Dagens i-landsproblem

Hur svårt kan det vara? Varför gör man inte bättre faktakoll? I morse pratade man på TV bl.a. om filmen "Dansar med vargar". Men man kallade den "Dansa med vargar". Det är inte samma sak. Rätt skall vara rätt. Filmen heter "Dansar med vargar" och ingenting annat.

Tramsig nysvenska

Enligt mig - eller "according to me"? - är det fjantigt att blanda in engelska ord och fraser i en svensk text. Anledningen till att vissa unga människor gör det i bloggar, krönikor och kolumner är antagligen att de vill verka häftiga, tuffa och - ursäkta - "coola". Jag tycker att det tyder på dåligt ordförråd, omognad och larvig fåfänga att krydda texten med "you name it", "joina", "fine" etc. Vad är det man vill visa med dessa engelska inflikningar? Vill man säga: "Titta på mig! Jag kan använda engelska ord och uttryck på ett korrekt sätt!"? Oj, oj, oj, så imponerad jag blir. Inte.

Öh, äh, va ska du ha?!

Han har minst en poäng här, Göran Skytte. Ibland kan man undra t.ex. var "vanlig hyfs" har tagit vägen.

Tosiga formuleringar

Lasse Anrells "Floskeltoppen" i Aftonbladet är alltid rolig. Det roar mig alltid att se hur kända personer formulerar sig helt uppåt väggarna fel. Vad sägs t.ex. om följande dåraktigheter?

"Blir du påkörd i 30 km/h är risken att dö bara 1 på 10, medans blir du­ påkörd i 50 km/h så är det precis tvärtom.”

”Under tidigare år då Socialdemokraterna hade ansvaret förtidspensionerades 140 personer om dagen. Tio av dessa var ung­domar under 25 år. Idag är det tvärtom.”

”Inte mindre än 25 nya barn har fötts i Storå, Löa och Stråssa enligt senaste sammanställningen.”

Man undrar hur det står till bland hjärnvindlingarna.

Du e' väl för faen inte elit?

Det här är lite besynnerligt. Peter Schjerva går till angrepp mot DN:s Mårten Blomkvist. Peter gillar inte att Mårten utger sig för att vara expert. Peter utger sig själv för att vara expert. Peter skriver bl.a.: "De är själva eliten som rätt kan bedöma vad som har stil och smak likaväl som vad som är exempelvis bra eller dålig litteratur." Och: "Vad ger dig, Mårten Blomqvist, en större och självklarare rätt att uttrycka din åsikt än alla de vanliga människor som du klankar ner på? Vem har utnämnt dig till någon sorts elitisk gud med rätt att bedöma bra eller dålig litteratur?"

Det verkar som om Peter har väldigt svårt för att förlika sig med experter. Samtidigt är han själv övertygad om att vara expert. Märkligt.

Det är Jantelagen åter igen. Och samtidigt anti-Jantelagen. Så här resonerar Peter: "Du skall inte komma här och kalla dig expert och tro att du är nå't. Det är jag som är experten."

Jag tycker att Mårten Blomkvist har en poäng - när han kräver lite vanlig(?) hyfs. Nätkommentarer är generande ofta otroligt plumpa, vidriga, oborstade och vulgära. Bloggosfären är ungefär som ett klassrum där det varken finns lärare eller ordningsman. Alla pratar i munnen på varandra och någon sorts mötesdisciplin kan inte skönjas.

Det är så typiskt detta. När någon ställer krav på någorlunda gott uppförande och lite ansträngning när det gäller meningsbyggnader, så går en massa människor i gång på alla cylindrarna. "Jag skriver väl för faen hur jag vill!", "Jag får väl för helvete tycka vad tusan jag vill!" Etc.

Och så ständigt detta tjat om elitism... Folk som inte har något problem alls med elitidrottare eller vissa andra "högpresterande" personer kan absolut inte tåla att t.ex. vissa kritiker på sätt och vis tillhör en elit. De kan erkänna att Usain Bolt är en fantastisk sprinter, men de kan inte gilla att Mozart var en fantastisk kompositör. Så fort det gäller litteratur, konst, teater, film, musik och annan kultur så finns det tydligen ingenting som är "finare" än något annat. Dansbandsmusik är lika "fint" som Beethovens femte symfoni. Mycket märkligt.

Jag har inga problem med att många människor hade bättre skolbetyg än vad jag hade. Jag bara inser faktum: vissa har bättre "läshuvud" än andra. Jag har inga problem med att många kritiker är mycket duktigare än jag när det gäller att "hänga med" t.ex. inom ny musik. Jag har tappat intresset för mycket av den nya musiken. Menar jag därför att de kritikerna tillhör en störande elit? Nej. Jag inser att de tillhör en sorts elit i jämförelse med mig. Men det är inte störande. De vet saker som jag inte vet - och jag vet saker som de inte vet. Vad är så irriterande med det, Peter?

Det är likadant med alla sorts experter. De kan sägas tillhöra någon elit. Jag vet ingenting om hjärnkirurgi. Men om en expert på hjärnkirurgi uttalar sig i ämnet hjärnkirurgi, så kommer jag inte skrikande: "Expertjävel! Din jävla elitist!".

Konst kräver kontraster

Ulf Malmros var i TV och sade något i stil med: "En film måste innehålla en konflikt, annars blir det ingen bra film". Det där kan man läsa och höra stup i kvarten. Jag håller inte med. Jag vill byta ut ordet "konflikt" med "kontrast". Utan någon kontrast blir det ingen bra film, ingen bra bok, ingen bra konst, ingen bra musik etc. De två orden är inte alls utbytbara med varandra. Kontraster behöver inte leda till konflikter. Jag kan mycket väl tänka mig en bra film utan en enda konflikt - men den innehåller sannolikt minst en kontrast. Om den inte innehåller en enda kontrast, så är den troligen likgiltig.

I fokus?

I dag såg jag en märklig boktitel. Den hette "Universum i fokus". Då undrar jag vad som finns utanför fokus...

Språkpolisen ingriper

Det slarvas med uttrycken "tack vare" och "på grund av". De är inte helt utbytbara. Om man t.ex. vill påstå att det blir dåligt väder till följd av ett lågtryck, så passar det sig inte att säga:
- Tack vare lågtrycket blir det dåligt väder.
Det är mera korrekt att säga:
- På grund av lågtrycket blir det dåligt väder.

Formuleringen "tack vare" skall användas i samband med något positivt och inte i samband med något negativt. "Han dog tack vare en trafikolycka" låter inte särskilt trevligt - om nu inte den döde var en förbannad skitstövel medan han levde...

Felaktigt "tillrättavisad"

Jag blir förbannad när någon tillrättavisar mig när jag vet att jag har rätt. Då blir jag som Jarl Kulle i "Sommarnattens leende" - som en tiger. Det hände mig i dag. Jag ringde upp min läkare för att beställa tid. Någon kvinna i receptionen svarade. Jag förklarade att jag förmodligen hade golfarmbåge. Jag vet att den korrekta termen är just golfarmbåge, eftersom jag har drabbats av detta retfulla tillstånd tidigare. Efter diverse strul med andra inkommande samtal m.m. så hittade hon en tid. Och så avslutade hon tidsbokningen med någon nedlåtande kommentar om tennisarmbåge - "som vi brukar kalla det". Då sade jag, att det här inte handlar om någon tennisarmbåge. Jag vet att detta rör sig om golfarmbåge.

Det var ju ett himla tjat, kanske någon läsare nu tycker - någon läsare som inte tycker det är så noga med vilka ord man använder. Nähä. Jag kanske skulle kunna kalla hjärtinfarkt för snuva lika väl? Tennisarmbåge yttrar sig som smärta i armbågens utsida. Golfarmbåge yttrar sig som smärta i armbågens insida. Så var det med den saken. Jag undanber mig alla tillrättavisningar när jag vet att jag har rätt!

E? Ä?

Någon borde lära stockholmare korrekt uttal. De säger "ärbjudande" när de menar "erbjudande". De säger "lekare" när de menar "läkare". Skall det vara så svårt att uttala e och ä riktigt?

I tid till andra sidan

Kvällens tittarfråga i "På spåret" var busenkel. Jag skrev genast upp svaret på en lapp. När programmet närmade sig sitt slut, så kunde hustru min intyga att min "gissning" var korrekt.

Men egentligen tycker jag, att det var en nödlösning. Om man skall vara riktigt petnoga, så fattades det ju två prickar över den andra vokalen. Jag ber att få rekapitulera detta.

En liten knippa självberöm

Det trodde du inte, va? Att jag, gamle stöt, skulle fixa detta:

Då skall vi dessutom ta med i beräkningen att jag bara har chattat en enda gång i hela mitt liv. Min totala chattid uppgår till c:a 15 minuter. Och det här testet har jag bara gjort en (1) gång, om du nu trodde något annat.

Språkpolisen griper in

Åh, vad jag retar mig på formuleringen "starta upp". Jag får knottror på huden, mitt hjärta slår en volt, jag får mord i blicken. Jag föraktar och avskyr detta uttryck. Antagligen tror de personer som använder den formuleringen att det låter snyggare, mera engelskt och därmed mera "världsvant" än det korrekta "starta".

Kan det vara Rolling Stones' fel? Visste Mick Jagger vad han gjorde när han struttade omkring på scenen som någon med DAMP och flaxade med armar och ben sjungandes "Start me up"? Insåg han då, att en massa svenskar skulle använda uttrycket "starta upp" för att verka moderna och nytänkande? Förbannad vare Jagger i så fall.

De personer som använder uttrycket "starta upp" borde betala 1.000 kr i böter varje gång de gör det. Dessutom: om man nu säger "starta upp", så borde man väl i konsekvensens namn säga "avsluta ner"?

En annan språkpolis ingriper

Ha! Jag trodde väl aldrig att jag skulle tipsa om en krönika av Elisabet Höglund, men nu måste jag göra det. Hon har ju faktiskt rätt här - bortsett från det där med skånskan. Man måste tolerera dialekter.

Språkpolisen ingriper trefaldigt

Fler och fler slarvar med svenska språket, förefaller det. Nu vill jag särskilt klanka ned på journalister och författare och andra som gör sig skyldiga till något eller två eller alla av följande fel.

1. Det heter inte "varken - eller" i en negation där "inte" ingår. Exempel? Ja, det heter: "Folk har varken tid eller ork att bry sig". Det heter inte: "Folk har inte varken tid eller ork att bry sig". Det kan däremot heta: "Folk har inte vare sig tid eller ork att bry sig".

2. Det heter inte "såväl... och". Det heter "såväl... som".

3. Det heter inte "mellan kl 3 till 5" (eller ännu värre: "mellan kl 3 - 5"). Det heter antingen "mellan kl 3 och 5" eller "från kl 3 till 5".

Språkpolisen ingriper

Det heter inte "ett seminarie". Lär er nu detta en gång för alla: det heter "ett seminarium", "flera seminarier". I bestämd form blir det: seminariet och seminarierna.

Några rader om akademiska studier

I min ungdom läste jag filosofi. Jag tänkte, att det skulle vara en bra språngbräda in i den fortsatta akademiska karriären. Och jag kan fortfarande tycka, att det är en adekvat inställning. Ett någorlunda klart och redigt tänkande är en bra bas.

På den tiden var det en självklarhet, att man skulle läsa viss kurslitteratur på engelska redan första terminen. Jag vet inte hur det är nuförtiden, men jag kan ibland få intrycket att ribban har sänkts. Jag har nämligen sett fragment ur en del högskoleuppsatser och tänkt ungefär: "Ack, ack, ack. Här var det inte många rätt. Det vimlar av stavfel, felaktiga meningsbyggnader, luckor i baskunskaperna och stolliga resonemang." Nåväl, när jag började läsa filosofi skulle vi läsa valda delar ur den här torra boken på 842 sidor:

Vi skulle bl.a. läsa om John Lockes inflytande. Helt på egen hand kom jag på idén att stryka under olika sorters fakta med olika färg. Således strök jag under löpande brödtext med svart, personnamn med grönt, boktitlar med blått och årtal med rött. Så här kunde det se ut (Klicka på bilden för att förstora den):
Nu skulle jag inte bära mig åt så. Jag har inte längre den orken eller det engagemanget. Nu använder jag en och samma penna till alla understrykningar. Men jag skulle aldrig numera stryka under så många rader efter varandra. I så fall föredrar jag ett lodrätt streck i marginalen. Jag har sett många av dagens studenter stryka över - med överstrykningspenna - hela sidor! Jag frågar mig: - Vad lär sig dagens unga egentligen om studieteknik? Kan de inte själva inse hur knasigt det är att markera en hel sida som om vartenda ord vore exakt lika viktigt? Hur kan de lära sig något med den metoden?

Dessutom: när jag talar med folk som har några år på nacken och kan jämföra, så får jag veta att standarden på akademisk utbildning i Sverige har sjunkit rejält. Vissa personer skulle nog vilja kalla det "intellektuell dränering". Man menar bl.a. att det är mycket lättare att doktorera nu än jämfört med exempelvis hur det var att doktorera på 60-talet. Det är enligt samma personer även nästan genant enkelt att bli professor.

Språkpolisen ingriper

Ha! En av detta lands mest kända journalister - och hon är dessutom professor - uttryckte sig fel i TV4. Stina Lundberg Dabrowski intervjuades av Lasse Bengtsson och hon sade: "Jag tillhör en av dem (...)".

Vad är man om man tillhör en i en grupp? Köpt? Slav? Att uttrycka sig på det sättet är klantigt. Antingen säger man "Jag är en av dem som (...)" eller säger man "Jag tillhör dem som (...)" Det är aldrig, aldrig, aldrig korrekt att säga "Jag tillhör en av dem (...)" - såvida inte man menar att man är ägd av någon i en grupp eller samme någons slav.

Hur tänkte man här? 2

På tipsrundan dök den här frågan upp:

Jag undrar vilken lärare i svenska frågekonstruktören hade. Den här satsbyggnaden är ju helt uppåt väggarna - nej, förlåt: uppåt stolpen.

Språkpolisen ingriper

Här kommer jag skadeglatt med pekpinnen i högsta hugg. I dagens lokala "drake" stod det så här: "(...) allmänheten larmade polisen om en bil i centrala orten som uppträtt misstänksamt."

Det skulle jag gärna ha sett. Hur ser en bil ut när den uppträder misstänksamt? Kan en bil över huvud taget uppträda? Och hur kan den vara misstänksam? Det förutsätter att den kan tänka. Det måste ha varit en sensationell bil.

Jag vet inte vem den ansvarige skribenten är, men jag förutsätter att om nyheten hade skrivits av någon prao-elev eller liknande, så hade väl någon korrekturläst och rättat till? Om stycket är skrivet av en utbildad journalist, så undrar jag vad de sysslar med på journalistutbildningen.