onsdag, februari 17, 2010
måndag, februari 15, 2010
Nada
För mycket IRL. Men roligt besvär... Jag hoppas kunna återkomma till kvällens övningar. Mer får ni inte veta nu.
Etiketter: Gitarrspel, Sociologi, Solosång
söndag, februari 07, 2010
Föräldrafritt
Äldsta dottern skulle ha födelsedagskalas och ville ha "FF". Föräldrarna åkte således bort och tog in på hotell. Det passade egentligen bra, eftersom pappa (jag) skulle iväg på något som jag antagligen återkommer till i någon senare bloggpost.
Nå, det är alltid intressant att bo på hotell och ha sinnena vakna. En sak som jag hakade upp mig på var uppåt- och nedåtpilarna utanför hissarna. Jag vet inte om det är kristallklart för alla andra, men för mig är det otydligt. Jag menar att en nedåtpil i det sammanhanget kan betyda två helt olika saker - men resultatet kanske blir det samma... Så här: nedåtpilen kan betyda att hissen kommer ned uppifrån någon våning ovanför. Den kan lika väl betyda att hissen åker först upp till dig som väntar, så att du sedan kan åka ned. Nedåtpilen kan betyda: "Tryck på denna knapp om du vill att hissen skall komma ned till dig" eller kan den betyda: "Tryck på denna knapp om du vill åka hissen ned". Om det finns två hissar bredvid varandra men bara en nedåtpil och en uppåtpil som gäller för båda hissarna, så kan detta verka förbryllande. Om den ena hissen är på bottenvåningen och den andra hissen är på t.ex. femte våningen och du själv befinner dig på tredje våningen och vill ut ur hotellet och helst av någon anledning vill använda hissen till höger - vilken knapp skall du i så fall trycka på? Spelar det någon roll? Kommer någon hiss ändå till dig? Förstår ni mig? Vart vill jag komma med detta resonemang? Jo: man kan nästan aldrig vara tillräckligt tydlig. Det är bättre att vara övertydlig än att vara otydlig. Det kan finnas stollar som jag som lyckas tolka saker och ting på motsatt sätt än vad som var meningen. Den som hittade på detta med nedåt- och uppåtpilarna utanför hissarna trodde säkert att h*n var jättetydlig och superpedagogisk, men då räknade h*n inte med mig.
En annan sak som jag hakade upp mig på var något som har med attraktion att göra. Jag lade märke till en mycket vacker ung kvinna som åt frukost samtidigt som vi. Hon var förtrollande vacker - tills jag hörde henne tugga. Det finns inte mycket som är lika avtändande eller oattraktivt som lätet av smaskanden.
En tredje sak som jag hakade upp mig på var avsaknaden av skohorn. Om man på hotellet är rädd för att skohorn skall stjälas, så kan man ju ganska enkelt se till att skohorn är fastkedjade i väggen. Jag anser hur som helst att skohorn (med långa skaft) bör finnas på hotellrum.
Nå, det är alltid intressant att bo på hotell och ha sinnena vakna. En sak som jag hakade upp mig på var uppåt- och nedåtpilarna utanför hissarna. Jag vet inte om det är kristallklart för alla andra, men för mig är det otydligt. Jag menar att en nedåtpil i det sammanhanget kan betyda två helt olika saker - men resultatet kanske blir det samma... Så här: nedåtpilen kan betyda att hissen kommer ned uppifrån någon våning ovanför. Den kan lika väl betyda att hissen åker först upp till dig som väntar, så att du sedan kan åka ned. Nedåtpilen kan betyda: "Tryck på denna knapp om du vill att hissen skall komma ned till dig" eller kan den betyda: "Tryck på denna knapp om du vill åka hissen ned". Om det finns två hissar bredvid varandra men bara en nedåtpil och en uppåtpil som gäller för båda hissarna, så kan detta verka förbryllande. Om den ena hissen är på bottenvåningen och den andra hissen är på t.ex. femte våningen och du själv befinner dig på tredje våningen och vill ut ur hotellet och helst av någon anledning vill använda hissen till höger - vilken knapp skall du i så fall trycka på? Spelar det någon roll? Kommer någon hiss ändå till dig? Förstår ni mig? Vart vill jag komma med detta resonemang? Jo: man kan nästan aldrig vara tillräckligt tydlig. Det är bättre att vara övertydlig än att vara otydlig. Det kan finnas stollar som jag som lyckas tolka saker och ting på motsatt sätt än vad som var meningen. Den som hittade på detta med nedåt- och uppåtpilarna utanför hissarna trodde säkert att h*n var jättetydlig och superpedagogisk, men då räknade h*n inte med mig.
En annan sak som jag hakade upp mig på var något som har med attraktion att göra. Jag lade märke till en mycket vacker ung kvinna som åt frukost samtidigt som vi. Hon var förtrollande vacker - tills jag hörde henne tugga. Det finns inte mycket som är lika avtändande eller oattraktivt som lätet av smaskanden.
En tredje sak som jag hakade upp mig på var avsaknaden av skohorn. Om man på hotellet är rädd för att skohorn skall stjälas, så kan man ju ganska enkelt se till att skohorn är fastkedjade i väggen. Jag anser hur som helst att skohorn (med långa skaft) bör finnas på hotellrum.
torsdag, februari 04, 2010
tisdag, februari 02, 2010
Andligt magplask
Otroligt fjantigt - detta. Hur kan hon vara professor? De som påstår att kraven på intellektuell briljans och akademisk elegans är väldigt låga numera har sannolikt rätt.
Och jag ser mothuggen framför mig: Jag har inte rätt att uttala mig i denna fråga eftersom jag är utrustad - beväpnad - med en manslem.
Och jag ser mothuggen framför mig: Jag har inte rätt att uttala mig i denna fråga eftersom jag är utrustad - beväpnad - med en manslem.
måndag, februari 01, 2010
lördag, januari 30, 2010
Öh, äh, va ska du ha?!
Han har minst en poäng här, Göran Skytte. Ibland kan man undra t.ex. var "vanlig hyfs" har tagit vägen.
Etiketter: Sociologi, Språkpurism
söndag, januari 24, 2010
Överraskande bra säsong
Låt nu denna senaste säsong av "Stjärnorna på slottet" bestämma var ribban skall ligga. Alla ni som tror att TV-underhållning kräver konflikter, lögner, pakter, svek och/eller bråk för att vara intressant måste nu tänka om. Den senaste kvintetten på slottet har bevisat att en TV-serie kan vara hur intressant som helst utan någon konflikt el. likn. mellan de medverkande. Mycket bra!
torsdag, januari 21, 2010
onsdag, januari 20, 2010
Strid för stridens egen skull?
Internet avslöjar hur lågt vissa människor kan sjunka. När man läser en del dynghögskommentarer kan man ibland undra om de som kommenterar lever bara för att avsiktligt vantolka bloggposter, kolumner och krönikor - och för att vara allmänt stökiga och "pain in the ass". Vissa kommentatorer verkar dessutom ha noll förmåga att inse när slaget är förlorat. De stångar sina pannor blodiga och fattar inte att de gör bort sig. Varför har en del personer så fruktansvärt svårt för att välja sina strider? Varför inte bara lägga ned och strunta i att kommentera?
Jag provar den metoden allt oftare. Härom dagen hade jag på en offentlig plats kunnat ta en strid med en kärring som saknade hyfs, men i stället gick jag bara demonstrativt därifrån och behandlade henne som luft. Jag hoppas budskapet gick fram, men man kan aldrig vara säker.
Jag provar den metoden allt oftare. Härom dagen hade jag på en offentlig plats kunnat ta en strid med en kärring som saknade hyfs, men i stället gick jag bara demonstrativt därifrån och behandlade henne som luft. Jag hoppas budskapet gick fram, men man kan aldrig vara säker.
fredag, januari 15, 2010
onsdag, januari 13, 2010
Värdig världsmästare?

Fy f-n vilken otrevlig människa han verkar vara. En föredetting som fortfarande är diva och beter sig som en finnig högstadiemobbare. Och som grädde på moset dessa smaklösa tatueringar. Ge mig en spypåse. Jag hoppas Paatrik åker ut ur serien snarast. Jag vägrar titta på denna TV-serie så länge han är med.
Etiketter: Malliga personer, Psykologi, Sociologi, TV-serier
tisdag, januari 05, 2010
Gå med dig
Lars H. Gustafssons bok "Gå med dig" (2009), med undertiteln "om glädjen i att vara medmänniska", är en sådan där mysig må-bra-bok som känns ganska vanlig numera. Den är gemytlig och gosig ungefär på samma sätt som en badrock när man är på väg upp ur badet.

Här välts inga kiosker, här stormar det inte, här uppstår inga vilda debatter. Här är det vindstilla och det stryks mycket medhårs. Jag kommer på mig själv med att tänka: "Man skulle kunna göra ett blindtest med väl valda delar ur böcker av Lars H. Gustafsson, Stefan Einhorn och Owe Wikström. Endast ett litet fåtal skulle kunna placera rätt text ihop med rätt författare." Jag menar absolut inget elakt eller nedlåtande med det. Jag påstår bara att det de skriver påminner om vartannat.
Och när detta väl är sagt, så måste jag påpeka att jag är glad för att jag läste den här boken. Den får mig faktiskt att må bra. Jag blir glad redan av omslaget.
Bokens fem avdelningar har rubriker som ger oss adekvata ledtrådar till innehållet: "Det flyktiga mötet", "Älska mig för den jag är", "Vardagsmöten vid vägkanten", "Jag finns inom dig alltid" och "Vägen till försoning". Här skulle man eventuellt kunna misstänka att boken är ett mischmasch med allehanda trivialt och låtsasdjupt hokus-pokus à la Kay Pollak. Lugn - så är det bevare mig väl inte.
Dags för några citat som jag gillar extra mycket:
"Under det senaste året har också den indiske nobelpristagaren Amartya Sen kommit att betyda mycket för hur jag tänker kring min egen identitet. Sen menar att vi inte bara har en identitet utan flera. Frågan 'Vem är jag egentligen, innerst inne?' är felställd, menar han. Vi är många! Jag är en Uppsalagrabb med en rot i Sameland och en annan bland skånska ålafiskare, jag är förälder, änkeman, särbo, äldst i en stor syskonskara, barnläkare, författare, orgelspelare, fotbollsvän... uppräkningen kan bli lång. (...) Frihet, menar Sen, är att ha tillgång till sina olika identiteter, fritt kunna växla mellan dem och låta dem föra en frisk och livgivande dialog med varandra." (s. 41)
"(...) när jag ibland får frågan om vad som är viktigast i mötet med katastrofdrabbade människor, barn som vuxna, brukar jag svara: Ta av dig uniformen, lägg undan krisplanerna, öppna hjärta och händer, var dig själv och se människan!" (s. 105)
"Tröst finns! Den handlar om att våga vara utan att göra, finnas till hands utan att prata, hålla om utan att krama ihjäl." (s. 110)
LHG formulerade ett "8-punktsprogram för envar" att använda efter en katastrof:
Hör av dig!
Se den som drabbats!
Låt den drabbade berätta!
Var till tröst - men trösta inte!
Tänk på vännens tystnadsplikt!
Hjälp till praktiskt!
Bjud på glädje och vanligt liv!
Håll ut! (s. 113ff)
"Och är det någon tanke som idag behöver hållas levande så är det väl just denna: att vi alla är människor, förundransvärt lika trots allt. Att ingen är utanför." (s. 143)
Och när detta väl är sagt, så måste jag påpeka att jag är glad för att jag läste den här boken. Den får mig faktiskt att må bra. Jag blir glad redan av omslaget.
Bokens fem avdelningar har rubriker som ger oss adekvata ledtrådar till innehållet: "Det flyktiga mötet", "Älska mig för den jag är", "Vardagsmöten vid vägkanten", "Jag finns inom dig alltid" och "Vägen till försoning". Här skulle man eventuellt kunna misstänka att boken är ett mischmasch med allehanda trivialt och låtsasdjupt hokus-pokus à la Kay Pollak. Lugn - så är det bevare mig väl inte.
Dags för några citat som jag gillar extra mycket:
"Under det senaste året har också den indiske nobelpristagaren Amartya Sen kommit att betyda mycket för hur jag tänker kring min egen identitet. Sen menar att vi inte bara har en identitet utan flera. Frågan 'Vem är jag egentligen, innerst inne?' är felställd, menar han. Vi är många! Jag är en Uppsalagrabb med en rot i Sameland och en annan bland skånska ålafiskare, jag är förälder, änkeman, särbo, äldst i en stor syskonskara, barnläkare, författare, orgelspelare, fotbollsvän... uppräkningen kan bli lång. (...) Frihet, menar Sen, är att ha tillgång till sina olika identiteter, fritt kunna växla mellan dem och låta dem föra en frisk och livgivande dialog med varandra." (s. 41)
"(...) när jag ibland får frågan om vad som är viktigast i mötet med katastrofdrabbade människor, barn som vuxna, brukar jag svara: Ta av dig uniformen, lägg undan krisplanerna, öppna hjärta och händer, var dig själv och se människan!" (s. 105)
"Tröst finns! Den handlar om att våga vara utan att göra, finnas till hands utan att prata, hålla om utan att krama ihjäl." (s. 110)
LHG formulerade ett "8-punktsprogram för envar" att använda efter en katastrof:
Hör av dig!
Se den som drabbats!
Låt den drabbade berätta!
Var till tröst - men trösta inte!
Tänk på vännens tystnadsplikt!
Hjälp till praktiskt!
Bjud på glädje och vanligt liv!
Håll ut! (s. 113ff)
"Och är det någon tanke som idag behöver hållas levande så är det väl just denna: att vi alla är människor, förundransvärt lika trots allt. Att ingen är utanför." (s. 143)
söndag, januari 03, 2010
Ett avgörande årtionde
Vi får inte ta allting för givet. Jag misstänker att 2010-talet kommer att vara helt avgörande när det gäller mycket som vi uppfattar som självklart. Det är inte alls säkert att vi år 2020 har alla de fri- och rättigheter som vi har nu. År 2020 är Sverige kanske en koloni under någon sorts diktatur. En dystopi? Kanske, men det är inte helt uteslutet.
Vi måste jämt och ständigt försvara alla de fri- och rättigheter som vi har nu. Det är inte alls självklart att de bara fortsätter att finnas. Sverige kan ibland uppfattas nästan som en skyddad verkstad. Den tiden tar kanske slut fortare än vi kan ana.
Vi måste jämt och ständigt försvara alla de fri- och rättigheter som vi har nu. Det är inte alls självklart att de bara fortsätter att finnas. Sverige kan ibland uppfattas nästan som en skyddad verkstad. Den tiden tar kanske slut fortare än vi kan ana.
Etiketter: Makt, Sociologi, Tryckfrihet, Yttrandefrihet
lördag, januari 02, 2010
En sorts minideklaration
Det finns inget parti som passar mig likt hand i handske. I det stora hela hör jag dock hemma på vänsterkanten. Jag har deklarerat detta tidigare i denna blogg. Men i vissa avseenden är jag inte särskilt vänstervriden. Jag är t.ex. positivt inställd till en stark rättsstat med ett polisväsende som kan visa musklerna mot allehanda brottslighet. Jag är för en stark stat som s.a.s. är något att hålla i handen när stormen går. Jag vill inte ha en tandlös stat där vanliga hederliga medborgare faller igenom och hamnar på bar backe när det krisar. Det finns mycket som enskilda kommuner inte mäktar med och där måste staten fungera som garant. När det gäller kulturpolitik kan många nog uppfatta mig som ganska konservativ och snobbig. Etc. Jag tror att det framgår ganska klart för mina trogna läsare att jag i grunden är för en sorts frihetlig socialism med kristna förtecken.
Snyft, snyft...
Jaha? Är det så konstigt? Hade de väntat sig att bli bemötta som vilken medel-Svensson som helst? Det där med att spöka ut sig på olika sätt handlar väl just om att skilja sig från mängden och att bli sedd? Men om då folk lägger märke till dem, så känner de sig som aliens? Hallå?
tisdag, december 29, 2009
Matlagning kan vara sexigt
Begreppet sexig betyder olika saker för olika personer. I min begreppsvärld är Nigella Lawson en av planetens sexigaste kvinnor. Det är hon utan att vara med i någon dokusåpa där alla gökar med alla.

Att hon är snygg hjälper till, men en kvinna kan vara sexig utan att vara snygg. Nigella Lawson är snygg och samtidigt sexig. Vad är det då som gör henne sexig? Jag kan bara svara för mig. Det som fascinerar mig är bl.a. hennes självtillit, hennes självständighet, hennes chosefria sätt, hennes sängkammarblickar in i kameran, hennes skamlösa njutning när hon provsmakar. Hon är förmodligen dessutom mycket intelligent och snäll - och det ger guldstjärnor i min bok.
onsdag, december 23, 2009
Jag är kräsen
Lunchen tillbringade jag på restaurang med en trevlig kvinnlig kollega. Vi kom att prata om snällhet. Vi var överens om att snällhet är en underskattad egenskap. Ofta betraktas snälla personer som lite bakom och ganska dumma, ungefär som Forrest Gump. Men vi håller med Stefan Einhorn. Snällhet är en bra egenskap som mycket väl kan förenas med hög intelligens.
Jag umgås nästan bara med snälla människor. Jag vill inte umgås med människor som inte är snälla. Jag föraktar elaka personer. Och när jag ändå håller på...
Jag föraktar också okunniga besserwissrar, orättvist "hajpade" personer, malliga, snorkiga, överlägsna, rigida, snåla, hagalna, maktberusade, känslokalla, trångsynta, inställsamma, falska etc. Jag är mycket kräsen när det gäller vem jag umgås med.
Jag umgås nästan bara med snälla människor. Jag vill inte umgås med människor som inte är snälla. Jag föraktar elaka personer. Och när jag ändå håller på...
Jag föraktar också okunniga besserwissrar, orättvist "hajpade" personer, malliga, snorkiga, överlägsna, rigida, snåla, hagalna, maktberusade, känslokalla, trångsynta, inställsamma, falska etc. Jag är mycket kräsen när det gäller vem jag umgås med.
söndag, december 13, 2009
Det blir fel hur man än gör?
Vad tror man sig vinna med att kasta sten på poliser? Inbillar man sig att man så får igenom det man vill? Det är inte troligt. Det är däremot otroligt imbecillt att kasta sten på poliser.
Och detta är kanske bara början. Vissa demonstranter vill enligt någon uppgift belägra hela konferensen. Och se'n då? Vad skall man göra efter det att man har hela konferensen under belägring? Tvinga fram avtal under hot? Give me a break. Var inte så förbannat naiva. Avtal som har slutits under hot är icke bindande.
Hela situationen med stenkastande demonstranter är ju absurd. Nu när man har samlats till en sådan här gigantisk konferens så är inte det heller bra?!
Och detta är kanske bara början. Vissa demonstranter vill enligt någon uppgift belägra hela konferensen. Och se'n då? Vad skall man göra efter det att man har hela konferensen under belägring? Tvinga fram avtal under hot? Give me a break. Var inte så förbannat naiva. Avtal som har slutits under hot är icke bindande.
Hela situationen med stenkastande demonstranter är ju absurd. Nu när man har samlats till en sådan här gigantisk konferens så är inte det heller bra?!





