Aspenströms "Under tiden"
Nu funkar inte Blogger igen. Det är fel lite väl ofta! Det går åter igen inte att överföra bilder. Så förbannat irriterande. OK, jag låter mig inte förtryckas. Jag skriver utan bild. Jag tänkte skriva lite om Werner Aspenströms diktsamling "Under tiden" från 1972.
Det är en diktsamling som jag tycker står sig ganska bra fortfarande, trots att det s.a.s. runnit mycket vatten under broarna under tiden. Den mest kända dikten ur denna diktsamling måste rimligtvis vara "Sardinen på tunnelbanan" - den dikt som slutar med raden "Sardinen vill att burken öppnas emot havet". Det är en lysande sistarad till en i övrigt ganska medioker dikt. Det finns dikter i den här boken som är värda mera uppmärksamhet. Det finns t.ex. en dikt som heter "De paralyserade". De sista tre raderna ser ut så här:
"Runt den mindre inhägnaden en större.
Kostar tre kronor att gå in och titta.
Kostar tre kronor att gå in och visa sig."
Du kan läsa mera om Aspenström t.ex. här. Jag anser, att hans dikter ibland påminde om Karl Vennbergs, ibland om Göran Palms och ibland ledde de mina tankar till Lars Forssells diktning. Hur eller hur är de läsvärda. Han skrev dikter så som jag gärna skulle ha skrivit dem.
Det är en bit kvar till Tranströmer, men det kan man säga om de flesta poeter.
Det är en diktsamling som jag tycker står sig ganska bra fortfarande, trots att det s.a.s. runnit mycket vatten under broarna under tiden. Den mest kända dikten ur denna diktsamling måste rimligtvis vara "Sardinen på tunnelbanan" - den dikt som slutar med raden "Sardinen vill att burken öppnas emot havet". Det är en lysande sistarad till en i övrigt ganska medioker dikt. Det finns dikter i den här boken som är värda mera uppmärksamhet. Det finns t.ex. en dikt som heter "De paralyserade". De sista tre raderna ser ut så här:
"Runt den mindre inhägnaden en större.
Kostar tre kronor att gå in och titta.
Kostar tre kronor att gå in och visa sig."
Du kan läsa mera om Aspenström t.ex. här. Jag anser, att hans dikter ibland påminde om Karl Vennbergs, ibland om Göran Palms och ibland ledde de mina tankar till Lars Forssells diktning. Hur eller hur är de läsvärda. Han skrev dikter så som jag gärna skulle ha skrivit dem.
Det är en bit kvar till Tranströmer, men det kan man säga om de flesta poeter.
upplagd av Thomas O.
20:38
2 kommentarer:
För c:a 15-20 år sedan drabbade visionsyran min hemkommun och storvulna planer på ett nationellt idrottscentrum, hotell, camping, konferenslokaler mm presenterades med pukor och trumpeter. Anläggningarna skulle byggas vid havet. Stort, dyrt och opåkallat. En trycksak togs fram. Fyrfärgstryck på blankt papper.
Som sammanfattning av visionen citerade man "Sardinen vill att burken öppnas emot havet".
Så upptäckte jag Werner Aspenström. Alltså var det någon mening med den visionspresentationen också.
Något bygge blev det dessbättre aldrig.
Så det kan bli! Man borde göra en dokumentärfilm eller nå't om alla strandade visioner. Jag minns en dokumentärfilm - som visades på TV för något år sedan - som behandlade byggvansinnet på 60-talet. Plötsligt rev man en massa fina gamla byggnader för att bereda plats åt Konsum, EPA, parkeringshus och annat - och så vips! såg den ena stadskärnan likadan ut som den andra.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida