande i mina ögon. Men den gula färgen är lite "blekare" där. Ytterligare en aspekt: det undre kortet är mera "långsmalt" och panoramaliknande - och det tilltalar mig mera. Dessutom bär det undre kortet lite mera spänning i sig: ovädersmoln(?) ovanför idyllen.

Mums för Måns

Nu har sonens katter flyttat hem till oss. Snart kommer sonen efter. Vi har alla varit lite oroliga för katternas dåliga viktökning. De har varit förhållandevis små hittills under hela uppväxten. Nu tror vi, att hemligheten är avslöjad. De har inte gillat maten de har fått. Av slentrian och bekvämhet har vi köpt vanlig kattmat från vilken närbutik som helst. Fel. Nu har vi kommit på nå't viktigt. Katter behöver egentligen bara sådan kattmat som säljs på djursjukhus. Exempelvis den mat som här avbildas.

Nu kastar sig båda katterna fram till matskålarna, så fort de hör ljudet av prasslande matpåse. Tidigare ägnade de bara förstrött intresse kring det där slemmiga som fanns i skålarna innan. Nu visar de en helt annan uppskattning. Och det märks resultat på vågen. Båda går upp i vikt, verkar piggare och får mera blänkande päls.

Ön Ajland - an island?

Ain't it funny how time slips away... Den här bilden tog jag på Bornholm (troligen Sandvig) i juli 1983. Det är alltså för snart 23 år sedan - ofattbart.

Jag har alltid varit fascinerad av öar. Det är väl det solitära som lockar mig. Jag har aldrig haft problem med att gå (även i betydelsen: jobba, fungera) för mig själv. Det är kanske något liknande med öbor.

Det finns onekligen några öar kvar att resa till. Den ultimata resan till en ö skulle på sätt och vis vara en resa till Tristan da Cunha. Hur så? Jo, därför att det är den mest avlägset belägna ön på denna planet.

Bornholm är mera lättillgänglig, men det är oförskämt dyrt att resa reguljärt dit. Innan jag eventuellt besöker Bornholm igen, så finns det andra öar jag hellre ser för första gången: Irland, Kreta, Capri - för att bara nämna tre.

Bestämda tider? F*ck them.

Så'na konstiga typer det finns. En del människor kan tydligen inte foga sig till vissa bestämda öppettider. De skall tvunget hänga på dörren ett par eller några minuter före öppningsdags eller skall de tvunget hänga sig kvar lite efter stängningsdags. Det är ett märkligt fenomen.

Tag som exempel ett folkbibliotek. Om det öppnar kl. 09.00, så är det alltid någon påstridig figur som är där och rycker i dörren kl 08.58. Om det stänger kl. 19.00, så är det alltid någon seg figur som dröjer sig kvar till kl 19.05. Detta slår aldrig fel, vilka tiderna än är. Om det skulle öppnats kl 08.00, så står det någon rättshaverist el.likn. och känner på dörren kl. 07.58. Om det stängs kl. 22.00, så kommer det säkerligen in någon kvällspigg typ kl. 21.58 och skall "bara" göra något som tar minst en kvart att utföra. Inga öppettider är helt perfekta för denna besynnerliga art av individer.

Varför är det så? Vad är det som driver dem? Får det dem att känna sig betydelsefulla? Ger det dem en kick? I så fall: stackars människor.

Het potatis

Bra, Annica! Du har så rätt här. Det får vara måtta på barnsligheterna.
Och Liza har en del goda poänger här.

Det här är komplicerade frågor. Vilka blir konsekvenserna om upphovsrätten fullständigt havererar? Varför skall man då författa böcker, komponera musik, skriva filmmanus m.m. - om man inte får någon "credit" för det? Tänk vad internet är underbart - inte.

Är detta framtiden? Snorvalpar som knappt är torra bakom öronen sitter och hänger med skärmmössorna på sned, stoppar i sig slafsiga hamburgare och slemmiga pizzor, dricker "cola", spelar töntiga spel, har noll koll på kultur som kräver en gnutta ansträngning, men inbillar sig själva vara universums största genier - och ser till att en massa hemsidor inte fungerar? Är det de som skall ha problemformuleringsprivilegiet och bestämma dagordningen? Hujedamej. Jag emigrerar till någon plats där internet inte finns.

Förbisedd skälmroman

Det är typiskt. I den litteraturhistoriska översikten "Epoker och diktare" i två band, utgivna under redaktion av Lennart Breitholtz 1971-72, nämns John Steinbeck på sju rader. Det enda av hans verk som berörs är "The grapes of wrath". Man orkar inte ens förklara att boken på svenska fick namnet "Vredens druvor". Ingen annan bok av Steinbeck fick nåd inför den snobbiga redaktionens ögon. Tänk så många studenter med litteraturvetenskaplig inriktning som på grund av denna bristfälliga information har nobbat Steinbecks författarskap. De missar då bl.a. detta mästerverk (Denna upplaga 1990):

Tro inte den som vill inbilla dig, att Steinbeck bara skrev dystra och allvarstyngda romaner, såsom "Möss och människor" och "Öster om Eden". Skippa "Epoker och diktare" och lita hellre på "Litteraturens världshistoria" i 12 band (1971-74) - i band 11 behandlas Steinbeck med många lovord.

Du kan även läsa vad Helmer Lång skrev om Steinbeck i "De litterära Nobelprisen" (från 1984). Jag citerar: "Sitt första riktiga lyckokast gjorde Steinbeck 1935 med Tortilla Flat (svensk titel: Riddarna kring Dannys bord). Det är en humoristisk skälmroman om dagdrivare och deras mer eller mindre heroiska eskapader i den lilla staden Monterey i mellersta Kalifornien. Huvudpersonen Danny är en av dessa ansvarslösa bohemer (...) som har Steinbecks särskilda sympati (...)" (S. 234)

Helt underbar är t.ex. historien om dammsugaren som inte fungerade... Det slog mig nu, att Fritiof Nilsson Piraten kanske kunde kallas Skånes svar på Steinbeck.

Scusi, Jussi

Det här föreställer en del av omslaget till en LP. (Det går inte att scanna in ett helt LP-omslag. Men i det här fallet missar du inget väsentligt.) Jag hade glömt bort att jag ägde denna platta. En förskräcklig blunder - att glömma det.

Här finns det anledning att ställa ett par saker till rätta. I en tidigare post lovordade jag - rättvist - Tommy Körberg för hans tolkning av "O helga natt". Jag nämnde då, att förståsigpåare menar att Jussi Björlings version av samma stycke var odiskutabelt bättre. Det kunde jag inte fatta: Hur skulle någon kunna sjunga bättre än Tommy Körberg? Nu fattar jag. Jussi kunde.

Det här är just odiskutabelt bra. Den person som inte hör att detta är gudomligt vacker sång är det något fel på. "End of discussion".

Här förekommer stycken av Bizet, Verdi, Gounod, Puccini, Händel, Grieg m.fl. Så proffsigt, så bra och så känsligt att man måste instämma med rubriksättningen på omslagets baksida: "En av vår tids största sångare" eller, med den engelska parallelltexten, "One of the greatest".

Läs mera om Jussi t.ex. här.

Dokumentation av vanligt mänskligt liv, avsnitt X

Mysteriernas mysterium utspelar sig kanske varje vecka i de flesta hem. Var kommer alla udda strumpor ifrån - eller rättare sagt: vart tar de saknade strumporna vägen? Finns det en liten och snabbt undflyende, kleptomanisk narr gömd i tvättstugan?

Här är nu två udda strumpor som söker sina respektive. Hjälper en kontaktannons?

Ferrys solodebut

Det här kanske är världens bästa cover-album:

Bryan Ferrys första soloplatta hette "These foolish things" och släpptes 1973. Jag minns att jag köpte LP'n på Gleerups i Lund. De hade f.ö. en fantastisk skivavdelning på den tiden. Plattan producerades ypperligt av mr Ferry själv, John Porter och John Punter. Låtvalet var fräckt originellt: "A hard rain's a-gonna fall", "It's my party", "I love how you love me", "Loving you is sweeter than ever" m.fl. Lysande bra melodier framförda helt briljant. Och så doa-doa-tjejerna! Ah, de kallade sig "The Angelettes" och de sjöng som änglar.

Ingen skivsamling är komplett utan den här.

Dagens bildgåta

Vad föreställer detta?
En ledsen utomjording med tungan ute? Rätt svar får ni när jag känner för det.

Jag - en nackhacker

Jag tänkte gå ut och klippa gräset, men kom snabbt på andra tankar. Det småduggade. Hur kul är det att klippa gräset i duggregn? Så - what can a poor boy do? Jo, jag kom på att jag kunde klippa mig själv i stället för gräset. Jag har klippt mig själv förr, massor av gånger. Det går hyfsat och det är gratis. Varje knep att spara in pengar måste utnyttjas - i detta tidevarv med roffare, krämare och lurendrejare och en massa annat löst folk som är "operatörer" och "aktörer" i detta de förträffliga (ho, ho) "avregleringarnas", fria, kapitalistiska och marknadsstyrda Sverige.

Det knepiga med att klippa sig själv är att få håret i nacken hyfsat bra. Man måste ju hålla i en spegel för att kunna se spegelbilden i en annan helst väggfast spegel, om du förstår vad jag menar. Och så klipper man då. Lämpligt är i det läget att ha en zenmästares tålamod, ty prövningarna blir många och svåra. Det är trots allt närmast omöjligt att inte få hacknacke eller nackhack, när man på detta sätt lurar en frisör på sin inkomst. Nå, så här ser en del av mitt avklippta hår ut:

Tänk om du kunde materialisera bilden och få ut mitt hår genom din dator. Vem vet vad mina sköna lockar kan bli värda om sisådär tio år - när jag är en världsberömd bloggare? Tja, jag tänker i alla fall slänga den här tussen bland soporna.

Inte tips

Om man nu inte ens skulle få länka, så är det väl i alla fall ännu inte förbjudet att informera om saker och ting? Här kommer därför två fakta:

Det finns en sida som heter något i stil med Bore me.

Det finns en annan sida som antagligen heter ungefär You tube.

Bara som ren information. Inga värderingar inlagda här. Jag påstår inte, att ni bör gå in där och kolla ibland. Jag bara informerar om att dessa sidor finns. Beslutet om besök/icke besök är ditt.

Jag kan även informera om att jag tidigare har länkat till följande - för att jag gillar dem och vill att flera skall upptäcka dem. Det kan tydligen vara sårande/kränkande/stötande, så därför tar jag bort de länkarna från menyn här till höger.

All music
Amnesty International
A9
Bibeln
bibliotek.se
Bioprogrammet
Brainboost
Dagen
Peter Englund
ETC
Exalead
Expo
flickr
Forskning&Framsteg
Google News
Grönköpings Veckoblad
Hello
Illustrerad vetenskap
Ingmar
The Internet Movie Database
The Invisible Web Directory
iq fiskpinne
Kungliga Musikhögskolans visregister
Kvinnofridsportalen
Kyrkans tidning
Kyrkornas u-fond
Lira
Lutherhjälpen
Monty Python-manus
Mölndals stadsbiblioteks länkkatalog
Nordisk Familjebok
omvandla.nu
Open Directory Project (på svenska)
Orkesterjournalen
Picasa
Referensbiblioteket
RIT (Religionsvetenskaplig internettidskrift)
Rootsy
Rädda Barnen
Rättvisemärkt
Röda Korset
Sonic
Statens Ljud- och Bildarkiv
Surfa lugnt
Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
Svenska språknämnden
sverige.se
Sveriges Radio
svt.se
Synonymer
Trots allt
Utrota fattigdomen nu
Vujer
Världsnaturfonden

Adjö till dem...

Vilseledande

En gång såg jag en kvinna med ett stort (rättvänt) kors i sten runt halsen. Det där väckte min nyfikenhet, så jag gick fram till henne och började prata med henne. Efter en liten stund frågade jag varför hon hade ett så stort kors runt halsen. Tro nu inte, att hon var troende. Nej, snarare tvärtom. Hon tyckte, att präster var hycklare. Bibeln var bara en saga och kristendomen var en stor bluff. Så - varför hade hon ett kors runt halsen? Hon bar det bara därför att hon tyckte det hade en tilltalande design. Huvudorsaken till att hon hade smycket runt halsen var att det var gjort av ametist. Och hon gillade ametist.

Suck. Sådant får mig att misströsta om mänskligheten. Jag menar, att ett kors inte är vilken symbol som helst. Det måste hanteras med respekt och vördnad. Om man bär ett kors runt halsen, så signalerar man vissa saker. Jag menar vidare, att denna tidigare beskrivna person inte hade alla hästar i stallet, hissen gick inte hela vägen upp, alla anrop gick inte fram etc. Att bära ett (rättvänt) kors runt halsen och samtidigt förakta kristna är vilseledande varubeteckning.

Symbolik?

Ur min samling med märkliga vykort väljer jag denna gång detta kort. Det går inte att utläsa någon copyright, så därför lägger jag ut det helt utan vidare. Vad ser vi? Två lättklädda damer inbegripna i närkontakt. Vi kan förmoda, att de brottas. Fötternas placeringar, tycker jag, tyder på det. De verkar ju inte vara placerade för dans?

Men vad har dessa kvinnor på sig? Är det inte misstänkt likt den amerikanska flaggan, det där tyget som hon till höger har svept runt sig? Och vad har i så fall kvinnan till vänster på sig? Rysslands flagga? Förmodligen togs kortet någon gång i slutet av 1800-talet och då fanns ju ännu inte Sovjetunionen.

Vi kan vidare förmoda, att detta är ett s.k. franskt kort. De visade ofta lättklädda damer i syfte att upphetsa manliga tittare. Jag kan meddela, att det behövs mer för att hetsa upp män i dag.

Det är nya tider nu

Nu börjar jag med en ny "approach" på den här bloggen. Jag skall länka mindre. Det är inte tillräckligt sportmannamässigt att länka för jämnan. Den observante läsaren märker att jag nu har tagit bort en del poster. Där fanns det länkar till diverse videosnuttar. Det var billiga trix. No more mr nice guy.

Lågvattenmärke

Whitby (Englands östra kust, norr om Scarborough), maj 1987.
Här kliver man inte direkt från balkongen ut i båten.
Oh, ja visst! 100 kr antingen till mig eller till Lutherhjälpen direkt.

Fildelning

Fildelning à la Scarborough, maj 1987.

Mitt kort! Varje gång du använder något av mina kort vill jag ha 100 kr. Om du sätter in dem på mitt konto, så tar du dock en omväg. Jag tänker nämligen skänka dem till Lutherhjälpen.

Tidskriftstips

Hela senaste numret av Amos ute på nätet. Kalas! (Hjälp! Var jag kriminell nu också?)

Artikeltips

En bra artikel (Hjälp! Är jag kriminell nu - när jag länkar?) om sexualiseringen av samhället. Snart kan jag inte titta mer än en sekund på en kvinna förrän hon börjar misstänka att jag vill hoppa i säng med henne. Något har gått väldigt snett i samhället när så kolossalt mycket handlar om sex. Om du inte hela tiden är "taggad" för sex, så är du en tråkmåns eller torrboll. Sjukt.

Freud fick rätt - fast jag tror att han hade fel från början.

Proportioner?

Jag läste några andra bloggar om att en del fildelare nu hade fått besök av polisen. Man börjar undra hur många personer som är kriminella genom fildelning. Det måste bli en ansenlig samling. Om polisen skulle gripa alla för fildelning misstänkta, så kan polisen inte hinna med någonting annat. Vad är så kriminellt med att tipsa om bra låtar och snygga videosnuttar? Är jag alltså kriminell varje gång jag länkar till You tube? Är det så lagen skall tolkas? Skall de som jag tipsar om känna sig kränkta eller vad? Jag tycker tvärtom de skall känna sig hedrade, alla de sångare, skådespelare etc. som jag länkar till. Jag hoppas väcka intresse för deras konst. Jag tror t.o.m. att jag kan dra mitt lilla strå till stacken för att några fler personer skall köpa CD-album, DVD-filmer m.m. med dessa kreatörers skapelser.

Ack, ack. Snacka om att sila mygg och svälja kameler. Grip i stället alla börshajar och andra svindlare - vilka de nu är - som har lurat hela svenska folket på pensionerna.

Deadline

I dag var jag med på ett tidsbegränsat möte. Det fick inte hålla på längre än till en viss utsatt tid. Det gjorde att vi blev effektiva och inte svamlade iväg. Vi fick en massa kloka saker ur händerna - eller rättare sagt ut mellan tänderna. Så borde alla möten vara: korta, koncisa, effektiva och givande.