En bra amerikansk snackfilm

Sedd:

Det här är en sådan där överraskande bra amerikansk snackfilm. Jag menar: amerikanska filmer är väl inte kända för att vara särskilt djupsinniga. Deras samtal brukar inte vara värst mycket "high brow". Men ibland glimtar det till. Och i "Människor emellan" gör det det. Man når inte riktigt upp till samma nivå som t.ex. i "Will Hunting", men det räcker ganska långt. Här har du en sorts recension. Och när det gäller soundtracket är det bara att hålla med: fantastiskt bra!

Ännu ett sicilianskt rödvin

I en betygsättning hamnade det här vinet i kategorin "Ej prisvärt". Då kostade det 199 kr.

Nu kostar det 187 kr. Är det alltså prisvärt nu? Inte vet jag. Jag vet bara att det slinker ned utan problem.

Leonard Cohen - här är det

Grillade. Efter huvudrätten åt vi grillad camembert med sylt. Hustrun tog hjortronsylt och jag tog jordgubbsylt. (Jag tycker att det där med hjortronsylt är ett överskattat mantra. För mig funkar det minst lika bra med jordgubbsylt.) Medan vi njöt av den smälta camemberten lyssnade vi på Leonard Cohen. Jag blir bara mera övertygad om att den här är hans bästa platta. Och lika övertygad blir jag om att detta är en av hans absolut bästa låtar - här med ett snyggt bildspel:

Jag kan förstå att många kvinnor blir knäsvaga när de hör honom sjunga. När jag hör hans sång kan jag nämligen ana hur det känns att finna en mansröst sexig. Och vi män vill också känna oss snygga och attraktiva emellanåt - tro inte något annat. Därför var det extra intressant en dag i veckan som gick. En kvinnlig arbetskamrat och jag kom på något sätt in på det samtalsämnet och så plötsligt sade hon att jag absolut ser bra ut. Oops - sådant värmer en mogen man som inte längre ser sig själv som intressant på "köttmarknaden".

Nå, njut av Leonard här och nu. Bättre än så här blir det aldrig i den här stilen.

Helt likgiltigt

Jag gick in på en bank och sade: - Detta är ett rån.

Ingen brydde sig.
Vad är det med folk?

Några rader om en Scola-film

Köpt och sedd:

Jag frågade mig själv: Skulle kärleken till denna film bestå efter de c:a 30 år som gått sedan jag såg den senast? Eller skulle tidens tand ha smulat sönder samma kärlek? Svaret blir: Njae...

Ettore Scolas "Vi som älskade varann så mycket" är inte fullt så bra som jag ville minnas den. I mitt opålitliga minne var den här filmen mera fantastisk. Nu kan jag bli lite störd av dubbningen och den typiskt italienska "gapigheten". Folk skriker varandras förnamn till höger och vänster, allting är stimmigt och varje liten handling ges överdriven betydelse. Man brusar upp och börjar puckla på varandra för minsta lilla. Det kan jag tycka är jobbigt, men det beror kanske mest på min tinnitus och att jag därför är extra känslig för sådant.

Hur som helst är den här filmen mycket sevärd och den är fortfarande en av mina favoritfilmer. På så vis består kärleken. Men kärleken har blivit mindre varm. Som jag mindes denna film, så experimenterade den mera med själva filmkonstens möjligheter. Nu upptäcker jag, att den kunde ha varit mycket djärvare därvidlag. Scola skulle ha kunnat ta ut svängarna mycket mera - som i TV-serien "Pennies from heaven" (med Bob Hoskins) eller som i filmen "I huvudet på John Malkovich". Men OK - det duger gott. I min bok får denna film en stark fyra på en femgradig skala. Jag kan alltså inte hålla med Ronny Svensson som utsåg den till "Historiens bästa film". Inte heller kan jag instämma med Jan-Olov Andersson som i Aftonbladet skrev: "En av de 10 bästa filmer som gjorts på 100 år!" Nej, så bra är den inte.

Jag gillar de scener där man överraskar tittaren. Plötsligt fryses scenen och allt ljus hamnar på en av karaktärerna som då tänker högt utan att någon annan hör dessa tankar. Originellt och effektfullt. Likaså gillar jag när filmen plötsligt bryter mot illusionsmekanismen på andra sätt - det blir m.a.o. helt uppenbart att detta vi ser inte är "på riktigt". Jag tänker då särskilt på den scen där Giannis döda fru Elide talar till honom ur ett bilvrak på en bilkyrkogård. Jag gillar det greppet: Här vet vi alla att det är en spelfilm och ingen dokumentärfilm vi tittar på, så låt oss ta ut svängarna ordentligt.

Filmen börjar i (den tidens) nutid men består till största delen av tillbakablickar. Själva titeln ger oss en vink. Det kanske är så, att filmens karaktärer inte älskar varann lika mycket så här långt senare? En replik i filmen fångar stämningen på ett ganska relevant sätt: "Vi skulle förändra världen - men det var världen som förändrade oss". Just det. Alla de tjusiga visionerna och drömmarna... Vad blev det av dem? Inte mycket. Och vi kan inte backa bandet. Tragiskt? Tja. Snarare realistiskt.

Akta huvudet

Prova inte detta hemma - om du är helt otränad inom yoga. Det är svårare än vad det ser ut här:

En betydligt enklare yogaövning är den här.

Liten nostalgitripp om logik

Ah... Ljuva studenttid. Man tog dagen som den kom - nästan. Seminarier och föreläsningar var rigida hinder i den annars totala bekymmerslösa friheten - känns det som nu, många år senare. När jag var ny som student läste jag filosofi. Jag tänkte, att det skulle vara en bra grund att bygga vidare på.

Jag hade visioner. Jag skulle bli känd professor och hyllat geni. Jag skulle bli legendarisk. Kierkegaard, Nietzsche, Sartre, Heidegger, Russell, Wittgenstein och jag i samma liga, ungefär. Man skulle tissla och tassla skrönor om min snillrikhet. The sky is the limit. Ack ja, så stollig jag kunde vara. Detta var en bok jag tentade på:

Detta var en annan:

Smart trick att ge ut detta i två volymer. Egentligen kunde de slagits ihop till en bok. På det här sättet sög man ut studenterna ännu mera.

Nå, del I hade bl.a. dessa kapitel: "Logiska grundbegrepp", "Satslogisk deduktion", "Tabellmetoden", "Termer, predikat och kvantifikationer", "Predikatlogisk deduktion" och "Några tillämpningar". Del II innehöll framför allt detta: "Mängdlära", "Om relationer" och "Axiomatiska teorier". Härligt! Gåshud! Ah, dessa oomkullrunkeliga lagar! Ah, dessa formler! "Om p, så q. Nu p. Alltså q." Jag tycker fortfarande att sanningsvärdestabeller är som poesi, som den ljuvaste musik, som en naken dalkulla målad av Zorn, som en fantastisk soluppgång... (Se t.ex. denna länk.)

Tänk om jag kunde få sitta i studentbänken igen... Jag skulle faktiskt vilja plugga i stället för att knega. Men jag kan ju inte finansiera det hela! Någon därute som vill sponsra mina studier?

Konspirationsteori

De måste vara välorgansierade. De måste ha bra kontakt med varandra. De måste vara väldigt skickliga på att inte märkas när de gör sina små sattyg. De ställer till med små eländen varje dag. Och varje dag måste kommunalt avlönad personal städa upp efter all oreda som ligan har åstadkommit.

Vilken liga? Bibliotekssabotörerna! Öh? Vad menar jag nu? Jo: det måste finnas en liga bakom alla dessa små sabotage som pågår mot våra svenska folkbibliotek. Jag lovar: du kan hitta massor med felställda böcker i hyllorna på vilket svenskt folkbibliotek som helst. Och det är inte personalen som har ställt de böckerna fel. Och om inte biblioteksbesökare är analfabeter och vilsna yrhättor, så är det alltså en organiserad attack som ligger bakom oredan.

Tänk om sabotörerna skulle betala böter på 100 kr för varje bok som de ställer tillbaka fel... Då skulle biblioteken inte behöva finansieras på något annat sätt. Denna liga kostar kommunerna massor med pengar - därför att bibliotekspersonalen måste jobba med fel saker. När de anställda egentligen borde ägna sig åt vettigare sysslor, så måste de gå runt och ställa allting i ordning. Arbetet går åt till fel saker.

Mopedgangsters

Jag blir förbannad... I bilen på väg hem från jobbet hörde jag i radion nyheten att några mopedburna ungdomar hade ryckt väskor från gamla människor som gick med rullator. Alltså: hur lågt kan man sjunka? Så förbannat simpelt. De där mopedslynglarna borde få sina mopeder förstörda och sedan skulle de ha straffarbete - minst.

... shake the hand of someone you can't stand ...

Nyss såg jag Povel Ramel på TV. Jag kom att tänka på Tom Lehrer.
Visst finns det vissa likheter?

Detta är en av Sveriges bästa bloggar

Läser om en fotbollsspelarblogg som blivit utsedd till Sveriges bästa sportblogg. Det säger en del om nivån på sportbloggar... Den bloggen är ju så egotrippad och ytlig och likgiltig att man baxnar. Det är ett mysterium eftersom samme upphovsman kan skriva väldigt läsvärda skivrecensioner och krönikor.

När skall den här bloggen som du just nu läser få det beröm den förtjänar? Jag gör ju faktiskt en av detta lands mest läsvärda, personliga och intressanta bloggar - om jag nu får vara lika ödmjuk som den bloggare jag tidigare "dissade".

Love is hot

Den här biten är kanske en av Donovans bästa.

Med den här videon till, så fångas tidsandan runt 1968 ganska bra, tycker jag. Jag kände mig förflyttad 40 år tillbaka i tiden. (Tidigare bloggpost om Donovan här - kanske onödigt elak.)

I hissen

Det är det jag alltid har sagt... Grupptryck är en väldig kraft.

Bild på min k*k

Nej, nu vill jag bättra på min besöksstatistik. Därför lägger jag ut en bild på min k*k. Det borde ta skruv. Du får scrolla, så kommer den.

Ja. Det var min kåk. Vad trodde du?

Världens 100 bästa böcker?

I ett nummer (1.663 från den 10 augusti) av den spanska tidningen EPS (El Pais Semanal) har 100 spanskspråkiga författare (escritores) listat de böcker som de tycker är de bästa böckerna genom tiderna. Var och en har fått nämna fem verk. Man kan ju tycka, att författare borde veta vilka böcker som är bäst. Ungefär som regissörer borde veta vilka filmer som är bäst.

Här kommer en lista på alla tiders 20 bästa böcker - enligt artikeln i EPS:
1. Miguel de Cervantes: Don Quijote
2. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt
3. Homeros: Odysséen
4. Franz Kafka: Processen
5. Franz Kafka: Förvandlingen
6. Leo Tolstoj: Anna Karenina
7. Herman Melville: Moby Dick
8. Anton Tjechov: Noveller
9. Leo Tolstoj: Krig och fred
10. Jorge Luis Borges: Ficciones
11. Federico García Lorca: Poet i New York
12. Fjodor Dostojevskij: Bröderna Karamasov
13. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
14. Bibeln
15. Thomas Mann: Bergtagen
16. Juan Rulfo: Pedro Páramo
17. James Joyce: Odysseus
18. William Faulkner: Stormen och vreden
19. Gustave Flaubert: Madame Bovary
20. Tusen och en natt

På plats 82 hittar man Marx' och Engels' "Kommunistiska manifestet" och på plats 100 Simone de Beauvoirs "Det andra könet". Ja, ja. Det är som det brukar vara med listor... Jag håller med om en del och jag protesterar vilt mot en del. När jag ser den här listan, så misstänker jag att många har röstat mot sin egna övertygelse. Man har antagligen krystat fram var sin lista som man tror att den borde se ut.

Hur kan Kafkas "Förvandlingen" hamna så högt upp? Det är ju bara en liten surrealistisk-absurd novell. Det finns Hemingway-noveller som i alla fall jag tycker är bättre. Och varför hamnar en del sömnpiller här? Jag minns att jag har läst en lista över litteraturhistoriens tråkigaste verk. Där fanns "Moby Dick" med bland de värsta. Jag tror också, att Joyces "Odysseus" hade en tätposition på den pinsamma listan. Etc.

Kan det vara så, att man tänker: "Det här är så konstigt så att jag inte begriper mej på det. Då måste det vara fint!" ?

Språkpolisen ingriper

Här kommer jag skadeglatt med pekpinnen i högsta hugg. I dagens lokala "drake" stod det så här: "(...) allmänheten larmade polisen om en bil i centrala orten som uppträtt misstänksamt."

Det skulle jag gärna ha sett. Hur ser en bil ut när den uppträder misstänksamt? Kan en bil över huvud taget uppträda? Och hur kan den vara misstänksam? Det förutsätter att den kan tänka. Det måste ha varit en sensationell bil.

Jag vet inte vem den ansvarige skribenten är, men jag förutsätter att om nyheten hade skrivits av någon prao-elev eller liknande, så hade väl någon korrekturläst och rättat till? Om stycket är skrivet av en utbildad journalist, så undrar jag vad de sysslar med på journalistutbildningen.

En sjukt överskattad film

Sedd:

Blaha, blaha. Vilken j-la menlös soppa. Att se den här filmen var helt bortslösad tid. Recensenterna i Sydsvenskan och Expressen var inte snälla, ännu mera besviken var recensenten i Russin. Jag håller mest med Russin.

Det här är en film bäst osedd. Den vill kanske mycket, men den lyckas inte med något. Den vill kanske vara en komedi, men den är inte rolig. Den vill kanske vara djup, men den är lika ytlig som ett teblad. Den vill kanske vara ungdomligt "cool" och "häftig", men den blir en gäspning. Etc. Vad den än försöker, så blir det fiasko.

Intelligenta människor är ofta dumma. 3

Ofta drar i övrigt smarta personer förhastade slutsatser - och då är de i mina ögon dumma. De kan av samma anledning vara lättlurade. De har vant sig vid att saker och ting brukar vara på ett sätt och sedan har de svårt att begripa att dessa saker och ting helt plötsligt kan vara på något annat sätt. Vänj en sådan person vid ett särskilt beteende i en speciell situation och bete dig sedan plötsligt på ett annat sätt i en liknande situation - du har då rubbat hans/hennes cirklar. H*n tappar fotfästet för en stund.

Fyra gånger per timme?

Visserligen är jag inte någon tankeläsare, men... Hur är detta möjligt? Varför märks det inte utåt? Är jag både blind och döv? De gånger jag har fått ett s.k. skamligt förslag från någon kvinna är väldigt lätt räknade. Och jag ser inte ut som ett monster. Jag stinker inte som en soptipp. Jag är varken våldsam eller mesig. Etc. Nej, jag tror inte på det där resultatet. Eller umgås jag med torra personer. I min bekantskapskrets och på mitt jobb tror jag definitivt inte att kvinnorna tänker på sex fyra gånger per timme. Det kanske beror på hur man definierar sex. Om jag ser en ros och då får vissa associationer till ett par kvinnliga "attribut" - tänker jag då på sex?

Tre låtar från 70-talet

Jah Hollis bloggade om 70-tals-musik. Jag kom att tänka på de här. Disco, s.k. symfonisk rock och punk hörde också 70-talet till.

Man ljuger inte om man påstår att 70-talets musik spretade åt olika håll.

Sadistiska journalister?

Så här har Kurt Lundgren skrivit i sin blogg:
"Jag är övertygad om att många journalister är empatilösa psykopater som får samma njutning av sitt elaka skrivande som vuxna som när de som barn röck vingarna av flugor. Jag vet journalister som utser ett offer, plågar det år efter år, när offret är utsuget går de till nästa, ett helt liv har de hållit på."

Usch. Fi donk. Tyvärr tror jag att han har rätt. Jag skulle vilja tillägga, att det finns journalister som verkar ha till sin livsuppgift att förfölja och svärta ned den offentliga sektorn.

Main stream-diktatur

Såg Andres Lokko bli intervjuad i TV. Han hade en del kloka poänger. Han menade bl.a. att han aldrig vill skriva om personer och företeelser som ändå alla andra skriver om. En bra inställning. Jag försöker med mina krumsprång här göra något liknande. Det finns ingen poäng i att skriva om samma saker som alla andra.

Han tyckte också att det blir mer och mer av bekräftelser i pressens nöjes- och kultursidor. Läsarna läser saker skrivna av personer som redan är kända - om personer som redan är kända. Läsarna söker neurotiskt efter bekräftelse överallt. Ja, det känns så: Alla skall föras in i huvudfållan. Ingen får sticka ut. Det är "main stream" som gäller.

Dumt uttryck

Jag blir lika irriterad varje gång jag hör någon säga t.ex. "Jag skall satsa hundratio procent". Det är nästan alltid någon idrottsperson som säger så om en prestation eller insats. Det är så korkat. Ingen kan satsa 110 % på någonting. Så här vill jag tolka det hela: Om jag satsar 100 % på något, så kommer jag att dö. Om jag har satsat 95 % på något, så är jag nära döden. Etc. Det finns inte den minsta matematiska chans att någon enda levande varelse skulle kunna satsa 110 % på någonting.

Minns Widerberg

Onekligen ett himla bra hantverk, detta. Bo Widerberg var en mästare - oavsett vilken genre han sysslade med. "Mannen från Mallorca" blev ett mästerverk i sin genre - liksom "Mannen på taket". Vad många kanske inte kommer ihåg är att han regisserade ett par av svensk TV-historias allra bästa pjäser - "Vildanden" och "Hebriana". Briljant!

Några rader om Chatwins "Drömspår"

Den här boken (1988) köpte jag i juli 1992. Jag blev genast fascinerad av den och jag kan fortfarande, 16 år senare, tycka att den är fantastisk. Redan på sida 8 får vi en förklaring till bokens titel: "Det var under Arkadys tid som skollärare han fick kännedom om den labyrint av osynliga vägar som slingrar sig över hela Australien och av européerna är kända under namnen 'drömspår' eller 'sånglinjer', av aboriginerna som 'förfädernas fotspår' eller 'lagens väg'."

Boken handlar till stor del om förflyttning, om vandring, om att inte stanna för länge på en och samma plats. "Större delen av Australiens vildmark var ofruktbar buskskog eller öken, där nederbörden alltid var ojämn och där ett fett år kunde följas av sju magra. Att förflytta sig i ett sådant landskap var att överleva, att stanna kvar på en och samma plats var självmord." (s. 66)

"Alla de stora läromästarna har predikat att människan, ursprungligen, var en 'vandrare i den här världens brännheta och öde vildmark' - orden är Dostojevskijs storinkvisitors - och att hon för att återupptäcka det mänskliga i sig måste göra sig kvitt allt som binder henne och ge sig ut på vägarna." (s. 180f)

Det är därför det känns så befriande att t.ex. blåsa iväg på en motorväg och samtidigt lyssna på Ulf Lundells "Ute på vägen igen" eller någon annan "väglåt". Bruce Chatwin var inte bara klok, han hade också den goda smaken att citera Søren Kierkegaard. I ett brev från 1847 skrev SK:
"(...) varenda dag promenerar jag mig till ett tillstånd av välbefinnande (...) jag har promenerat mig till mina bästa tankar (...) Alltså, om man bara fortsätter att promenera blir allt bra." (s. 190)

Finns det en rädsla nedärvd i våra gener från den tid då vi ständigt hotades av rovdjur? Chatwin tycks ha menat det. "(...) alla dessa 'förbryllande fobier' som Freud sökte men inte lyckades förklara, kan i själva verket förklaras av den ständiga närvaron av rovdjur i människornas urtidshem." (s. 258)

"Det är en allmän biologisk regel att flyttande djurarter är mindre 'aggressiva' än stationära. (...) Själva flyttningen är, som pilgrimsfärden, den svåra resan (...) Djurrikets 'diktatorer' är de som lever i en överflödsmiljö. Anarkisterna är, som alltid, 'landsvägsriddarna'." (s. 303)

Bruce Chatwin dog alltför ung. Han borde haft mycket kvar att ge oss läsare. Det finns alltför få sådana personliga röster som hans. Han hittade annorlunda vinklar och ingångar. I hans böcker finns ett tilltal, ett allvar, en originalitet och en stil som jag uppskattar väldigt mycket.

Filmmusikfråga 5

Nu blir det lätt igen. Vilken film tänker jag på när jag hör detta?

Ingen ledtråd.

Märkliga djur i Vår Herres hage. 35

I dag var det en så'n där dag på jobbet som man skulle vilja radera med hjälp av en "Delete"-knapp. Vad är det med en del människor? De ger mig inspiration att skapa följande sentens.

Helvetet på Jorden uppstår ibland vid kontakt med vissa andra människor.

Ännu en vanlig morgon

Så här håller min fru och jag på varje morgon: Jag: - Vill du äta frukost med mig?
Hon: - Ja, det vill jag gärna.
Jag: - Skall du ha russin till flingorna?
Hon: - Ja, det vet du väl?
Jag: - Jag var inte riktigt säker.
Hon: - Jo, det är så gott.
Etc.

Vi hinner få en god aptit efter sådana sånginsatser.
(Ironi)

Filmmusikfråga 4

Hon är ju så vacker att jag vill äta upp henne. Nå, det var inte det jag skulle blogga om. I vilken film förekommer detta musikstycke (dock inte sjunget av Sissel)? Om det förekommer i flera filmer, så skall du lista ut exakt vilken film jag tänker på. Ledtråd? Nä.

Filmmusikfråga 3

Nu blir det svårare. Vilken film syftar jag på med detta exempel? Det förekommer en liten snutt av den här biten i filmen.

Om du vill ha en ledtråd - som kanske inte är till mycket hjälp - så får du läsa min kommentar.

Manual till hands (Vitsigt)

Min skivspelare har inte fungerat på länge nu. Det var i början av sommaren som en av katterna blev skrämd ute i trädgården, rusade in och hoppade upp på skivtallriken medan jag spelade en LP. Tvärstopp. Sedan dess har skivtallriken vägrat att snurra. Tänk att denna trogna maskin skulle få ett så snöpligt slut. Den har fungerat felfritt i nästan 30 år! Aldrig en reparation. Och så kommer ett kattskrälle och förstör den. Eller? Den kanske går att laga. Remmen hade gått av. Ny rem har ordnats. Nu gäller det att montera den enligt konstens alla regler - och instruktion finns i manualen som är avbildad nedan. Den som spar han har.

Jag undrar bara om den här manualen är likadan som den man kan få sig tillsänd via den här hemsidan - för §14.99!

En vision som aldrig blev verklighet

Varför blir så många förvånade över att pensionen har blivit så usel? Det är ju en del av Den Stora Omvandlingen - omvandlingen från ett samhälle som bryr sig om sina invånare till ett samhälle som låter sina invånare klara sig själva bäst f-n de kan.

Jag tror att Per Albin Hansson på sin tid hade en vision om den goda socialismen. Den visionen gick i kras någonstans på vägen. Jag tror, att de första spikarna i kistan slogs in av Gunnar Sträng - när han förhandlade med Wallenbergarna. Sedan dess har det gått utför. Det är märkligt att socialdemokrater skulle krossa drömmen om den goda socialismen i det här landet. Man har lagt sig platt för Marknaden. Man nonchalerar den lilla människan som har svårt att få ekonomin att gå ihop till det nödvändiga. Man struntar blankt i det samhälleliga ansvaret för den enskilde medborgaren. Så här: "Gammal och inte längre intressant på arbetsmarknaden? Jaha. Synd om dig. Vad bryr jag mig?"

Jag säger ungefär som Maria-Pia Boëthius: Detta land styrs av människor som inte älskar oss.

Livsfara - en ledans antidot

Någon dokumentärfilmare satt i TV en gång och pratade om detta att jobba i ett krigsdrabbat område. Han nämnde något om att det ger en väldig "kick". Enligt honom verkade det nästan vara en del av den mänskliga naturen - att på olika sätt leta upp fara (inte bara i krig) och utsätta sig för den. Bara för att få in lite spänning i vardagen. Bara för att skingra ledan.

Då vet jag lugnare och säkrare sätt att knäcka ledan.

Filmmusikfråga 2

Den förra frågan var i enklaste laget. Den här är (tror jag) svårare: - Nämn en svensk film där denna musik finns med.

Ingen ledtråd den här gången.

Filmmusikfråga 1

Ett väldigt vackert stycke:

Nu frågar jag: - I vilken film spelas detta lilla stycke som bakgrundsmusik medan ett kortspel pågår?
(Ledtråd: Ryan.)

Ett skruvat filmmanus efter boken Orkidétjuven

Sedd:

Jag lånade denna film av en kanadensisk bekant. Orkidétjuven bygger på ett manus av de personer som låg bakom "I huvudet på John Malkovich". Nu kanske du anar ett och annat. Här kan du läsa en recension som Orvar gjorde. Tala om "skruvad story". Mer skruvat än så här kan det kanske aldrig bli - men det håller! Det hela är mycket begåvat ihopkommet. Nicholas Cage är makalöst bra i huvudrollen - och i en av birollerna. Om man vill ha lite hjärngymnastik tittande på en film, så är den här filmen ett gott val. På baksidan av det här danska omslaget kan jag se att dansk press var alldeles till sig av förtjusning. På denna sida om Öresund var man också positiv - i HD.

Några rader om en dagbok

Finns det någon enda människa utöver författaren själv som har orkat läsa varje ord i denna bok?

Bilden föreställer omslaget till Lars Noréns "En dramatikers dagbok". Finns det någon läsare därute som kan tala om vilka dagars anteckningar som är verkligt intressanta? Jag ger upp läsningen annars. Jag läser sida upp och sida ned med den ena trivialiteten efter den andra. Var är djupet? Var är den intellektuella briljansen? OK, en dagbok är en dagbok. Man skall kanske inte vänta sig något större djup. Men något intressant åtminstone? Här staplas ju banaliteterna på varandra. LN joggar, LN repeterar, LN tvivlar, LN handlar på NK, LN träffar släkt och vänner, LN gör ditt och datt. Men sällan - alltför sällan - visar han varför han är en hyllad dramatiker. Varför är han geniförklarad? Det övergår mitt förstånd.

Dagboken börjar den 3 augusti 2000. Boken innehåller ingen sidnumrering. Vill man hitta tillbaka till ett särskilt intressant ställe, så måste man komma ihåg vilket datum det gällde. Men att hitta de där intressanta passagerna är ungefär som att försöka vaska guld under Grönlandsisen. Det kanske finns där - men gissa om det är svårt att finna.

Jag vill inte behöva läsa 50 sidor för att finna ett litet välformulerat guldkorn. Det är så det känns. Jag har hunnit fram till den 28 oktober 2000. Ingen vet vilken sida det är. Men nu ger jag upp - om ingen kan få mig på andra tankar. Den 27 oktober skrev han:
"Jag sa att jag inte orkar höra mig själv säga samma saker gång på gång. Min kärlek eller självrespekt minskar lite varje gång jag måste upprepa mig istället för att få gå vidare och förändra. Jag går inte längre till platser där jag inte får vara mig själv."
Där har vi vad jag vill kalla en spännande notering. Här blixtrar det plötsligt till. Här har vi ett litet russin i den torra kakan. Här är en liten pärla på oceanens botten. Men, snälle Lars, sådana formuleringar borde det ha vimlat av - om du nu är ett geni! Nu får jag nöja mig om de dyker upp på kanske var 50:e sida. Inte OK.

Hypotetiska sportfrågor

Apropå OS... Det är ju uppenbart att vissa rekord är de bästa genom tiderna. Det råder t.ex. inget tvivel om att det nya rekordet på 100 m löpning är det snabbaste någonsin. Men hur är det med vissa andra sporter? Skulle dagens fäktare vara totalt överlägsna en fäktare från 30-talet - om de kunde mötas? Skulle någon av systrarna Williams kunna göra en löjlig figur av 1980 års Björn Borg? Skulle Muhammad Ali årgång 1974 ha slagit ut Mike Tyson i rond 8? Etc.

Finns det något avancerat datorprogram som kan simulera sådana möten? Se där en lukrativ marknad...

Några rader om Janis Ian

Hon är nästan bortglömd. Det är synd, ty hon gjorde några riktigt bra bitar på sjuttiotalet.

På den här videon händer inte mycket. Det är samma stillbild hela tiden. Men låten är väldigt vacker och texten är inte så tokig. Om man bara skall ha ett enda album med henne, så bör det antagligen bli "My favourites" som kom ut på CBS 1980. Jag har den plattan på vinyl och den innehåller följande bitar. "Fly too high", "Between the lines", "Stars", "Love is blind", "In the winter", "At seventeen", "Jesse", "Aftertones", "Miracle row/Maria", "That grand illusion", "The other side of the sun" och "When the party's over". Jag älskar hennes röst.

Ett litet recept mot brott

I Nyhetsmorgon i morse intervjuades någon tjomme om den engelska fotbollsligan. Han sade, att England har fått bukt med fotbollshuliganismen. Det berodde, menade han, på att straffen är så hårda och att risken för att åka fast är stor.

Just det. Något liknande sade en sakkunnig X för flera år sedan - apropå brottslighet i allmänhet. X var överrtygad om att brottsligheten skulle minska om
* risken för att åka fast är uppenbar och
* straffet om man åker fast är ordentligt avskräckande.

En liten triumf

Jag lyckades fixa ett problem med den stationära hårddisken utan att be någon nörd om hjälp. Jag fixade alltihop själv, med envishet och slughet. Det gör mig stolt. Jag hatar att framstå som dum inför en uppnosig datornörd. Bra karl reder sig själv. Där sparade jag typ 700 kr.

Första bilden i Photoshop

He, he. Jag gör framsteg. Den här bilden tog jag för några minuter sedan:

Hä, hä. Det finns ett liv utan HP Image Zone.

Trix

Jag experimenterar. Det här är resultatet av en scanning i Photoshop: Först läste jag om bildkorrigering, sedan skrev jag ut. Därefter scannade jag sida 1. Så det kan bli.

Tvätta katten?

Jag har gett upp HP Image Zone. Nu måste jag försöka lära mig Photoshop. Trist. Jag tyckte HP Image Zone var barnsligt enkelt att hantera. Photoshop verkar kräva fotografexamen - om man nu skall jämföra. Nåväl. Jag är trött på att försöka få tillbaka HP Image Zone, så det får vara. Man får välja sina strider. Att slita mitt hår och gå upp i atomer? Nä.

Bilden här ovan (tagen för länge sedan) är inte en illustration gällande djurplågeri. Katten valde själv att hoppa in i tvättmaskinen. Vad hon nu skulle där att göra. Vi duschar henne ett par gånger om året. Det tror vi räcker. I övrigt får hon väl tvätta sig själv bäst hon kan. Det är inom parentes ganska märkligt att hon tog sig in i tvättmaskinen. Hon är nämligen väldigt försiktig och saktfärdig och inte särskilt nyfiken. Hon går ibland så sakta över gräsmattan att vi funderar på att döpa om henne till Slowfox. Brodern skulle kunna heta Quickstep.

En röst i öknen

Jag kollade besöksstatistiken. Intresset för den här bloggen minskar. Bryr jag mig? Inte nämnvärt. När jag ser i Bloggportalen vilka bloggar som har flest besök, så är jag närmast stolt över att inte ha många besök på den här bloggen. Jag vill inte vara i det där sällskapet.

Jag tror, att intresset för min blogg har dalat därför att ni läsare inte riktigt vet var ni har mig. Det trivs jag utmärkt med. Ni skall inte vara säkra på vad jag kommer att tycka eller tänka om allt möjligt. Jag vill vara paradoxal, jag vill vara motsägelsefull. Själva livet är paradoxalt och motsägelsefullt. Jag är kristen och jag är "vänster". Jag gillar sex och jag gillar retreat. Jag gillar klassisk musik och jag gillar punk. Jag gillar Stanley Kubrick och jag gillar Lars von Trier. Jag gillar Dostojevskij och jag gillar MAD. Jag gillar gourmetmat och jag gillar bacon med ägg. Högt och lågt, fint och simpelt, det lågmälda och det eldiga - många kontraster kan jag älska. Är det så svårt att greppa? Skrämmer det bort dig? Blir du osäker, lille vän?

Så klok som en Ann

Hon är klok, Ann Heberlein. Jag håller med om mycket här. Jag går inte i kyrkan för att få mig serverade samma plattityder som i radio och TV. Jag förväntar mig mera, framför allt mera djup. Jag vill inte höra prästen hålla en predikan som lika väl en hemmasnickrad låtsasterapeut hade kunnat knåpa ihop på en kafferast.

Länken här ovan går till en intervju. Själva krönikan som gav anledning till intervjun har jag kopierat. Den är mycket tänkvärd. Vart är Svenska kyrkan egentligen på väg? Den verkar vara livrädd för att inte vara tillräckligt "publiktillvänd". Så här skrev Ann bl.a.: "Jag är utled på att lyssna på präster som utgår ifrån att församlingen är antingen imbecill eller ett gäng ateister. När jag kommer till kyrkan vill jag höra Guds ord. Jag vill be. Jag vill bekänna mina synder."

Just så. Svenska kyrkan måste kunna erbjuda något som ingen annan plats gör. Den är definitivt ute på fel bana om den försöker bli något liknande "Allsång på Skansen" och/eller "Kloka Olle [eller någon annan] ger råd i hjärtefrågor". En kyrka som försöker göra sig "okyrklig", "modern", "ungdomlig", "käck", "lättsmält" etc. är dömd att gå under.

Favorit i repris

Jag är en blödig typ. Jag blir rörd till tårar när någonting är så där riktigt, riktigt, himla bra. Således hade jag svårt att hålla tillbaka gråten när jag såg reprisen av "Drömmen om det goda livet". Använd sisådär 56 minuter av ditt liv till att se filmen här!

Jag har bloggat om denna film tidigare - här. Jag tyckte t.o.m. bättre om den nu än då. Mitt betyg kan därför bara bli ett: en femma på en femgradig skala. Eller - mera korrekt - en tia på en tiogradig skala. Till dig som tänker göra en dokumentärfilm: Se, lyssna, tänk och lär! Bättre än så här kan det sannolikt aldrig bli.

Till sist en vädjan till Sveriges Television: Lägg ut filmen i ert öppna arkiv!

Dumt uttryck

Varför säger man "Tomma tunnor skramlar mest"? Det går inte ihop. Tag en tom tunna och skaka den. Den skramlar inte. Det hörs ingenting. Den kan inte skramla förrän den innehåller något.

Dödsstraff för mord

Den här nyheten ger anledning till många funderingar. Mördaren jagades av polis, sköt sedan mot poliserna som jagat honom och blev slutligen skjuten till döds av polis.

Tänk om rättsväsendet vore så enkelt. Någon begår ett brott, poliser jagar genast brottslingen och verkställer straffet så fort brottslingen är fångad. Stöld bestraffas med beslag av egendom, misshandel bestraffas med piska, bedrägeri bestraffas med bedrägeri, mord bestraffas med dödsstraff etc. Så enkelt allt vore. Och så mycket pengar man skulle spara. Inga åklagare, inga advokater, ingen domare, ingen jury, ingen rättegång, inget tjafs. "Öga för öga, tand för tand".

Jo, det är lätt att tänka så. Men det är ett väldigt farligt tänkesätt. Ty det skulle lämna fältet öppet för en massa amatörmässiga skenrättegångar. Det skulle passa banala och barbariska medborgargarden alldeles utmärkt.

Dagens bästa länktips?

Tips till tidskriften "Trots allt": översätt den här artikeln och publicera den i nästa nummer. Förbundet Humanisterna: här har ni något att grunna över.

Inte så pratsjuk

Jag klippte mig i dag. En kvinna stod för klippningen. Jag försökte starta en konversation. Det blev bara envägskommunikation. Hon sade väl "Ja" eller "Nej" på sin höjd. Kunde hon ha uppfattat mitt försök till ett vettigt samtal som ett försök till flirt? Vad vet man?

Det är märkligt detta med att gå och klippa sig. Borde det inte vara frisören som tar första steget och frågar t.ex. "Hur har dagen varit?" eller något liknande trivialt som - i bästa fall - kan sätta i gång ett väldigt givande samtal? Jag utlämnar ju mig själv till frisören i ungefär en halvtimme. Jag sitter där i en stol och kan inte göra mycket annat än att låta frisören "tafsa" på mig. Mitt huvud är i hans/hennes händer. Det är väl i så fall trevligare om man kan prata med varandra än om båda är knäpptysta? Det är ju inte som hos tandläkaren, där patienten är förhindrad att prata på grund av alla grunkor h*n har i munnen. OK, kunden kan vara på uruselt humör och vill undvika allt prat. Men det märker i så fall en erfaren frisör med viss insikt i psykologi ganska snabbt. Då kan båda vara tysta utan att någon tycker det är det minsta konstigt eller otrevligt. Men är det kanske meningen att kunden skall leka amatörterapeut åt frisören? Skall kunden fråga frisören "Hur har dagen varit?" i stället? Det verkar lite avigt i mina ögon. Vad säger Magdalena Ribbing?

Inaktuella?

Läste om en friskola där man inte använder så mycket böcker utan mera lösa blad. Rektorn för skolan sade(?): "Kunskaper i böcker blir snabbt inaktuella."

Sug på den meningen. Är hon felciterad eller inte? Hur pass generellt sett menar hon att böcker snabbt blir inaktuella? Jag har fått för mig, att den tyska grammatiken ser ungefär likadan ut nu som för sisådär 35 år sedan. Är jag fel ute? Jag inbillade mig, att en engelsk-svensk ordbok från 1990 är hyfsat aktuell än i dag. Är jag "far out" då? Jag räknade med (vitsigt!), att matematiska, fysikaliska och kemiska formler, t.ex. samlade i böcker, fortfarande gäller. Får jag en röd bock nu? Jag trodde, att Dostojevskijs romaner har något att säga oss människor än i denna dag. Är jag mossig om jag tycker det? Etc. Du fattar.

Hoppfullt

Det finns olika sätt att bli känd på. Det här sättet var väl ändå lite för mycket uppe i det blå...

Kolla floden flöda

Den här texten får illustrera hur jag känner mig nu. Och här är studioinspelningen - med en knasig video.

GG om fuga

Dags för Glenn Gould igen. Det blir aldrig för mycket av Glenn Gould. Här blev han intervjuad om Bachs fugor. Snacka om rörligt intellekt. Det är inte busenkelt att hänga med i alla svängarna. Hur känns det att intervjua ett geni? Tja, man skulle vilja fråga intervjuaren här.

Bonus: Glenn Goulds tolkning av Bachs sista fuga - här och här.

Morse - the greatest

Lite nytta och nöje skall man väl ha av en parabolantenn. På 9:an visade man Morse. Ingen annan kriminalserie slår Morse. I kvällens avsnitt skulle Morse lista ut varför tre ungdomar inom kort tid hade tagit livet av sig själva.

En scen kan du se här. Morse och Lewis är på puben och filosoferar över var sitt glas. Sådana scener görs minsann inte 13 på dussinet. Det här är elegant. Detta är förfining. Detta är himla proffsigt. Du finner antagligen inte en lika bra scen hur länge du än letar i någon svensk serie som Wallander eller Beck. Någon amerikansk kriminalserie då? Tror inte det. Du letar t.o.m. förgäves i andra engelska kriminalserier. Ingen annan kriminalserie hade så djupa, filosofiska undertoner som den om Morse. Författaren Colin Dexter hade vad som krävs för att på ett naturligt sätt väva in djupsinne i en kriminalhistoria.

Pessimism - rationellt

Det är mera rationellt och realistiskt att vara pessimist än optimist. Varför? Jo, därför att det finns ofantligt många flera sätt som saker och ting kan gå snett på än de sätt som de kan bli rätt på.

Lucinda, Lucinda - direkt in i hjärtat

Jag säger: Lucinda Williams' album "West" är grymt. Jag ger det en stark fyra på en femgradig skala. Anledningen till att det inte blir en stark femma är att albumet är aningen tjatigt. Jag kan önska lite mera variation. Men rösten! Och texterna! Här lyssnar vi på en kvinna som har varit med om en del s.a.s. Och här har vi fan i mig inget onödigt flirtande med publiken. Det här är rått, naket och smärtsamt.

Jag är inte beredd att ge plattan så bra betyg som här, men jag är redo att hålla med Schlaug här. Vad som slår mig redan vid första lyssningen är att Lucinda Williams här låter som en blandning av Mary Gauthier och Marianne Faithfull. Svårslaget!

Du sköna nya värld

Fria fantasier...(?) Är Sverige fortfarande ett rättssamhälle? När man får veta att antalet bankrån har ökat dramatiskt det senaste året - samtidigt som rån mot värdetransporter har minskat - så blir i alla fall jag fundersam. Är de kriminella så pass väl organiserade, så att de kan jobba nästan ostört? Om de skall åka fast, så skall de helst bli tagna omedelbart på bar gärning, med massor av trovärdiga och respekterade vittnen och högvis av odiskutabel teknisk bevisning. Men även om de åker fast, så kommer väl någon "medkännande" advokat och försvarar dem dithän att de blev provocerade till rånet.

Jag trodde i min enfald att samhället skulle skydda den skötsamme medborgaren mot kriminella tilltag. Det verkar nu nästan vara en mossig och barnslig tanke. Nu förefaller det snart vara vardagsmat med snabba, välplanerade och otroligt starkt beväpnade insatser mot banker. Kriminella element lägger beslag på pengar som inte tillhör dem. Om någon civil person skulle försöka spela hjälte vid ett nutida bankrån, så får han/hon räkna med att bli dödad av skott från en kpist. Och om han/hon skulle överleva och ställa upp som vittne vid en eventuell rättegång, så kommer dödshot lika säkert som fredag efter torsdag.

Polisen ser maktlös ut. De är underbemannade och sysslar med fel saker. De skulle behöva hjälp av armén. Men vi har väl snart ingen armé kvar. Man skulle nästan kunna få denna tankekedja i skallen:

[Någon "tankesmedja" har räknat ut att eftersom Sverige håller på att bli ett rättslöst samhälle, så kanske försvaret tröttnar och planerar ett militärt övertagande av makten i detta land. Bäst alltså att ligga steget före. Rusta ned försvaret så att det blir nästan värdelöst. På så sätt kan det aldrig bli en militärkupp i Sverige. Men vem skall försvara landet mot ett eventuellt angrepp? Tja, var och en får väl försöka försvara sig själv efter egen förmåga...]

Och de kriminella hittar hela tiden på nya sattyg... Om bankerna slutar hantera kontanter så att gammaldags bankrån blir meningslösa... ja, då hittar busarna på nya hyss. Då gör de t.ex. som vissa figurer i S:t Petersburg: hittar på nya virus, trojaner och annat elände som tömmer vanliga hederliga människors bankkonton via internet.

Du sköna nya värld: kriminellas diktatur?

Dagen som gick

Sammanfattning av dagen:
1. Jag - en getingmördare på jobbet
2. Upptäckte en intervju med Meryl Streep i "Tara" - där man bl.a. hänvisade till ett citat: "Jag sjunger bättre än hon, om det nu betyder något" apropå det faktum att Madonna fick huvudrollen i "Evita"
3. Såg "Kobra" om Robyn och blev inte ett dugg klokare på vad hon vill.

Självömkan

Det är synd om mig. Jag knegar och sliter utan att någon tackar mig för det. Min fru är på lasarettet. Den stationära datorn har drabbats av virus som tillintetgjort HP Image Zone, så jag kan inte redigera en enda bild på något vettigt sätt. Etc.

Dessutom: Jag ser framför mig 47 veckor av tradiga och enahanda sysslor - innan nästa sommarsemester dyker upp. Vad är meningen med lönearbete? Bara att tjäna ihop pengar för att kunna överleva.

Vad är för övrigt meningen med livet?, kan man undra. Ska' de' va' så här? En ständig rundgång? Samma visa år ut och år in? Ständiga upprepningar? Trampa vatten? Snurra runt i ekorrhjulet? Några veckor i frihet och sedan tillbaka in i spiltan? Tjafs, tjafs och åter tjafs? Oändliga kvasiproblem? Eviga dönickediskussioner? Evinnerliga rapporter om pseudohändelser? Outsinliga mängder skit och strunt i press, radio, TV, böcker och på bio och internet? Onödiga och dumma frågor från alla håll och kanter? Aldrig ett enda tack för hjälpen? Missförstånd, intriger och ondska? Hur skall jag orka?

Udda hjälte

Nä, nu börjar jag bli alltför tungsint. Dags för Monty Python igen - här.

Den Store Journalisten - handfallen

Ursäkta, men jag kan inte inse storheten i kvällens TV-program Josefsson. Vi fick bl.a. följa hur Den Store Journalisten Janne for kors och tvärs genom Europa för att leta reda på en Zuzana som blev prostituerad och heroinist när hon var 13 år. Nu ville Den Store Reportern ta reda på vad som hade hänt med henne sedan år 2000. (Citat från hemsidan: "Ung, narkoman och prostituerad. 2000 hade 14-åriga Zuzana fängslats i Dubi i Tjeckien. Därifrån kommer många flickor till Sverige. Janne Josefsson letar återigen efter Zuzana i människohandelns Europa.")

Inte en enda tanke på vad han skulle göra ifall hon t.ex. skulle visa sig vara nära döden. Jag tycker programmet var smaklöst och obehagligt. JJ hade en följeslagerska/tolk med sig och hon verkade lika tafatt och bortkommen, hon. När de efter mycket om och men lyckades hitta Zuzana, så var hon i ett mycket dåligt skick. Hon mådde pyton och hankade sig fram med stölder. Den Store Programledaren och hans medhjälperska stod handfallna som idisslande kor inför faktum: Zuzana var i en bedrövlig situation. Vad kunde de göra? Ingen kunde komma på något vettigt att göra.

Jag frågar mig: Vad var poängen med detta program? Vad ville JJ uppnå? Hade han inte alls någon "Plan B"? Trodde han att Zuzana skulle reagera så här?:
- Ja! Yippee! Här kommer en överfallsjournalist från Sveriges Television! Härligt! Han räddar mig ur misären! Han ger mitt liv mening! Hurra! Halleluja!

Nej, vad ville Janne Josefsson ha sagt med detta program? Jag tycker att programmet var något av det mest ryggradslösa och slemmiga program jag någonsin har sett. Kan man inte kräva större ansvar av en undersökande reporter? Det var pinsamt att se hur han försökte leka socialsekreterare ute på fältet och misslyckas så kapitalt. Får man leka så med en människas olycka?

Slutklämmen var att Zuzana en kort tid efter SvT:s besök hade försökt ta livet av sig - och misslyckats. Jag kan inte låta bli att tänka, att JJ och hans medhjälperska ingav falska förhoppningar som - när de smulats sönder - sedan ledde till självmordsförsöket...

FRA - en tandlös tiger

Intressant debattinlägg om FRA här (ur Expressen).

Citat 1: "Regeringen har bestämt sig för att elektronisk övervakning är det enda som fungerar. Så länge det finns ett FRA som avlyssnar så kommer terrorister att förhindras verka i Sverige, tycks man tro. Arbetet har byggt på den hemmasnickrade hypotesen att terrorister skriver e-post till varandra och talar öppet och glatt med varandra på telefon, helst på abonnemang som innehavs av andra terrorister, och de tar god tid på sig så att man hinner att FRA-spåra samtalen och översätta hela aktiviteten, analysera och sätta säkerhetspolisen på spåret. Givetvis sker detta på kontorstid utom i juli då alla analytiker är på semester."

Citat 2: "De grandiosa påståendena om FRA:s operativa värde för att förhindra terrorism är intellektuellt löjeväckande. Det stora beviset för det operativa värdet påstår FRA:s generaldirektör Åkesson är att FRA har förhindrat ett politiskt mord de senaste tjugo åren. Låt oss nu ha en enkel matematikövning. Det har tagit 700 FRA-anställda tjugo år att förhindra ett mord. Det är 14000 manår med en snittkostnad på 500000 SEK med utrustning och löner. Så för 7 miljarder kronor förhindrar FRA ett mord. Med den effektiviteten får staten sluta betala ut pensioner när de förhindrat tio mord. Med andra ord: FRA ger inget för pengarna."

Två mycket välformulerade citat. Men läs hela inlägget!

FRA är ute och cyklar. Tror man verkligen på fullt allvar att signalspaning kan stoppa terrorister? Då är man otillbörligt naiv.

Några rader om Pascals "Tankar"

Ännu ett tråkigt yttre som döljer ett intressant inre:

"Tankar" av Blaise Pascal. Denna upplaga kom 1957 i översättning av Sven Stolpe. Någon gång i ungdomligt oförstånd har jag på det s.k. smutsbladet satt dit en parentes runt ordet "Tankar" och skrivit "Pekoralt snack". Jag tyckte väl då, att den här boken var överreklamerad gallimatias. Nu vet jag bättre. Några citat får bevisa att boken är läsvärd.

"60
Vetenskapernas fåfänglighet. - Vetenskapen om de yttre tingen kan aldrig ge mig någon tröst i de onda timmar då jag står rådlös inför ett moraliskt val, men sedeläran kan alltid ge mig ersättning för min ovetenhet om den yttre världen.

61
Människans villkor: Obeständighet, leda, oro." (s. 90)

"73
Den som inte ser världens tomhet måste själv vara mycket tom. (...)" (s.93)

"84
(...) Det är bara framtiden som är vårt mål. På så sätt lever vi aldrig, vi bara hoppas få leva, och eftersom vi alltid bara går och funderar på hur vi skall kunna bli lyckliga en gång i framtiden, kan det inte undgås att vi aldrig blir lyckliga." (s. 99)

"120
Man måste känna sig själv. Om det inte skulle hjälpa oss att finna sanningen, så hjälper det oss i varje fall att få ordning på vårt liv. Och ingenting är mer på sin plats." (s. 111)

"218
Människans storhet visas av att hon kan inse sitt elände. Ett träd känner sig inte eländigt.
Vi är olyckliga, därför att vi måste erkänna vårt elände; vår storhet ligger i detta att vi kan veta om vårt elände." (s. 137)

"269
(...) Så rinner hela livet bort. För att uppnå ro tar vi itu med skilda svårigheter som står i vägen, och när vi övervunnit dem, blir avslappningen olidlig. (...) Människan är alltså så olycklig att hon skulle ha tråkigt även utan anledning (...) Och hon är så ytlig, att även om hennes leda betingas av tusen viktiga orsaker, kan hon fördriva den med hjälp av minsta bagatell, en biljardkula eller en kastboll. (...)" (s. 155)

Skytte mot Bard

Just så, Göran Skytte. Jag är trött på detta eviga tjat om Prideparaden. Vad är en parad? En pseudohändelse. En nullitet. "Larmar och gör sig till". Och Alexander Bard borde hålla ihop läpparna - alltid.

Nu blir jag väldigt inkorrekt... Vadå stolt? Gränserna flyttas. Vad blir nästa grej? "Jag älskar kiss och bajs - och är stolt"? Eller: "Jag tänder på seglarstövlar - och det går så härligt för mej i dom"? Eller: "Jag är så himla avvikande som någon över huvud taget kan bli - och jag är jävligt stolt för det"?

Vinnaren tar allt

Oh, my God! Hon sjunger så bra, så bra... Jag föredrar t.o.m. soundtracket framför originalet. Knockout! Här ett litet smakprov:

Depp

Så var det med det. Den svenska sommaren är nu slut. Jag deppar inför tanken att behöva jobba på måndag igen. Och när jag deppar vill jag vältra mig i deppighet. Jag tänker: "Man måste ner i botten. Sedan finns det bara en väg: uppåt." Således körde jag en runda alldeles ensam, tyckte synd om mig själv, blåste på i 120 km/tim och tänkte att det kanske vore lika bra att köra rätt in i en bergvägg. Jag lyssnade på Dylans "Blonde on blonde" - min ständiga följeslagare när jag är nere.

"Then time will tell who fell
and who's been left behind,
when you go your way and I go mine"
"Sooner or later, one of us must know
that I really did try to get close to you"
"Mona tried to tell me
to stay away from the train line
She said that all the railroad men
just drink up your blood like wine"
"We sit here stranded, though we're all doin' our best to deny it"
(Jag hävdar copyright på mina bilder.)

Ny blogglänk

Ny blogglänk här ute till höger: Marcus Birros blogg. (Tack, Pierre Falk - det var via din blogg som jag fastnade för den.)

Intelligenta människor är ofta dumma. 2

Intelligenta människor är ofta urusla pedagoger. Därmed är de i mina ögon delvis dumma. De verkar utgå ifrån att alla andra människor har samma erfarenheter, bakgrund, preferenser och kunskaper som de själva. De kan säga: "Ja, men det vet du väl? Den där trevåningsbyggnaden i hörnet av Tegnérgatan och Ålandsvägen? Vi har ju kört förbi där en gång." Jaha? Och därmed är det tvunget att jag skall känna till det? Svar: Nej. Jag kanske tänkte på annat när vi passerade den byggnaden. Jag kanske aldrig registrerade den in i mitt minne.

Den urusla pedagogiken yttrar sig bl.a. i att de urusla pedagogerna tror att en liten delförklaring är hela förklaringen. Detta fenomen påminner mig om barnboken "Nasse hittar en stol" av Sven Nordqvist - som jag bloggat om här. Den boken innehåller mera livsvisdom än en hel bokhylla fylld av diverse låtsasdjupt bråte. Det märkliga är att i övrigt intelligenta personer som också diggar den boken kan vara urusla pedagoger. De har inte lärt sig läxan ordentligt. De har inte i tillräckligt hög grad tagit till sig bokens budskap. De fladdrar förbi som den balettdansande Sländan och tror att alla genast fattar allting. De begriper inte, att det finns andra - lika korrekta - sätt att tänka. De förstår inte heller, att deras delförklaringar inte är tillräckliga. De verkar tro, att ett pussel är färdiglagt när man har placerat hälften av pusselbitarna rätt.

Mardröm. 4

Det finns ingen annan musik att lyssna på än "Rhapsody in rock". 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Ingen annan musik. Urk. Det är bara för mycket av allting. Ge mig en spypåse.

Intelligenta människor är ofta dumma. 1

Ny följetong! Jag hävdar, att intelligenta människor ofta är dumma. Hur menar jag då? Jo, att de har svårt att tänka i andra banor. Intelligenta personer är ofta intoleranta mot andra sorters tänkanden. Deras motto verkar vara "It's my way or the highway". De har liten eller ingen förståelse för andra sätt att tänka.

Hur ofta har vi inte lyssnat på "smarta" personer som skall förklara något tekniskt knepigt? Det har väl snart sagt varenda individ råkat ut för. De förklarar och förklarar, men man blir ändå inte mycket klokare. Det beror på att de befinner sig inne i sina "logiska tankebubblor" och vi befinner oss inne i våra dito. För dem verkar det alldeles kristallklart, men vi fattar noll. Då tycker de, att vi är klent begåvade. Men i själva verket är det de som är fackidioter.

De här låtsasintelligenta människorna påminner mig om "Vad skall bort?" i "Fem myror är fler än fyra elefanter". De är så enkelspåriga att de bara ser en enda möjlig lösning. De förstår inte att olika svar kan vara lika relevanta. De är intelligenta och samtidigt dumma.