Teknikfascism?

Den digitala klyftan finns. Antagligen krymper den. Men frågan är hur mycket som är självvalt och hur mycket som är framtvingat. Vad händer t.ex. med alla elallergiska personer när mer och mer förväntas skötas elektriskt? Är vi inne i en teknikfascistisk tid? Är det så att alla som inte hänger med när det gäller tekniska "landvinningar" hamnar på efterkälken på flera sätt? Är det så vi vill ha det? Står valet mellan att hänga med på tåget eller att definitivt frysas ut och dras till ättestupan? Saknar tekniska idioter - eller personer som är helt likgiltiga inför ny teknik - existensberättigande? Det kan verka så ibland.

Jag tycker mig se att IT-tekniker och sådana figurer tillskansar sig alltmer makt. Är det rimligt att dessa personer skall ha tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet i flera sammanhang? Var finns andningshålen och reträttplatserna för människor som inte vill hänga med i allt nytt? Snart måste man väl ha med sig bärbar dator om man är på något kloster för en retreat.

Upp stiga orden...

Jaha. Nu är det i gång. Pajkastandet till höger och vänster. Det kommer att hålla på ända fram till valdagen. Det här tar nog något slags rekord i begreppsförvirring.

Inte ansluten och ändå ansluten

Nytt fenomen: jag använder en bärbar dator i rummet intill. Det står att den trådlösa nätverksanslutningen inte är ansluten. Likväl sitter jag här och är trådlöst ansluten. Och virusskydd och brandvägg m.m. fungerar som det är tänkt. Det är mycket med det tekniska...

Det blir kanske krångel

Vi har haft krångel med vår kombinerade modem-och-router-pryl. Det har varit väldigt låg signalstyrka till de bärbara datorerna - trots att man befinner sig i rummet intill. Nu skall jag byta ut prylen. Så: om jag inte skriver mera här i dag, så vet ni att det kan bero på nytt tekniskt krångel.

Oavsiktligt komiskt igen

Klicka på bilden för att förstora den.
Någon på Google måste ha humor.
(Apropå detta.)

Oavsiktligt komiskt

Klicka på bilden för att förstora den.
Nej, Google. Det menade jag inte. Om jag hade menat det, så hade jag skrivit det.
Om jag skriver Mozart, så menar jag Mozart. Jag menar inte måsart.

Återvinningen - en källa till ilska

På återvinningen i dag. Anledning till irritation: den där tvärgående "pinnen" i mitten. Är det ännu ett dumt påhitt av EU? Satt det någon kommitté där nere och tänkte: "Hur ska vi göra det så krångligt som möjligt för folk att slänga pappersförpackningar? Jo, vi sätter ett hinder mitt i vägen!"?

Är det konstigt om folk blir arga och förbannade? Nej. Här anstränger man sig för att vara en "duktig" medborgare och så gör byråkraterna det krångligt för en. Inte konstigt alls om folk blir sura och ilskna. Folk reagerar t.ex. med att ta sönder:

Det här hörnet skulle egentligen vara täckt med någon rörlig bit. Den har någon tagit bort. Inte konstigt alls. Ett tu tre så kommer någon med en plåtsax och metallsåg och gör dessa containers mera användarvänliga. Ett sådant ingrepp borde inte vara kriminellt.

Förvanskade bilder

Det fanns en liten artikel eller något liknande i dagens pappersversion av DN som jag tyvärr inte finner på nätet. Det hela handlade om vissa personers oförmåga att se hur en del bildformat i TV:n förvränger verkligheten. Skribenten frågade sig om det kan vara så, att en hel uppväxande generation har vant sig så vid förvrängda bildformat att man inte längre reagerar. Vi som har några år på nacken är kanske känsligare för sådant, men jag blir absolut störd när jag ser hoptryckta och otympligt breda figurer i TV-serier och annars på TV. Jag tror t.ex. inte att Zlatan är bred som en ladugårdsdörr.

Hur länge får jag vara glad?

Det känns nästan för bra för att vara sant... Vi har just nu en stationär dator och tre bärbara datorer anslutna till vårt trådlösa nätverk - och allting fungerar! Jag undrar bara hur länge allting skall vara så lyckligt ordnat - innan nästa krångel dyker upp.

Inte Korrekt Enligt Anbud

Jaha. Så var det dags igen. Vi åkte till IKEA nästan helt i onödan. Det var sannerligen inte första gången.

Alla som har eller har haft hundvalp vet att man måste hålla koll på sina skor. Ett tu tre är annars valpen där och tuggar. Med akt och mening att skydda våra skor från vår hundvalps vassa små tänder körde vi till IKEA för att köpa skoskåp. Och vad händer? Just de skoskåpen är slut! Och de väntas inte finnas att köpa igen förrän tidigast vecka 41 - kanske!

Nu tycker förstås vissa läsare att vi får skylla oss själva när vi inte först kollade på nätet om skoskåpen fanns kvar i lager. Ja, ja. Det kan man ju tycka. Men senast vi gick ut på nätet för att kolla en annan sak på IKEA, så fungerade inte den tjänsten. Bortkastad surfning. Så det har vi gett upp.

Glorian kring IKEA halkar mera och mera på sned. Men hundvalpen fick en ny korg att ligga i. Alltid något.

Upptagen

Alla som känner igen den här situationen räcker upp en hand.

En hel skog av uppräckta händer...

Trägen vinner

Jag tragglar. Blogger krånglar. Jag tragglar. Sakta men säkert skall jag alldeles själv åter få ordning på denna blogg. Just nu har jag återskapat en del och inte brytt mig om att återskapa en del annat. Tre etiketter här ute i marginalen fungerar nu - till en början.

Vadå - ny enkel layout i Blogger?

Jaha. Som ni ser har det hänt något konstigt här ute vid sidan om. Pest och pina. Det skulle ju vara så enkelt. Man skulle slippa trixa med HTML. I'm from Barcelona...

Vilken HTML-kod skall jag använda om jag vill komma åt etiketterna i marginalen?

Alla på en gång?

Little by little, bit by bit... Men hur visar man alla etiketter vid sidan om? Bloggers hjälp var inte till mycket hjälp. Måste man gå in och trixa i HTML-koderna?

Opålitlig sökhjälp

Du kan inte lita på "SÖK BLOGG" här uppe till vänster. Jag skrev in sökordet Mothers där och väntade mig få fram den här bloggposten. Så blev det inte. Den bloggposten kom fram med andra knep.

Strul

Nu har Blogger hittat på att min blogg skall ha ett nytt utseende. I samma veva försvann några länkar här till höger - och ett par gamla kom tillbaka! Jag måste nu gå in och ändra. Tack, Blogger, för onödigt arbete!

Mera bökigt än väntat

Oj, oj... Vad har jag gett mig in i? Jag försöker göra en bok av min blogg. Det är oerhört tidskrävande. Jag tänkte först, att boken kunde heta "Tre år med bloggen". Det lutar åt att den får heta "Fyra år med bloggen" i stället. Det hela blir ju inte enklare av att Word är så förbaskat krångligt. Jag hatar sådana program som utgår från en massa saker - precis som om jag inte kan tänka en enda tanke själv. Man kan säga, att "bokigt" är bökigt.

En egen logik

Posten har - som det heter - effektiviserat. Det betyder, att vi får vår post drygt en timme senare jämfört med hur det var före "effektiviseringen". För alla normala människor innebär effektivisering en förbättring. Så verkar det inte vara när det gäller Posten. Där förefaller man ha en egen logik.

Men det sorgliga är ju att Posten inte är unikt. Ibland kan jag undra om inte många s.k. förbättringar, rationaliseringar, omorganisationer och effektiviseringar hit och dit egentligen är sataniska påhitt för att hålla befolkningen på mattan - en sorts sofistikerat förtryck och nullifiering av folkviljan. Många förändringar är ju inte alls till det bättre utan ställer bara till en massa onödigt elände. De flesta av oss tycker väl att förenklingar är bra, men vissa myndigheter, företag och andra verkar tycka att deras huvudsakliga uppgift är att krångla till saker och ting så mycket det bara går.

Vik hädan, satans avskum

MBT (Man Blir Trött). Nu har det dykt upp en trojan i den stationära hårddisken. De här båda meddelandena dök upp:

och

Jag frågar säkerhetsansvariga: Skall det vara så förbannat svårt att ligga steget före bovarna?

Här kommer ett budskap direkt till sabotörerna: Ni har ingenting här att hämta. Tror ni att jag är rik? Var f-n har ni fått det ifrån? Det är inte lönt att ni försöker komma åt mina hemliga kontonummer. Där finns ändå inga pengar att knycka. Fuck off! Pravda.

Tragedi

Plats: hemma hos vilken familj som helst
Rekvisita: en sladdlös telefon, en TV, en soffa, ett bord
Personer: en man i övre medelåldern, hans fru, deras tonårsdotter

Scen:

Det ringer i telefonen.
Frun ser av numret på displayn att den som ringer vill prata med mannen. Frun sträcker över telefonen till mannen.
Mannen (ser dåligt): - Vilken knapp skall jag trycka på?
Frun (till tonårsdottern): - Ta telefonen och tryck på rätt knapp
Dottern trycker på en knapp - men det råkar bli fel knapp
Samtalet bryts
Mannen: - Nu är det ju ingen där!?
Tonårsdottern (irriterat): - Hur svårt kan de' va'?!
(Paus. Så småningom pratar mannen i telefon med den som ringde upp. Samtalet avslutas. Paus.)

Mannen: - Vadå "Hur svårt kan de' va'?!" Försök själv att se vilken som är den rätta knappen om du knappt kan skilja knapparna åt alls!

Tonårsdottern bryter ihop och rusar in på sitt rum.