Återanvänt. 31

Följande stycke skrev jag när jag var 19 år. Inte så tokigt, kan jag tycka. Nu förstår jag inte riktigt vad jag menade, men när jag skrev det var allt kristallklart för mig.

Invecklad

Helst av allt skulle jag vilja sova. Genom att sova visar man ju i alla fall att man vill fantisera. Att fantisera är inget annat än att förneka världen genom ett nålsöga. Men nålsögat är både min begränsning och min fullständiga möjlighet. Det gäller att se träden i skogen, och när man gjort det, förhåller man sig som ovillkorligt existerande till framtiden. Framtiden är plötslig i all sin ständighet. Den plötsliga ständigheten är ögonblicket sett bakifrån. Vi är alltid bakom framtiden - vi förföljer den. Det enda tillfälle då framtiden går tillbaka för att vara jämsides med oss är när vi dör. När vi dör, dör framtiden. Framtiden är framtiden genom att vara okänd.

Det okända är det ofödda kända. Det okända är varken levande eller dött - det är ren existens. Mitt i sin rena existens ger oss det okända sin intighet. Dess intighet kolliderar med våra handlingar och upplöser därmed vårt tankemönster.

Tankar är ifrågasättanden av skenbar självklarhet. Den skenbara självklarheten förnekar sina alternativ, men påkallar därmed mitt kontemplativa ställningstagande. Den skenbara självklarheten påkallar med andra ord sin egen undergång. Den rena självklarheten finns däremot inte alls.

Och jag låter tystnaden föda mig. I den absoluta tystnaden är jag främling för kunskapen. Kunskapen är mitt transpirerande jag. Man kan inte veta utan att finna och just i upptäckten ligger upptäckandet.

Mina handlingar är tredimensionella - jag kan iakttaga dem från alla håll: framifrån, bakifrån, uppifrån, underifrån och från sidan. Deras metafysiska rymd ger mig överblicksmöjlighet.

Att överblicka är ändå en fördel - då är man ju den sanne betraktaren. Men att vara är att kunna vara annorlunda. I det annorlunda ligger kärnan till förnyelse. Förnyelsen är kännetecknet utan bostad. I förnyelsens hemlöshet ligger vår styrka.

Jag är en cirkel med min situation som fokus och min tankeverksamhet som radie.