En vision som aldrig blev verklighet

Varför blir så många förvånade över att pensionen har blivit så usel? Det är ju en del av Den Stora Omvandlingen - omvandlingen från ett samhälle som bryr sig om sina invånare till ett samhälle som låter sina invånare klara sig själva bäst f-n de kan.

Jag tror att Per Albin Hansson på sin tid hade en vision om den goda socialismen. Den visionen gick i kras någonstans på vägen. Jag tror, att de första spikarna i kistan slogs in av Gunnar Sträng - när han förhandlade med Wallenbergarna. Sedan dess har det gått utför. Det är märkligt att socialdemokrater skulle krossa drömmen om den goda socialismen i det här landet. Man har lagt sig platt för Marknaden. Man nonchalerar den lilla människan som har svårt att få ekonomin att gå ihop till det nödvändiga. Man struntar blankt i det samhälleliga ansvaret för den enskilde medborgaren. Så här: "Gammal och inte längre intressant på arbetsmarknaden? Jaha. Synd om dig. Vad bryr jag mig?"

Jag säger ungefär som Maria-Pia Boëthius: Detta land styrs av människor som inte älskar oss.