Liten nostalgitripp om logik

Ah... Ljuva studenttid. Man tog dagen som den kom - nästan. Seminarier och föreläsningar var rigida hinder i den annars totala bekymmerslösa friheten - känns det som nu, många år senare. När jag var ny som student läste jag filosofi. Jag tänkte, att det skulle vara en bra grund att bygga vidare på.

Jag hade visioner. Jag skulle bli känd professor och hyllat geni. Jag skulle bli legendarisk. Kierkegaard, Nietzsche, Sartre, Heidegger, Russell, Wittgenstein och jag i samma liga, ungefär. Man skulle tissla och tassla skrönor om min snillrikhet. The sky is the limit. Ack ja, så stollig jag kunde vara. Detta var en bok jag tentade på:

Detta var en annan:

Smart trick att ge ut detta i två volymer. Egentligen kunde de slagits ihop till en bok. På det här sättet sög man ut studenterna ännu mera.

Nå, del I hade bl.a. dessa kapitel: "Logiska grundbegrepp", "Satslogisk deduktion", "Tabellmetoden", "Termer, predikat och kvantifikationer", "Predikatlogisk deduktion" och "Några tillämpningar". Del II innehöll framför allt detta: "Mängdlära", "Om relationer" och "Axiomatiska teorier". Härligt! Gåshud! Ah, dessa oomkullrunkeliga lagar! Ah, dessa formler! "Om p, så q. Nu p. Alltså q." Jag tycker fortfarande att sanningsvärdestabeller är som poesi, som den ljuvaste musik, som en naken dalkulla målad av Zorn, som en fantastisk soluppgång... (Se t.ex. denna länk.)

Tänk om jag kunde få sitta i studentbänken igen... Jag skulle faktiskt vilja plugga i stället för att knega. Men jag kan ju inte finansiera det hela! Någon därute som vill sponsra mina studier?