Några rader om Pascals "Tankar"

Ännu ett tråkigt yttre som döljer ett intressant inre:

"Tankar" av Blaise Pascal. Denna upplaga kom 1957 i översättning av Sven Stolpe. Någon gång i ungdomligt oförstånd har jag på det s.k. smutsbladet satt dit en parentes runt ordet "Tankar" och skrivit "Pekoralt snack". Jag tyckte väl då, att den här boken var överreklamerad gallimatias. Nu vet jag bättre. Några citat får bevisa att boken är läsvärd.

"60
Vetenskapernas fåfänglighet. - Vetenskapen om de yttre tingen kan aldrig ge mig någon tröst i de onda timmar då jag står rådlös inför ett moraliskt val, men sedeläran kan alltid ge mig ersättning för min ovetenhet om den yttre världen.

61
Människans villkor: Obeständighet, leda, oro." (s. 90)

"73
Den som inte ser världens tomhet måste själv vara mycket tom. (...)" (s.93)

"84
(...) Det är bara framtiden som är vårt mål. På så sätt lever vi aldrig, vi bara hoppas få leva, och eftersom vi alltid bara går och funderar på hur vi skall kunna bli lyckliga en gång i framtiden, kan det inte undgås att vi aldrig blir lyckliga." (s. 99)

"120
Man måste känna sig själv. Om det inte skulle hjälpa oss att finna sanningen, så hjälper det oss i varje fall att få ordning på vårt liv. Och ingenting är mer på sin plats." (s. 111)

"218
Människans storhet visas av att hon kan inse sitt elände. Ett träd känner sig inte eländigt.
Vi är olyckliga, därför att vi måste erkänna vårt elände; vår storhet ligger i detta att vi kan veta om vårt elände." (s. 137)

"269
(...) Så rinner hela livet bort. För att uppnå ro tar vi itu med skilda svårigheter som står i vägen, och när vi övervunnit dem, blir avslappningen olidlig. (...) Människan är alltså så olycklig att hon skulle ha tråkigt även utan anledning (...) Och hon är så ytlig, att även om hennes leda betingas av tusen viktiga orsaker, kan hon fördriva den med hjälp av minsta bagatell, en biljardkula eller en kastboll. (...)" (s. 155)