Ett lönsamt pekoral

Ett makalöst bedrägeri. Ett gigantiskt magplask. En massa "rubbish". En intellektuell katastrof. Man kan beskriva Dan Browns bok "Da Vinci-koden" på många sätt. Att detta pekoral blev lönsamt står dock bortom allt tvivel.

Tidningen "Dagen" gav nyligen ut det här utmärkta magasinet:

Här smulas Dan Browns resonemang sönder och samman. Kvar av hans roman blir bara en patetisk liten hög med intellektuellt bråte. Stefan Gustavsson (generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen) leder läsaren genom bokens samling skenbart häpnadsväckande "avslöjanden" och visar Browns slapphet, slarv och slöhet.

Att Maria Magdalena skulle ha fått barn med Jesus var ett påhitt skapat av en knäpp fransman som hette Pierre Plantard. Han tillverkade falska pergamentskrifter m.m. för att visa att han själv - Pierre Plantard - tillhörde samma kungaätt som påstods härstamma från Jesus och Maria.

Att Mona Lisa skulle vara ett anagram på Amon och L'isa är en efterhandskonstruktion. Leonardo da Vinci namngav aldrig sina målningar.

Att personen som sitter på Jesus' högra sida på Leonardos målning "Nattvarden" skulle vara Maria Magdalena är nonsens. "Det är lärjungen Johannes som porträtterats på det sättet och det har aldrig rått något tvivel om den saken" (Citerat ur bilagan, s. 17).

Ja, så här fortsätter det genom bilagan. Dan Browns konstruktion faller ihop som ett korthus. Han borde gå en grundkurs i historia.