fredag, november 09, 2007

Ta på varandra!

Apropå slutet av förra posten: Jag tycker om att röra vid personer som jag gillar. Det där är något som jag har kämpat mig fram till efter många år. Förr i tiden var det fullständigt otänkbart för mig att röra uppskattande vid en annan människa - såvida inte det handlade om dans med någon eller i samband med förspel och sex. Nu tycker jag annorlunda. Det går alltså att få gamla hundar att sitta. Att röra uppskattande vid personer som man tycker om, utan någon sexuell baktanke, är mycket berikande - både för mig som berör och för den som blir berörd.

Detta med taktil stimulering eller vad man nu vill kalla det är ett fenomen som jag för något år sedan tänkte driva längre. Jag funderade lite löst på att utbilda mig till en sorts terapeut med inriktning mot taktil stimulering. De planerna grusades ganska snabbt. Jag hade inte ekonomi till något sådant yrkesbyte. Att jag har en viss talang för det har jag dock fått bekräftat. En kvinnlig kollega har råkat ut för min nack- och skuldermassage - fullt påklädd. (Så ja, så ja. Inga snuskiga fantasier nu...) Hon har senare sagt - så att både jag och andra kollegor kunde höra - att jag har ett fantastiskt handlag. Varje gång jag nuddar vid henne numera hoppas hon att jag skall massera hennes nacke och axlar.

Vi är enligt min ringa mening för rädda att röra vid varandra i det här landet. Jag har inga problem med att bli uppskattande berörd av någon och jag hoppas ingen annan har något emot att jag tar på någon jag gillar. Jag "läser av" det ganska lätt (tror jag åtminstone) - om någon är mottaglig eller inte mottaglig. Jag är t.o.m. beredd att sträcka mig så här långt: Om alla som tycker om varandra "tar" lite mera på varandra, så blir livet mycket lättare att leva.

Etiketter:

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Det är skönt - och livsnödvändigt - att beröra och bli berörd, "utan beröring förtvinar människan". Inom familjen, släkten och bland vännerna är det "normalt", men tyvärr hör det till undantagen att ha kroppskontakt med kollegorna (förutom på julfesten, då) hur bra man än tycker om varandra. Man blir faktiskt rörd då någon vågar "falla ur ramen" och ge en en kram, alldeles nykter. Det har hänt några gånger och - inom sig - tänker man på dessa kollegor med en speciell ömhet.

11:28:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Just så. Beröring är mycket viktigt. "Kängurumetoden" - d.v.s. att babyn har ständig hudkontakt med t.ex. mamman - har visat sig vara oerhört effektiv. Där står skolmedicinen handfallen.

10:19:00 fm  
Anonymous Anonym sa...

Tror absolut att du har rätt...att vi ska röra mer vid varandra. Själv har jag grymt svårt för det. Småbarnen får sitt så länge de är små, vi samsover och sitter nära men...sedan kommer en spärr för mig. Några få utvalda får vidröra mig utan att jag sparkar bakut...

5:40:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

hosanna: Det går att "jobba med den biten". Det kan ta tid, men det kan gå. Det tog flera år för mig.

7:26:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida