"Falling down"

Det här är väldigt långt från "Stolthet och fördom", men detta är också bra - på ett annat sätt:

Det här var den andra filmen jag köpte på Fars Dag. (Den första var ju "Pale rider".) Michael Douglas spelade bra här. Man kan tro, att han blev galen på riktigt. Ämnet känns igen - en jämförelse med "Taxi driver" känns inte långsökt. Men "Taxi driver" var ett ruggigt mästerverk, medan "Falling down" blev ett hyfsat bra "action-drama" - eller vad det nu kan kallas. (Sådana etiketter känns ofta krystade.)

Den här recensionen är ganska relevant. Men jag skulle vilja tillägga, att filmen kan vara en bra utgångspunkt för en diskussion t.ex. i en högstadieklass. Man kan mycket väl ägna tid åt att se filmen under skoltid för att sedan ta upp ämnet etik. Man kan hålla på länge att prata om filmens innehåll. Den ställer flera frågor än vad den besvarar. Vem är egentligen galen - huvudrollskaraktären eller samhället? Att mannen gör det han gör är givetvis inte tillåtet, men det har sina förklaringar. Det är inte obegripligt att han bär sig åt så, men det är inte försvarbart.

Det skulle f.ö. inte förvåna mig, om en film som denna kan inspirera eller redan har inspirerat vissa vilsna själar att skjuta vilt omkring sig.