Jobbig Bob
Intervjuaren från Time Magazine såg en aning besvärad ut. Det är lätt att förstå.
Bob Dylan har varit en av de mest svårintervjuade rockikonerna någonsin. Ve den som ställde dumma frågor eller fällde någon tanklös kommentar. Och jag kan delvis sympatisera med den inställningen. Journalister är representanter för den nyfikna "vanliga människan"? Alltså måste man visa respekt för journalister? Give me a break. Måste man tåla dumma frågor och oförskämda insinuationer? Mitt svar är nej. Man måste ha rätt att säga ifrån och markera var gränsen går. Det gjorde Bob - redan då. Zlatan är en sorts modern variant...
"Seriously, if I'm gonna find out anything, I won't read Time Magazine..."
Bob Dylan har varit en av de mest svårintervjuade rockikonerna någonsin. Ve den som ställde dumma frågor eller fällde någon tanklös kommentar. Och jag kan delvis sympatisera med den inställningen. Journalister är representanter för den nyfikna "vanliga människan"? Alltså måste man visa respekt för journalister? Give me a break. Måste man tåla dumma frågor och oförskämda insinuationer? Mitt svar är nej. Man måste ha rätt att säga ifrån och markera var gränsen går. Det gjorde Bob - redan då. Zlatan är en sorts modern variant..."Seriously, if I'm gonna find out anything, I won't read Time Magazine..."
Etiketter: Bob Dylan
upplagd av Thomas O.
23:28
3 kommentarer:
Oh, så fullständigt briljant. Så knäckande cool han var, är, så skarp. /Janne
Jag gillar Dylan. Jag gillar hans skarpsinne. Jag gillar hans sylvassa, nästan blodiga kommentarer.
Men. Den som är mycket smart måste också kunna skilja mellan stort och smått. Och veta var gränsen går mellan rolig elakhet och elak elakhet. Det kan tyvärr inte Dylan.
Ibland är han underhållande och rolig. Men ibland visar han en sida i intervjuer som traskar över den hårfina gränsen mellan skarpt och ondskefullt.
Jag förstår er båda. Ni har båda rätt. Bob kunde vara onödigt elak ganska ofta. I den här intervjun utgick han från att journalisten var en okunnig medelmåtta. Det hade han ingen rätt att göra. Han var fördomsfull, föraktfull och elak. Samtidigt kan jag misstänka, att det hela mest var ordgröt. Lägg märke till hur han kom av sig efter 1 minut och 48 sekunder. Det är som om han var "i gasen" och plötsligt helt tappade tråden. Där var han inte så skarp. Jag känner mig kluven inför intervjun. Å ena sidan gillar jag hans svada och hans självförsvar, å andra sidan har jag svårt för hans illa dolda förakt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida