Frost lost

I kväll återkom "Ett fall för Frost". Knappast någon kioskvältare. Inte lär man få mardrömmar heller. Påminner mest om ljummen och avslagen öl. Misstankarna skall alltid ledas åt fel håll i början. Ungefär som i Kitty- eller Fem-böckerna. Följ standardformuläret.

Och så ständigt dessa misstankar mot präster och kyrkligt folk... I de lugnaste vatten - eller? De är nog hycklare allihop - eller? Man vet aldrig vad de kokar ihop bakom sina skenheliga fasader - eller? Det är så outhärdligt tråkigt förutsägbart, detta. Det är likadant varenda gång. Det spelar ingen roll om det är en deckare/kriminalhistoria inspelad i Sverige eller i England eller USA eller var som helst. Finns det en präst, kyrkvärd el. likn. med, så måste misstankarna någon gång riktas mot honom eller henne. De kan ju inte ha helt rent mjöl i påsen - eller? Jo, det kan de.

Nå, en kul sak kan poängteras om detta avsnitt med Frost. I början skulle han avvärja ett förmodat kommande självmord. Alla vi som har sett "Dirty Harry" och "Dödligt vapen" kunde le åt hänvisningen till båda dessa filmer.