Tidens tand

I går hade jag tänkt skriva om en film. Det blev inte möjligt p.g.a. Bloggers "underhåll". Vad jag hade tänkt skriva om var filmen "Rösten från andra sidan" ("Don't look now"). Jag såg den sent i tisdags kväll. Efteråt tänkte jag: den var bättre osedd.

Tyvärr är det ju så ibland: minnet sviker oss, minnet förskönar, minnet förför och vilseleder. Jag mindes filmen - innan jag alltså återsåg den i tisdags - som en väldigt obehaglig rysare. En äckel- och mardrömsframkallande sofistikerad thriller. Skulle omdömet hålla?

Svar: nej. Det blev en seg och oengagerande historia. Det fanns egentligen bara tre skäl att se filmen:
1. Julie Christie
2. Scenen där Donald Sutherland och Julie Christie njuter av naken närkontakt
3. Venedig

Resten kan vi glömma. Om jag vid premiären för 33 år sedan var beredd att ge en stark fyra, så är jag nu bara villig att ge en svag trea. Så det kan bli.