Inte så pratsjuk

Jag klippte mig i dag. En kvinna stod för klippningen. Jag försökte starta en konversation. Det blev bara envägskommunikation. Hon sade väl "Ja" eller "Nej" på sin höjd. Kunde hon ha uppfattat mitt försök till ett vettigt samtal som ett försök till flirt? Vad vet man?

Det är märkligt detta med att gå och klippa sig. Borde det inte vara frisören som tar första steget och frågar t.ex. "Hur har dagen varit?" eller något liknande trivialt som - i bästa fall - kan sätta i gång ett väldigt givande samtal? Jag utlämnar ju mig själv till frisören i ungefär en halvtimme. Jag sitter där i en stol och kan inte göra mycket annat än att låta frisören "tafsa" på mig. Mitt huvud är i hans/hennes händer. Det är väl i så fall trevligare om man kan prata med varandra än om båda är knäpptysta? Det är ju inte som hos tandläkaren, där patienten är förhindrad att prata på grund av alla grunkor h*n har i munnen. OK, kunden kan vara på uruselt humör och vill undvika allt prat. Men det märker i så fall en erfaren frisör med viss insikt i psykologi ganska snabbt. Då kan båda vara tysta utan att någon tycker det är det minsta konstigt eller otrevligt. Men är det kanske meningen att kunden skall leka amatörterapeut åt frisören? Skall kunden fråga frisören "Hur har dagen varit?" i stället? Det verkar lite avigt i mina ögon. Vad säger Magdalena Ribbing?