Tradigt om traditioner

Dags igen. Same procedure... Nu är det åter tradigt tjafs om julavslutning i kyrkan. Vissa rektorer tycker, att skolorna får fira avslutningen i matsalen. Man vill ju inte utsätta eleverna för religiös påverkan. Om eleverna har avslutningen i kyrkan, så kanske prästen säger något om Gud. Bevare oss väl! (Ironi) Det är som om barnen skulle bli hjärntvättade av att ordet Gud nämns en gång om året.

Jag tycker det hela är ganska löjligt. Det handlar egentligen om traditioner. Förr gav jag inte mycket för traditioner, men nu tycker jag de är värdefulla. De ger en sorts förankring och känsla av sammanhang. De är en sorts grundbultar, ett slags fundament. Traditioner är nästan som ekrar i ett cykelhjul - alltså ett sådant hjul som har ekrar. Tar du bort den ena ekern efter den andra, så säckar hjulet ihop och du kan inte längre cykla. Vad skulle hända om vi slutade fira jul, nyår, påsk, midsommar etc.? Behåll traditionerna! De har ett egenvärde.