En röst i öknen

Jag kollade besöksstatistiken. Intresset för den här bloggen minskar. Bryr jag mig? Inte nämnvärt. När jag ser i Bloggportalen vilka bloggar som har flest besök, så är jag närmast stolt över att inte ha många besök på den här bloggen. Jag vill inte vara i det där sällskapet.

Jag tror, att intresset för min blogg har dalat därför att ni läsare inte riktigt vet var ni har mig. Det trivs jag utmärkt med. Ni skall inte vara säkra på vad jag kommer att tycka eller tänka om allt möjligt. Jag vill vara paradoxal, jag vill vara motsägelsefull. Själva livet är paradoxalt och motsägelsefullt. Jag är kristen och jag är "vänster". Jag gillar sex och jag gillar retreat. Jag gillar klassisk musik och jag gillar punk. Jag gillar Stanley Kubrick och jag gillar Lars von Trier. Jag gillar Dostojevskij och jag gillar MAD. Jag gillar gourmetmat och jag gillar bacon med ägg. Högt och lågt, fint och simpelt, det lågmälda och det eldiga - många kontraster kan jag älska. Är det så svårt att greppa? Skrämmer det bort dig? Blir du osäker, lille vän?