Fredagstankar

Man väljer sina bilder. Vilken kommun som helst kan verka lockande - med de rätta bilderna valda. Herrljunga presenteras med fina bilder här.

Detta är också Herrljunga - fredag morgon vid niotiden:

Och detta:

Jag var där på en kurs. Jag blir alltid lika nedstämd när jag reser runt i Sverige. Jag tänker på den gamla HasseåTage-låten som Monica Zetterlund sjöng: "Var blev ni av, ljuva drömmar..." Jag reser runt och ser visioner som gått i kras. Jag reser runt och ser kitsch och dålig smak överallt. Jag reser runt och ser raserade stora planer. Jag reser runt och ser grå trist vardag överallt.

Men jag reser också runt och ser en massa intressanta människor som jag gärna skulle lära känna bättre. Men tiden räcker ju aldrig till. Man möts och skiljs som irrbloss på stjärnhimlen. Människor du möter på en järnvägsstation kanske du aldrig mer möter i hela ditt liv. Du ser en människa bete sig på något speciellt sätt och du tänker: "Jag borde gå fram till honom och säga att det han gjorde var väldigt omtänksamt och fint." Du ser en väldigt vacker människa och du tänker: "Jag borde gå fram till henne och tala om för henne att hon är sagolikt vacker." Men du hinner inte. Och du får aldrig mera chansen. "Carpe diem" har fått ett löjets skimmer över sig, men det ligger något i det.