Dagens gnäll. 2

I min enfald trodde jag, att präster bör föregå med gott exempel. Men jag har fått ändra mig på den punkten. Jag har sett och hört präster bära sig elakt och intrigerande åt - särskilt mot andra präster. Det handlar om sofistikerade nålstick och insinuationer - svåra att försvara sig mot.

Exempel: "När du har tänkt färdigt i din kammare" betyder underförstått: "Du som är så korkad behöver extra lång betänketid. Ta den tid du behöver, så får vi se sedan vad du kommit fram till."

Vad är min poäng? Jo, att präster borde vara snälla och toleranta (även) mot varandra. Det är inte alla gånger fallet. Det är ju känt att Svenska Kyrkan verkar vara en ganska problemfylld arbetsplats. Anställda kan intrigera mot varandra, gå bakom ryggen på varandra och sprida falska rykten etc. Vart tog det kristna kärleksbudskapet vägen mitt i allt detta?