Några rader om Nan Goldin

Det är alltid kul att upptäcka att något som man har missat är bra. Jag hade inte en aning om vem Nan Goldin var innan jag såg den här boken (skriven av Guido Costa):

Jag gillar hennes bilder. De har en personlig ton och touch som rör sig på min våglängd. Om jag hade varit yrkesfotograf, så hade jag antagligen tagit bilder som påminner om hennes. Jag vill helst se foton som föreställer människor i olika intressanta situationer eller åtminstone personer med spännande utseenden. I den här boken finns det många sådana bilder - bilder som berör, engagerar och får mig att fundera. Men de bör inte vara för trista och deprimerande - som t.ex. Christer Strömholms eller Anders Petersens foton. Nan Goldin var därför en positiv överraskning för mig.

Flickr orkar jag snart inte med längre. De bilderna säger mig nästan ingenting - i 99 fall av 100. Vad är så intressant med fjärilar, orkidéer, hundar, katter, insekter, öknar, solnedgångar, menlösa porträtt etc. i en aldrig sinande ström?

Nej, tacka vet jag då Nan Goldins foton. Så här står det om ett kort i boken: "Couple in bed, Chicago, USA, 1977. Goldin is often present at very intimate moments in the lives of her close friends. The trust they develop allows her to capture what is usually kept private and to make it public. This has always been one of her concerns - pushing the boundaries of social taboos. This image seems to express what Goldin perceives as the peculiar estrangement and alienation that often occurs after sex between men and women. Within intimacy there is often a great distance - a paradox that Goldin daringly explored in her best-known work, The Ballad of Sexual Dependency."

Bilden - får jag då avslöja - föreställer en naken kvinna som ligger på sidan, vänd mot åskådaren, på en säng. Hon ser besviken och fundersam ut. Hon håller armarna i kors över brösten och tittar ned mot golvet. En man sitter, iklädd ett par byxor, på sängkanten, med fötterna på golvet, längre in i rummet. Vi ser honom från sidan. Han stöder ena armbågen mot knäet och lutar huvudet bekymmersamt mot sin vänstra hand. Man kan inte låta bli att undra: "Vad var det som gick snett? Varför är de så missnöjda?". Dessa möten mellan två människor som kan vara så underbara och fantastiskt sköna!